lifeofwnne.blogg.se

Hello!

 

Som ni säkert vet och har listat ut, så har jag problem med min rygg. Det stora bekymret var ju självklart min hyperhidros. Den stoppade mig på så många plan under min uppväxt och fram tills jag har fått bukt på problemet. 

Men hyperhidrosen är inte det enda problem jag har haft med min rygg. Jag lider även av skulios. Och tyvärr har den börjat ta ut sin rätt. Skulios (samt ålder) är inget bra par. 

 

 

Fotbollen har varit en stor del av mitt liv. Den har fått mig att känna gemenskap. Jag har fått gått igenom alla känslor som finns under min tid som fotbollsspelare. Jag har ju även blivit lite kåt när man har sett Hinken eller Fritte komma på träningen. Satan vilka sexiga grabbar alltså. Men ska vi vara lite allvarliga, så har fotbollen varit en viktig del av mitt liv. Alla underbara lagkamrater jag har spelat med, men även att fått möta massa trevliga människor har gjort fotbollen till en glädje i mitt liv. Speciellt när jag hade kampen mot hyperhidros, men även självförtroendet. För när jag är på planen, då är jag lite mer kaxig och vågar visa lite ilska. Den har dragit fram sidor hos mig, som kan vara positivt utanför planen. Man ska ju inte gå runt och vara arg, men jag menar främst att om jag tog självfötroendet jag hade på planen till mitt vardagliga liv. Då hade det blivit ännu bättre. Men det är sånt som kommer. Och jag har ju fått lite bättre självförtroende. Även om jag skulle vilja ha mer. Men som sagt. Det kommer. 

 

Nu till varför jag slriver så mycket om min rygg och fotbollen. Det är nämligen såhär. Jag har tagit beslutet att denna säsong är över för min del. Smärtan jag får efter träning och match, men även rädslan att inte våga gå in i närkamper gör att jag har valt att avsluta nuvarande säsong. Jag väntar på tid hos en ortoped i Umeå, där jag hoppas att jag kan få tips eller att dom kan fixa mitt problem så jag kan fortsätta spela fotboll, men framförallt vara frisk och kry ju äldre jag blir.

 

Men förhoppningen är att jag kan spela nästa säsong och försöka vara den spelare jag vill vara. Demichelis med lite Austin och en stor gnutta Modric. Då jävlar blire bra!

 

Mitt älskade MIF finns alltid i mitt hjärta. Och förhoppningsvis är det inte sista gången jag tog på mig fotbollsskorna. För jag vill ju vara med när Fritte och Hinken kommer in i omklädningsrummet. Det är en sån sjukt vacker syn alltså. My gawd!

 

Jaja, nu ska jag se Lost och njuta av kaffe. 

 

Ha en bra dag!

Tjolahopp!

 

Efter att jag har bestämt för att göra en liten nystar med min blogg, då passar det sig att berätta lite vad som har hänt i mitt liv. Förutom att min hyperhidros är under kontroll, stamningen är min hårdaste kamp och självförtroendet varierar. Men det är inget nytt. 

 

Jag har fått fast anställning på ett jobb där jag trivs oerhört bra. Grymma arbetskamrater, roliga uppgifter och bra arbetstider. Det gör att jag redan nu längtar tillbaka till mitt jobb, trots att jag har kvar en vecka av semestern. Det tyder väl på att jag trivs med mitt jobb. Så alla arbetskamrater och chef. Ni är underbara och jag är så glad att jag får jobba med er. Ingen nämnd, ingen glömd. 

 

En annan positiv sak med mitt jobb är att jag är en av två arbetsledare. Det stärker mig så otroligt mycket att man har blivit tilldelad den befattningen (säger man så?. Jag gör det nu, för jag är ju trots allt 31 år). Men jag är så stolt och lycklig.

 

Fotbollen går helt ok för Malå. Tyvärr för egen del, har säsongen kantats av skadebekymmer. Ryggen har börjat ge vika. Men förhoppningsvis får jag en tid i Umeå inom en snar framtid, så jag får kolla upp den. Jag lider av skulios och jag är rätt säker på att det är den som spökar. Dock har jag hunnit med 1 mål den här säsongen. Det är ett mer än vad jag gjorde förra året. Men förra året mötte jag Neuer en match och sen vart jag punktmarkerad av minst 8 st varje match. Kändes det som iallafall. Tror dock kanske att det inte var så...

 

Nä, nu har ni fått en liten uppdatering. Nu ska jag göra som Al Bundy. Sätta mig i soffan, handen nere i byxan och se på tv. 

 

Hare gött!

Hej,hej! 

 

Först vill jag be om ursäkt för mitt ofrivillga uppehåll. Jag vet inte varför jag inte har skrivit på bloggen. Jag har väl inte känt mig motiverad för att skriva nåt. Men nu har jag alltså tänkt göra ett sista försök för att kunna ge mina läsare en humoristisk men ändå seriös blogg. 

 

När jag startade min blogg, då hade jag lite problem i mitt liv. Jag led av hyperhidros, jag led av usel självkänsla pga min stamning, min sjukdom och mitt usla självförtroende. Det var en blogg jag ville skriva av mig lite och dela med mig av mina tankar. Man kan ju säga att jag lyckades, Jag började må bättre efter att jag hade fått dela med mig och öppna upp mig för allmänheten. Jag tror det är bra att vara öppen och ärlig. Man kanske inte behöver skriva ner allt man har gjort. Men iallafall det viktiga så folk får se hur man ser sig själv och vilken kamp jag har i mitt liv.

 

Men nu äntligen, har jag fått bukt på min sjukdom. Jag äter medicin som gör att jag inte svettas alls. Jag är så otroligt glad och nöjd över att äntligen kunna ha vilka kläder jag vill och inte behöver gruva mig inför nån närkontakt eller skämmas när jag är ute. 

