När ska man säga stopp för sitt eget bästa, då man inte har gjort det i hela sitt liv?
Yo!
Som ni säkert vet så har jag haft mina ups and downs, och det kommer jag ha hela mitt liv. En stor del som jag tror har varit en bidragande orsak till att jag har hamnat i den här situationen är nog min "förmåga" att vara alla till lags. Och sån har jag varit i hela mitt liv, och jag har börjat förstå att det har stjälpt mig mer än att det har hjälpt mig.
Jag har läst runt lite på internet och hittade en artikel som var väldigt talande med hur jag har varit som personen och fortfarande är i viss utsträckning. Den del som verkligen tilltalade mig i är det här :
När det är ett problem att bli överkörd
- När du börjar acceptera saker du inte vill bara för att hålla andra glada och ha ett ”lättare” liv.
- När du känner dig obekväm i situationer du är involverad i eftersom du känner som att du bryter mot dina principer.
- När du känner dig trött på att sätta alla andra före dig själv och inte vill känna som att du inte gör något för dig själv längre.
- När du gör ursäkter för att du känner dig elak om du säger nej.
Jag har/gör alla dessa punkter för att känna att jag är den som man kan lita på. Det har gett mig en del negativa saker som har gjort att jag har alltid tänkt det bästa om andra och tänkt på mitt bästa i andra hand. Men det har även gett mig positiva saker. Saker som en rätt stor umgängeskrets, ett jobb jag trivs med, beröm som jag känner att jag är värd, fina arbetskamrater, fantastiska vänner , en underbar familj.
Jag kan erkänna att jag är ändå rätt glad över att jag har varit den här personen i mitt liv, men nu känner jag nästan att det får vara ett slut. Jag har bestämt mig att jag SKA våga säga nej utan att känna skudkänslor, jag SKA se till mitt eget bästa i första hand och jag SKA även vara den Wänne som vill hjälpa alla men till en viss mängd.
Och en ändring som jag känner att jag måste göra är att fundera på att avslua min fotbollskarriär. Både som spelare och ledare. Jag känner faktiskt inget sug just nu, och även om det kan ändras så känns det som det rätta valet. Jag kommer att ägna helgen åt att tänka över mitt beslut men just nu lutar det åt att jag kommer att skiljas från Malå IF. Det känns tungt, men det känns rätt.
Sen måste jag få hylla en väldigt kär vän till mig. Den här vännen har visat sig vara så otroligt viktig för mig och har stärkt mig på sätt som jag inte kan vara nog tacksam för. Du är en stöttepelare i mitt liv och jag är dig evigt tacksam för all hjälp jag har fått. Tack och åter tack för allt!
Nu ska jag njuta av The Office och en skål glass med oboy.
Ha det bra!
En månad eller två med med antidepressiva.
Yohoo!
Nu är man tillbaka i vardagen efter en skön semester. Jag måste säga att det är rätt roligt att vara tillbaka på jobbet och få tillbaka rutinerna igen. Min semester har bestått av en del resor, lite vila, några movies (Hereditary måste ni se. Ni kan skippa Skyscraper). Men som sagt, det är roligt att få jobba igen och sen att jag har världens bästa jobb gör ju inte saken sämre. Och ett extra plus till alla arbetskamrater och ett stort plus till min chef.
Jag har nu tagit antidepressiva i ca två månader efter ett längre uppehåll, och jag måste säga att det var ett av dom bästa besluten jag har gjort. Jag mår bättre, känner mig mer alert, mer positiv och har mer ork. Visst kan man ha sämre dagar, men i slutändan är det inte schysst mot varken mig själv eller mina närstående att jag ska undvika att äta antidepressiva (för att det är skämmigt) och inte vara den Wänne alla känner mig som. Jag kommer att äta antidepressiva hela livet, och jag kommer göra det med ett leende. Lika glad kommer jag vara över att jag måste äta tabletter mot min hyperhidros. Jag är glad för att jag äntligen har hittat nåt som hjälper mig att må bättre och vågar ta för mig mer. Det känns som att jag är en ny människa med mer mod och mer glädje.
Men det är inte bara mina antidepressiva som har gjort att jag mår såhär, det är även mina vänner, min familj och alla runt om mig som visar att jag är omtyckt och att jag är en rolig människa att hänga med. Det värmer mig så oerhört och ni ska ha ett stort, stort tack! Utan er vore jag helt lost.
Jag kommer inte nämna några namn, men vissa personer gör att jag blir så glad över att jag har fått träffa dom och att jag är glad över att dom finns i mitt liv. Ni vet säkert vilka ni är, för jag har meddelat er förut. Tack för allt!
Nu ett litet filmtips innan jag loggar ut. Ni MÅSTE se Hereditary. Den var sjukt bra, med grymma skådespelare (Toni Collette kommer vinna en Oscar), sjukt obehaglig och riktigt välgjord. Se den, just do it!
Sen börjar ju PL i helgen, wihoo! Mitt kära Coventry spelade sin första match i lördags i League One. Det blev en förlust men rykten säger att dom hade roligt iallafall....
Nä, ha det gött så hörs vi!
