Prylar...

Alltså, idag har det varit tungt för Wänne Tha Man. Efter att ha slitit så hårt på jobbet, ovanligt hårt. För att försöka få ut och vattna alla planteringslådor, så ringde det i min sov/äta/film-klocka. Det var äta signalen som tjöt, jag skulle bara hinna få ner 2 planteringslådor, så var ett kvarter klart. Glad i hågen tänkte jag " Gör jag den här goda gärningen, så kommer nåt bra att hända". Så jag körde våran eminenta elbil till vattenuttaget, hämtade 2 kannor och skulle just lasta dom på elbilens flak. När jag i mitt stilla och otroligt naiva sinne Hjärnan sade " Men Johan Wänne Stenlund! Det säger sig ju självt att det går fortare för dig att gå med kannorna, än att lasta dom på elbilen. För då får du ju mat lite snabbare. Right?" Jag svarade " Eh, GÄRNA det (skrattade lite för mig själv där, jag är smygrolig ibland). 
 
Jag spände mina spaghettiarmar, tog tag i dom 2 halvfulla kannorna och begav mig mot uppdraget som skulle avslutas innan lunch. Likt Frodo, kände jag mig som the choosen one. Dock hade jag ingen Gandalf i närheten och det närmaste till Sam, Merry och Pippin var 3 trastungar som inte gjorde speciellt mycket. Men jag tänkte, att detta ska jag klara själv. Det gjorde jag också. Men inte helt utan problem eller hemskheter.
 
Jag kände att jag blev blöt på min högra ficka. Och tyvärr var det i fickan där min iphone låg. Jag tänkte inte så mycket mer på det, tills jag kom hem och skulle se om jag hade fått nå sms eller nå roligt. Så såg jag att den var helt svart. Helt tom och tyst. Hemskheters hemskheter! Vi som har upplevt så mpnga roliga saker. Den har tex överlevt ett fall på asfalten x antal ggr. Mitt öronvax och mina flottiga fingrar. Men nu, efter att ha fått vatten i sig, blev botten nåd ( Hahhaa! Botten..fattar ni? ). Men jag startade med återupplivningsförsök. 
 
1: Trycka så hårt jag kan på startknappen. (Testa den 3 ggr)
 
2: Snurra på den för att se vart felet var. (Testa den 2 ggr)
 
3: Sätta den i laddning. (Testa den 2 ggr)
 
4: Köra den i torkskåpet. (Testa den 3 ggr)
 
Tyvärr mina vänner, så hjälpte inte det. Min vän har gått bort. Det är tyvärr sånt som händer, men det jag tyvärr kommer att uppleva är skadeglädjen. Och den är icket rolig, men väl befogad. För jag kan också känna skadeglädje, ty det är den enda glädjen. 
 
Nu är det ju såhär att jag har lyckats fixat mig en ny telefon, så nu kan ni nå mig på samma nr. ( Ja, jag pratar direkt till er Mamma och Pappa) .
 
Så, det är det som har hänt mig denna tisdag. Nu kan det bara bli bättre. 
 
Ciao!
 

Kommentarer
Postat av: Ellen

Huva vilket öde den stackars iPhonen hade. De väntade den sig nog inte när den kickade igång sin tisdagsmorgon.

2013-06-11 @ 19:47:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0