lifeofwnne.blogg.se

Jag har nyss kommit hem, efter ett besök hos min grymma talpedagog/psykolog i Arvidsjaur. Och på vägen hem, så cirkulerade det några tankar i min skalle. Under hela mitt liv, så har jag varit lugn, snäll och alltid den som har undvikit konflikter pga konflikträdsla mm. Jag har som inte velat vara i centrum, utan jag har trivts med att få vara en slags biroll. Inte som Crazy Tom i Oblivion. Och jag har ändå trivts med det.

 

 Jag är en sån, som tycker det är skönt att ägna en söndag, helt själv med en kaffekopp i handen och serier på tv, samt Football Manager på datorn. Bara låsa in mig i min Wänne-Cave. Detta har jag skrivit om förut. Visst, det är oerhört trevligt att umgås med familj och vänner. Och det gör jag gärna. Men det som stör mig, är att varje gång jag säger att jag ska ha lite Wänne-Time ( Nej, det är inte onani). Så kan frågan komma upp. "Varför det?" eller "Nog kan du umgås". Ja, det kan jag absolut. Men frågan jag ställer, och som gör mig irriterad är. Varför ska jag måsta förklara mig, när jag vill ha min Wänne-Time? Likaså, varför ska jag behöva förklara, varför jag ska lägga mig under täcket, en vardag för att somna till serier, innan 22.00?. Jag vet, vissa somnar 01.00, andra somnar 20.30. vi är alla olika. Och jag tycker det är skönt, och avslappnande en vardag, efter en arbetsdag eller träning. Att få lägga mig under täcket, slå på Alla älskar Raymond och somna till familjen Barone. Då är jag faktiskt glad. Men, så har jag varit tvungen att förklara mig. "Du, behöver inte somna innan 22.00" Nä, det kanske jag inte behöver. Men ibland behöver jag min Wänne-Time. Och det är att lägga sig under täcket, innan 22.00 och hinna med några avsnitt Raymond. 

 

Jag har pga min personlighet, blivit styrd ibland på sätt som jag inte tyckte var rätt för mig. Och det har varit MITT fel. Så, nu har jag bestämt mig. För att utför mina val, diskutera om nån annan tycker att jag ska göra det på ett annat sätt, men alltid och då menar jag ALLTID utgå, från det sätt jag tycker är bäst. För face it. Vi är alla olika, och ingen kan säga till nån annan, hur man ska leva sitt liv, och vad som är rätt och fel för en själv. För det vet bara en människa och det är du själv. 

 

Nu, kamske jag lät jävligt negativ. Men jag har uppskattat all hjälp jag har fått, från alla människor i min närhet. Ni har visat att ni har brytt er om mig, i både med och motgång. Och det är jag evigt tacksam över. Jag är lyckligt lottad, över att ha så fina människor i mitt liv, och jag skulle inte vilja vara nån annan, och jag skulle inte vilja ha ett annat liv. För jag är stolt över den jag är. Så ni ska ha stort tack. Och kom ihåg, varje gång jag säger att jag vill ha Wänne-Time. Då är det inte att jag dissar er, eller inte vill hänga. Då vill jag bara, ha Wänne-Time och njuta ( än en gång, inte onani). För jag tycker som sagt om att hänga med nära och kära också. 

 

För nu är det dags, att ta tag i mitt liv. Och våga mer. Våga vara framåt, inte bry mig vad andra tycker, våga stå på mig, inte vara konflikträdd. Våga leva. Jag har åkt med, i nästan hela mitt liv. Nu är det fan dags att svänga och våga gå sin egen väg. Våga bli mig själv, och den jag vill vara. 

 

 

Nu till nåt helt annat. Kategorin "Varför kallas du Wänne"? 

Jo, det är så här. Jag kallas för Wänne, efter en lärare i Arvidsjaur, som hette Wännman i efternamn. Han var inte dålig, men han hade sin sköna stil. Jag tror jag nämnde hans namn, för syrrans kille Mattias. Och då började han kalla mig för Wänne. Och på den vägen är det. Jag tror då att det gick till så. Rätt tråkig historia, men är den nån som minns nåt mer. Så får ni gärna kommentera. 

 

Då vet ni det.

 

Nä, nu blire att käka, p-napa och ladda för träning. 

 

Hare gött!