Lättskrämd, tålamod och Pappa= Ernst Kirs ( Hur man nu stavar efternamnet) TV4-snubben.
Jag har förut pratat om att ja är lättskrämd. Allt från Broder J, fjärilar (True story) , kassa filmer typ som Oblivion, hästar och "artisten" Carola.
Idag skrämde en fågel mig. Den hånade mig med att först skrämma mig och sedan skita ner sig, när den flög iväg. Det var inte en vacker syn kan jag säga. Så just nu är det fågel 2- Wänne 0. Hur kan den få 2 mål undrar ni? Jo, först skrämde den mig, så jag höll på dö och sen fick den även ett mål för den dominerande avslutningen med fågelrövhål och bajs.
Så nu kan vi lägga till fåglar på listan. Jaja, annars är jag rätt häftig. Iallafall i mina ögon.
Men det är inte det, detta inlägg kommer att handla om. Nej, det kommer handla om tålamod och mina byggarkunskaper.
Efter att ha fått hjälp av min snälla far, med att hämta bordet som jag hade som uppdrag ikväll att skruva ihop. Påbörjade jag resan som innehöll glädje, svett, tårar och lite sår.
Del 1: Efter att ha fått värdefulla tips från min far, hur man använder verktyg mm. Så var jag igång. Det började bra med att jag fick upp kartongen. Jag använde kniv för att skära upp tejpen. Men det går även bra med andra verktyg. Tex sax och såg. Det SÅG jag på tv en gång. Hahaha! Anywho, kartongen är borta. Nu startar monteringen.
Del 2: Det började rätt bra. Jag fick ihop alla skruvar på plats ("skruv" Hahaha! Rätt roligt ord...skruv. Ja, jag är 28 år snart. ) Jaja, jag läste anteckning noga och än så länge inga svordomar. Förutom en trasig rygg. Men det är mitt eget fel. Inget blod heller. Dock kom det både glädje, svett och framförallt tårar när jag såg att jag lyckades. Wänne Timell is now a new Superhero.
Ett bord är klart. Nästa grej är en hylla.
Del 3: Hyllan var ganska lätt att få ihop. Jag for och köpte mat och farsan byggde hyllan. Det är också ett tips. Använda sin far som verktyg.
Del 4: Spegeln tog jag hand om. Som den gentlemannen jag är. Nu ska ni lyssna noga! Man tar upp spegeln kr lådan....sen är det klart. Hängde ni med?
Nu äntligen är vi klar med att få upp mina nya möbler i lägenheten. Lite snyggare, lite fattigare och rätt nöjd. Precis som det ska vara.
Nu ska jag nog avnjuta några avsnitt av Friends.
So, see you later!
Wänne Timell
Ps. Farsan hjälpte även till att sätta nya lister. Det var väl LISTIGT gjort? Ds.
Alltid bra att avsluta med ett joke.
Wänne Timell Comedian.
Roadtrip med plusmeny
Efter en hård jobbardag, så begav jag mig till Norsjö för att äta en snabb middag med P-Dawg ( Ja, det uttalas Pee-Dawg) för att sedan bege oss till Skellefteå och kolla på en film jag har längtat efter sedan det kom på tapeten att det skulle bli en nyinspelning samt att den se fått bra kritik, förutom i VF. Men vem lyssnar på dom?
Jag tänkte iallafall beskriva dagen från maten i Norsjö till mitt arsle på soffan i lägenheten med Alla älskar Raymond i bakgrunden.
Först och främst måste man ju duscha. Speciellt när man jobbar lika hårt som jag och svettar ner min arma kropp med colamage, spaghettiarmar samt den otroligt raka ryggen.
Anländer till Norsjö, för att måsta vänta på P-Dawg innan han slutar jobbet! Det är sjukt, jag vet. Men nångång så måste det ske...
Anywho! Efter att ha intagit en godkänd middag. Så begav vi oss till Skellefteå. Staden där allt är möjligt. Jag menar, Skellefteå AIK vann ju SM-guld så.
Efter en lugn och smidig bilkörning med 80-tals musik i stereon, så dök vi äntligen upp i Skellefteå. Vi införskaffade oss godis och dricka för att ladda upp inför The movie, även kallad Evil Dead.
Började bra, med att när jag skulle lämna biljetten. Så blev jag tokdissad av "biografkonduktören" (kanske inte heter så, men det är min blogg så.) Jaja, jag gjorde ju nån glad då P-Dawg höll på att spricka av skratt. Kan även vara att han stoppade in 10 baconchips samtidigt.
Recension: Så har man nu upplevt Evil Dead, gjord av en kille som heter Fede Alvarez.
Jag diggar verkligen originalet. Bruce Campbell som den underbara karaktären Ash, dom otroligt snygga kameraåkningarna som gjordes med enkla knep, och den lite simpla men ack så underhållande historien om stugan samt Book of The Dead.
