lifeofwnne.blogg.se

Onsdagsmorgon. Vaknade ca 08.30, efter en lite speciell natt. Den började med att Limpan kaxigt sa "Jag ställer klockan på 07.00, så kan man duscha och göra sig iordning. Och hinna en dag på stan" Visst, sa jag. Natten kom. Vi somnade efter en ganska lång hemresa från Munchen. Dock hände en obehaglig grej under natten. Jag vaknade med att Limpan låg och kollade på mig. FREAK! var det första som dök upp i min skalle. Sen rädsla och till sist, metoden att vända ryggen till. Fick senare veta att vi hade nog vaknat exakt samtidigt och kollat på varandra. Så vi är väl båda FREAKS!. 

 

Men efter att ha ställt väckarn på 07.00 och vakna 08.30 ( bara snoozningar) under den tiden, så måste det räknas som ett misslyckande. Men vi lyckades komma iväg till centrum ca 10.30. Där en shoppingtur stod på schemat. Ni kanske minns mitt förra inlägg med Richard Gere och Pretty Woman? Limpan skulle köpa en surfplatta den dagen. Och jag tänkte mitt i allt, som hans Pretty Woman. Så borde han ha köpt en till mig också. Det hade räckt med en mini. Men icket! Så nästa gång, får jag väl göra nåt olustigt eller hitta en annan Richard Gere-typ tex Downey Jr (Hehe).

 

Surfplattan blev iallafall införskaffad och vi skulle fara och käka på PizzaHut. Visst maten var god, men det tog ca 40 min tills vi fick den. Trots det, dricksade jag 5 kr. Så jag hoppas servitrisen har köpt sig 10 jenka för dom och att det tar 41 långa och tråkiga minuter att tugga upp dom. Hhahahaha! Evil-Wänne. 

 

Efter svängen på PizzaHut, blev det dags för bio. Man of Steel stod på tapeten. Recensionen kommer senare, är fortfarande lite osäker på vad jag tycker om den. Det fanns mycket bra i den, men även lite mindre bra saker. Men att se bio efter att ha ätit på PizzaHut och dricka 3 öl. Det är nåt jag väldigt gärna gör om. 

 

Filmen tog slut ca 17.20. Då hade vi bestämt oss för att äta på en Indisk resturang ( Jag har aldrig provat det) med en av Limpans lägenhetspolare. Maten var sjukt god, men stark. Men helt klart nåt jag vill prova igen. Limpans mat var dock riktigt,riktigt stark. För hans tunga gav upp. Den blev för tung...a HAHAHAHA! ( Hilarious! ). Efter en skön promenad över en bro, för att smälta smaken och se på Stockholm. Kände vi oss rätt nöjd med dagen. Men jag och Limpan hade 1 plan till. Mjöd! Och nu, mina vänner. Så dök min älskade Richard Gere upp. Ja, ni läste rätt. Han bjöd mig på mjöd. Grymt snällt gjort, och vem vet. Nästa gång kanske den mjöden är utbytt mot en tv eller ett ps4. Det gäller att sikta högt girlfriends!

 

Kvällen avslutades i lägenheten med skönt häng och lite Last of us. Sen gick vi och la oss. 

 

Torsdag. Vaknade 09.00. Limpan hade varit vaken lite längre och städat undan lite. Stabilt gjort. Så det jag gjorde när jag vaknade var att duscha, klä på mig, packa och sen bara vila i soffan. Efter att Limpan hade städat, så förselog han att vi skulle ta en kaffekopp. "Sure" svarade jag. Kaffe är alltid gott. Men jag han smakade ca 2 klunkar, innan jag tappade ut koppen ute på balkongen och spillde kaffe överallt. Inklusive på mina jeans ( mitt enda par. MItt andra par luktade öl, pga jag hade spillt öl på dom på midsommar ) Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Mina händer lever sina egna liv. Ibland HÄNDER det.....Hahahahahaha! Ståupp-komiker alert,over here!! 

 

Nu så är jag hemma i lägenheten. Kikar på min älskling Gordon Ramsey och skriver detta inlägg i bara kallingar. Ja, damer och herrar. Dröm er bort, med den bilden i era huvuden. Så kommer ni somna med ett leende. 