 

Stamning är fortfarande en kamp. Jag är hos en fantastisk psykolog som hjälper mig med min självkänsla och modet att våga ta för mig. Jag tror att om jag blir mer självsäker,  då får jag nog bättre koll på min stamning. Vi ska bara försöka hitta dit. Men hon är helt underbar och en fantastisk hjälp. 

 

Mitt nyårslöfte att vara nykter i ett år håller i sig. Jag mår så otroligt bra utan alkohol. Ångesten är borta och jag är gladare. Jag är så otroligt nöjd över att jag har lyckats hålla mitt löfte. Och som det känns nu, då blire nog en fortsättning. 

 

Men det var en liten sammanfattning. Jag ska försöka uppdater mer om fotboll och film och mitt vardagliga liv. Hoppas ni fortsätter läsa. För det är så trevlig att få höra att ni är inne och läser och jag tycker det är roligt att få dela med mig av mina tankar. 

 

Men vi hörs!

 

Wänne

Tjolahopp och hejsan!

 

Vad har hänt under den första månaden år 2016? Tja, jag har hittills uppfyllt mina nyårslöften. Dvs springa 5 km och vara nykter. Så jag är väldigt stolt. Förhoppningsvis håller det i sig, så man kanske får en hyfsad kropp till sommaren och kondition så man kan  göra rätt för sig i Malå IF. 

 

 

Jag går hos en psykolog och talpedagog här i Malå för att bättra på min självkänsla och tal. Hittills är jag väldigt positiv, så jag tror och hoppas att detta kommer bli hur bra som helst. 

Jag uppdaterar mer om det i senare inlägg.

 

Jag äter medicin mot min hyperhidros. Och den har levererat rejält! Jag är helt fri från svettningar. Och jag är faktiskt varm. Det är en känsla jag har saknat. Det enda negativa är väl att jag blir torr i käften. Men det får man ta.

 

 

Nu till lite roligare saker. Jag är en kille som tycker om att slå vad. Jag är rätt kass på det och jag har vunnit enstaka gånger mot min Kusin P.  Men samtidigt har jag förlorat mot Broder J trots att han har fuskat varenda gång...

Nä, skämt å sido. Han har vunnit helt rättvist. Men nu har jag slagit vad med en annan kompis. Och det är 3 vad som jag hoppas på. 

 

Vad 1 - Luleå har bättre placering än Skellefteå när säsongen är slut ( inkluderat slutspel ) Där tror jag att jag kan vinna.

 

Vad 2- Buffalo har bättre placering än Penguins när säsongen är slut ( inkluderat slutspel ) Där vinner jag nog inte. för Buffalo är sämst. Typ...

 

Vad 3 - Jag gör mer mål än min "vad-motståndare" under säsongen 2016. Här hoppas jag på seger, Men eftersom att alla  i mitt lag inte gillar stammare och vänsterbackar och att dom därav väljer att slå bollen till inkast eller passa hemåt, istället för ge mig möjlighet till att göra mål. Så tror jag att jag verkligen får kämpa i sommar. 

 

Jag uppdaterar er här på bloggen om hur det går.

 

 

Nä, nu ska jag duscha och ansa näshåren. 

 

Ha det gött tillsvidare.

 

Ciao!

Så har man då avverkat julen. Den var lika trevlig som alltid. Med massa god mat, trevligt folk, fina presenter och glädje överallt. Jag älskar julen och jag längtar redan till nästa jul. Men det är ju ett tag bort...

 

Ett nytt år närmar sig. Och vad kommer att hända för mig 2016? Jag har en del planer som jag hoppas att jag kan utveckla till nåt fränt. Sen har jag redan bestämt mig för ett nyårslöfte. Jag ska aldrig dricka alkohol under 2016 (till att börja med. Det kan bli längre.) Jag trivs inte riktig med personen jag blir när jag är onykter. Och att ha ångest dagen efter (för nåt man mest troligt inte har gjort. Det gör inte saken bättre.) Så jag lovar här och nu att jag ska (försöka) att undvika alkohol under 2016. Det ska väl inte vara så jävla svårt?

 

Men nu har jag fått skriva av mig lite. Nu ska jag p-napa till South Park och sen njuta av en kopp kaffe. 

 

Men gott nytt år alla! Och vi hörs/ses 2016. Ett bättre år, ett nyktrare år. Ett år för Wänne

 

Mvh/ Johan Stenlund

Då sitter jag här, på min soffa en fredagkväll efter ännu en arbetsvecka. Och jag gör det jag absolut älskar att göra. Jag sitter i min morgonrock med en kopp kaffe i handen och några mackor medans jag spelar FM och ser en film (Nån som jag har sett. Så man inte missar allt för mycket. ) Det är livet mina vänner. Jag njuter helt enkelt. 

 

Och inte blir det sämre av att det snart är jul och man får vara med sina nära och kära. Livet leker just nu och det känns väldigt skönt. Speciellt eftersom jag har haft en liten dipp i mitt liv. Men tack vare stöd från nära och kära. Men även från människor som jag kanske inte har jättebra kontakt med. Så har vissa ord eller gester hjälpt mig otroligt mycket. Så tack till alla! Och tänk vad en liten gest eller en mening kan göra underverk. Tänk på det nästa gång. Var snälla med varandra. Det vinner vi på i längden. Men nu har jag tjatat klart. 

 

Jag har ju lovat att uppdatera bloggen varje vecka, och det ska jag hålla. Och jag har ju lovat att det ska komma lite fler recensioner på filmer mm. Och här kommer den första. 

