lifeofwnne.blogg.se

Tjolahopp!

 

Nu har man kommit hem efter sin andra jobbardag på eftermiddagsskiftet. Jag måste säga att jag tycker det är lite mysigt att jobba eftermiddag n'r det börjar bli mörkt och kallt. Känslan av att få vara på ett bra jobb och lyssna på en skräckpodd elelr dylikt, medans man tittar sig omkring på allt ögongodis som man omger sig med. Jag vet att jag har tjatat om allt ögongodis som finns på mitt jobb, men jag blir liksom aldrig mätt på det. Det kändes som att jag gjorde rätt val med att lämna jobbet som säsongsarbetare på kyrkogården (även om det var ett fantastiskt bra jobb med grymma arbetskamrater) för att prova på lyckan att plugga i Umeå. Väl där blev det ingen succé...

 

Som jag har skrivit förut så var det inte rätt utbildning för mig. Och sen tycker jag att själva uppläget dom hade var lite fel. Men jag är glad att jag testade iallafall. Men utan dessa val, då hade jag aldrig hamnat där jag är nu. Med världens bästa arbetskamrater och ett riktigt roligt jobb. Kudos till er alla!

 

 

Helgen i Umeå var riktigt skoj. Jag fick se Joel och den sötaste sötnosen av dom alla Fritte lira fotboll. Dock gick det inte så bra för deras älskade Täfteå. Men jag hävdar fortfarande att dom spelar rolig fotboll och är väl värda seriesegern och uppflyttning till Div 2. Sen efter deras match drog jag, Joel och Johan (en polare till Joel som var hur härlig som helst. Grymt namn hade han också.) för att se bio. Vi hade sneglat på Don´t Breathe men valet föll på Blair Witch. Eftersom jag diggar första filmen, hade jag rätt höga förväntningar på den här. Och mina förväntningar infriades inte. Visst den var otäck och den hade några fina jump-scares (även om jag kan tycka att det är lite fegt.) så var den rätt ointressant och man kände ingenting för karaktärerna eller vad som skulle hända. Det kändes bara som ett hafsverk tyvärr. Ni behöver då inte se den, och jag kan verkligen slå vad om att Don´t Breathe är 10000ggr bättre. Men som sagt ibland gör man rätt val och ibland gör man fel val. Men kom ihåg att det kan leda till nåt riktigt bra.

 

 

Förresten så läste jag att Angelina och Brad hade gjort slut. Jag har ju alltid haft en liten kärlek till Angelina. Speciellt efter Tomb Raider-filmerna. Men Brad Pitt är ju kingen i Snatch och han verkar vara en skön typ. Så nu är frågan vem jag ska ragga på? Angelina är ju nice men man vill ju ibland ha Pitt. Alltså Brad Pitt....

Hm, jag får helt enkelt sova på saken.

 

Nästa blogginlägg kommer att handla om mitt besök hos ortopeden angående min rygg. Vi får hoppas på ett positivt besked.

 

Natti!

Hello! 

 

Idag när jag jobbade hårt (som vanligt) samt hade tankar på vilken tur jag har att man har så mycket ögongodis på sitt jobb. En brunbränd Erik, en grov och sexig Kevin, en tafsande Fredrik och en Sebastian som har ögon som får en att smälta. Ja, jag har hamnat i en ren godisfabrik alltså. Oj , oj , oj..

 

Men det är ju inte ögongodiset som inlägget ska handla. Jag jobbade och var i min egna lilla värld och lyssnade på mordpodden (bra podd) när det plötsligt blev tyst. Jag vart lite förvånad och tog upp telefonen, där det var ett samtal från ett okänt nummer. Som den coola katt jag är så valde jag att ignorera samtalet. Men när samma nummer ringde upp direkt efter, då blev jag lite nyfiken, så jag svarade. Och det visade sig att det var ett bra beslut. Samtalet var nämligen från ortopedkliniken i Umeå och dom hade en tid till mig. Den 3 oktober 10.00 ska jag befinna mig i Umeå för att äntligen få svar och kanske bukt med min inte helt felfria rygg. Det kan mycket väl bli så att min karriär som fotbollspelare tar slut efter besöket. Men det kan även bli så att jag får en andra chans att få fortsätta dra på mig tröja nummer 17 och får fortsätta spela fotboll i mitt älskade Malå IF. Men huvudsaken är att jag kan leva ett normalt liv utan att behöva vakna vissa nätter pga smärta.

 

Men det känns sjukt spännande och tydligen var det nån från Malmö som skulle titta på mig. Men nu får jag hålla alla tummar , tår och bollar för att det blir ett slut för min krånglande rygg. Uppdatering kommer.

 

 

Och på fredag blire en sväng till Umeå för att hälsa på Joel och Linnea. Och då ska vi se Blair Witch på bio. Jag hoppas den lever upp till mina förväntningar och att jag bajsar på mig ( det är ett bra betyg för en skräckis). Men nu har ni fått en liten uppdatering om vad som kommer att hända inom en snar framtid. Och en liten recension på Blair Witch kommer att komma. 

