lifeofwnne.blogg.se

Yohoo!

 

Då var det helg igen efter en rolig arbetsvecka med mina grymma arbetskamrater. Dock var och är fredagen sådär , mycket tack vare mina egna tankar som jag måste kämpa med och försöka göra mig till en bättre människa. Men den kampen får jag fortsätta kämpa mot och jag lär ju vinna den, för jag är ju ändå Johan "Wänne" Stenlund. 

 

Men nu måste jag ju skriva om min lilla tripp till England för att se Newcastle mot Manchester United med ett riktigt skönt gäng. Vi slöt upp på skellefteå flygplats typ 06.00, vilket innebar att alarmet ringde 05.45. Jag hade sagt till Patrik, Matte och Huss kvällen innan att man måste vara tyst så tidigt på morgonen, för jag är inte på humör att snacka om jag inte har fått i mig en kopp kaffe och avnjutit min sköhetssömn. Men nog ordbajsade dom om allt möjligt när vi vaknade medans jag var trött och kaffesugen. Ja, jag är ingen morgonmänniska...

 

Vi slöt som sagt upp med resterande resessällskap från Skellefteå (utom en, som dök upp på Arlanda). Efter att ha överlevt checkning av väskor ( hände mig i Skellefteå) nån i vårt resesällskap blev säkert också förhörda, dock såg jag inget för jag var nervös över hur länge jag skulle sitta i finkan medans dom undersökte min väska. Jag åkte inte in i finkan som tur var.

 

Vi landade i Stockholm typ 09.30 (minns inte riktigt exakt) och jag var på bättre humör efter att ha fått i mig en kopp kaffe ( för 30 kr, helt klart värt) på flyget. Där träffade vi sista resenären i vårat sällskap som hade slutmålet att se Newcastle mot Manchester. Nio vänner som likt ett visst gäng i Sagan om Ringen begav sig för att njuta av en match i PL med min kära Dummett i förarsätet.

 

Vi landade i Edingburgh och Matte hittade 5 pund på marken medans jag luktade svett och ville ha mat, kaffe och ta en dusch. Dock roligt att det gick bra för Matte i allafall. Vi begav oss till en pub för att belöna oss med lite käk och öl, för att vi öberlevde flyget och framförallt den tidiga morgonen. Maten var god, ölen var god, jag luktade fortfarande illa och Matte hade kvar sina cash.

 

Efter maten begav vi oss till tåget som skulle ta oss till the freakin craziest party town in the world, nämligen Newcastle. Björk fixade biljetterna och var grym som reseledare under hela trippen och han ska ha en stor eloge för allt som han har styrt upp. 

 

Lördag så hade vi hela dagen fri och en del drog iväg på arena-tour på St. James, andra stack och såg Middlesbrough mot Reading medans jag, Matte, Patrik och Huss såg Gateshead mot AFC Fylde i amatörligan. Det var sjukt roligt att få se en match i amatörligan live, dels för att man fick scouta Coventrys kommande motståndare (för dom lär åka ut) men även se mitt nya favoritlag Gateshead, dom är klån bäst! Dock var dom sämst mot AFC Fylde, men annars var dom bra. Stämningen var rätt skön och självklart fick vi oss en öl innan matchen och under matchens gång åt jag och Patrik nog världens äckligaste paj. Jag håller på att kräkas när jag tänker på den, fy satan alltså.

 

Söndag, den stora dagen. Dagen som resan skulle leda till, dagen som alla hade längtat efter var äntligen här. Vi begav oss för att äta en god lunch, få i oss en öl och sen ladda inflör matchen mellan Newcastle. Manchester United. vi var alla taggade, jag hade Dummett-tröjan på, andra hade halsdukar, andra hade tröjor köpt i shopen utanför arenan. Vi var så taggade som man bara kan bli.

