Resan till mission impossible?

Välkommen till den första av x antal delar i The Wänne- Resan till Arvidsjaur och tillbaka igen. ( kampen mot blygheten och att kunna be tha master of min stamning)

I vanlig ordning, så ringde väckarklockan 06.30. Jag hade totalt glömt bort att stänga av den. För jag har varit ledig idag, för att jag skulle bege mig till Arvidsjaur. Jaja, ingen skada skedd. Efter lite snoozning till 08.00, så var jag redo för att starta dagen på bästa möjliga sätt. Dvs peta näsan medans jag kollar Facebook, instagram, Aftonbladet och moviezine. Efter denna sköna procedur, blev det dags för en duscha och sen en kopp kaffe. ( iförd morgonrock. Ja, det är Guds gåva till mankind)

Fortsatte sedan, med att betala räkningar ( inte Guds gåva till mankind) för att se, mina välförtjänta pengar försvinna i tomma intet. Jaja, man blir ju lite hungrig efter en kopp kaffe och att betala räkningar.

Så jag bestämde mig, för att kolla vad mitt kylskåp hade att erbjuda. Och det fanns (finns fortfarande) fan i mig ingenting! Med tårar i ögonen, tog jag en till kopp kaffe. Stack ner för att tanka bilen och käka en originalmeny på frasses. (Ja, jag vet. Jag hade kunnat handla och lagat mig mat. Men det får bli senare ikväll. ) det är måndag. Då får man vara lat.

Resan till Arvidsjaur...

Efter ett snabbt bilbyte hos Morsfars, så begav jag mig till Arvidsjaur. Resan gick lugnt till, där jag försökte lyssna på musikguiden i P3. Men efter några låtars kämpande. Så gav jag upp. Dom lyckades spela upp alla skitlåtar ( i mitt tycke) i rad, så tillslut slog jag på P4 Norrbotten. Med en medelålders tant, som har den mest nasala röst ever. Men, men. Det var nästan skönare än att höra skitartister som Drake och nån som spelade techno och nångång sjöng typ bauws eller nå. Hemskt var det! Hemskt! ( nästan lika hemskt som när dom svarta ryttarna först dyker upp i Sagan om Ringen. Man måste ju ha lite jämförelse liksom.)

Äntligen framme i Arvidsjaur, så svängde jag in på Dollarstore (jag hade lite tid över). Köpte tvättmedel, lite julmust ( ett måste) och tuggummipaket ( som smakar som pappersbitar, fast med mintsmak. MUMS! )

Snart dags för prat mm...
Som jag har sagt förut och jag säger det igen. Hon är otroligt bra min talpedagog. På lyssna, på notera och på att komma på saker. Grymt bra! Jag fick lite "övningar" jag ska prova på. Så får vi se hur det går.


Hemma i Malå igen. Nu blir det en lugn kväll framför tvn. Och försöka ta tag i mitt mission. Som jag hoppas kommer bli en lika episk resa som Frodo och grabbarna fick uppleva. Men jag har ju inga örnar att åka på, när det blir för tufft. Dock har jag nära och kära. Och det är bättre. Mycket bättre.

Resan fortsätter. Nästa gång jag ska till Arvidsjaur såklart. Tills dess. Ha det bra!

Tada!

 

 


Dagens prövning...

Med rappa steg, och nån Macklemore låt i lurarna, och vinterns kalla vind mot min snok. Så gick jag mot badhuset, för att förbereda mig på motionssim. 

Väl framme betalade jag den rimliga summan på 40 kr. ( vem behöver äta?) slet av mig mina kläder och tog på mig dom hetaste (och enda) badshorts jag hade hemma. Dock var dom inte röda, som i Baywatch. Men blåa. Blått är hot sägs det, så jag var nöjd. 
Duschade av mig smutsen aka min kroppsodör och alternativt några matrester i det "feta och maffiga" skägget. Sen begav sig jag och min personal trainer ut till bassängen. Jag vet inte hur min PT kände sig. Men jag ville bara sjunga ut nån Hasselhoff-låt samtidigt som jag lekte Mitch Buchannon...Buchanon? ( hur stavas det? )

Men väl i vattnet, så slog verkligheten mig i facet likt Mike Tyson slog Alan i Hangover ( första och i princip enda sevärda i den trilogin). Jag upptäckte att jag var inte Mitch i vattnen. Jag var människan dom brukade rädda i serien. Maken till usel simmare finns inte. Visst, jag tog mig fram. Men jag svalde mkt vatten, och dreglade lika mkt som när jag springer. 

Men ack så roligt det var. Och det kändes att det tog på. Eftersom jag var helt slut, i både armar, ben och flås. Det är definitivt inte sista gången jag testar på motionssim. För hey, allt som gör att jag slipper undan löpning är en vinst in my book. 
Nä, nu blire serier resten av kvällen. Kanske jag slår på Baywatch för att få inspiration. Lära mig lite tekniker och hur man poserar snyggt. Hm....
Jaja, ha det bra tills nästa gång. 
Tada!