 

För det kommer jag göra, efter denna underbara resa med Limpan. Som innehöll allt! Dålig engelska ( jag ), öl, dyr mar, öl, spilld kaffe och öl, dubbade filmer, toabesök, diskussioner om toavanor ( det förekomm, på resan mellan Lycksele och Kriberg ) plus mycket mer. Så jag hoppas och tror att vi kommer besöka ett annat land igen. Och den gången. Då ska jag fan i mig ha köpt en videokamer och filma resan. 

 

För det kan bli det mest intressanta eller tråkiga i hela era liv. 

 

Tack för allt Limpan mfl! 

 

Wänne säger peace!

Bakis, mätt, svettiga, trötta och nöjda så hamnade vi på hotellet i Munchen ca 22.30. Det vi gjorde var att vi noterade.

 

1: Den ofantligt stora tvn. Den var nog lika stor, som min hand, Och den är inte stor! Men ni vet vad dom säger om småa händer....?

 

2. Den fina mini-baren, som innehöll 2 småa cola, 2 vatten och 2 öl. Vi köpte 4 cola därifrån. ( Intresseflaggan vajar)

 

3. Det mest romantiska på resan. Dubbelsängen för två kungar. Linus hamnade på golvet ( hans iniativ). Så det var inte såå romantiskt som dom på hotellet ville att det skulle vara.

 

Jaja! Vi tänkte att vi lägger oss rätt tidigt för att vara utvilade på söndagen. Så man orkar shoppa och ta en öl i det fina vädret. Det gick sådär. Vädret var mulet med lite regn och shoppingen sög pga att det var söndag och nästan alla affärer var stängda. Dock Gick det bättre med ölen. Nästan för bra. För att dricka ca 10 öl ( STORA ), 1 drink och äta 2 middagar på kvällen, för att sedan somna full till en amerikansk film som förstås var dubbad.

 

Måndagen kom. Vi vaknade med torr käft, skallebang, trötthet, och ångest över att ha slösat för mycket pengar på öl och middag. Iallafall jag. Men vi hade inte tid att ligga och dra oss. Efter att ha sett lite dubbad Förhäxad, så bestämde vi oss för att bege oss ut i regnet ( såklart ) och shoppa lite. Och med shoppa menar jag Limpan, för han är Richard Gere och jag hans Pretty Woman. Nackdelen var att Pretty Women fick saker.

 

Måndagen var skön. Lugn och skön, sen avslutade vi med 1 liters öl och schnitzel på Hofbräuhaus. Otroligt gott! Dyrt men gott och riktigt bra. Rekommenderas starkt!. Sen efter det, bestämde vi oss för att gå en liten sväng och kika på stan. Innan vi kastade in årorna.

 

Tisdagen var kommen. Vaknade upp fortfarande trött, bakis och ångest över att man har slösat pengar. Men är man på semester, så ska det slösas på onödiga saker. Det tycker iallafall jag. Ja, men vi checkade ut ca 09.10 (Tror jag ) för att bege oss till flygplatsen. Där åt vi en torr schnitzel, som en sur gammal gubbe gav oss och drack 1 öl. Vi fick även i oss lite kaffe och kakor/donut av en sur gammal tant. Flyget gick bra ( Det hände inte så mycket där ) 

 

Äntligen framme i Stockholm ca 15.25. Ah, fint väder och människor som i panik sprang till gaten dom skulle på, eller folk som stod i en kö till nåt som jag än idag inte vet vad det var för nå. Men vi fick väskorna, gjorde dagliga turen till toaletterna och började bege oss för att möta upp Bardolof och käka nå middag med honom. 198 kr fattigare, hade jag fått mig en rätt skabbig biff, gammal dressing men bra sällskap i Limpan och Bardolof.

