Den nerviga resan Part 3
Efter att ha vaknat 782 gånger och trott att jag har varit framme i Stockholm,är äntligen stunden kommen. Man är härligt svettig efter en liten nervös natt,härligt pirrig inför intervjun och har en gråtfylld längtan efter min älskade morgonrock och Frasier.
Efter att äntligen kommit fram till Stockholm,började mission impossible. Dvs att hitta åt nästa tåg till Alvesta. Självklart stod jag på rätt perrong,men visste ju inte det. Så jag valde att gå runt som en yr höna för att sedan skamset gå tillbaka till perrong 11. Just i detta nu sitter jag på tåget mot Alvesta. Ett byte till,sen är det dags för intervjun.
Spännande,spännande...
Efter en lång tågresa,och att jag har lyckats lura folk med vart dom ska. Pga deras tro att jag ska kunna nåt. Ha! Säger jag bara,jag är ju stolt över att jag kom fram till Värnamo helt själv.
Intervjudags...
Intervjun gick bra,jag blev väldig positivt inställd och dom var väldigt trevliga. Nästa fredag får jag veta om jag får jobbet eller ej. Oavsett vad dom säger,är jag glad att jag åkte ner och fick se nå annat än 50-skyltarna i Malå.
Men först väntar en resa hem,som säkert innehåller en del överraskningar. (En dam skrämde skiten ur mig,när hon skulle snyta sig? Lät som hon andades in hela näsduken med näsan. Satan så äckligt och obehaglig ljud)
Jaja! Ni får en liten Cliffhanger ala 24. Likt Jack "The Man" Bauer så tar jag dagen som den kommer..
Samt som den uppföljare-kåta jäveln jag är,liksom George Lucas. Så blire en Part 4. Ni måste ju få veta hur det slutar.
To be continued...
Den nerviga resan Part 2
Vaknade 09.18 (med en kudde som jag skedade med,andra kunden höll sig nästan kvar under min skalle. Samt ett täcke som inte var där det skulle. Hade jag haft en nervös natt?) av taxi som ringde och frågade vart jag ville bli hämtad. Jag sa snabbt (nyvaken som jag var) busstationen. Det var ju ett mistake,varför sa jag inte bara bonden? Jaja,lite extra motion är alltid bra.
Snart blire att packa lite för att sedan försöka få i sig nå mat,fixa lite musik samt ta med mig nå böcker (ja,böcker. Jag läser faktiskt ibland. Jag ser inte bara film) samt fara och köpa lite gott så man har med sig på resan.
Klockan är nu 13.03 och jag har just varit nere för att handla lite godsaker för resan. Sen har jag slagit på Discovery för att se (samt lära mig) Bear Grylls Extrem Överlevnad. Självklart noterar jag alla knep han har. Ifall tåget skulle stanna ute i ingenstans. Det kan bli djungelns lag då,så det gäller att vara förberedd med allt. Tiden tickar ner. Snart sitter jag i tåget och har börjat min resa som kan mycket väl bli den stora förändringen 2013...
Efter en lugn färd med taxin är jag nu framme i min kupé. Nu väntar bara the moment att se vem/vilka stjärnor jag får dela kupé med. I värsta fall får jag slå av hörselapparaten och drömma mig in i böckernas värld. I bästa fall är det Gordon Ramsey och Robert Downey Jr som jag får dela med (men SÅN tur ska väl inte jag ha?)
Nu åker tåget på väg till Stockholm och slutligen till Värnamo för att sedan bege mig till Bredaryd.
Resan för Wännes mission fortsätter och avslutas i part 3.
Peace!
Den nerviga resan Part 1
Jag har ju hoppats på en slags förändring ska ske år 2013. tex odla mer hår (självklart ett misslyckande,som jag fick veta tack vare Kusin T´s otroliga syn) vinna pengar på triss eller dylikt (osett,men min gissning är att det är ännu ett failure)
Men en förändring ska ske. Jag blev väckt av att min förra arbetsledare ringde till mig,där han sa att som min referens hade han fått ett samtal från en kyrkhoherde. Jag piggnade till otroligt snabbt. Kände spänningen och och jag kände hur pirrig jag blev. Nån ville veta mer om mig?
