Mitt bästa plagg, och första övningen i Umeå.

När man har överlevt en löparträning, så måste man ju duscha. Och när jag stod i duschen, så utspelade sig en slags dialog mellan mig och Mr. Brain.
 
Wänne- Alltså, det finns inge skönare än att duscha. Jag tror inte det. 
 
Mr. Brain- Men vänta nu, Wänne. Är du riktigt säker?
 
Wänne- Eh, ja. Jag tror det. Det är varmt och när man kliver ut, så är man ju typ ren och fräääääsch!
 
Mr. Brain- Men, lilla Wänne ( Han snackade fortfarande med mig. Inte med min penis.) Det är ju ett slags klädesplagg, som du nästan alltid har på dig. Och som, jag VET att du älskar riktigt mycket. 
 
Wänne- Que? 
 
Mr. Brain- Men din morgonrock såklart. Du sover i den (ibland), du har den nästan alltid efter jobbet, och du har den när du dricker kaffe, för att se "vuxen" ut. 
 
Wänne- True story! Du är inte dum du, Mr Brain. 
 
Mr. Brain- Nä, jag vet. 
 
 
Och, jag måste hålla med. Att duscha, är som sagt riktigt skönt. Men att efter en dusch. Få kliva ut, torka sig med handduken och sedan klä sig i sin morgonrock. Ibland commando. Ja, det är livet. Framförallt med en kaffekopp i handen och nån grym serie. Och sen bara få vara för sig själv. Det är livet. Och det är tack vare mitt bästa plagg. Morgonrocken. I love it!
 
 
 
I tisdags, så var jag då i Umeå. För att besöka min nya talpedagog och lära mig tekniker. Det var ett väldigt givande och intressant möte. Där vi fokuserade på bokstäver, som jag har problem med. Tex B, S, T, V och M. och hur jag ska tänka, när jag ska säga ett ord på tex B. Hon gav mig väldigt bra tips, och om jag bara ger mig tid och att jag har viljan. Så ska det nog gå bra. Men som sagt, jag är väldigt positiv till hennes övningar. 
 
 
Sen är det ju så, att just nu är jag inne i en rätt bra period med min stamning. Jag vet inte varför det är så, men lika glad är jag för det. Så, jag hoppas den håller i sig ett tag till. Men jag vet att nångång, kommer dippen. Och då ska det bli intressant att se om övningarna jag har fått hjälper. Det tror jag dom kommer göra. 
 
Nä, nu ska jag somna till lite Champions League. 
 
Hare bra, tills vi ses nästa gång. 
 
Bye!

Kommentarer
Postat av: :)

Jag tycker du är så himla grym och kämpar för att träna bort din stamning! Vi har alla våra egna monster vi måste kämpa mot; anorexi, dyslexi,övervikt, missbruk, ångest (i allas dess former), träningsmani, adhd, ilska, osv osv. Och det är modigt av dig att du vågar öppna dig och berätta hur tufft du får brottas med din stamning, det är viktigt för alla att veta att man inte är ensam!

Jag har säkert tänkt säga hej till dig på samhället någon gång, men tittat bort istället. Själv lider jag av mitt dåliga självförtroende, rädslan att andra ser ner på mig pga hur jag ser ut/hur jag klär mig ...Det får jahu kämpa med varje dag, men vem vet, kanske vågar jag också någon gång hälsa på relativt okända människor! :)

Svar: Tack så mycket! :) Och, det är bara att hälsa. :) Jag blir bara glad, av att folk hälsar. Sen har jag lärt mig, att man ska inte bry sig om vad folk tycker om en. Dom man har runt sig, som verkligen gillar en för den man är. Det är dom som betyder nåt. Så jag hoppas, att du vågar ta för dig. Och inte bry dig om vad andra tycker. :)
Men tack för dom värmande orden. :)
lifeofwnne.blogg.se

2014-05-12 @ 00:37:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0