Jag sa ju att det skulle vända.
Hej!
Länge sen sist. Men jag. Johan "Wänne aka Zlatan aka Balotelli aka Modric" Stenlund lever. Vad har då hänt, sen jag skrev sist? Jo, jag har fått jobb! Tjoho! Det känns sjukt bra. Jag är så lycklig, att man har nåt att gå till på morgonen. Känna att man gör nytta. Och sen att man får fast inkomst varje månad. Jag har inte varit så här lycklig, sen Coventry vände 0-2 mot Peterborough, till vinst med 3-2. Men att Coventry vinner, är samma sak som med triss. Plötsligt händer det.....
Jag hade tänkt håna Newcastle. För ja, det är ju så lätt att göra det. Men, nu har dom tydligen gått och blivit bäst. Så, då får jag väl håna mitt kära Coventry.
Vad mer har hänt? Inte speciellt mycket. Några filmer har man sett. Men jag har även nött lite Alla älskar Raymond ( för 5027 gången). Men det är ju så bra!. Så har ni inte sett det, då tycker jag att ni ska göra det OMG!
Och det är ju juletid. Det är ta mig tusan, den mysigaste tiden ever! Julmust, pepparkakor, julmusik, julfilmer mm. I love christmas. Så, om ni ser tt jag går runt med ett leende. Då är det pga julen och jobbet. Och att Newcastle har förlorat.
Fotbollsavslutning i helgen. Det ska bli sjukt roligt. Och jag har tänkt, att det här inlägget ska vara kort. För att spara mig. Och sen ge en uppdatering efter helgen, om avslutningens knasigheter.
Så, ni får ha lite patience ( som Take That) sjunger. Och hålla utkik, efter nästa inlägg. Det kommer säkert bli episkt. För det tror jag att fotbollsavslutningen kommer bli.
Tada!
Vissa människor.
Ibland, så räcker det bara med ett ord. Ett samtal. Eller ett vanligt "hej". För att få en, att skina upp och må bättre. Idag, så hade jag ett sånt samtal. Och även, om det var ett kort samtal. Så, blev jag ändå glad. Så tack för samtalet. (Eller hur man nu säger).
Jag är fortfarande arbetslös. Men det kommer att lösa sig. Jag söker jobb för fullt, och jag är villig att flytta. Så vem vet, vart jag hamnar. Men det märker vi ju. Bara jag hittar nåt, som jag trivs med. Det är det viktiga.
Säsongen är över. Fotbollssäsongen alltså. Men vilken säsong vi har gjort. Att sluta tvåa i serien, efter en våromgång som var sådär. Det är väldigt starkt. Men det visar bara, att Malå IF är ett bra lag, och att vi kämpar och sliter för varandra. Kvalet upp till Div 3, gick ju sådär. 3 förluster, där sista matchen fick en tråkig utgång. Broder P bröt benet, efter att en spelare i Alvik kommit in sjukt fult. Riktig onödigt, och dumt gjort.
Men det positiva, för Brother P. Är ju att han, kan träna att spela FM så han inte får sparken hela tiden. Och Fifa, så han inte förlorar mot mig hela tiden. Samt se alla skräckisar som finns. För jag vet ju att han älskar det. Det är ju som dom säger, "allt ont, för nånting gott med sig".
Stamningen, är lite värre nu. Men jag skiter som i det, och accepterar det. Och tro det eller ej. Men jag stammar inte lika mycket, även om jag har en lite down-period. Det känns rätt bra. För varför ska man bry sig egentligen? Så, det känns bättre med mina tankar om min stamning. Och det är ju bra.
Nä, nu ska jag äta och sen se en movie med Acke. Men vi hörs, och jag hoppas ni har det bra.
Ciao!
Mörkare tider, behöver inte alltid betyda något negativt.
Vi går ju mot mörkare tider nu. Det är mörkt när man vaknar, och det blir mörkt rätt tidigt på eftermiddagen. Det är precis som dom säger i GoT. Winter is coming. Vintern är ju inte den mest upphetsande tiden på året. Det är kallt, det är halkigt. Och mitt immunförsvar brukar gå i ide, under vintern. Och det betyder att jag är rätt ofta förkyld eller sjuk. Tro mig. Jag och vintern är inte bästa kompisar.
