Talpedagog, tid för förbättringar.
Nu har jag haft min senaste träff, med min talpedagog från Umeå. Vi kör fortfarande, på samla gamla stil. Nämligen prata i lugnt tempo, inte tänka på stamningen och VÅGA börja om mitt i en mening.
Under dom senaste veckorna, har det faktiskt gått sådär. Tankarna om min stamning har alltid funnits där, och jag har inte talat i lika lugnt tempo som jag skulle ha gjort. Det har gett ett tydligt tecken, där min stamning har ökat. Samt självförtroende sänkts. Jag har varit lite tyst, och helst undvikit att tex beställa mat eller sätta mig in i "obehagliga" situationer ur min synvinkel.
Men nu, i slutet så har det gått lite bättre. Jag är fortfarande inte helt nöjd, men det är på väg åt rätt håll. Jag undviker fortfarande en del situationer. Men jag pratar lite mer och mitt självförtroende är på väg uppåt. Tankar om min stamning finns alltid där, och jag tror att det är där den sista kampen ligger. Lyckas jag få bort min stamning från skallen, så tror jag verkligen att den kommer att försvinna. Eller bli mer frånvarande. Förhoppningsvis lika frånvarande som Coventry kommer vara PL, under min livstid.
Jag måste få säga en till sak. Håkan Hellström. Denna oerhört överskattade artist, som så många hyllar men som jag absolut inte förstår storheten i. Han har gjort en låt, på senaste plattan. Som jag tycker är rätt bra. Dels för att han stammar i den, och dels för att texten är bra. Den heter "Du kan gå din egen väg". Varje gång jag gör den, så blir jag stärkt. För under min livstid. (Jag är trots allt, 28 år ung) så har det känts som att jag har undvikit att gå MIN väg. Just pga stamning och självförtroendekris. Jag har som alltid tagit den "enkla" vägen. För att det har varit lätt och jag har inte ställt inför några svårigheter.
Men efter dels har hört låten och fått besöka både hon i Arvidsjaur samt talpedagogen i Umeå. Så jag har jag bestämt mig, för att prova gå min väg. Därför har jag sökt utbildningar. För jag tror det är det som behövs. Att jag får testa en ny miljö. Och försöka starta om igen.
Men den 11 juli, får jag veta hur det blir. Så jag hoppas ni håller tummarna.
Just ja, jag har ju bokat resa till Stockholm. Jag ska åka ner dit, helt själv. Jag är nog lika nervös över det, som Håkan Mild var, när han skulle lägga straff mot Rumänien i VM 94. Förhoppningsvis, går det bättre för mig.
Men ni får ha det så bra, så hörs vi later.
Vinst och förlust, träning för att stamma mindre. och en sötnos till jobbarkompis.
Halloj!
Nu har vi alltså spelat 2 matcher i Div 4. Första matchen var en otroligt stabil insats av oss, där vi vann med 5-2 mot Morön Bk 2 på bortaplan. Vi spelade disciplinerat, tog tillvara på chanserna och kämpade för varandra. Otroligt bra insats. Spelar vi sådär, så är det inte många lag som spöar oss. Kanske Coventry och Tiki-taka Halmstad.
Och så i lördags, kom första och förhoppningsvis enda förlusten. Vi förlorade med 2-1 mot Kågedalen. Där vi var riktigt bra i första halvlek och hade ledningen med 1-0. Men så i andra halvlek, så hände nåt, som jag inte riktigt har nåt svar på. Vi spelade helt enkelt inte bra. Visst, vi kämpade och gav aldrig upp. Men vi fick springa helt i onödan, vi gav dom ytor och slog bort bollar. Jaja, det är sånt som händer. Man lär sig, av sina misstag.
Men nu hoppas jag, att ni verkligen kommer och hejar fram oss till seger mot Sunnanå på lördag. Matchen spelas på Tuvan, kl 14.00. Tror jag. Vi behöver ert stöd, och vi ska ge allt för att inte få uppleva ännu en förlust.
Nu har jag haft ett litet uppehåll med min talpedagog. Men det vi sa, när vi hade senaste mötet. Så var det att prata lugnt och inte tänka så mycket på stamningen. Men jag har tyvärr, pratat lite för fort på slutet och då har jag märk att jag har stammat mer. Varför jag pratar för fort, det tror jag beror på att jag vill "göra bort" för att inte behöva prata för mycket. Men det är ju helt fel väg att gå. Så nu ska jag banne mig, börja prata långsamt. Det ska in i skallen, stanna där och sen ska det komma automatiskt. Då, mina vänner. Tror jag att mina stamning är ett minne blott. Får jag bara ordning på tempot, samt att inte bry mig att jag stammar. Då är det victory för Wänne mot stamningen. Den 28 maj, har jag träff igen med min talpedagog och då ska vi se, vad vi hittar på för teknik. Men det får ta den tid det tar, bara det funkar tillslut.
Jag har förresten nåt spännande framför mig. Jag har nämligen sökt både skola och jobb. Så, det känns som att det kan ske en stor förändring i mitt liv. Och det känns både bra och rätt. Och jag hoppas innerligt att jag kommer in på nån av utbildningarna jag har sökt. Men jag håller er uppdaterad när jag vet mer. Men lite pirrigt är det i kroppen. Men det känns som att jag behöver en slags förändring. Dels för att prova nåt nytt och sen kanske få en nystart och på det sättet behandla min stamning genom att påbörja ett nytt kapitel. Men den 11 juli, så vet jag om jag kom in på utbildningen eller inte.
Nu har jag skrivit klart. Nästa inlägg kommer att handla om hur jag fick smeknamnet Wänne och förhoppningsvis några positiva fotbollsresultat. Men tills vi ses igen, så får ni ha det gött!
Ciao!
Hälsningar Wänne