 

Ciao!

Hoy!

 

Det här blir nog ett rätt kort inlägg. Som ni säkert vet, så har jag beslutat att avsluta fotbollsspelandet i förtid pga min ömmande och krogiga rygg. Jag har helt enkelt haft för ont efter match och träning för att det ska ha varit värt att fortsätta. Jag älskar ju att spela fotboll. Gemenskapen i laget och känslan av att få dra på sig tröjan är helt underbar. Det som har hänt sedan jag avslutade säsongen är att jag har fått hoppa in som assisterande coach. Det blev dock ingen succé...

Vi förlorade med 4-2 mot Kågedalen. Så mina timmar på Football Manager har tydigen inte gett nå resultat...

 

 

Men så ikväll fick jag ett samtal av våran eminenta coach Jörgen. Vi har haft väldigt lite folk på träning och match, och jag har sagt till honom att om det verkligen krisar, då kan jag ställa upp som avbytare. Så efter kvällens samtal är jag inkallad som avbytare i säsongens sista hemmamatch. Nu hoppas jag att vi verkligen tar oss i kragen och går för 3 poäng och att vi kan visa hemmapubliken vilket bra lag vi är. Jag har inte bestämt mig vem jag ska vara. Allting handlar om jag får hoppa in och på vilken position. Men jag lutar åt att vara Demichelis eller Austin. Men det får ni se imorn. Så bege er till tjamstavallen 13.00 och heja fram Malå II till seger i våran sista hemmamatch. Forza MIF!

 

 

Nu till ett litet seriösare ämne. Min bror Patrik har blivit sjukskriven och jag ville bara skriva att familjen älskar dig (trotts att du håller på Newcastle) och att du ska fortsätta kämpa och ta hand om dig. Vi finns för dig och jag är säker på att du kommer att komma tillbaka. 

 

Det blev ändå ett rätt långt inlägg. Jag kan fan ordbajsa alltså....

 

Nä, nu ska jag avsluta fredagen med en 88:an och nån serie.

 

Ha det gött!

Tjenixen!

 

Jag har ju som sagt försökt att ändra mitt sätt att vara, Försöka vara en positiv, självsäker och modig person. Det hat gått bättre och bättre sen jag fick bukt på hyperhidrosen och vågade ta för mig mer. En nackdel som jag har haft i hela mitt liv är att jag alltid och då menar jag ALLTID varit för snäll och tagit på mig eller bett om ursäkt för saker jag inte egentligen har gjort nå fel. Det har varit lättast för mig att ta den enkla vägen genom att ta för mig av kritik som kanske inte är befogad. 

 

Men nu ska jag sluta med det. Jag ska ta en diskussion direkt och fråga varför man får kritik för nåt man inte har gjort. Är det för att den som ger kritik ibland har en dålig dag och försöker ta ut det på en annan (som är lite för snäll för sitt eget bästa?). Tyvärr har det varit så i mitt liv att jag ofta har tagit på mig saker för att undvika diskussioner och för att jag är konflikträdd. Jag ska bli bättre på att säga till om jag tycker att nåt är fel och inte försöka slingra mig ur det. Och jag hoppas att NI gör samma sak med mig. Säg till mig om ni tycker att jag gör nåt som är fel. Då kan vi ta det direkt utan en het diskussion och försöka komma överens om hur vi ska lösa problemet. Visst är det bättre om vi alla hjälps åt istället för att försöka stjälpa en annan för att försöka få sig själv att se bättre ut. Jag förstår inte riktigt gejen med att vara sur över något och inte ta upp det med den personen direkt. Det vinner man ju inte ett dugg på i längden...

 

Nä, nu är det bestämt. Mitt nya jag ska vara mer självsäker, våga säga till om jag tycker nåt är fel och försöka att lösa problemet innan det blir ett STORT problem. Och jag tror att det kommer gå jävligt bra! Jag är less på att gömma mig undan pga jag är för snäll och lugn. Livet är för kort för det. Jag hoppas ni andra hakar på tåget och kör samma race med mig. Ju mer man hjälps åt, då blire ju bättre stämning både på privatliv och jobb ocg det tycker jag är sjukt viktigt. Man har ju bara ett liv, och varför ska man ägna sin stora del av livet till att vara arg på en annan person istället för att ta upp problemet man har och diskutera i lugn och ro och lösa problemet tillsammans.

 

Det är iallafall min åsikt. Och den ska jag försöka sträva efter. Och jag hoppas att ni hakar på tåget. För det blir så mycket roligare att leva då.

 

Nä, nu har jag fått skriva av mig lite. Så nu ska jag njuta av en film eller serie och en skål glass.

 

Ha en bra kväll!

 

 

Tjenixen!