Efter några dagar kom då så samtalet jag väntade på. Kyrkoherden ringde och frågade om jag var intresserad på att komma ner på en intervju i Bredaryd? (Det ligger ca 2 mil utanför Värnamo.) Jag tackade självklart ja. Tänkte att vill nån ha ner mig sådär långt,så borde jag vara rätt intressant. Nästa vecka smäller det! Nämligen onsdagen den 30 januari jag intervjun. Vad som kommer hända innan,under och efter återstår att se.
Denna resa kommer utspela sig i olika delar. Den här delen handlar om förberedelse inför tågresan och intervjun.
Nästa del kommer handla om tågresan ner och alla underliga människor,jag kommer stöta på. Och sista delen kommer handla om tågresan hem och känslorna efter intervjun.
Det kommer (förhoppningsvis) bli en episk,intressant resa. Med komiska situationer och allvar. Tänk er första The Matrix upphöjt till 3.
Wänne is going on the road. And this time it is personal!
Ps. Jag är så nervös,att jag odlar jättemånga kusar i näsan.Ds
Det har börjat ge upp...mitt hår alltså.
Nyss hemkommen från en sjukt jobbig,men riktigt rolig träning. Där man fick svaren man väntade sig.
1: Ja,Wänne! Du är armsvag!
2: Nej,Wänne! Din cola-mage är inte muskler!
3: Nej,Wänne! Du har fortfarande inte hittat din kondis. ( Jag skyller allt på Indy Jones. Som inte gjort sitt jobb. Ska han inte vara bra på att hitta saker? Fucking Indy! )
Men som sagt,det var en rolig träning. Och det är som vanligt skönt när det är gjort. Kommer dock garanterat att kännas imorn...
Men nu till en helt annan sak. Alla som känner mig,vet och har sett mitt ack så vackra hår med fina lockar (likt min systerdotter M) har försvunnit. Det började redan i gymnasiet tror jag. Där jag hade ungefär likadan frilla som Gervinho i Arsenal (Vet ni inte vem det är,får ni googla honom). Oftast accepterar man ju sånt. Speciellt när man märker att man måste göra en såkallad combover för att försöka täcka det höga hårfästet och flinten. Men nej,jag körde på med att spara ut Hobbit-frilla+combover. Dom enda som tyckte det var snyggt var jag,mina förädrar ( dom var ju tvungen) och Siri (Våran gamla hund.Hon sa inget,för hundar kan ju inte prata heller! Haha! Eller Scooby-Doo kan ju det. Så kanske Siri hade en åsikt men höll inne den för att vara snäll?) Anywho! När jag gick ut gymnasiet körde jag fortfarande med den "stilen". Tills jag en dag insåg att detta funkar ej! Acceptera Wänne! Eller forever live in denial!!
Sagt och gjort. Några år senare rakade jag mig. Känslan var grym! Vinden smekten min kala hjässa,schampo-inköpen minskade och morgonfrisyren var ett minne blott. Jag hade accepterat mitt öde. Åren har gått. Jag har mixat mellan att ha snagget eller Balotelli-frilla (Ni som inte vet vem Balotelli är,kan såklart googla honom). Och jag har varit nöjd över dom alternativen. Det har passat mig. Inget komplicerat,utan det har varit enkelt men rätt snyggt.
Nu åter till varför jag drar upp det här om mitt hår. Ikväll efter träningen,när folk sitter och pratar med varandra i vanlig ordning. Så skulle jag säga nå till min Broder P. Då hör jag min Kusin T säga "Wänne! Titta på P igen!" Okej tänkte jag. inge konstigt med det. Då hör jag Kusin T igen "Nu är det nära!" (Med ett leende såklart) "Vadå?" Undrade Wänne (lugnt och sansat) Kusin T igen "Du börjar se ut som Zidane!" Åh tänkte jag! Menar han min spelstil ute på planen? Att jag är lika bra som Zidane var? Lite stolt blir man ju och börjar brösta upp sig. Tills man hör Kusin T igen " Du har snart likadan frilla som Zidane!" (med ett leende såklart!) och ni som inte vet hur Zidane ser ut,kan ju googla honom.