 

Jag såg senaste ( sista? ) Paranormal Acvtivity igår. Eftersom jag gillar skräckisar och speciellt första Paranormal, var jag rätt sugen på den här. Visst filmerna har tappat i kvalitet, men jag har ändå gillat vissa saker med dom. Men den senaste Paranormal var inte bra. Den var inte bra alls. Den var rätt seg, inte speciellt skrämmande och man kände som inget för karaktärerna. Den var en rejäl besvikelse. Jag ger "Paranormal Activity : The Ghost dimension" 2 av 5 Wänne. Den duger en regnig kväll, då man verkligen, verkligen har slut idéer på andra filmer som man vill och kan se istället. 

 

Nä, nu ska jag fortsätta mitt FM-spelande och återgår till mitt kaffe. 

 

Om vi inte hörs, så ska ni ha en God Jul! 

 

Och jag hoppas vi ses på hotellet på Julagen!

 

Mvh/ Wännster!

Hejhej, halloj!

 

Den här bloggen är nog den sämst uppdaterade bloggen i historien. Jag erkänner att jag har varit otroligt dålig på att skriva nu i slutet. Dels beror det på att det inte har hänt så mycket, men även att jag har haft lite andra tankar i skallen. Tankar som jag fortfarande har, men som jag kontrollerar hyfsat bra.

 

Därför vill jag med detta inlägg lova och nästan garantera att det kommer ett nytt inlägg varje vecka. Det ska jag kunna hålla. Annars är det lika bra att lägga ner. Så hädanefter kan jag garatera en lite mer uppdaterad blogg. Så fortsätt läsa alla mina följare. 

 

Vad har hänt då? Jag har nyss kommit hem från Umeå där jag var på ett läkarbesök. Det jag skulle kolla upp är min hyperhidros (mina svettproblem). Jag har ju berättat förut att jag har tagit sprutor mot mina besvär, och det har fungerat väldigt bra. Tyvärr håller det bara ett antal månader, men det är iallafall bättre än ingenting. Idag så skulle jag få veta om det fanns nåt mer man kunde göra. Men just nu så finns det bara sprutor och tabletter. Tyvärr är det inte aktuellt med operation pga biverkningar. 

 

Men det positiva är att jag ska få prova ta tabletter mot mina problem. Det är nåt jag aldrig har testat förut, så det ska bli väldigt spännande. Hoppas det funkar bra, så jag slipper ta sprutorna. Även om det är värt smärtan, så är det lite enklare och lindrigare. Jag kommer att uppdatera er hur det går under bloggen.

 

 

Sen går jag hos en talpedagog/psykolog i Malå för mitt talfel och lite andra saker. Jag har inte haft så många träffar men det känns bra. Så det är positiva vibbar i Wännes liv. Där kommer jag också att uppdatera hur det går, för jag tycker det är skönt att skriva av sig och dela med sig. 

 

På filmfronten är det inte så mycket nytt. Jag har sett en del filmer, men vissa minns jag inte så det är väl inget gott betyg. Men jag ska även där uppdatera lite mer.  För filmer är ju mitt stora intresse, Det kommer att komma upp lite recensioner mm. Så håll upp ögonen. 

 

Lite mer positiva nyheter. Coventry är i toppen av League One och det andas stor optimism i klubben. Kan detta vara året mitt kära Coventry tar upp steget till Championship? Det är bara att hålla tummarna. 

 

Bästa tiden på året är här. JUL! Jag älskar julen. Verkligen älskar. Jag älskar stämningen, musiken, filmerna , julmust, pepparkakor mm. Samt att ge och få presenter. Julen är klån den bästa tiden på året. Me like!

 

Nä, nu har jag fått skriva av mig lite. Och jag lovar som sagt att uppdatera bloggen varje vecka. Gör jag inte det, då får ni kasta snöbollar på mig nästa gång ni ser mig. Det lovar jag. Den här bloggen ska få en nystart. Precis som mitt liv ska få. En nystart. Till nåt bättre, mer positivt och mer framåt. The change is coming. Trust me!

 

Men vi hörs nästa vecka mina underbara läsare. 

 

Ha det gött tillsvidare och ta hand om er!

 

Ciao

Aj, aj, aj.  Jag är inte den bästa på att blogga. Kan det vara att jag har fyllt 30 vårar eller att jag  bara är uppslukad i den fantastiska serien Alla älskar Raymond och Football Manager. Jag tror det är en mix, men en liten fördel till Raymond. Det är ju så sjukt bra.

Vad har hänt då under detta oavsiktliga uppehåll?

 Malå IF slutade tvåa i serien efter en väldigt stabil säsong.  Där jag bidrog starkt med 0 mål,  nån skabbig assist och den obligatoriska ljumskskadan. Dock är det tur att vi har 10 andra i laget som gör jobbet. Men Malå fortsätter att imponera och det är roligt.


Vad har hänt för mig personligen då?

Jag fortsätter söka behandling för min hyperhidros även om den just nu är under kontroll. Så borde det finns nåt sätt att slippa det permanent. Operation eller dylikt. Jag ska få fara till nån hudspecialist, men när det blir vet jag inte.


Angående stamning mm, så går jag hos en ny terapeut som är riktigt bra. Hon är duktig på att stärka mitt självförtroende och min självkänsla. Visst det är en bit kvar, men det är bättre nu. Snart kanske inte är så himla blyg.


På filmfronten då?

Det har blivit en del filmer och en del besvikelser. Mad Max och Jurassic World var två filmer som jag inte blev imponerad av. Mad Max var snyggt gjord men innehållslös och ointressant karaktärer. Man blev snabbt less.

Jurassic World hade bättre tempo men hade sån förutsägbar story och sånna träiga karaktärer att blev  snabbt less och inte brydde sig.

Det jobbar fler recensioner snart. Jag måste bara minnas vad jag har sett. Man är ju gammal som ni vet.
På återseende!

Mvh / Wänne.

Efter att ha åkt tåg från Umeå till Uppsala där jag under resan satt bredvid en dam som läste en bok. Dock gick det sådär för  henne att läsa ty hon somnade och fick börja om stup i kvarten. Rätt roligt att få se då hon hoppvaknade hela tiden och läste på samma sida hela tiden. Jag tycker iallafall det var roligt. Dock kanske man skulle ha varit där...