 

Men nu, mina vänner. Så ska ni få höra. Limpan började leverera. Han tyckte att vi skulle fara och ta en öl på Brewster Dog. ( Tror det hette så. ) Han föreslog att vi skulle gå dit, för att jag skulle få se massa fina saker och att det max skulle ta 15 min. Efter att ha sett 1 firma-fest för poliser. ( Är lite osäker om det var en firma-fest, jag tror det. Men jag är som sagt inte säker. ) Massa joggare ( Lame! ), och lite stentrappor och affärer. Så sa Limpan" Nu har vi gått 10 min" Jag " Är det långt kvar?" Limpan " Max 10 min till". Så efter 10 minuter, stannade vi upp. Kollade på kartan och noterade att det var en bit kvar. Värmen tryckte på. Ni som känner mig, vet vad jag tycker om värmen. Men jag tänkte att jag försöker bita i. Visst klagade jag ibland, men det är sån jag är (Ibland) när det blir prat om kondition. Jaja, efter ca 35 min hamnade vi på puben och fick våran öl. Och jag kan säga, det var värt den där resan. För den var faktiskt riktigt god. Så all heder till Limpan, som drog iväg mig och överlevde mitt tjat. Även om han sa, när det stod att det var 9 minuter kvar på kartan till våran destination "Wänne, det är 9 min kvar. Ska vi fortsätta?" Så var jag tvungen att låta lite dryg och säga " Har vi gått i ca 30 min, så kan vi gå i ca 9 till. "

 

Men ölen var som sagt god, och nu ska vi snart isäng. för att ladda för en dag i Stockholm. Pengar kommer att flöda och öl kommer att drickas. För det är semester och då ska man ha roligt.

 

Frågan är om vi kommer ha tur med vädret i Stockholm, for real...

 

Bye

 

 

 

 

 

. Bra början med idén att ta en lugn midsommar, som gick käpprätt åt h-vete. Bakis, svettig och illaluktande.

 

Sen blev dagen lite bättre när jag hamnade bredvid en milf på flyget ner till Stockholm. Limpan satt och luktade öl bredvid en ca 11-årig tjej. Jag tror hon har men för livet. Milfen också...

 

Sen såklart va det en unge som skrek högt och konstant i 1 timma. Jag är mer och mer tvekis till att skaffa kid alltså.

 

Nu sitter vi på O'Learys med en god Staropramen och inväntar en dubbelburgare. Förhoppningsvis mår man lite bättre efter det.

 

18.15 flyger vi till Munchen. Och intar Tyskland med storm. 

 

Resan är igång.

Nu har man alltså semester. Eller semestern börjar ju på måndag, men jag har semester nu för jag är ju ledig imorn och sen är det helg. Så att.....men det var inte därför jag skrev.

 

På lördag åker jag och Limpan till landet med öl, några synthband, Rammstein (lika usla som Pitbull?) och korv samt en sjukt underhållande fotbollsfilosofi. Jag menar såklart Tyskland. Jag har aldrig varit i Tyskland, man har ju haft sina förutfattade meningar om det. Men tydligen ska det vara rätt fint och att man får en trevlig upplevelse. 

 

Jag är sjukt laddad för resan. Jag är så laddad att medans jag packar dricker jag en öl, äter chips och choklad. I hopp att få visa tyskarna min heta Tom Hardy-kropp. Frågan är om Tyskland pallar ett besök av Wänne och Limpan. Det återstår att se. 

 

Jag ska försöka blogga under resans gång, så ni får se hur det går för Morgan ( Jag) och Ola-Conny ( Limpan) när vi intar Tyskland med knackig engelska och lite fylla. 

 

Så försök håll utkik, så ska jag försöka uppdatera er. 

 

Nä, nu ska jag ta en bira, packa lite och samt fundera på varför! VARFÖR! Nicky Minaij och Lil Wayne gör en låt ihop. Det är ta mig fan det sämsta jag har hört!! Hemskheters hemskhet.

 

Hejdå! eller Auf wiedir...auf widde....auuf...

 

Äsch, Ciao!

Alltså, idag har det varit tungt för Wänne Tha Man. Efter att ha slitit så hårt på jobbet, ovanligt hårt. För att försöka få ut och vattna alla planteringslådor, så ringde det i min sov/äta/film-klocka. Det var äta signalen som tjöt, jag skulle bara hinna få ner 2 planteringslådor, så var ett kvarter klart. Glad i hågen tänkte jag " Gör jag den här goda gärningen, så kommer nåt bra att hända". Så jag körde våran eminenta elbil till vattenuttaget, hämtade 2 kannor och skulle just lasta dom på elbilens flak. När jag i mitt stilla och otroligt naiva sinne Hjärnan sade " Men Johan Wänne Stenlund! Det säger sig ju självt att det går fortare för dig att gå med kannorna, än att lasta dom på elbilen. För då får du ju mat lite snabbare. Right?" Jag svarade " Eh, GÄRNA det (skrattade lite för mig själv där, jag är smygrolig ibland). 

