lifeofwnne.blogg.se

Då har jag alltså för första gången i mitt liv, upplevt alla känslor som man kan ha över att ha 4 veckors semester. Det har varit en liten karusell bland alla känslor. Saknaden av att känna sig behövd och gemenskapen på jobbet fanns där. Men det fanns även glädje över att få bara vara mig själv bland alla serier, movies, tv-spel, glass mm. Så om man summerar min semester efter alla dessa känslor, då har den varit väldigt bra. Det har inte varit dumt att få vila ryggen och hjärnan. Men nu är den alltså över. 

 

 

Jag fick börja med kvällskiftet direkt. Direkt undrade jag vilka ögongodis jag skulle få jobba med. (Vi har ju så mycket ögongodis, så man behöver typ inte ha med sig matlåda). Jag blev rätt glad när jag fick veta att jag skulle jobba med Fredrik och Sebastian. Dom är rätt nya på jobbet, men gud vad mätt jag blev alltså. Vilka killar alltså. 

Nä, ska man vara lite allvarlig så är vi allihop ett sånt bra gäng. Så det hade inte spelat nån roll vem man skulle jobba med egentligen. Men det klart, Sebastians ass och Fredriks armar. Det är nåt att bita i alltså. 

 

 

Men jag måste bara fråga. VEM av mina arbetskamrater har tvättat mina arbetsbyxor så att det inte går att knäppa igen?! Jag menar ett par har jag råkat tvätta för hårt. Men det andra paret fick jag igen knappen (med våld). Och nu går det inte alls. Den skyldige ska stiga fram! Dock känns det som att det kan vara självbevållat. Jag menar visst jag har en liten kula. Men jag vill tro att det är penisen som har vuxit. Det är nog så. Suck....

 

Nä, nu ska jag dricka oboy och äta en macka ocn nöta nån serie innan det blir läggdags. 

 

På återseende!

 

Wänne Wännster

Hello!

 

Som ni säkert vet och har listat ut, så har jag problem med min rygg. Det stora bekymret var ju självklart min hyperhidros. Den stoppade mig på så många plan under min uppväxt och fram tills jag har fått bukt på problemet. 

Men hyperhidrosen är inte det enda problem jag har haft med min rygg. Jag lider även av skulios. Och tyvärr har den börjat ta ut sin rätt. Skulios (samt ålder) är inget bra par. 

 

 

Fotbollen har varit en stor del av mitt liv. Den har fått mig att känna gemenskap. Jag har fått gått igenom alla känslor som finns under min tid som fotbollsspelare. Jag har ju även blivit lite kåt när man har sett Hinken eller Fritte komma på träningen. Satan vilka sexiga grabbar alltså. Men ska vi vara lite allvarliga, så har fotbollen varit en viktig del av mitt liv. Alla underbara lagkamrater jag har spelat med, men även att fått möta massa trevliga människor har gjort fotbollen till en glädje i mitt liv. Speciellt när jag hade kampen mot hyperhidros, men även självförtroendet. För när jag är på planen, då är jag lite mer kaxig och vågar visa lite ilska. Den har dragit fram sidor hos mig, som kan vara positivt utanför planen. Man ska ju inte gå runt och vara arg, men jag menar främst att om jag tog självfötroendet jag hade på planen till mitt vardagliga liv. Då hade det blivit ännu bättre. Men det är sånt som kommer. Och jag har ju fått lite bättre självförtroende. Även om jag skulle vilja ha mer. Men som sagt. Det kommer. 

 

Nu till varför jag slriver så mycket om min rygg och fotbollen. Det är nämligen såhär. Jag har tagit beslutet att denna säsong är över för min del. Smärtan jag får efter träning och match, men även rädslan att inte våga gå in i närkamper gör att jag har valt att avsluta nuvarande säsong. Jag väntar på tid hos en ortoped i Umeå, där jag hoppas att jag kan få tips eller att dom kan fixa mitt problem så jag kan fortsätta spela fotboll, men framförallt vara frisk och kry ju äldre jag blir.

 

Men förhoppningen är att jag kan spela nästa säsong och försöka vara den spelare jag vill vara. Demichelis med lite Austin och en stor gnutta Modric. Då jävlar blire bra!

