lifeofwnne.blogg.se

Hoj!

 

Efter en evig väntan så har jag nyss kommit hem från Umeå, där jag förhoppningsvis skulle få bot på mina ryggbesvär. Mina ryggbesvär som på senare tid har gett mig ett rent helvete, med lite sömn och enorm smärta.

 

 

Jag anlände i Umeå i lagom tid så jag skulle hinna hitta till mottagningen samt ha lite tid över för att lugna nerverna med ett glas vatten och den obligatoriska bajsningen. Jag hade kunnat göra det två gånger om ty doktorn kallade in mig ca 30 min efter avtalad tid. Dock gjorde det inte så mycket eftersom jag har ju väntat rätt länge på att få tid så min rygg kunde fixas, så 30 min hit eller dit gjorde inte så mycket.

 

Doktorn kallade in mig och berättade att han skulle röntga mig och sen sticka mig ca 4 gånger ocn injectisera, injecticera, spruta in (kan vi kalla det) ett medel som skulle göra så att min smärta skulle försvinna och att jag kan börja spela fotboll, slippa sova dåligt på natten och göra nåt jag har saknat, nämligen fara ut på en löptur. alla som känner mig vet hur ovanligt det är. Det är mer vanligt att Coventry vinner två raka matcher än att se Wänne Stenlund på en löptur, så ser ni det nångång fota då fort som fan, för man vet aldrig när det händer nästa gång.

 

Om inte sprutorna skulle hjälpa, så skulle jag kontakta läkaren igen och då skulle det bli en annan behandling. Men jag håller mina tummar och tår för att det här ska funka. För även om det tog ont att ta sprutorna och att jag är öm och hängig just nu, så vill jag verkligen tro på att det blir bättre. Så att jag verkligen kan bli den där Wänne jag vill vara, för min smärta har stört mig psykiskt också men det känns bra att mitt ryggproblem kanske är löst. 

 

Och förhoppningsvis är Malås Demichelis tillbaka i MIF-tröjan till sommaren.

 

Ett stort tack till mor och far att ni ställer upp och kör mig till Umeå, när jag inte fick köra själv. Ni är världens bästa föräldrar som alltid ställer upp oavsett vad. Tusen och åter tusen tack!

 

Men god jul på er alla och

Tjolahopp!!

 

Det är äntligen december, och julen närmar sig med stormsteg. Alla som känner mig vet hur mycket jag älskar julen, alltså jag verkligen ÄLSKAR julen. Sedan oktober har jag haft en julkänsla utan dess like och den har bara växt sig starkare och starkare ju närmare man har kommit själv höjdpunkten, nämligen julafton. Det är bara en sån mysig tid med massa sköna julfilmer, julmusik, skumtomtar, julkola, pepparkakor och julmust. I love it!

 

Igår var jag hos min talpedgog/psykolog och hon är som vanligt helt outstanding. Oavsett hur jag har mått innan besöket så går jag alltid ut med hvudet högt och ett bättre självförtroende, precis det som jag kämpar så hårt med att skaffa. Och jag måste säga att hon har gjort framsteg, riktigt stora framsteg. Jag vet inte hur ni uppfattar mig men jag tycker själv att jag är mer öppen och modig och att våga ta för mig med situationer som jag oftast har undvikit med otroligt usla ursäkter. Så hon är helt underbar.

 

Jag har förresten fått tid i Umeå den 21 december för uppföljning angående mitt ryggproblem. Och på kallelsen som jag fick stod det att jag inte skulle köra bil själv, för ifall det skulle bli behandling direkt då skulle jag inte få köra bil efter. Det känns oerhört skönt att jag kanske blir kvitt mitt ryggproblem. Det blir som en tidig julklapp, och det känns helt underbart. Lite pirrigt är det, men det är mer åt det positiva hållet. 

 

Jag måste även tacka Christer för att jag fick följa med och se En skam för Sverige del två i Skellefteå igår. Det var riktigt bra och jag hade sjukt roligt, så tusen tack. 

 

Efter en period av några dippar, som har berott på min usla rygg och sömnproblem så känner jag att avslutningen av år 2016 kan bli en riktig höjdpunkt.

 

 

Nä, nu ska jag avnjuta lite fotboll innan jag kanske avslutar kvällen med att se klart första Sagan om ringen- extended edition. 

 

Ha det gött!