 

Jag har i hela mitt liv varit rätt liten för min ålder. Det har inte spelat någon roll ifall jag har ätit massa mat och inte motionerat allt för mycket. Min vikt har ändå legat på 64-67 kg (typ). Under min första 30-års koll så vägde 65 kg tror jag och var kanske 177 cm lång. Helt okej, men inte var jag en stadig grabb/man. Dock har min vikt lett till att jag har kunnat utnyttja min snabbhet (jag har varit rätt snabb under mina år) när jag har spelat fotboll. Visst har jag fått tacklingar och flugit som en vante när en yngre förmåga från Skellefteå (som på papper är typ 14, men ser ut som 32 och likadan kroppsform som The Rock) har tacklat mig. Men kag har alltid ställt mig upp och försökt utnyttja min snabbhet till min fördel. Det har jag lyckats rätt bra med. Ända tills nu...

 

Den så kallade uppföljningen på min 30-års koll ledde till nyheter jag inte hade väntat mig. Jag hade gått upp 12 kg (tror jag) på ett år. Jag kan skylla en del på min medicin, men det betyder ju inte att jag ska sluta motionera. Men det hade jag tydligen gjort. För magen växte, håret hade försvunnit för längesedan och kan kände mig närmare som en 65-åring än en 30-åring. Men jag försökte vända det till nåt positivt. Jag hade en liten dialog i min skalle. den lät ungefär såhär : "Men Wänne, nu är du ju så stadig att ingen kan tackla dig lika lätt som förut. Du vinner på det här yao"

 

"Men wännes hjärna. Vad ska jag göra när mina motståndare är snabbare än mig?

 

" Men det är ju skitenkelt! Ställ offside. Det funkar hela tiden. Demichelis gör ju sånt och han är klån bäst"

 

"Ja, det är klart."

 

Viss modifikation, men ungefär så lät det. Sagt och gjort så hann jag spela några matcher med min uppskattade matchvikt på ca 75 kg. Det gick helt okej i början. Jag orkade inte 90 minuter men jag gjorde nog årets mål på våran första hemmamatch. Tyvärr gick ju ryggen sönder och det blev som det blev. Men jag var stadigare i närkamperna och fick ett helt annat fotbollstänk. Nu måste jag bara hitta kombinationen mellan styrka och snabbhet. Får jag bara kolla upp ryggen i Umeå, så jag får en slags diagnos och sen vågar börja träna för fullt. Då ska jag chocka min kropp, mina vänner, mitt lag och min familj. En ny Wänne ska dra på sig tröja nummer 17. En ny Wänne ska visa att Malå IF är alltid ett lag att räkna med. Forza MIF.

 

 

Men det är klart. Den nya Wänne kommer nog inte vara andfådd efter att ha sprungit från lägenheten till soprummet och tillbaka. För det mina vänner. Det tyder på att ens kondis har gått i ide....

 

Nä, nu ska jag heja fram Sweden till seger. 

 

Hare gött!

Tjolahoppsan!

 

Då var det helg efter att ha upplevt min första arbetsvecka efter semestern. Det har kännts riktigt bra att få vara tillbaka på jobbet. In bland hetluften och all ögongodis som finns där. Det är som skönt att få in lite rutiner och att man får nöta sin spökpodd.

 

Ni har ju läst att jag har valt att avsluta årets fotbollssäsong pga ryggen. Jag stannade på ett mål (Snyggaste målet ever), en assist (Minns inte vem jag assisterade till, men det var säkert världens snyggaste pass) och ett gult kort (Totalt felaktigt). Det var kanske inte min bästa säsong i Malåtröjan men jag hoppas att jag får bukt med mina ryggproblem, så jag kan börja producera lite mer inför nästa säsong. 

 

Men jag fick nyss ett sms av våran grymma coach. Han undrade om jag ville vara assisterande tränar till honom imorn. Självklart tackade jag ja. Jag har ju dominerat i varje Football Manager som har kommit ut och jag har ju sett på tv hur vissa coacher beter sig. Så jag är ändå rätt rutinerad inom tränarområdet. 

 

Men ska vi vara allvarliga, så blev jag väldigt glad över förfrågan (även om det gäller bara en match). Det är ändå skönt att vara med grabbarna i laget och hjälpa fram dom till seger. Och vem vet, om jag inte får ordning på mina ryggproblem så är ju ett alternativ att bli tränare. För fotboll kan jag inte vara utan. Mitt MIF-hjärta bultar så hårt. Men har ni lite att göra, då tycker jag att ni ska bege er ner till Tjamstavallen och heja fram Malå till seger mot Kågedalen. Forza MIF liksom.

 

 

Liten kort notis om jag har diabetes eller ej. Jag pissar fan konstant, jag är torr i käft (medicinen mot min hyperhidros har det som biverkning) och jag är lite tröttare än vanligt. Så antingen har jag diabetes eller så är det helt enkelt att min kropp är 78 år. det återstår att se helt enkelt. 

 

 

Nä, nu ska jag ta mig ut på en promenix så jag får avnjuta lite glass med oboy sen (det kan vara en orsak till min förmodade diabetes). 

 

Ha det gött!