Mitt bästa plagg, och första övningen i Umeå.

När man har överlevt en löparträning, så måste man ju duscha. Och när jag stod i duschen, så utspelade sig en slags dialog mellan mig och Mr. Brain.
 
Wänne- Alltså, det finns inge skönare än att duscha. Jag tror inte det. 
 
Mr. Brain- Men vänta nu, Wänne. Är du riktigt säker?
 
Wänne- Eh, ja. Jag tror det. Det är varmt och när man kliver ut, så är man ju typ ren och fräääääsch!
 
Mr. Brain- Men, lilla Wänne ( Han snackade fortfarande med mig. Inte med min penis.) Det är ju ett slags klädesplagg, som du nästan alltid har på dig. Och som, jag VET att du älskar riktigt mycket. 
 
Wänne- Que? 
 
Mr. Brain- Men din morgonrock såklart. Du sover i den (ibland), du har den nästan alltid efter jobbet, och du har den när du dricker kaffe, för att se "vuxen" ut. 
 
Wänne- True story! Du är inte dum du, Mr Brain. 
 
Mr. Brain- Nä, jag vet. 
 
 
Och, jag måste hålla med. Att duscha, är som sagt riktigt skönt. Men att efter en dusch. Få kliva ut, torka sig med handduken och sedan klä sig i sin morgonrock. Ibland commando. Ja, det är livet. Framförallt med en kaffekopp i handen och nån grym serie. Och sen bara få vara för sig själv. Det är livet. Och det är tack vare mitt bästa plagg. Morgonrocken. I love it!
 
 
 
I tisdags, så var jag då i Umeå. För att besöka min nya talpedagog och lära mig tekniker. Det var ett väldigt givande och intressant möte. Där vi fokuserade på bokstäver, som jag har problem med. Tex B, S, T, V och M. och hur jag ska tänka, när jag ska säga ett ord på tex B. Hon gav mig väldigt bra tips, och om jag bara ger mig tid och att jag har viljan. Så ska det nog gå bra. Men som sagt, jag är väldigt positiv till hennes övningar. 
 
 
Sen är det ju så, att just nu är jag inne i en rätt bra period med min stamning. Jag vet inte varför det är så, men lika glad är jag för det. Så, jag hoppas den håller i sig ett tag till. Men jag vet att nångång, kommer dippen. Och då ska det bli intressant att se om övningarna jag har fått hjälper. Det tror jag dom kommer göra. 
 
Nä, nu ska jag somna till lite Champions League. 
 
Hare bra, tills vi ses nästa gång. 
 
Bye!

Timber! Inte Pitbulls version.

Jag är inte grabben, som fixar saker. Jag är inte grabben, som ser felet då en bil inte startar. Det enda jag kan är att tanka och köra i 50 km/h. Det jag vill säga är, att jag är inte som min far. Nämligen en händig man.


Men på mitt jobb, så får vi ibland gå kurser. Där har jag lärt mig köra traktor och grävmaskin. Och det är jag rätt stolt över.

Vi har nu under x antal dagar, under x antal veckor. Fått gå en motorsågskurs. Den enda gången jag har hållit i en motorsåg, är när den har varit i vägen. Behöver jag meddela, att under första mötet. Så var jag livrädd. Dels för att motorsågar är vassa, och dels för att jag är armsvag. Vi skulle börja med att presentera oss, och säga vad vi hade för erfarenhet och vilken motorsåg vi hade hemma. Jag faila på båda. Medans dom 6 andra i gruppen, var rätt vana med motorsåg och hade egna. Så det stärkte inte mitt självförtroende.


Men tack vare en bra ledare, en livrädd Wänne, och respekt för motorsågar. Så fixade jag igår, äntligen motorsågskörkortet. Vilken lycka och lättnad. Att få se, att jag kan bara jag vill.


Nästa uppdrag, blir att prova rida. För hästar är som motorsågar, om man inte hanterar dom rätt så är dom livsfarliga. Men har man bara tålamod och gör som man ska. Så ska jag nog fixa det. Och den dagen, jag har ridit på en häst. Ja, då mina vänner. Då kan ni kalla mig Wänne tha best horserider med motorsågskörkort ever. För då känns det som att jag kan allt.


Jag vill avsluta med en text, som en kör vän skickade till mig. Som gratulation. Tänk er Ghostbusters sound.

 

"Om skogen vuxe sig stor vem ska du ring?
Ring Johan!

Om du vill ta bort huse där ekorrjäveln bor,
vem ska du ring?
Ring Johan!

Om du behöv nya pinna man använn när man ror,
Vem ska du ring?
Ring Johan!

Ja ä int rädd för nå träd!
Ja ä int rädd för nå träd!"


Mkt bra text, enligt mig.


Nä, nu ska jag se om Leatherface tänker på säkerheten, när han sågar. Det tror inte jag.....


Ciao!


Ursäkta uppehållet, men det är sånt som händer.

Skrivkramp. För första gången i mitt liv, så har jag fått skrivkramp. Jag har aldrig fått kramp när jag har spelat fotboll. Det kan bero dels på att jag är otroligt vältränad, eller att jag är en Berbatov-typ. Dvs det ser ut som jag tar i, men jag gör det inte. Jag väljer att tro på första alternativet. Vad ni tror på, det får stå för er. Men jag kan gissa erat val...


Vad har hänt då? Jo, jag var ju i Umeå för att träffa en logoped. Det blev mest snack om det jag tycker är jobbigt, det jag har problem med, samt olika typer av stamning. Jag ska dit igen den 18 mars, för att påbörja sessionen, eller hur man nu säger. Jag sa då åt hon, att jag vill inte läsa texter. Utan jag vill lära mig teknik, samt förbättra mitt självförtroende och våga prata mer. För då tror jag stamningen försvinner. Men det ska bli väldigt intressant att få lära sig nå nytt.


Jag såg lite av Oscarsgalan. Ellen är en rolig kvinna. Travolta är också rolig. Och Jim Carrey. Det var inte den bästa Oscarsgalan, men inte den sämsta. Dock orkade jag inte se hela, för mina ögonlock började bli som Coventrys status i England. Nämligen lite tung...


Jag har även sett Rush. Som jag tycker var riktigt bra. Och jag har förstört 2 polare, med att visa dom Evil Dead. Och sen så har jag klarar teoriprovet i motorsågskursen. Tjoho! På torsdag blire praktisk prov. Jag är så nervös, att jag skulle kunna se Spiderman 3 ca 15 ggr, för att tycka den är underhållande. För att det enda jag skulle tänka på var uppkörningen. Och då skulle jag inte tänka på den filmens uselhet och då skulle jag säga. "Nja, den var ok". Och då skulle jag bli hånad. Så nervös är jag. Fattar ni, hur nervös man är då?


Jag har sett finalen i Melodifestivalen, och myst med syster och hennes familj. Samt nytillskottet Märta. Jag håller på att krossa Brother P i FM, och jag har blivit declinad en jobbansökan (jag tror det är för att jag håller på Coventry). Och jag har även druckit lite Cola.

Nu har ni fått en liten uppdatering. Förhoppningsvis, så ska jag bli bättre på att skriva. Men tack för att ni läser och har tålamod.

Nu blire en standardkväll. Kaffekopp och South Park.

Peace out!

 


RSS 2.0