Denna ständiga kamp.

Nu sitter jag på bussen, på väg hem från min trevliga semester i Stockholm. Den innehöll massa skoj, och massa öl. 
 
Även om det är skönt, att åka bort. Så är det ändå skönt att få komma hem. Till mina movies, Fotball Manager och kaffe. Och förstås familjen. 
 
Nu blir det att njuta av sista semesterveckan,  sen jobba i 2 veckor och efter det, ladda för plugg i Umeå. 
 
Ska bli otroligt kul, men samtidigt känns det lite spännande. Det kommer bli en kamp, för mig mot mina tankar. Och då menar jag, mina tankar om att det är "fel" att stamma. Men jag tror och hoppas, att jag nu börjar plugget i Umeå,  så utvecklas mitt självförtroende och att jag blir mer framåt och vågar mer.
 
Det är det jag ska satsa på. För den enda som bryr sig om min stamning, det är ju jag. Och tyvärr,  så har jag tänkt lite väl mkt på det. Men det ska det bli ändring på. Jag ska bli mer självsäker. Jag ska inte bry mig, om vad andra tycker. Och jag ska vara den jag är, och den jag vill vara. För då blir nog det här, jävligt bra.
 
Jag ska hålla er uppdaterade,  under min lilla resa, i stora Umeå. För jag tror, hoppas och vet, att den kommer bli grym, spännande och rolig.
 
Nä, nu ska jag lyssna på lite musik och längta till min Raymond-boxar.
 
Ha det gött!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0