 

Jag spände mina spaghettiarmar, tog tag i dom 2 halvfulla kannorna och begav mig mot uppdraget som skulle avslutas innan lunch. Likt Frodo, kände jag mig som the choosen one. Dock hade jag ingen Gandalf i närheten och det närmaste till Sam, Merry och Pippin var 3 trastungar som inte gjorde speciellt mycket. Men jag tänkte, att detta ska jag klara själv. Det gjorde jag också. Men inte helt utan problem eller hemskheter.

 

Jag kände att jag blev blöt på min högra ficka. Och tyvärr var det i fickan där min iphone låg. Jag tänkte inte så mycket mer på det, tills jag kom hem och skulle se om jag hade fått nå sms eller nå roligt. Så såg jag att den var helt svart. Helt tom och tyst. Hemskheters hemskheter! Vi som har upplevt så mpnga roliga saker. Den har tex överlevt ett fall på asfalten x antal ggr. Mitt öronvax och mina flottiga fingrar. Men nu, efter att ha fått vatten i sig, blev botten nåd ( Hahhaa! Botten..fattar ni? ). Men jag startade med återupplivningsförsök. 

 

1: Trycka så hårt jag kan på startknappen. (Testa den 3 ggr)

 

2: Snurra på den för att se vart felet var. (Testa den 2 ggr)

 

3: Sätta den i laddning. (Testa den 2 ggr)

 

4: Köra den i torkskåpet. (Testa den 3 ggr)

 

Tyvärr mina vänner, så hjälpte inte det. Min vän har gått bort. Det är tyvärr sånt som händer, men det jag tyvärr kommer att uppleva är skadeglädjen. Och den är icket rolig, men väl befogad. För jag kan också känna skadeglädje, ty det är den enda glädjen. 

 

Nu är det ju såhär att jag har lyckats fixat mig en ny telefon, så nu kan ni nå mig på samma nr. ( Ja, jag pratar direkt till er Mamma och Pappa) .

 

Så, det är det som har hänt mig denna tisdag. Nu kan det bara bli bättre. 

 

Ciao!

 

Idag är det 4 dagar sen jag fyllde 28. Lite äldre, och lite klokare säger man ju. Men, det vette fan alltså... 

Först och främst vill jag tacka så otroligt mycket för alla fina gratulationer jag har fått. Allt från sms, till samtal och framförallt på facebook. Det värmer otroligt mycket faktiskt. Att få se och höra att man har så många vänner omkring sig. Dock är det 1 som inte har hört av sig. Han har ca 2 timmar på sig. Jag nämner inga namn så P-Dawg inte behöver skämmas. :) 

Men jag tänker ge er en kort sammanfattning på vad jag har upplevt i alla dessa 28 år som jag har levt. Visst, jag kommer inte ta med alla saker. Men jag ska försöka dela med mig av så mycket. Nu kör vi! 

 

0-10 års ålder : Johan "Karl-Erik (Lite senare i livet tillkom Wänne) Stenlund föddes den 5 juni, 1985. Jag har hört att sjuksyrrorna kallade mig den sötaste ungen dom har sett, som hade ofantligt mycket hår på skallen och jag såg att jag var otroligt välhängd ( Det visade sig senare att det var min navelsträng) jag märkte det när dom tog fram saxen...så att säga. Anywho, när jag var på väg hem från BB ( Inte Big Brother) så hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Det var tydligen 2 till avkommor som hade framkallats. Min syster och min storebror. Men morsfars var inte nöjd med deras guldklim ( MOI ) utan bestämde sig för att framkalla favoriten i deras ögon. Det märkte jag idag. ( Dom åkte till Umeå för att se min lillebror spela fotboll, på MIN födelsedag) men jag är inte bitter. Så jag föddes in i en familj, med 2 päron och 3 syskon. En väldigt fin familj må jag säga. 