Men som sagt så landade jag i Uppsala 21.00 och där skulle då Tollan Jr möta upp mig. Han meddelade mig att han skulle bli lite sen, men som den kameleont jag är så lyckades jag undvika onödig kontakt med Uppsala-bor genom att stå och titta på en staty samt låtsats prata i telefon.  Jag är rätt stolt över mig själv. 

 

Tollan Jr dök upp med sitt fina leende och välkomnade blick och tog mig med till Enköping. Min riktiga semester hade börjat.  Eftersom jag kom fram så sent, då hann vi inte göra så mycket. Utan vi åt hårdmackor, drack o'boy och såg lite av Sunes jul. Sunes jul är fan i mig det bästa som har gjorts. Efter Alla älskar Raymond. Efter det blev det sängdags, så man skulle vara pigg för en liten shoppingrunda i Västerås.  Dock fick jag ett uppvaknande jag bara har fått en gång förut och det var Gizmo som rådde för det.

 

Ni vet känslan man kan få då man känner att nån står och tittar på en. Man hör ingenting utan man bara känner det. Man känner obehag och rädsla. Man vill skrika men ändå inte. Jag tror klockan var 06.50 eller nåt. (Redan där var det nåt fel. För man ska inte vakna så tidigt på sin semester). 06.50 fick jag den där obehagliga känslan, så jag valde att öppna ögonen och titta ut mot hallen i Tollan lägenhet. Och mina farhågor besannades. Där stod han och kollade på mig som en scen ur den värsta skräckisen. Jag hoppade till, kallade honom idiot och vaknade. Bra alarm måste jag säga,  men väldigt, väldigt obehagligt.

 

Vi begav oss till Västerås efter frukosten. Där slösade jag pengar på mat och ett par skor. Nej,  jag köpte ingen film. Sjukt jag vet, men ibland måste man variera sig.

Sen begav vi oss hemåt för att laga lite middag och efter det göra oss redo för bio.  Det blev Ted 2. Den var sjukt rolig och bra. Dock var ettan bättre men den var absolut sevärd. Efter bion blev det sängen för jag var rätt trött dels pga en rätt lång dag men även det obehagliga uppvaknande jag fick. Men jag somnade med ett lugn i kroppen för jag tänkte "Jag kan ju inte få ett värre uppvaknande imorn " ack vad jag bedrog mig...

 

Jag vaknade av att mitt ansikte kändes blött. Inte har jag svettats så här mycket inatt. Så jag öppnade ögonen och tittade runt. Och se på fan. Där stod han. Djävulen? Svar nej. Det var Tollan Jr och en vattenspruta och det mina vänner är ingen bra kombination. Klockan hade för övrigt slagit 06.40 typ. Jag var inte nöjd.  Men kul för Tollan Jr att han fick ha nån att busa med. Det bjuder jag på.

 

Onsdagen spenderades med att gå runt i Enköping. Det rätt fint där. Lite gammeldags och inte allt för stort. Jag gillar det. Sen åt vi en sjukt god pizza på en restaurang för att sedan fara och se Ant-Man. Den var riktigt bra. Underhållande, snygg, snabb och bra skådespelare. Den rekommenderar jag verkligen. 

 

Efter att för en gångs skull fått ett vanligt uppvaknande var det dags att bege sig hem till Malå. Vi körde upp där Tollan körde mest (väldigt stabil körning). Och vi landade i Malå ca 19.30. Och det stämmer verkligen det gamla ordspråket "Borta bra,  hemma bäst ". Jag har haft en sjukt bra semester och ett stort tack till Tollan Jr. 

 

Nu måste jag ju besvara frågorna jag hade från förra inlägget.

 

Nej, jag fick ingen käftsmäll dock vatten i ansiktet så det var rätt nära.

 

Tollan behandlade mig kanske inte som en kung. Mycket tack vare hans ondskefulla väckningar. Dock fick jag sovplats, mat och kaffe samt en tvätt. Så jag blev behandlad väl.  Kanske som en prins eller nå.

 

Nu är jag på väg till Luleå för att ta sprutor mot min hyperhidros och njuta av mina sista semesterdagar.  Men innan jag säger hej då så hoppas jag att ni hejar fram Malå mot Jörn på lördag kl. 13.00 och sen se damerna spela på söndag. Dock vet jag inte vilken tid den matchen är. Men det står nog på nån annons nere vid Ica. 

 

Tack för mig! Ciao!

Först och främst vill jag rikta ett stort tack till alla som var närvarande på min och Maggis överraskningsfest. Det var verkligen sjukt trevligt och jag blev rejält överraskad. Sen ett grattis till Maggi som vann i 5-kampen. Jag la mig i grenen "Jägar-ställning" för att få lite nervositet i tävlingen. Vad jag inte visste då var att Kusin T hade skippat leg-day och därmed inte orkar sparka bollen lika långt som Matte. Så jag skyller 80% av mig  förlust på Kusin T, och resterande 20% var mitt fel. Men Maggis insats ska absolut hyllas och hon var en värdig vinnare. 

 

Men jag hade det fantastiskt roligt och det visar vilka fina människor man har omkring sig. Ingen nämnd, ingen glömd.

 

Igår begav jag mig alltså på min lilla semester-tripp mot Enköping. Jag ska hälsa på my main man Tollan Jr. Och resan kunde ha börjat bättre. Först så var det skitväder och sen när jag kom fram till Lycksele för att hoppa på tåget mot Umeå, ja då var ju det inställt såklart. Men en ersättningsbuss var redo att ta oss blöta resenärer mot Umeå. Jag rusade in och fick plats bredvid en trevlig dam och allt var frid och fröjd. Jag satte på Spotify och skulle njuta av lite musik, när en annan resenär som skulle gå förbi och sätta sig längre bak slog mig i ansiktet. Det är inte så allvarligt som det låter, men han missade dom där små handtagen som finns på stolarna och fick för sig att mitt ansikte var ett handtag istället. Jag blev chockad och titta upp med förvånande blick som sa "vad gör du?" (Jag sa det ju inte rakt ut,  för jag är ju konflikträdd) han sa "förlåt" jag nickade mot honom och allt blev bra. 

