När ska man säga stopp för sitt eget bästa, då man inte har gjort det i hela sitt liv?

Yo!
 
Som ni säkert vet så har jag haft mina ups and downs, och det kommer jag ha hela mitt liv. En stor del som jag tror har varit en bidragande orsak till att jag har hamnat i den här situationen är nog min "förmåga" att vara alla till lags. Och sån har jag varit i hela mitt liv, och jag har börjat förstå att det har stjälpt mig mer än att det har hjälpt mig. 
 
Jag har läst runt lite på internet och hittade en artikel som var väldigt talande med hur jag har varit som personen och fortfarande är i viss utsträckning. Den del som verkligen tilltalade mig i är det här :

När det är ett problem att bli överkörd

  • När du börjar acceptera saker du inte vill bara för att hålla andra glada och ha ett ”lättare” liv.
  • När du känner dig obekväm i situationer du är involverad i eftersom du känner som att du bryter mot dina principer.
  • När du känner dig trött på att sätta alla andra före dig själv och inte vill känna som att du inte gör något för dig själv längre.
  • När du gör ursäkter för att du känner dig elak om du säger nej.
Jag har/gör alla dessa punkter för att känna att jag är den som man kan lita på. Det har gett mig en del negativa saker som har gjort att jag har alltid tänkt det bästa om andra och tänkt på mitt bästa i andra hand. Men det har även gett mig positiva saker. Saker som en rätt stor umgängeskrets, ett jobb jag trivs med, beröm som jag känner att jag är värd, fina arbetskamrater, fantastiska vänner , en underbar familj.
 
Jag kan erkänna att jag är ändå rätt glad över att jag har varit den här personen i mitt liv, men nu känner jag nästan att det får vara ett slut. Jag har bestämt mig att jag SKA våga säga nej utan att känna skudkänslor, jag SKA se till mitt eget bästa i första hand och jag SKA även vara den Wänne som vill hjälpa alla men till en viss mängd.
 
Och en ändring som jag känner att jag måste göra är att fundera på att avslua min fotbollskarriär. Både som spelare och ledare. Jag känner faktiskt inget sug just nu, och även om det kan ändras så känns det som det rätta valet. Jag kommer att ägna helgen åt att tänka över mitt beslut men just nu lutar det åt att jag kommer att skiljas från Malå IF. Det känns tungt, men det känns rätt.
 
Sen måste jag få hylla en väldigt kär vän till mig. Den här vännen har visat sig vara så otroligt viktig för mig och har stärkt mig på sätt som jag inte kan vara nog tacksam för. Du är en stöttepelare i mitt liv och jag är dig evigt tacksam för all hjälp jag har fått. Tack och åter tack för allt!
 
Nu ska jag njuta av The Office och en skål glass med oboy. 
 
Ha det bra!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0