 

Sen när jag lärde mig att gå, eller iallafall stapla fram. Så utvecklade jag ett behag eller ett sug om man säger så. Suget var att slå skallen i allt som fanns. Ja, det finns videobevis där min panna är blå. Jag hade tydligen ramlar och slagit huvudet på ett bord. Det var nog inte första gången heller. Men så småningom fick jag ordning på fötterna och fallen samt skallebangen försvann allteftersom. Jag hade många leksaker, framförallt Transformers, Turtles och jag diggade även fotboll. Men jag tror jag hittade åt den bästa leksaken vid 2 års ålder. Snoppen. Med den kan man pissa med...kanske inte skulle ha skrivit det där. Men jag hade lovat höjdpunkter. Och att hitta åt Mr. Weenie. Ja, det var en höjdpunkt. Iallafall in my book.

 

Fotboll, ah denna sport. Jag har alltid älskat den. Jag kom ihåg när jag spelade i knatte varje söndag (tror jag). Det var tider. Man hade kondis, man fick saft och som avslutning fick man godis. Inga bekymmer, inga krav. Utan bara lek och massa föräldrar som stod och var bakis och låtsades att vara intresserad. ( Det var säkert så). 

Det var när jag spelade Knatte som jag träffade många av mina kompisar. Så det har varit guld värd.

 

Jag minns inte alltför mycket av när jag började skolan och vad vi gjorde. Men jag minns att jag tyckte det var skoj. Det var mycket lek, mycket springande och många kompisar. Vet inte om jag kan skriva så mycket om min skolstart. Har ni nå minne, så får ni gärna kommentera. 

 

 

10-20 års ålder:  Mellanstadiet. Åh, jag minns att det var disco, och det var mer läxor och det var högre tempo. Det var fotboll på rasterna, det var rädsla att bli snöbadad av killar i högstadiet. Mellanstadiet var en skolperiod som inte gav så mycket. Det var som en resa man var tvungen att uppleva, men man minns inte så mycket av den. Typ som Star Wars- filmerna. Fast utan alla usla lines och konstiga scener. Därför hoppar jag över till när jag började i årskurs 7. Det var starten på livet. Det var nu man skulle utvecklas och få se vad som skulle hända med en i livet. Hur man skulle bli. Det började med att våran lärare sa att vi skulle delas upp i 3 klasser. 7A, 7B och 7C. Det var för att massa nya elever från Rökå, Adak och Kriberg skulle gå på Nilaskolan. Jag hamnade i bästa klassen 7A. Och våra elever som dök upp från andra byar, var verkligen sköna. En som uttryckte sig med ordet "HEJDLÖST" rätt ofta. Ja, man kan säga att han hördes nästan hela tiden. En annan höll världens bästa redovisning om kaktusar. Otroligt intressant. Det finns tydligen runda och avlånga kaktusar. ( Det ni!) . Dom två är jag oerhört tacksam över att jag fick gå i samma klass med, och jag är glad att vi är så nära vänner än idag. Även om vi inte ses allt för ofta. Men som sagt, alla i klass 7A ska ha en eloge för hur ni är och var. Ni gjorde min skolgång otrolig skön och lättsam. Årskurs 7 var en rolig tid. Man fick hår på leksaken (Mr. Weenie) hår under armarna. Och jag hade även hår på skallen. Även om jag såg att det hängde löst,så att säga...

 