Den nya versionen, saknade lite av den svarta humorn som förekom i Raimis version. Men den tog igen det på skrämseleffekt och gammeldagsvåld. Jag har inte sett en sån här våldsam film sen Alejandra Ajas film Haute Tension. Ni som har sett den lilla pärlan vet vad jag menar. Alvarez visar att han är modig med att visa en sån här film 2013 och samtidigt dissa cgi för att göra effekterna "som förr i tiden".
Skådespelarna gör det dom ska. Det är ingen som sticker ut, och jag är mest imponerad av allt äckel dom ställer upp på.
Summa sumarum, så är det en godkänd film. Hade lite högre förväntningar ( varför vet jag ej ) men det kändes som att den skulle vara bättre. Men hey, jag ser hellre om den här 100 ggr igen. Än att måste se Oblivion eller Snow White and The Huntsman igen.
Men det fränaste på kvällen var att jag och P-Dawg, än en gång satt ensam i bion. Ni kanske kommer ihåg min historia om Pacifier. Då vi även där, var dom enda i bion. Men nu tycker jag faktiskt att det inte var vårt fel. För Evil Dead är en bättre film än en barnfilm med Vin Diesel som barnvakt.
Dock är det lite sjukt att det händer igen, och att det var VI som än en gång va dom enda i biografen. Well, lite humor var det. Och vem vet. Det kanske händer igen.
Jag menar rykten säger ju att det ska startas med nån ny Star Wars-trilogi. Och har mänskligheten nått vett i skallen ( inklusive jag ) så går man inte och ser skiten. Visst jag kommer säkert hamna där om P-Dawg tvingar mig. Men det är jag som kompis. Jag låter ögonen blöda, öronen blöda och mosa hjärnan av George Lucas bullshit. Allt för att min kompis ska ha det bra.
Nä, nu blire lite Raymond och sedan ladda för match imorn.
Tada och godnatt!
En hyllning....
Hår...
Människor har alltid haft hår. Hår på skallen ( Lame!) , skägg, hår på armar, hår på ben, hår under armen, könshår mm.
Jag hade också hår på skallen en gång. Morsan utnyttjade det med att sätta en hink på huvudet och klippa pottfrilla. Samt lura i mig och säga att det var snyggt och alla hade det. Det var jag och max 2 till. En av dom var nog broder J vid ett tillfälle.
Nu på slutet har jag accepterat att mitt hår håller på att försvinna. Om jag inte rakar skallen nog ofta, så får jag veta att jag har lite hår. Senast igår på träningen.
"Du måste raka dig snart. Det syns ju att du har lite hår och börjar bli flintis"
"Ja, du börjar få samma frisyr som Zidane"
Dvs, att jag snart blir helt kal uppe i skallen. Men det gör inget, ibland får jag skägg. Eller skägg och skägg. Det ser ut som jag har tejpat fast pubishår på hakan. Men det har jag inte. I promise.
Nä, för att jämna ut att jag inte har hår på skallen. Så har jag istället fått den stora äran att få lite näshår. Och det är där hyllningen kommer in.
Jag kommer inte att hylla näshåren. ( För It's The Devil! ). Nä, jag ska hylla en annan grej. Innan jag köpte denna fina maskin som kallas nästrimmer. Så slet jag ut näshåren med en pincett. Varenda strå jag tog, så sprutade tårarna och jag övervägde att låta det växa ut för att sedan säga att det var min mustasch/skägg.
Men efter att jag köpte nästrimmern, njuter jag varenda gång jag ser att ett nässtrå är för långt. Det är bara att gasa på. Visst, jag har varit orolig att köra fast ibland. Men kom igen, skulle det kunna hända? ( Ja, jag jinxar det. Men lite kaxig får man vara)
Min nästrimmer gör ett kanonjobb. Den gör jobbet som ingen vill göra. Den ställer alltid upp för en, förutom då batteriet är tomt. Men jävlar vilken bra maskin alltså.
Tyvärr börjar min att sjunga på sista versen. Så snart är det dags att införskaffa en ny. Och tro mig, det får kosta vad det vill. Bara det inte stiger över 500 kr.
Nä, en nästrimmer is tha shit. Nästrimmer for president som The kids brukar säga.
Nä, nu tar jag helg. Men först ska jag bara trimma näshåren.
Tada!
Kampen mot klockan, och den avvaktande kampen mot diskmaskinen..
Idag var jag för första gången på gymmet, efter ett (ofrivilligt) uppehåll på x antal månader. Det som fick mig att ta upp kampen för att få en kropp likt David Hasselhoff i Baywatch, eller JD i Scrubs eller kanske slå på stort och se ut som Robert Downey Jr i Iron Man. Var just det fina vädret vi hade. Det fick mig att tänka på Beach 2013. Tanken att bada och visa sin ståtliga bringa.
