Ett stort tack!
Medans jag "storstädade" lägenheten. Dvs bara städat där det syns och använt nåt medel som luktar gott (det kallas för raggarstädning). Så gick jag och tänkte på min blogg och vad den har betytt för mig och hur den har förändrat mitt liv....typ.
Jag har som alltid varit den blyga killen. Inte jätteblyg, men blyg. Typ som Chandler Bing. Jag kanske hade hans stil. Skrattade till och kollade i marken, då nån okänd pratade med mig ( främst girls ). Men efter lite påtryckningar från olika "okända" människor, som tyckte att jag skulle skaffa en blogg. Så bestämde jag mig för att göra det. Jag tänkte, att där kan jag skriva vad jag känner och tycker. Utan att känna av min blyghet.
Allt jag skriver här, är sånt som jag vill prata om. Eller bara rensa tankar. Hade jag inte haft bloggen, så hade jag inte pratat om sånt här. Då hade jag varit Chandler och skrattat till, kollat i marken och bara lyssnat på den andra personen.
Men stärkt av denna blogg, så har mitt självförtroende höjts. Det har inte höjts till den nivå jag vill nå. ( typ Ross Geller-nivån. Hey! Han fick Rachel!). Utan den har höjts på ett sätt, som gör att jag inte är lika blyg längre. ( även om det ibland är lite spännande. Att prata med "okända" människor. Sånna som man kanske bara har surrat med på nån fest).
Jag vill rikta detta korta, men otroligt ärliga inlägg till er. Ni som läser min blogg, och sen kommer fram till mig och säger att det är otroligt kul att läsa och att jag skriver bra. Era ord värmer. Era ord stärker. Ni är guld värda.
Sen lovar jag att vara lite mer aktiv på bloggen. Men Mr.Tv har mått dåligt på senaste tiden, så jag har lovat att hänga med han. Men snart mår han bättre. Det sa han igår iallafall.
Sen lovar jag att försöka rikta in mig på lite recesioner av filmer jag har sett. För det är ju mitt stora intresse, och det är ju katastrofalt Coventry-uselt. Att jag typ bara har en recensionen.
Men allvarligt talat! Tack alla läsare, och tack för era fina ord. När ni kommer fram på byn och säger att ni gillar bloggen.
Dom små orden, är otroligt stärkande för mig. Och den hjälper mig oerhört mycket här i livet.
Spanks! Spanks very much!
Wänne
Karaktär nr.2 och lite musiktips.
Idag, när jag gick och klippte den oändliga slänten i Adak med handjagaren. Med min rygg som lider av skulios, min cola-mage som lider av Wänne-menyer samt mina oerhörda biffiga spaghettiarmar, samtidigt som jag lyssnade på den underbara Kalle Moraeus senaste platta. Jag hävdar fortfarande att han skulle ha vunnit schlagern med låten Underbart, året han tävlade. Helt fantastisk låt. Jag vill vara med i Kalle Moraeus och Orsa spelmän. Nackdelen är att jag inte är från Orsa, jag är ingen spelman och jag är inte 69 bast eller äldre. (Jag är dock snart där...)
Det var dock inte det jag gick och tänkte på. Utan jag tänkte på favoritkaraktär nr. 2. Ross är ju redan med i listan. Med all rätt. Men den här karaktären är så långt ifrån Ross man kan komma. Förutom att båda har penisar.
Jag kom ihåg när jag gick skola. Det var ett tag sen. Men det var en rätt skön tid. Visst, man fick kliva upp ca 08.00 ( det tyckte man var tidigt på den tiden. Nu är det ju sovmorgon.) och man fick jobbiga läxor, göra redovisningar ( där kom improvision-Wänne fram). Men skola var rätt fränt. Dock längtade jag varje kväll till att få se tv-serien Oz. Jag vet inte hur många av mina läsare som har sett det. Med tanke på att mina läsare är mamma, pappa och mins syskon. Så gissar jag på 2 st. Broder J och Broder P. Jag tror dock inte dom har sett hela. Eller? Det måste jag fråga dom. Anywho! Vart var jag....
Jo, Oz. En helt fantastisk serie, som utspelar sig på ett fängelse. Där finns massvis av olika människor. Det är gäng som bråkar, vissa som håller sig undan och onda vakter. Man fick ha många favoriter i serien. Dock gällde det att inte missa nå avsnitt, eftersom skaparen av serien inte tvekade att döda en karaktär om det så behövdes. Vilket ja fullkomligt älskade med serien. Men nu är det ju såhär. Att några personer var viktiga för handlingen, så dom fick liksom vara kvar till slutet. Och en av mina favoriter. Som blir nr. 2 i min lista. Är en person som heter Chris Keller.
Han kommer in hyfsat sent in i serien. Oz höll på i 6 säsonger och jag tror Keller dök upp i slutet av säsong 2 alt början av säsong 3. Första intrycket man får av honom är att han inte är en snäll person. Det är egentligen ingen i Oz, alla har nå fuffens för sig. SPOILER (kanske inte så viktigt, men ändå)
Keller börjar nästan direkt med att bryta av både armar och ben på huvudkaraktären i Oz. För att visa andra nedgångar att han inte bangar för nåt. Dock är det fina, att medans serien fortsätter. Så utspelas det kärlek mellan Keller och killen han bröt ben och armar av (Tobias hette han, om jag inte minns fel. )
Keller går sin egen väg. Han är inte med i nå gäng. Alla har respekt för honom. Och han tar ibland den svagas sida.
Han är inte god. För han hamnade på Oz av en anledning. Men trots det, så är han en man som man gärna ville ha på sin sida i Oz.
Så Chris Keller är karaktären man ville vara i Oz och ville ha på sin sida i Oz.
Sen är det en liten fin kärlekshistoria som utspelar sig mellan Keller och Tobias i Oz, som man inte får missa.
Så tips från Wänne. Se Oz, njut av karaktärerna, spänningen men framförallt Oz.
Sen måste jag ju tipsa att följa Adams blogg inlondonbaby.blogg.se och hans resa i London. Tror det kommer bli en otroligt rolig läsning.
Nä, nu är det dags för den obligatoriska powernapen.
Tada! Wänne.