 

Mitt älskade MIF finns alltid i mitt hjärta. Och förhoppningsvis är det inte sista gången jag tog på mig fotbollsskorna. För jag vill ju vara med när Fritte och Hinken kommer in i omklädningsrummet. Det är en sån sjukt vacker syn alltså. My gawd!

 

Jaja, nu ska jag se Lost och njuta av kaffe. 

 

Ha en bra dag!

Tjolahopp!

 

Efter att jag har bestämt för att göra en liten nystar med min blogg, då passar det sig att berätta lite vad som har hänt i mitt liv. Förutom att min hyperhidros är under kontroll, stamningen är min hårdaste kamp och självförtroendet varierar. Men det är inget nytt. 

 

Jag har fått fast anställning på ett jobb där jag trivs oerhört bra. Grymma arbetskamrater, roliga uppgifter och bra arbetstider. Det gör att jag redan nu längtar tillbaka till mitt jobb, trots att jag har kvar en vecka av semestern. Det tyder väl på att jag trivs med mitt jobb. Så alla arbetskamrater och chef. Ni är underbara och jag är så glad att jag får jobba med er. Ingen nämnd, ingen glömd. 

 

En annan positiv sak med mitt jobb är att jag är en av två arbetsledare. Det stärker mig så otroligt mycket att man har blivit tilldelad den befattningen (säger man så?. Jag gör det nu, för jag är ju trots allt 31 år). Men jag är så stolt och lycklig.

 

Fotbollen går helt ok för Malå. Tyvärr för egen del, har säsongen kantats av skadebekymmer. Ryggen har börjat ge vika. Men förhoppningsvis får jag en tid i Umeå inom en snar framtid, så jag får kolla upp den. Jag lider av skulios och jag är rätt säker på att det är den som spökar. Dock har jag hunnit med 1 mål den här säsongen. Det är ett mer än vad jag gjorde förra året. Men förra året mötte jag Neuer en match och sen vart jag punktmarkerad av minst 8 st varje match. Kändes det som iallafall. Tror dock kanske att det inte var så...

 

Nä, nu har ni fått en liten uppdatering. Nu ska jag göra som Al Bundy. Sätta mig i soffan, handen nere i byxan och se på tv. 

 

Hare gött!

Hej,hej! 

 

Först vill jag be om ursäkt för mitt ofrivillga uppehåll. Jag vet inte varför jag inte har skrivit på bloggen. Jag har väl inte känt mig motiverad för att skriva nåt. Men nu har jag alltså tänkt göra ett sista försök för att kunna ge mina läsare en humoristisk men ändå seriös blogg. 

 

När jag startade min blogg, då hade jag lite problem i mitt liv. Jag led av hyperhidros, jag led av usel självkänsla pga min stamning, min sjukdom och mitt usla självförtroende. Det var en blogg jag ville skriva av mig lite och dela med mig av mina tankar. Man kan ju säga att jag lyckades, Jag började må bättre efter att jag hade fått dela med mig och öppna upp mig för allmänheten. Jag tror det är bra att vara öppen och ärlig. Man kanske inte behöver skriva ner allt man har gjort. Men iallafall det viktiga så folk får se hur man ser sig själv och vilken kamp jag har i mitt liv.

 

Men nu äntligen, har jag fått bukt på min sjukdom. Jag äter medicin som gör att jag inte svettas alls. Jag är så otroligt glad och nöjd över att äntligen kunna ha vilka kläder jag vill och inte behöver gruva mig inför nån närkontakt eller skämmas när jag är ute. 

 

Stamning är fortfarande en kamp. Jag är hos en fantastisk psykolog som hjälper mig med min självkänsla och modet att våga ta för mig. Jag tror att om jag blir mer självsäker,  då får jag nog bättre koll på min stamning. Vi ska bara försöka hitta dit. Men hon är helt underbar och en fantastisk hjälp. 

 

Mitt nyårslöfte att vara nykter i ett år håller i sig. Jag mår så otroligt bra utan alkohol. Ångesten är borta och jag är gladare. Jag är så otroligt nöjd över att jag har lyckats hålla mitt löfte. Och som det känns nu, då blire nog en fortsättning. 

 

Men det var en liten sammanfattning. Jag ska försöka uppdater mer om fotboll och film och mitt vardagliga liv. Hoppas ni fortsätter läsa. För det är så trevlig att få höra att ni är inne och läser och jag tycker det är roligt att få dela med mig av mina tankar. 

 

Men vi hörs!

 

Wänne