 

Efter det så tänkte jag. "Jaja, jag sitter på bussen på väg till Umeå. Så det är lugnt." Men då frågade busschauffören om det fanns 5 st som skulle kunna tänka sig att hoppa av och ta en annan buss som skulle till Umeå. Så att 5 st som skulle ta flyget till Stockholm fick åka med istället.  Schysst som jag är så ställde jag upp och blev kvar i Lycksele 30 min längre. Man ska vara snäll, för man har igen det senare. Det tror jag iallafall.  Sen hade jag ju ingen tid att passa, så det spelade ingen roll.

 

Hursomhelst så befann jag mig i Umeå ca 21.40 och var hungrig som en leopard. Jag gick till en pizzeria och köpte mig en kebabrulle och en cola, och drömde mig bort till Brother Js lägenhet. Men eftersom mitt lokalsinne är sämst och min gps lurade mig. Tog det extra lång tid att hitta till Joel. Jag fick se lite mer av Umeå än vad jag var sugen. 

 

Jaja, jag hittade fram till slut och där njöt jag av den ljumma kebabrulle  och fortfarande kalla cola.  Allting ordnade sig. 

 

Nu sitter jag på tåget mot Uppsala, där Tollan Jr ska möta upp mig. Jag ska alldeles strax bege mig till bistron för lite mat och sen fortsätta lyssna på MNK.

 

Resan fortsätter och håll upp ögonen för nästa uppdatering. Vad kommer att hända? Kommer Wänne få en till käftsmäll ? Kommer Wänne få tillbaka nåt för sitt godhjärtade beteende? Och kommer Tollan Jr behandla Wänne som en kung? 

 

Det är frågor vi alla ställer oss och kanske kommer vi få svar. Så stay tuned. Wännes resa fortsätter....

 

Peace! 

 

 

Sitter och dricker en kopp kaffe efter att ha kämpat med att torka upp all tomatsås som har spridit sig i köket. ÖVERALLT! På tapeter, skåp , mina byxor och taket! Jag vill säga att det var otur, men jag måste erkänna att det var inte otur. Iallafall inte bara. Jag får ta på mig minst 80% av olyckan. Mina knubbfingrar och att jag stressar när jag ska laga mat pga jag vill hinna se Alla älskar Raymond för 158:de gången och det är nog där orsaken till olyckan ligger. Jag tar på mig det och lär av mitt misstag. För misstag ska man lära sig av. Det har jag lärt mig förut. Om mina misstag som jag skulle ha lärt mig av innan det här hände. Alltså har jag inte lärt mig det. Tills nu. Ja, ni fattar....

 

 

Men nu var det inte det jag skulle snacka om. Utan det var att jag fick en liten ögonöppnare. Jag hade ju fest hos mig på Malåfesten. Malåfesten är ju en av höjdpunkterna varje sommar och Malåfesten 2015 var inget undantag. Den enda skillnaden var att jag är lite äldre och därmed mer mottaglig till bakishet. Men det hör inte hit. Utan jag vill bara säga ett stort tack till alla som var hos mig och festade. Jag hoppades ni hade sjukt trevligt och att ni är redo att göra om det nästa år?  För även om det var mycket städning dagen efter så var det värt det. Det var längesen jag hade så roligt och att jag fick se hur många fina människor som finns i mitt liv (nya som gamla) det gör mig sjukt glad och lycklig. Det tog ett tag innan jag förstod att det var så. Men jag ser som sagt allt så klart just nu. Så ni ska ha stort tack alla som var där. Och alla som inte var där. Ni är underbara människor också och ni får gärna dyka upp nästa år. 

 

 

Jag har skrivit förut om musik på bloggen. Där väl det mesta har handlat om bajsartisten Pitbull. Dock så finns det inte bara skit inom musikvärlden. Ett band som jag ofta tycker gör bra låter, det är "Den Svenska Björnstammen". Varje sommar spottar dom ur sig en hit som man nöter och nöter men aldrig blir less. Deras senaste tillskott heter Förlåta eller svika och den är awesome. Underbar text och riktigt riktigt skön. Så den tycker jag att ni ska lyssna på.

 

Även ett tack till Jonas och Johnny för helgens aktivitet. Det var riktigt roligt, Ni är grymma!

 

Nästa inlägg kommer nog också handla om tacksamhet och hur fina människor det finns. Jag vet inte när det kommer men det är bara att hålla upp ögonen. 

 

Nä, nu ska jag se nåt avsnitt av Alla älskar Raymond eller ut och gå. Jag har inte riktigt bestämt mig än.

 

Men ni får ha det så bra. 

 

Peace!

 

 

 

 

Igår så spenderade jag dagen som jag brukar göra. Laga mat, fixa kaffe, diska och tvätta samt ta sig en stadig powernap. Okej, det är inte alltid jag tvättar och diskar men igår var jag extra duktig så då ville jag bara skryta upp mig själv. 

 

Efter min powernap blev det lite Football Manager. Jag hade just fått sparken (ovanligt nog) men jag fick ett nytt jobb rätt snabbt hos W.B.A. Man kan säga att livet lekte helt enkelt. Jag spelade FM och drack kaffe samtidigt som jag såg serier, me like. Jag kände direkt att det var en bra dag. Jag hade ju även fått tid hos en som ska behandla min ljumske som krånglar . Tjoho liksom!