Så tydligen kan man bli mer tunnhårig än vad jag redan är! Jag som hade accepterat en värld,en miljö där jag är snaggad eller har Balotelli-frilla. Måste jag nu (mest troligt) acceptera en värld utan hår på skallen. Ve och fasa alltså! Men det positiva är ju att man inte behöver boka och betala för klippning. Sen behöver man ju inte...eh..man kan alltså...eh..
Äh! Jag kommer på nån mer grej som är positivt med att vara hårlös.Men just nu är jag innte på stadiet. Acceptera ditt hår. Det är ditt hår ingen annans och så är det bara. Så nästa gång vi ses. Så kanske men bara kanske är jag en äkta flintis.
Wänne (snart ser jag ut som Uncle Fester i Familjen Addams) säger hejdå,hejdå!
Times are changing,men vad kommer hända?
Jag känner att 2013 kommer bli ett grymt år. Mkt tack vare nya vänner,gamla vänner,grym familj och en ny Wänne.
Förändringar ska ske. Har som sagt slutat med läsk. Efter alla dessa år,där jag trodde att man skulle få magrutor av läsk fick jag istället den otroligt sexiga coca-cola magen. Dvs en liten kula,där mina wännemenyer har samlats. Så det blir att sluta med sånt. Ska försöka röra på mig mer. Både på och utanför fotbollsplanen. Så kanske,bara kanske coca-cola magen försvinner. (Jag håller tummarna iallafall).
Jag ska bli mer social,mer pratsam,våga uttrycka mig och visa vad jag tycker. En ny Wänne helt enkelt.
Jag söker jobb för fullt. Överallt i landet,så vem vet. Jag kanske inte bor kvar i Malå 2013. Jag vill prova nå nytt. Jag vill se nå nytt. För att sedan kanske återvända till Malå. För trotts allt trivs jag här,det är här alla jag diggar och älskar finns. Men jag är inte ung längre. På papperet 27 år,med med min rygg och krämpor ca 88 år. Kan vara mer beroende på förkylning eller dylikt.
Men jag känner att 2013 kan bli ett spännande år. Oavsett vad som händer kommer jag vara en ny Wänne.
Tada!
Fotbollssäsongen börjar nu!
Idag hade vi våran första träning efter ett uppehåll innehållande öl,pizza,julmat,godis och lögner (iallafall min egna lögn. Som var att jag skulle springa och hålla igång så man inte tappar allt för mycket ork) behöver jag meddela att det gick sådär...
Jag skyller självklart på mina filmer. Är det ingen som ser dom,så står dom ju bara där. Det känns ju inge bra. Men,jag är ju känd som killen som ställer upp för andra och tar smällen. (Här var smällen att jag tappade konditionen och mitt immunförsvar gav upp) men det var totaly worth it...ibland. Man kan ju se skitfilmer också. (Rec 3,House at the end of the street samt The Watch)
Alltså The Watch! Vilken skitfilm! Alltså fy fan så dålig!! Den är hemsk! Riktigt hemsk!...Oj,kom bort mig lite. Åter till träningen...
Det var en skön träning. Där JL och JK presenterade sig som våra tränare och sina spelidéer mm. Det kommer bli riktigt bra tror jag. Och det ska bli kul att ha dom vid rodret.
Men det kommer bli en lång försäsong,och jag hoppas att jakten på den försvunna kondition hittas rätt snabbt...
Förresten,jag har lagt ner att dricka läsk (än så länge går det bra,och inga aggressioner har uppståt. Förutom när jag såg The Watch. Men det var inte cola-abstinens utan det var ilska mot Vince Vaughn och den förbannade skitfilm!!)