Årskurs 8, kan man säga var en transportsträcka till den rafflande avslutning på högstadiet. Nämligen årskurs 9. I årskurs 9 hände det många saker. Kondisen försvann, håret började avta, jag utvecklade cola-mage, jag lyssnade på Limp Bizkit ( inte stolt) , jag tyckte att Pearl Harbour var en bra film och jag kommer fortfarande ihåg min polares kaktusredovisning. Det som jag minns rejält från årskurs 9, var att jag fick glasögon. Som tydlgen var en onödig utgift. För jag ser inte så dåligt (Sorry morsfars för att ni var tvungen att betala). Sen en annan sak som hände när man gick i nian, var ju att man fick köra moped. Fattar ni vad coolt? Man kunde köra till Kriberg och hälsa på mina kompisar, jag kunde köra till Statoil och köpa godis och hyra filmer. Man kunde köra i princip överallt. Man kände sig odödlig på vägen. Det fick jag äta upp. Jag krockade med min moped...med en bil. Jag flög, landade i ett dike,med en tappad sko, som låg uppe på en kulle med min sock i skon. (hur fan gick det till?) Men oroa er inte. Jag hade tur, jag hade riktigt ont i benet och några skrapsår samt en liten men intensiv chock, och så fick jag en notis i norran. Det stod inte mitt namn. Men jag visst ju att det var jag. Jag fick vara hemma från skolan i 2 dagar. Dom ägnade jag till att se The Green Mile, 2 gånger tror jag. Äta lite godis och bli uppassad. Dagen när jag kom till skolan fick jag många blickar mot mig. Först tänkte jag "Wow,jag måste ha slagit i snygg-trädet när jag krockade" Men sen kom jag på att det kanske bara var blickar för att se om jag hade fått nå men i livet. Eller bara att dom ville kolla in kändisen från norran. Vad vet jag? Det började närma sig sommarlov.  Oj, oj, oj! Det var nu det skulle hända. Man skulle ta examen från högstadiet. Man skulle välja vad man skulle gå på gymnasiet. Man skulle bli nåt. Jag valde Samhällsvetenskapliga linjen i Arvidsjaur. Missförstå mig inte. Jag är glad att jag valde den linjen, för jag var lite orolig hur klassen i Arvidsjaur skulle vara ( jag har skrivit om det förut). Men som ni vet, så var det en grym klass och jag ångrar inte mitt val. Så tack klassen i Arvidsjaur för att ni gjorde så att jag inte behlvde vara orolig nångång uder gymnasietiden. En riktigt bra klass och en riktigt frän tid. I gymnasiet hände mycket. Jag tappade kondition, håret började försvinna och jag skaffade mig körkort. Ah, det var en riktigt rolig tid, som jag lätt hade velat göra om. Men jag är ju inte Billy Madison ( Ni, som har sett den vet vad jag menar. Otroligt dålig film...). Men som sagt, det var en härlig tid med massa nya och sköna människor.

 

20-28: Ja, det som har hänt är att jag har arbetat på massa olika jobb. Tjänat pengar, köpt filmer and so on, and so on. Jag har upplevt många bra filmer tex 28 dagar senare, Sagan om Ringen, The Dark Knigt. Jag har upplevt usla filmer tex Spiderman 3, Snow White and The Huntsman och Fantastic 4. Men det är bra att uppleva usla saker. För då uppskattar man dom grymma sakerna mer. Jag har utvecklat en mix av cola/öl-mage, utvecklat skallighet, tappade otroligt mycket kondis och även ett beroende av Wännemenyer. Jag har haft mina ups och mina downs. Jag har skrattat, jag har gråtit. Jag har lyckats hålla kontakt med många av mina gamla vänner, jag har skaffat nya sköna kompisar, jag har en otroligt fin familj, jag har blivit morbror till 2 härliga flickor, jag har skaffat egen lägenhet, jag har skaffat bil, jag har blivit mer bekväm med mig själv, jag har blivit mer framåt (kan bli bättre) , jag har skaffat bil, jag har skaffat blogg, jag har skaffat drrömmar. Och nu 5 juni 2013, är Johan "Karl-Erik, Wänne" Stenlund 28 år gammal. Lite mindre hår, en rygg som är så sne att snett blir rakt, en wännemeny-mage som inte går att träna bort. Men jag är fortfarande killen med drömmar. Och jag håller på med nåt nu,som kommer ta tid. Men får jag det klart, så hoppas jag och tror att jag kommer att synas längre fram. Och vad det är, ja det hoppas jag att ni kommer att märka.

 

 

Som avslutning vill jag än en gång tacka för gratulationerna jag har fått. Det värmer som sagt otroligt mycket. 

 

Well, nu blire nån grym serie och sen sängen. För face it. Jag är gammal och jag behöver sova ut. 

 

Tada!