Så, då tänkte jag att man kanske kan fuska sig till en kropp alá Tom Hardy. Eller bara i mitt fall, satsa på Julafton 2013 och gå utan tröja då istället. Visst jag kommer frysa, jag kommer bli sjuk för mitt immunfösvar mest ligger i dvala eller som vanligt gett upp.
Skämt åsido. Det jag först försöker få bort är min "heta" cola-mage. För det känns som att nånstans därunder finns det nåt som gör att jag blir lämmen. Och blir man det, så har jag för mig att det är att man får träningsvärk i musklerna. Så det vore ju spännande att se om teorin stämmer, eller att en cola-mage också kan få träningsvärk.
Sen är det ju kul att försöka hålla sig i form, även medans man spelar fotboll. För att kanske orka 90 min, även i 220 graders värme (som det ofta känns för mig) på sommaren. Och kunna leverera när man får spela, så att vi får ligga uppe i topp och slåss om uppflyttning. Istället för nedflyttning.
Så nu ska jag försöka hålla i att vara på gymmet varje dag då vi inte tränar, förutom helger. För på helgen FÅR och SKA man vara ledig. För när annars kan jag hänga med mina kompisar Mr. Tv, Mr DVD och deras släkt The Movies?
Hur det går med kampen mot diskmaskinen, så står det just nu still. Jag har hittills handdiskat. Och det beror på 3 saker.
1: Jag har för lite bestick, tallrikar och koppar.
2: Jag är fortfarande lite osäker på om min diskmaskin kommer att bli T-1000 och jaga mig runt Malå. Ni vet, precis som han gjorde mot John Connor. Kruxet är att jag måste hitta min Arnold innan dess.
3: Jag är orolig att om jag startar den, så kommer jag få en pool i mitt kök. Visst, det vore trevligt. För då hade jag kunnat vara som Hasselhoff. Men ändå, vart ska man äta liksom?
Men snart känns det som att jag måste testa diskmaskinen. Ingen minns en fegis (som en god vän till mig) ofta säger.
Förresten just nu står det 3-0 mellan Wänne och Tvättmaskinen. Och det är bara halvtid. Men ändå.
Jaja, nu blire käk och sen en powernap.
Ciao!
Wänne-Tvättmaskinen 1-0
Efter att nu har bott i min tvåa på Bonden i snart 1 vecka. Har jag nästan hunnit testat allt. Jag har hunnit dammsuga, jag har hunnit se några filmer, jag har hunnit sova på soffan och jag har hunnit gå in i väggen 2 ggr när jag skulle på toa. För i min gamla lägenhet var toadörren till höger när man stod i hallen. Nu är den till vänster. That is sick! Men jag vänjer mig kanske nångång.
Men ikväll, skulle jag göra det jag hade gruvat mig för sen jag såg den. Den var ny, den var spacig och den var som när man såg "Snow White and The Huntsman" Man ville se den, för att den kunde ju vara bra och att den kunde funka. Nu vet ju alla att det är nog den sämsta filmen ever. I hård konkurrens med Oblivion.
Jag kom hem efter en fotbollsträning, som såklart visade att jag är gammal, jag har ingen kondis och att en osladdad grusplan inte levererar (jag var tvungen att googla ordet "levererar" för att se om det fanns nå som hette så). Tydligen. Vart var jag?...
Just ja, jag kom hem och hade bestämt mig, för att prova den manick, denna Terminator, detta spaceship. Efter att ha laddat upp med fika. (Nej, inget godis) utan mackor mm. Stabil, jag vet. Tog jag på mig mina nyinköpta fotbollsskor (för att gå in dom) och satte igång tvättmaskinen. Jag satte mig ner, för att se så den startade och allt gick rätt till (True story). Jag hann bli orolig när jag såg att den bara fylldes med vatten, utan att röra på sig. Tankarna spreds. "Kommer jag få en egen pool?", "Kommer jag skrika lika högt som när Broder J skrämmer mig, och kasta handdukar på golvet?".
Som tur var började det hända saker. Dörren öppnades inte, så vattnet kunde sprida sig genom lägenheten. Maskinen rörde på sig. Jag log, jag klev upp stolt, och sa till min vän (tvn) "Detta gjorde vi bra!". Så efter 45 minuter, fick jag hänga upp min tvätt. Och det var inget fel, inga hål, ingen unken lukt och ingen Tvätt-Alv som hade snott nå sockpar eller kallingar.
Jag har vunnit över tvättmaskinen. Iallafall den här gången. Men jag kan garantera, att nästa gång jag tvättar. Så kommer jag att köra samma procedur. För det funkade ju.
Nästa utmaning blir diskmaskinen. Och den mina damer och herrar. Det känns som matchen med STORT M! Hur det går,ja det får ni veta sen. Tillsdess kan ni önska mig lycka till.
Wänne The Winner!