Men summan av allt. Det är riktigt roligt att fotbollen har börjat. Och jag hoppas att ni följer Malå IF fotboll i sommar.
Malås Leighton Baines säger hejdå!
Första filmrecensionen....
Jag tycker om att se på film. Jag är en allätare. Jag kan se nästan alla filmer. Förutom dom som innehållet Paris Hilton...
Skräckisar har jag dock en liten förkärlek till. Tyvärr finns det inte så många bra skräckisar. Dom jag diggar är bl.a. Instängd,Scream (kanske inte en skräckis,men riktigt bra!) samt The Ring(amerikanska och japanska)och The Grudge (japanska)
Men ikväll såg jag en skräckis som lätt hamnar på topplistan. Sinister.
Jag råder er alla att se den.
Stämningen,Ethan Hawke (riktigt bra och underskattad) och fantastisk musik gör den till en fantastisk skräckfilm.
Jag vill inte avslöja så mycket av handlingen,för det förstör känslan. Men ett tips är att se den när det är mörkt,tyst. Samt ha högt ljud. Då garanterar jag er en skön upplevelse i vintermörkret.
Enjoy!
Wännster 10-4
Kärlek,kan vara svår men även fantastisk
Att vara kär eller känna kärlek till någon är oftast helt fantastiskt. När man är kär i någon eller älskar någon. Så pirrar det,man är alltid glad,det finns inga hinder och inget man känner är jobbigt. Det är som en dans på rosor (klyschigt,jag vet) men it´s the truth.
Jag har kan jag erkänna haft svårt att finna kärleken. Jag har varit kär en gång. Det var när jag gick i 6:an i Malå. Jag minns det så väl,jag gick upp med ett leende,jag var alltid glad,jag var helt enkelt lycklig. Det var en helt underbar känsla. Jag minns även när det tog slut (jag tänker på personen lite då och då faktiskt). Allting krossades. Jag ville bara vara själv,jag var trött,hängig,jag var inte alls samma glada Johan (Smeknamnet "Wänne" kom under gymnasietiden). Jag har nog aldrig känt sån smärta sen jag krockade med mopeden när jag var 15 år och min moppe svek mig när jag gasade på för att hinna undan bilen. (Dålig jämförelse,jag vet. Men det är typ dom enda smärtor jag har upplevt.)
Jag har i mitt liv haft otrolig lätt för att få kompisar. Tjejer som killar. Dock har jag ju äldre jag har blivit,haft det svårare att finna kärleken eller nån som man kan vara med och dela sin kärlek.
Jag kanske inte är den ultimata mannen. Likt Robert Downey Jr,Ryan Gosling,Gordon Ramsey eller Tom Hardy (Dom är awesome,sen vet jag ju inte hur dom är in real life. Men jag måste ju ha lite självdistans och humor i det här inlägget).
Jag har tänkt lite på varför jag haft så svårt för att hitta kärleken. Kan det vara så att det är pga jag har varit rätt osäker hela mitt liv? Konflikträdd? Låter andra köra över mig? Eller rädd för att prata med nya männsikor pga att jag skämdes över min stamning? (Jag skämdes förr,det gör jag inte nu.) Eller har jag helt enkelt varit för snäll?
Efter att ha varit hos den bästa talpedagog jag hittills har träffat. Har hon fått mig att inse att stamningen inte är mitt handikapp. Det riktiga handikappet jag har är mig själv och att jag (förut)skämdes över stamningen. Det gör jag inte längre och det är ett STORT steg i rätt riktning. Nästa steg blir att våga prata med nya människor,våga gå in i konflikter och våga misslyckas.
Lyckas jag med allt det där. Så kanske,kanske hittar jag den grymma känslan med att vara kär och hittar den underbara personen som jag hör ihop med.
Det ska dock tilläggas,att jag inte är olycklig. Jag har min familj,mina vänner,nya bekantskaper,fotboll och massa filmer som gör mig lycklig. Och det är jag oerhört tacksam över.