Succé!

10.10 blev jag väckt. Rätt skönt att sova så länge. Jag var rätt slut, efter att ha sett Coventry krossa Afc Wimbledon och påbörjat resa till FA-bucklan och europa-spel. ( önsketänkande? Ja. Men det är ju juletider snart, och då får man önska sig saker. )

Efter att ha skadat mig själv psykiskt. Genom att av lathet och fascination (över hur usel den är) sett lite av Snow White and The Huntsman. Så bestämde jag mig för att göra lunch och sen bege mig, för att tippa en lången samt stryken. ( som vanligt, blev det ingen vinst. )

Klockan närmade sig 15.00. Klockslaget, som mitt mission skulle börja. Hur skulle det gå? Skulle det infinna sig skratt? Tårar? Vem skulle grina? Jag till oddset av 1.01 ggr pengarna. Eller The kids till 3.55 ggr pengarna.

Men efter en godkänd start. Med att jag gav dom middag, som dom åt av och vart nöjda över. Kände jag, att hey! Jag kanske lyckas! Klädde vi på oss, för att bege sig ner till Ica och handla lite godis. En tripp, som i mitt fall skulle ta ca 20 min. Dels för att jag alltid tar Wänne-menyer och vankas det godis och Cola. Så är jag rätt snabb.

Men med 2 kids, som vill turas om att köra sparken, tog det lite längre tid. Dock ingen skada skedd. Godis blev inköpt och resan hem gick smärtfritt. När vi kom hem, så drog jag fram triumfkortet. Kortet, som underhåller mig veckor in och veckor ut. Mr. Tv. Denna fina vän, hjälpte mig i sluttampen av kampen mot The kids i mission impossible.

Det slutade oavgjort. Och jag är nöjd, jag överlevde. Ungarna var glada och inga tårar fälldes. Förutom mina glädjetårar.

Nä, men skämt å sido. Maja och Hilda är underbara, snälla och fina. Dom är inte hemska att ta hand om. Och jag älskar dom över hela mitt hjärta. Det är bara att deras morbror Wänne, som ibland kan överreagera på saker. Men, det är ju humor i det hela. Så det är ju bra.

Det är garanterat inte sista gången jag är barnvakt. Men imorn, ska jag fira med ostkrokar, dipp och Cola. För det är jag värd.

Tack för kampen Maja och Hilda. Hoppas vi möts igen.

Tada!


Mission impossible = possible?

Efter en hård, men ack så vanlig arbetsvecka. Med vanlig, menar jag såklart att jag jobbar hårdast i Malå. Det är iallafall min åsikt..

Men, imorgon ställs jag inför ett uppdrag. Jag har visserligen upplevt det förut. Dock inte helt utan komplikationer. Vissa klädesplagg satt inte som dom skulle. Jag blev nervös, hon började bli lite ledsen, och jag började bli nervös och ledsen. Den gången gick det bra. Jag överlevde uppdraget, men tuppade av ca 21-21.30.

Vad är det nu för uppdrag jag ska utföra imorgon? Jo, jag ska vara barnvakt till Hilda och Maja. Kommer det att gå bra? Kommer dom tycka om min mat? Kommer Mr. Tv att hjälpa mig? Kommer jag att tuppa av? Kommer jag att överleva? Ja, svaren kommer antingen lördagkväll eller söndag. Beroende på min kroppsform och trötthet.

Sen måste jag ju säga, att det omöjliga har blivit möjligt inom musiken också. Alla som har läst min blogg, vet att jag avskyr "artisten" Pitbull. Han är sämst! Tillsammans med Justin Bieber och Britney Spears otroligt kassa låt "Work Bitch" eller vad fan den heter. Den är förfärlig!

Men så, under denna arbetsvecka fick jag höra en låt. Som involverade Pitbull. En låt som jag tycker är helt okej. Alltså, den är svängig. Och den heter Timber. Visst det är inte den bästa låten, men det är inte den sämsta. Så nu tänker jag. Klarar Pitbull av att göra en låt, som går att lyssna på. Så kanske jag överlever morgondagens uppdrag.

Med betoning på kanske...

Som avslutning måste jag skriva, att ni ska slå på tv10 ikväll. Englands "bästa" fotbollslag spelar FA-cupen. Jag talar om Englands enda lag som spelar tiki-taka. Nämligen Coventry! Dom möter Afc Wimbledon. Så se den! Just do it!

Så hörs vi på lördagkväll eller söndag. Beroende på om jag har överlevt eller ej, mitt så kallade Mission.

Hälsningar Wänne "Crazy Ethan Hunt-wannabe" Stenlund.


RSS 2.0