 

 

Jag orkar inte skriva så mycket om matchen, men Newcastle imponerade rejält och dom kämpade hela matchen mot ett ganska tamt Man Utd, där jag tyckte att Ashley Young var en av dom som får godkänt. Newcastle vann med 1-0 efter mål av Matt Ritchie. dock hängde 1-1 i luften i slutet men Newcastles målvakt storspelad och segern var i hamn. Jag vill förresten betona att jag inte håller på Newcastle, dock är den en grym stämning på arenan och en rätt trevlig stad att vara i. Sen spelar ju Dummett i Newcastle. 

 

Om ni undrar vem som var bäst i Newcastle? Dummett såklart, för han är klån bäst.

 

Nä, nu ska jag försöka kämpa mot mina inre demoner och njuta av en skön helg. Ni får ha det så bra allihopa, så hörs vi senare.

 

Ciao!

 

Wänne

 

 

Tjolahopp!

 

Ännu en sjukt trevlig arbetsvecka är slut och nu blire att njuta av en lugn och skön helg. Helgen kommer innehålla lite fotboll, lite melodifestivalen och massiva mängder kaffe. 

 

Som jag skrev i mitt förra inlägg, där jag beskrev min kamp mot att bli mer självsäker, ha bättre självförtroende och våga ta för mig mer, det mina vänner gäller fortfarande och det är ta mig fan den hårdaste kamp jag har haft i hela mitt liv. Jag har aldrig varit mobbad, jag har hanterat min stamning på ett sätt som jag tycker är bra nämligen humor, jag har underbara vänner, en fin familj och ett underbart jobb (med fantastiska arbetskamrater) som jag trivs med. Så allt borde ju vara frid och fröjd, eller hur? 

 

Det är det inte. Jag är oerhört glad att jag har ett sånt underbart jobb, fina vänner, en fin familj och jag trivs med mitt liv. Jag kan ju se Alla älskar Raymond när jag vill, och det räcker ju långt. Men för att bli lite allvarlig så kan jag erkänna att sen jag skrev mitt förra inlägg, då har det inte blivit nå bättre. Visst har jag haft dagar där jag har känt att mitt självförtroende ha pekat spikrakt uppåt, där min självkänsla har varit omutlig och där jag har känt att ingen kan trampa på mig utan att jag säger ifrån. Men tyvärr är det för få dagar jag känner så. I hela mitt liv så har jag accepterat att vara den där Johan som inte säger ifrån, utan gör allt för att andra ska vara nöjda och att jag inte ska ha några skuldkänslor över att jag har svikit nån eller gjort nån irriterad över en sak som jag har sagt eller gjort. 

Jag är inte ute efter att man ska tycka synd om mig, för det är inte. Jag har ju själv valt att acceptera min roll och pga jag haft den rollen, så är det sjukt svårt att försöka ändra på sig och våga ta steget för att bättra på mitt självförtroende och min självkänsla. Just nu vet jag faktiskt inte hur jag ska kunna bli en lite bättre Johan, för i detta nu är jag mer Johan som gick i högstadiet/gymnasiet, den Johan som satt tyst när det blev diskussion, den Johan som satt tyst när nån sa "varför gjorde du det" när jag vet att jag inte hade gjort nå fel, den Johan som ville vara alla till lags för då behöver man inte ha några skuldkänslor. 

Den här motståndaren kommer ta mig fan vara den svåraste motståndare jag har mött! Och jag har lyckats övervinna min hyperhidros och min skam för att stamma samt att jag har typ klarat av stor ångest och nedstämdhet i en längre period. 

Nu är det dock dags att försöka vinna kampen mot den Johan jag inte vill vara. Jag vet inte hur jag ska gå tillväga, men på nåt sätt kommer jag att klara det. Det kommer säkert bli en del negativa tankar, en del tårar men det kommer även bli lite glädje, en känsla av att äntligen få vara den man vill vara, för även om det är bara några dagar man känner så, då vet jag att det är värt att fortsätta för att tillslut få bli den mer självsäkra Johan som har bättre självförtroende och inte vara den som tar emot skit och skit, utan att våga säga emot. 

Jag kommer att hålla er uppdaterad, och jag kommer att fixa det här. Men det kommer ta en lång, lång tid för den här kampen har bara börjat.

 

Men ni får ha en trevlig helg!

 

Ciao! 

 

Wänne Wännson