 

Men så hände nåt ännu roligare. Nåt som överträffade allt jag hade upplevt under dagen. Jag blev nämligen farbror. Brother P och hans girl L fick nämligen en son igår. Så sjukt roligt och stort grattis till er!.

 

Trots att erat nya tillskott garanterat har större penis än mig, så ska jag inte låta avundsjukan ta över. Utan jag ska vara en bra farbror. Jag ska lära honom allt jag kan. Vilka serier som man ska se ( Alla älskar Raymond, GoT, South Park mm. ) , vilka filmer som är awesome ( 28 dagar senare och allt med zombies....typ) och vilka lag man ska hålla på ( Luleå, Coventry, Buffalo och Halmstad). 

 

Men välkommen till världen lilla parvel. Det ska bli sjukt roligt att få träffa dig och jag ska alltid stå vid din sida. Precis som jag gör med mina andra syskonbarn. Ni är sjukt viktiga i mitt liv och jag kommer alltid att älskar er och ni vet att jag alltid finns hos er. 

 

Stort grattis än en gång till Brother P och L.

 

Peace!

Den 5 juni 1985, föddes det en liten parvel till världen. Den lilla parveln är jag. Johan " Wänne" Stenlund.

 

Nu är det 2015 och jag har fyllt 30 år. 30 år!! Sjukt vad tiden går alltså. Men jag har hunnit med mycket under mina 30 år på den jord. Jag har fått massor av fina vänner, jag har ordnat mig en rätt stor dvd-samling ( Av blandad kvalite) , jag har spelat forward i fotboll för att senare pga brist på mitt målsinne blivit back. Jag har upplevt mot och medgångar, jag har fått hyperhidros, jag har fått kämpa mot stamning och en del andra saker. Men jag har alltid och då menar jag ALLTID haft stöd av mina nära och kära och det är jag evigt tacksam för. 

 

Hur firade jag min födelsedag då? Jag bjöd hem nära och kära på smörgåstårta, kaffe och lite läsk. Jag fick mig fina presenter och grattishälsningar. Det var en riktigt bra dag, där jag fick göra det jag är bäst på. Dricka kaffe, läsk och äta smörgåstårta. Sen hänga med mina nära och kära. En underbart trevlig dag.

 

Men nu är jag alltså 30 år. Jag har åstadkommit en del saker, men jag önskar och KOMMER att åstadkomma mer. För jag vill bli bättre på en del saker. Vissa saker har jag pratat om förut här på bloggen, men även om det har blivit bättre så är jag fortfarande inte nöjd. Jag vill vara killen som vaknar upp och inte behöver känna mig hämmad av mina handikapp. För det ska jag egentligen inte behöva göra. Och mitt mål är att en dag bara vakna upp och känna " Fuck it! Jag är den jag är. Deal with it!". Men det är småa steg som gäller för att jag ska kunna nå mitt mål. Men en dag är jag framme. Och då jävlar ska ni få se på grejer. Några av sakerna jag ska göra, det är att vara mer positiv och framåt. Våga misslyckas för att lyckas. Inte tänka på vad andra tycker utan gör det som känns rätt. Och våga säga vad jag själv tycker. Jag ska vara den Wänne jag vill vara. Och mitt löfte till er är att jag ska kämpa hårt och förhoppningsvis får ni inom en snar framtid se den riktiga Wänne. Så håll ögonen öppna.

 

Men tack än en gång för alla gratulationer och fina presenter och besök. Det gör mig glad att jag har så många nära och kära runt mig. 

 

 

Nu ska jag njuta av ett avsnitt Modern Family innan läggdags. Är man 30 år och vuxen, då får man lägga sig när man vill. Men innan jag lägger mig måste jag få tipsa om en video på Youtube. Sök på Orange is the new black ( bra serie ) och sen skriver ni " Stop don´t talk to me". Det är en kort men bra video. 

 

Men ha det gött, så hörs vi senare.

 

 

 

I lördags så fick jag en väldigt trevlig och tidig födelsedagspresent av mina syskon. Nämligen en resa till Skellefteå, där vi skulle bo på hotell och må gott. Eller "bara vara" som den underbara Morran skulle ha sagt. 

 

Men lördagen startade med match mot Drängsmark, där vi vann med 7-1 efter ett helt okej spel. Dock kan vi bättre. Men det är en styrka att vinna trots en dålig insats. Men jag måste ju bara säga att jag är oerhört imponerad av våran säsongsstart, genom att vi har lyckats vinna 5 matcher av 5 möjliga och med en riktigt bra målskillnad. Forza MIF alltså. 

 

Efter den stabila vinsten begav vi oss mot hotellet för lite vila och en bira. Sedan drog vi oss vidare till Bishops där vi fick i oss en riktigt god middag och en smarrig öl till maten. Sjukt gott och trevligt. Jag blev bjuden på middagen och jag vet att jag har tackat för den, men jag tackar än en gång.

 

Vad skulle vi hitta på efter middagen? Vi hade tänkt fara och se Mad Max på bio, dock fanns den bara i 3D och det var inte aktuellt. Så istället begav vi oss till O´Learys för att titta på FA-cup finalen mellan Arsenal och Aston Villa. Och som sig seden bör ( Kan man skriva så? Jag gjorde det iallafall, för jag är 29 år. Dock inte länge till...) Men som sig seden bör tippade jag på målskytt i matchen. Det är ju lite roligare att se och det vart ju tydligen ännu bättre när mitt spel på Mertesacker som målskytt gick in. Han hoppade upp och nickade in 3-0 på hörna. Så där blev jag 500 kr rikare. Tjoho liksom!

 

Tack vare vinsten så bjöd jag på öl till alla som uppvaktade mig. Det var dom värda. Sen blev det lite prat och nån mer öl innan vi begav oss till hotellet för läggdags. Men jag hade en sjukt trevlig lördag och jag tackar alla från hela mitt hjärta. Synd bara att inte Brother J kunde vara med. Men det kommer fler chanser. Och sen har han ju en middag inneståend pga vårat vad. För tydligen är HBK sämst och AIK fuskar som vanligt...