Men jakten på kärleken måste fortsätta,för jag ska hitta den. Även om det kommer dyka upp motgångar,och att man kommer må dåligt. Kommer det vara värt det. Och det är ju nästan jakten som är det charmiga.
Nu blev det nästan oväntat djupt. Så jag måste nog slå på nå Family Guy eller The Simpsons för att lätta upp stämningen.
Wänne säger Todeloose!!
Att festa betyder inte bara bakfylla och ångest..Det kan betyda nå positivt också
Efter att ha festat nästan (som det känns) lika mycket som Snooki och DJ Pauly D och gänget i Jersey Shore dom senaste veckorna,har jag kommit fram till en sak.
Visst fester leder ofta till skallebang,ångest,svettig och klibbig kropp,dålig andedräkt,trötthet,kass humor och konstant använda orden "aldrig mer!". Men festerna har lett till nå grymma saker också. Nämligen nya bekanta? bekantskaper? (Kan man skriva/säga så?) Äh,jag skriver vänner (då vet alla vad jag menar) och sköna människor.
Jag tänker göra en slags hyllning till mina nya vänner. Jag kommer inte att skriva namnen,men jag hoppas NI känner igen er på beskrivningen.
1: Hon gav mig tipset på New Girl (grym serie) konstant ifrågasättande varför man sticker ut och springer (kan hålla med lite,även om det kan vara rätt skönt) Och dominerar i sällskapsspel. Otroligt trevlig och rolig.
2: Han höll det bästa (samt enda nyårstalet) 2012 och även kan han frambringa dom mest intressanta och konstiga samtalsämnen jag har upplevt. Tror även att han kommer bli Sveriges nästa statsminister nångång.
3: Hon har lärt mig allt om hästa,och har kanske fått mig att förstå att alla hästar inte är farliga. Utom just Djävuls-Hästen hon filmade,som sprang runt och sökte efter nån att äta (mest troligt jag) Har liksom mig en förkärlek till morgonrockar. Har även skön humor.
4: Hon är ta mig fan en av dom roligaste ever! Bra filmsmak också. Tex Sagan om Ringen,Draktränaren,Lejonkungen mm. Samt även världens hårdaste kattägare. Tror hon sa "Katten förväntar sig att jag ska klappa honom,men det tänker jag inte göra. Man kan inte bli överkörd av en katt!". Är grymt rolig och härlig.
5: Hon kan konsten att supa ner folk. Det såg man på nyårsfesten. Är även grymt social och frän och har även dom bästa profilbilderna på facebook. Rak och ärlig,det gillar jag.
Så ta åt er för ni är grymma!
Wänne säger tada!
Grymt Nyår!
Efter några alternativ (J och M,Frasier och morgonrock med lite cola och chips.) bestämde jag mig för att hänga med P och C till H's stuga. Och det visade sig vara ett av dom bättre nyårsfiranden jag har haft.
Den innehöll grym middag,roliga spel ( med oväntat utgång. Jag och F kom tvåa i ett spel!) men dom som dominerade spelen va C och H ( Jag fick även prova vara i det vinnande laget en gång med H. Jag kan dock erkänna att det var H som tog oss till seger medans jag hejade på i vanlig ordning).
Tolvslaget närmade sig och det blev att fira med grym champagne,fina fyrverkerier och många kramar. För att sedan gå in och njuta av sällskapet och lite mer alkohol.
Dagen efter blev också awesome med Family Guy,The Simpsons och P's underbara smörgåstårta samt även hans bakishet till allas lycka.
Summan av allt är att detta var ett av dom bästa nyårsfiranden jag har upplevt och jag har även fått en underbar start på det nya året.
Så tack till samtliga inblandade. Ni vet vilka ni är och ni ska verkligen ta åt er.
Wänne säger hejdå (Samt välkomnar 2013. Som jag hoppas kommer fortsätta på samma fina sätt som den sista dagen på 2012)
