lifeofwnne.blogg.se

Jag hade ju lovat att skriva, hur mitt första år som bloggare hade varit. Och då passar ju sista dagen på 2013, alldeles utmärkt att skriva. Jag har försökt klura ut, på vad som har hänt och vad som är värt att nämna. Men med mitt alldeles "utmärkta" minne, så har det gått ungefär som det går för Evra i Man Utds backlinje. Dvs sådär. 

 

Men jag har haft ett rätt okej år. Inte bra, inte uselt men okej. Jag var nära på att få jobb i Värnamo. Jag söker fortfarande jobb, runt om i Sverige. Jag är faktiskt lite sugen på nån ny miljö. Jag gick senast idag och tänkte, att om jag skulle sälja allt jag hade. Och sen bara dragit och försökt hitta jobb nånstans. Jag har ju vänner lite överallat i Sverige ( och England. Eller hur Adam? "Wink, Wink"). Så nånstans att sova hade nog inte varit nå problem. Jaja, får se hur jag gör. Jag trivs ju rätt bra i Malå, men nån förändring behövs. En slags "nystart". Jag och Joey i Vänner är ungefär lika bra på att använda citationstecken, märker jag just nu. Eller jag kanske använder dom rätt? Anywho...

 

Stamningen har väl varit det som har varit sämst. Denna stamning, som jag aldrig har brytt mig om. Har nu helt plötsligt blivit det jag alltid tänker på. Varför vet jag inte, men det är icket bra. Men som jag har skrivit förut. Det ska fixas. Om det så är det sista jag gör. Sen har väl mitt självförtroende inte varit det bästa i alla situationer. Det ska jag också bli bättre på. Våga ta för mig mer, och bry mig mindre om vad andra tycker. Sen inte behöva förklara alla mina val jag gör. Det ska klån bli bättre 2014. 

 

Det positiva är att jag har träffat många nya och härliga människor. Blivit lite mer rättfram. Med betoning på lite. Tycker att en låt av Pitbull är bra ( om nu det är positivt). Fått hjälp av mina päron att fixa lägenheten, fått jobb under vintern och har en underbar familj och underbara vänner. Och ett stort tack till lagkamraterna i Malå IF Fotboll. Ni är grymma och vi visar år efter år, att vi fortfarande kan slåss i toppen. Vi är ett härligt gäng! (internskämt).

 

Medans jag nu sitter här, under årets sista dag och är sjuk (inte ovanligt). Så har jag bestämt mig att 2014, ska bli ett år med förändring. Vad vet jag inte, men nåt ska hända. Och vem vet. Nästa år sitter jag kanske med en kaffekopp i handen. I Irland och jobbar som gravedigger där. Kanske inte en stor förändring, men en ny miljö. 

 

Nä, nu ska jag ta och se nån film och fira in det nya året med julmust och en wänne-meny med extra allt. Dvs ostkrokar, dipp och choklad. 

 

Så gott nytt år på er. Och en god fortsättning. Nästa år, ska jag våga göra misstagen och dom felaktiga valen. För att tillslut nå fram till mitt mål.

 

Wännster Out!

 

 

Sist jag var i Arvidsjaur, hos min talpedagog/psykolog. Så fick jag ett papper, där jag skulle skriva upp det jag tycker är jobbigast med min stamning. 

 

Efter många tankar, så har jag kommit fram till 5 situationer som gör att jag hellre är tyst. Eller låter nån annan ta mitt ord. Inte så bra, jag vet. Men det är den enkla vägen. Den enkla och fega vägen. Visst jag har blivit bättre på att ta för mig och acceptera stamningen. Men ibland, har det gått så tungt, att jag undviker situationerna med att jag låtsas vara sjuk, eller har en annan ursäkt. Fegt och ynkligt. För vad kan hända? Ja, i min skalle kan det värsta tänkbara hända. 