 

Idag tisdagen den 2 juni var det dags för att resa till Luleå för att behandla min hyperhidros. Det involverar en resa på ca 44 mil och antal sprutstick. Det tar tid, det gör ont men det är värt det. Det jävulskap som som hyperhidros för med sig utan behandling, då kan jag med glädje utstå sprutstick och långa resor. 

Nu återstår det att se hur kroppen svarar efter behandlingen. Men det har ju funkat förut, så jag är väldigt optimistisk. Men jag håller alla tummar ändå.

 

Som avslutning måste jag ju kräva att ni kommer och hejar fram oss till seger mot Lycksele den 3 juni klockan 19.00. Be there eller stanna hemma och se Alla älskar Raymond ( Det är nämligen den enda giltiga ursäkten). Men det bästa vore ju om ni såg på matchen.

 

Ha det gött!

 

 

Hyperhidros.  Hur många av er vet vad det är? (Utan att googla förstås. )

 

Jag visste inte vad det var för ca 5 år sedan. Men ändå har jag lidit av åkomman från årskurs 7. Lidit är ett starkt ord. Men det är faktiskt sant. För jag har lidit, och gömt min sjukdom. Några av mina nära och kära vet att jag har sjukdomen eller åkomman, men annars har jag lyckats smyga med den. Jag har undvikit närkontakt, jag har haft på mig svarta kläder, flera lager på varandra,  tjoktröjor mm. Ibland har det funkat men ibland har jag varit tvungen att byta kläder flera gånger varje dag. Bara för att känna mig fräsch en kort stund.  

 

Jag har haft sån tur att jag har lyckats bekanta mig med massor av fina och förstående människor. Så jag har aldrig blivit mobbad eller retad för det. Men det har varit ett rent helvete. Så min kamp har inte bara varit mot stamning, utan även mot Hyperhidros.  

 

 

Vad är då Hyperhidros?  

 

Jo, hyperhidros är en sjukdom som gör att man svettas ovanligt mycket.  Vissa har det på händer och fötter. Andra kan ha det i ansiktet. Men jag har det på ryggen. Jag är rätt lyckligt lottad som har det på ryggen känns det som. För då kan man dölja det på ett hyfsat stabilt sätt. Tänk er dom som har det på ansiktet. Vilket helvete dom måste ha. Så ska man se nåt positivt i detta elände. Då är det att jag fick det på ryggen. 

Men detta är alltså nåt jag har levt med sen jag var ca 14. 

 

 

Dock så är det ju såhär att utvecklingen går framåt. Och jag har lyckats hitta ett tillfälligt botemedel som gör att jag kan leva normalt. I ca 3-4 månader.  Och det gör mig så lycklig. Jag är som en helt annan människa efter det. Jag är mer framåt och mer social. Och jag är så oerhört lycklig att jag fick tips av en underbar person.  Tack L för tipset. Du har räddat mitt liv.  

 

 

Jag hade ju lovat att jag skulle avslöja nåt personligt om mig och det är att jag lider av hyperhidros.  En sjukt störig sjukdom/åkomma. Som jag inte ens hoppas att min värsta fiende Pitbull ska åka på. It is the devil! 

 

 

Nu till lite roligare saker. Jag har fått en tillsvidareanställning på ett företag. Jag är sjukt stolt. För jag trivs oerhört bra. Men fina arbetskamrater och roligt jobb. 

 

 

Sen har ju våran säsong börjat. Och som vi rivstartade säsongen 2015. Vinst med 9-2 borta mot Artic Cat.  Oerhört starkt och vi spelade sjukt bra. Spelar vi så här då kommer vi slåss i toppen i år igen. Forza MIF!

 

 

Nä,  nu har jag lättat mig nog. Nu blire att chilla framför tvn och invänta sovklockans signal.  

 

Ha det gött därute.  Så ses vi senare.  

 

Ciao!

Jag är ingen morgonmänniska. Jag försöker verkligen att vara det. Speciellt på helger. Jag tycker det är ruggigt skönt att få vakna upp till lukten av nybryggt kaffe, en bra serie och lite FM. Det är livet. Oftast så försöker jag kliva upp tidigt på helger. Dels för att utnyttja tiden, samt bara njuta. I lördags, då var det inte lika skönt att gå upp. Jag hade ställt alarmet på 05,00. Varför undrar i? Jo, det var dags för Norsjö-cupen. 

 

Fredagen, så njöt jag och Kusin T av Austin Powers. rätt bra uppladning om ni frågar mig. Lite skratt och att man kan stänga av hjärnan. Vi såg filmen rätt tidigt, för att vi skulle gå upp så tidigt. Eftersom Kusin T skulle köra, frågade jag honom när jag skulle komma om. Fick svaret "Klockan sex. Men kommer du tidigare, då dör du" tomma hot såklart. Eftersom jag är starkare, snyggare och snabbare än honom. 

 

05,56 dök jag upp hos Kusin T. Fick en arg blick och ett surt "Sa jag tio i sex?". Jag valde att inte lyssna så noga. Pga min råstyrka mot hans svaghet. Vi begavs för att hämta 3 andra och bege oss mot Norsjö. Efter en säker resa (bra kört av kusin T) var vi framme i Norsjö för att möta Risliden i första matchen. Vi vann med 4-1, där vi spelade stabilt. Kanske inte så bra som vi kan, men absolut stabilt. 

 

Efter lite taktiksnack och lite kostintag, var det då dags för match mot Arvidsjaur. Där gjorde vi våran bästa match under cupen. Vinst med 4-1 om jag inte minns fel. Men vi var riktigt bra, både offensivt och defensivt. Och det visade bara hur bra Malå IF kan vara om vi bara vill.

