lifeofwnne.blogg.se

Den 5 juni 1985, föddes det en liten parvel till världen. Den lilla parveln är jag. Johan " Wänne" Stenlund.

 

Nu är det 2015 och jag har fyllt 30 år. 30 år!! Sjukt vad tiden går alltså. Men jag har hunnit med mycket under mina 30 år på den jord. Jag har fått massor av fina vänner, jag har ordnat mig en rätt stor dvd-samling ( Av blandad kvalite) , jag har spelat forward i fotboll för att senare pga brist på mitt målsinne blivit back. Jag har upplevt mot och medgångar, jag har fått hyperhidros, jag har fått kämpa mot stamning och en del andra saker. Men jag har alltid och då menar jag ALLTID haft stöd av mina nära och kära och det är jag evigt tacksam för. 

 

Hur firade jag min födelsedag då? Jag bjöd hem nära och kära på smörgåstårta, kaffe och lite läsk. Jag fick mig fina presenter och grattishälsningar. Det var en riktigt bra dag, där jag fick göra det jag är bäst på. Dricka kaffe, läsk och äta smörgåstårta. Sen hänga med mina nära och kära. En underbart trevlig dag.

 

Men nu är jag alltså 30 år. Jag har åstadkommit en del saker, men jag önskar och KOMMER att åstadkomma mer. För jag vill bli bättre på en del saker. Vissa saker har jag pratat om förut här på bloggen, men även om det har blivit bättre så är jag fortfarande inte nöjd. Jag vill vara killen som vaknar upp och inte behöver känna mig hämmad av mina handikapp. För det ska jag egentligen inte behöva göra. Och mitt mål är att en dag bara vakna upp och känna " Fuck it! Jag är den jag är. Deal with it!". Men det är småa steg som gäller för att jag ska kunna nå mitt mål. Men en dag är jag framme. Och då jävlar ska ni få se på grejer. Några av sakerna jag ska göra, det är att vara mer positiv och framåt. Våga misslyckas för att lyckas. Inte tänka på vad andra tycker utan gör det som känns rätt. Och våga säga vad jag själv tycker. Jag ska vara den Wänne jag vill vara. Och mitt löfte till er är att jag ska kämpa hårt och förhoppningsvis får ni inom en snar framtid se den riktiga Wänne. Så håll ögonen öppna.

 

Men tack än en gång för alla gratulationer och fina presenter och besök. Det gör mig glad att jag har så många nära och kära runt mig. 

 

 

Nu ska jag njuta av ett avsnitt Modern Family innan läggdags. Är man 30 år och vuxen, då får man lägga sig när man vill. Men innan jag lägger mig måste jag få tipsa om en video på Youtube. Sök på Orange is the new black ( bra serie ) och sen skriver ni " Stop don´t talk to me". Det är en kort men bra video. 

 

Men ha det gött, så hörs vi senare.

 

 

 

I lördags så fick jag en väldigt trevlig och tidig födelsedagspresent av mina syskon. Nämligen en resa till Skellefteå, där vi skulle bo på hotell och må gott. Eller "bara vara" som den underbara Morran skulle ha sagt. 

 

Men lördagen startade med match mot Drängsmark, där vi vann med 7-1 efter ett helt okej spel. Dock kan vi bättre. Men det är en styrka att vinna trots en dålig insats. Men jag måste ju bara säga att jag är oerhört imponerad av våran säsongsstart, genom att vi har lyckats vinna 5 matcher av 5 möjliga och med en riktigt bra målskillnad. Forza MIF alltså. 

 

Efter den stabila vinsten begav vi oss mot hotellet för lite vila och en bira. Sedan drog vi oss vidare till Bishops där vi fick i oss en riktigt god middag och en smarrig öl till maten. Sjukt gott och trevligt. Jag blev bjuden på middagen och jag vet att jag har tackat för den, men jag tackar än en gång.

 

Vad skulle vi hitta på efter middagen? Vi hade tänkt fara och se Mad Max på bio, dock fanns den bara i 3D och det var inte aktuellt. Så istället begav vi oss till O´Learys för att titta på FA-cup finalen mellan Arsenal och Aston Villa. Och som sig seden bör ( Kan man skriva så? Jag gjorde det iallafall, för jag är 29 år. Dock inte länge till...) Men som sig seden bör tippade jag på målskytt i matchen. Det är ju lite roligare att se och det vart ju tydligen ännu bättre när mitt spel på Mertesacker som målskytt gick in. Han hoppade upp och nickade in 3-0 på hörna. Så där blev jag 500 kr rikare. Tjoho liksom!

 

Tack vare vinsten så bjöd jag på öl till alla som uppvaktade mig. Det var dom värda. Sen blev det lite prat och nån mer öl innan vi begav oss till hotellet för läggdags. Men jag hade en sjukt trevlig lördag och jag tackar alla från hela mitt hjärta. Synd bara att inte Brother J kunde vara med. Men det kommer fler chanser. Och sen har han ju en middag inneståend pga vårat vad. För tydligen är HBK sämst och AIK fuskar som vanligt...

 

Idag tisdagen den 2 juni var det dags för att resa till Luleå för att behandla min hyperhidros. Det involverar en resa på ca 44 mil och antal sprutstick. Det tar tid, det gör ont men det är värt det. Det jävulskap som som hyperhidros för med sig utan behandling, då kan jag med glädje utstå sprutstick och långa resor. 

Nu återstår det att se hur kroppen svarar efter behandlingen. Men det har ju funkat förut, så jag är väldigt optimistisk. Men jag håller alla tummar ändå.

 

Som avslutning måste jag ju kräva att ni kommer och hejar fram oss till seger mot Lycksele den 3 juni klockan 19.00. Be there eller stanna hemma och se Alla älskar Raymond ( Det är nämligen den enda giltiga ursäkten). Men det bästa vore ju om ni såg på matchen.

 

Ha det gött!