 

Jag har skrivit upp några scenarion. Och har ni tips, på hur jag ska gå tillväga. Så tar jag gärna emot dom. Men som sagt, jag tror mkt är i min skalle. Eller jag vet att det är så.

 

Jaja, ni ska få ta del av mina VÄRSTA situationer. Den första bilden på denna blogg, blev inte en selfie på dagens outfit. Det blev en selfie, ur Wännes Mind.

 

 

Min skrivstil är sådär, men jag hoppas ni ser vad det står. Imorn, blir det en ny träff med min talpedagog. Sista innan jul. Förhoppningsvis kommer jag tänka mindre och mindre på min stamning. 

 

Peace!

 

Att få vakna upp, i min morgonrock (ja, jag sover i morgonrock. Men det gör Hefner också. Och han har det ju gått rätt bra för). Kliva upp, klia sig mellan Cola-valkarna, peta näsan, fixa sig nå kaffe och fixa sig några mackor med några skivor från min slalombacke-formade ost. Det är en härlig känsla.

En känsla som inte var så härlig. Det var kylan som befann sig när jag skulle ner och handla. Eftersom jag är Wänne aka Mr. Freeze ( nej, jag är inte lika häftig som Arnolds karaktär i Batman och Robin. ) varför jag kallar mig själv för Mr. Freeze, är att jag alltid fryser. Men, sagt och gjort. Så tog jag på mig lite extra kläder, täckbyxor, och som tur var hade jag sparat ut mitt ginger-beard som värmde. Jag överlevde trippen ner. Och kom hem med några nödvändiga tillbehör. Tex chips, dipp, choklad och julmust. MUMS!

Sen har jag nyss kommit hem efter att ha sett Gravity. Levde den upp till hypen? I mina ögon. Nej. Den var bra, och speciellt så var den sjukt snygg. Men lite överskattat faktiskt.

Men det är lugnt. Jag ska lägga den lilla besvikelsen åt sidan, för att istället köra på ett säkert kort. Chips, dipp, choklad och slå på den underbara filmen Oldboy. Det får avsluta helgen och denna sköna söndag.

Förresten! Såg att jag kan fira 1 år med min blogg. Vad har då hänt under detta år? Ja, jag återkommer med det på nästa inlägg. Det kommer innehålla både positiva och negativa saker.

Men det får som sagt bli nästa inlägg.

Nu ska jag frossa i onyttigheter.

Ciao!

 

Jag har ju berättat om att jag är rätt blyg. Iallafall vid första kontakten, med okända människor. Det är det första "hindret" som är det svåraste. Har jag klarat av det, så känns det som att jag kan prata med allt och alla. Om allt. 

 

Jag fick i uppgift av min talpedagog/psykolog/ allt-i-allo. Att skriva upp 5 saker som jag tycker är jobbigt. Alltså, situationer som jag hellst undviker. Jag ska lägga upp en bild, när jag har skrivit upp alla 5 så ni får se. Det kan verka, som simpla saker. Men det kan ibland kännas, som det värsta som finns. 

 

 

Jag älskar att vara spontan. Jag var det under redovisningarna i skolan, jag kan vara rätt spontan inför okända och kända människor. När jag får vara spontan, då försvinner stamningen nästan helt. Nackdelen, med att vara för spontan är att jag "skämtar" hela tiden. Jag tar mig själv inte så seriös. När jag ska vara seriös, då måste jag tänka. Och måste jag tänka på vad jag ska säga, då stammar jag mer. Så, jag har botemedlet. Sluta tänka, och stamningen avtar. :) inte så svårt va? 

 

Det är det vi har som mål, får jag bara bort tankarna från stamningen. Så har jag vunnit kampen. Men just nu är jag bara halvvägs. 

 

Sen har jag märkt under veckan, vilka fina och ärliga människor det finns. Människor, som stärker en med fina ord. Tack! 

 

Nä, nog om detta. Nu blire FM, Family Guy och Julmust. 

 

Ciao