 

Sista matchen i våran grupp, var mot Sorsele. Där gjorde vi en skitmatch, trots att vi vann. Och vi visade hur usla vi kan vara ibland. Men starkt ändå att vi vann, om man nu ska se nåt positivt. Efter den här matchen, var vi lit bittra över våran insats och vårt spel. Och vi lovade varandra att spela bättre mot Norsö som vi skulle få möta i semin.

 

Men tyvärr blev det inte bättre. Vi hade samma låga tempo och massa felpass. 1-1 stod det och matchen fick tillslut avgöras på straffar. Där drog vi längsta strået, efter en strålande räddning av våran målvak.

 

I finalen mötte vi Clemensnäs och där var vi tillbaka i samma form som mot Arvidsjaur. Vi spelade riktigt bra och rörde oss hela tiden. Otroligt stabilt. Vi vann med 5-0 och därmed hela cupen! En otroligt härlig känsla och en bra start på fotbollssäsongen 2015. 

 

 

I detta nu har jag beställt nya skor. Så jag lovar att jag gör minst 3 mål i sommar. För alla vet att det hänger på skorna. 

 

Nästa inlägg kommer jag berätta om mitt nya jobb, arbetskamrater och kanske, men bara kanske en liten personlig grej

 

Så håll utkik. 

 

På återseende!

 

Wännster # 17 ( Jag gjorde inga mål i cupen, men nån måsta ta det defensiva jobbet. Eller hur Kuson T? )

Jag har säkert skrivit förut om mitt hat till vissa artister och deras låtar. Och med artister menar jag Pitbull och med dersa låtar, ja då menar jag Pitbulls låtar. Visst, han har gjort en låt som jag kan lyssna på. Och det är Timber med Kei(jag har ett dollartecken i namnet, istället för ett s.)ha. Den är rätt skön.

 

 

Men idag på jobbet. Just ja, på tal om jobb. Jag har ju fått provanställning på ett företag. Jag är sjukt nöjd och trivs oerhört bra. Bra arbetskamrater, rätt fräna arbetsuppgifter och man har alltid något att göra. Jag har inte högre krav än så. Men jag blev sjukt glad öer att jag fick en provanställning. Speciellt efter en liten tråkig händelse, som gjorde att jag egentligen inte såg nå hopp i slutet av banan. ( kan man skriva så? ). Jaja, men det var inte det som inlägget skulle handla om. Utan det kommer på ett annat inlägg.

 

Musik var det. Och idag på jobbet, när jag i godan ro jobbade hårt som vanligt. Så började jag tänka på låtarna som spelades på radio. Jag fick höra fyra låtar av Taylor Swift, tre svenska raplåtar ( som inte var speciellt bra) och nån låt av One Direction. One Direction är inte sämst. Det är dom bara inte. Nån låt som dom har gjort är bra och nån är faktiskt riktigt bra. Men Taylor Swift tål jag inte. Hennes låtar är skit!! Alla låter likadant, och hon upprepar ett ord 1123 ggr under texten. "hate, hate, hate" och "love, love, love" and so on och so on. Jag blir tokig! Visst ska man kunna skriva en bra text, utan att upprepa samma ord om och om igen? Jag menar, hon tjänar ju multum på sin musik. Och hon är väl rätt bra på att sjunga, men det är låtarna och texterna som det är fel på. Det känns som att hon slösar bort sin talang, för att ge ut så mycket skit som möjligt på ett år. Det är synd tycker jag.

 

 

När jag var liten då önskade jag mig en platta av Destiny´s Child. Jag fick den. Jag blev sjukt nöjd. Destiny´s Child var riktigt bra i min mening. Speciellt Beyonce. Vilken röst hon hade (har). Jag har som alltid gillat Beyonce. Jag tycker att nästan varenda låt hon har gett ut, har gått att lyssna på. Men så idag på jobbet, då jag än en gång jobbade hårt (jag gör det hela tiden). Fick jag höra hennes senaste låt. Och jag höll på att skrika av ilska. Vad har hänt!? Låten som spelades hette 7/11. Gå in och lyssna på den och säg vad ni tycker. Är det bara jag som tycker att den är skit? Eller håller ni med mig? Snacka om att slösa bort sin underbara röst, på sån skit. Jag blir upprörd och jag är egentligen rätt tolerant när det kommer till musik. Men vad är det som händer med dagens musik?

 

 

Nä, tacka vet jag Hanson-Mmbop, Kalle Moreaus-Underbart och Slipknot mm. Det är grejer det.

Wänne out!

Gårdagen var en av de roligaste kvällarna ever.  Först så fick jag middag hos Brother P och Lotta och efter det såg vi Draktränaren 2 ( fantastisk rulle.). Det var sjukt trevligt. Enda plumpen var dock att Newcastle lyckades vinna.  Men man kan ju inte få allt.

 

 

Sen, så begav jag mig hemåt. För att ladda för en nostalgikväll med Ann. Kvällen bestod av Ensam Hemma, glögg, öl, snack om gamla minnen, frisyrer,  konstiga leenden och charmiga skolfoton mm. Så oerhört roligt att få se, och minnas (nästan) allt man har gjort under högstadiet. 

 

 

Jag har nog aldrig skrattat så mycket,  som jag gjorde igår. Det var en av dom bästa lördagarna jag har upplevt och idag har jag som gått runt med ett leende pga gårdagen. Så tack Ann och Mirjam för gårdagens snack om gamla minnen. Jag måste även tacka Olof,  som var med på länk från Sthlm. Jag kan nog tala för oss alla, att vi hade sjukt roligt . 

 

Nu, ska jag ladda för jobb genom att se nån serie och njuta av ett glas julmust. Efter en underbar helg.

 

På återseende, från Johan "Jag kan inte le på kort " Stenlund