Talpedagog, tid för förbättringar.

Nu har jag haft min senaste träff, med min talpedagog från Umeå. Vi kör fortfarande,  på samla gamla stil. Nämligen prata i lugnt tempo, inte tänka på stamningen och VÅGA börja om mitt i en mening.
 
Under dom senaste veckorna, har det faktiskt gått sådär. Tankarna om min stamning har alltid funnits där, och jag har inte talat i lika lugnt tempo som jag skulle ha gjort. Det har gett ett tydligt tecken, där min stamning har ökat.  Samt självförtroende sänkts. Jag har varit lite tyst,  och helst undvikit att tex beställa mat eller sätta mig in i "obehagliga" situationer ur min synvinkel.
 
Men nu, i slutet så har det gått lite bättre. Jag är fortfarande inte helt nöjd,  men det är på väg åt rätt håll. Jag undviker fortfarande en del situationer.  Men jag pratar lite mer och mitt självförtroende är på väg uppåt. Tankar om min stamning finns alltid där, och jag tror att det är där den sista kampen ligger.  Lyckas jag få bort min stamning från skallen, så tror jag verkligen att den kommer att försvinna. Eller bli mer frånvarande. Förhoppningsvis lika frånvarande som Coventry kommer vara PL,  under min livstid.
 
Jag måste få säga en till sak. Håkan Hellström.  Denna oerhört överskattade artist, som så många hyllar men som jag absolut inte förstår storheten i. Han har gjort en låt, på senaste plattan.  Som jag tycker är rätt bra. Dels för att han stammar i den, och dels för att texten är bra. Den heter "Du kan gå din egen väg". Varje gång jag gör den, så blir jag stärkt. För under min livstid. (Jag är trots allt, 28 år ung) så har det känts som att jag har undvikit att gå MIN väg. Just pga stamning och självförtroendekris. Jag har som alltid tagit den "enkla" vägen. För att det har varit lätt och jag har inte ställt inför några svårigheter.  
 
Men efter dels har hört låten och fått besöka både hon i Arvidsjaur samt talpedagogen i Umeå. Så jag har jag bestämt mig, för att prova gå min väg. Därför har jag sökt utbildningar. För jag tror det är det som behövs. Att jag får testa en ny miljö. Och försöka starta om igen. 
 
Men den 11 juli, får jag veta hur det blir. Så jag hoppas ni håller tummarna. 
 
Just ja, jag har ju bokat resa till Stockholm. Jag ska åka ner dit, helt själv.  Jag är nog lika nervös över det, som Håkan Mild var, när han skulle lägga straff mot Rumänien i VM 94. Förhoppningsvis, går det bättre för mig. 
 
Men ni får ha det så bra, så hörs vi later. 

Kommentarer
Postat av: Ingela

Precis det tror jag också. Ut och lufta dej, Malå står kvar. Och lycka till, jag håller båda mina. Tummar alltså, det är ju annars ganska mycket som jag har i par.

2014-06-11 @ 23:55:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0