Men vintern, kan även vara rätt mysig. För medans det är kallt ute. Ja, då kan man ligga under filten, med en kopp kaffe och mysa till serier. Tex Alla älskar Raymond ( För 576:de gången. Det är fortfarande bäst), eller en bra film ( 28 dagar senare, för den är bäst). Och man behöver inte skämmas för det. Sen, så leverar vintern julmust och julmust är awesome. Så, visst vintern kan kännas tung. Men det finns en del saker, man kan göra för att genomlida vintern och må bra. Serier, filmer, kaffe, julmus, och football manager. Det är några saker.
Jag har på sistone, haft det lite tungt. Pga en sak, som jag inte hade väntat mig. Men, nu har jag släppt det och börjat söka nya vägar. Det kanske var bra, det som hände. Jag tror det. Jag tror att allt har en mening, och det som hände, kanske leder till nåt bra. Men det får framtiden utvisa. Det positiva, är att jag har en familj som har ställt upp för mig och fått mig att må bra och se saker genom positiva ögon. ( Kan man skriva så? )
Nu till fotbollen. Kvalet har lottats. Och vi fick väl inte den bästa lottningen. Den 11 oktober möter vi Ohtana/Apua. Och ja, den är på bortaplan. (Suck) helgen efter det, då möter vi Arvidsjaur hemma. ( Där hoppas jag på mycket publik, även om det kanske inte är så sexigt att se fotboll i div 4 i oktober.) Och sista matchen är borta mot Alvik. Det känns både roligt och tråkigt att spela kval. Fotboll är ju en rolig sport att utöva. Men i oktober, ja då är då iallafall jag mer sugen på film. ( Ja, jag ser mycket film). Men det ska även bli roligt att få möta lite nya motståndare och se hur vi mäter oss mot dom. Sen så får vi hoppas att coach, tar sitt förnuft till fånga och låter Malås Zlatan Balotelli ( Alltså jag.) Spela forward. För då kommer det rassla till i nätet. Det kan jag lova.
Vad mer har hänt? Jo, just ja. Det har varit jättelängesen jag var hos en talpedagog. Och på nåt sätt. Så har det blivit lite bättre med stamningen. Det är som, att jag inte tänker på den. Eller ser den som ett hinder. Visst, hakar jag upp mig ibland. Men det är inte hela världen. Jag har som blivit mer spontan på nåt sätt. Och ju mer spontan jag är, desto mindre stammar jag. Så, jag ska fortsätta vara lite mer spontan och våga mer. Då kommer det här bli jävligt bra. Mycket bättre, än hur det går för Newcastle i Premier League. ( Haha! Ha!)
Nu har ni fått en liten uppdatering. Och jag tror och hoppas, att det snart kommer hända nåt spännande och fränt i mitt liv. Jag håller iallafall tummarna. Nu är det fan dags att bli en ny Wänne. Nu ska det bli ändring!
Nä, nu blire att chilla framför tvn och sen somna till Sverige- Ryssland.
Men ha det så bra. Så hörs vi senare!
Tada!
Wännster
Det är värt att upprepas.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Jag har världens bästa familj.
Nu, när man har det lite tungt av olika anledningar. Så ställer dom alltid upp för en, och ser till att man har det bra. Och jag hoppas kunna återgälda det, så snabbt som möjligt. Så tack kära familj, för att ni finns och att ni är dom ni är.
Nu till lite andra saker. Malå IF slutade tvåa i serien. Och tack vare det, så blir det kval. Det känns lite skoj, men även lite sådär. Spela fotboll i oktober. Jag menar. Då är det ju kallt, och mitt immunförsvar diggar tydligen inte kyla. Men det lär nog funka ändå. Men jag hoppas ni hejar fram Malå, när vi spelar matcher i oktober. Men ta på er varma kläder.
Nä, nu ska jag p-napa till lite big bang theory. Men ni får ha det så bra tills nästa inlägg.
Tada!
Vad kommer att hända?
Först och främst, så ber jag om ursäkt för den usla uppdateringen. Jag vill ha nåt att skylla på, nåt som är giltigt. Men jag kan bara räcka upp handen, och säga att den skyldiga är jag.
Vad har hänt då? Jo, jag hoppade ju av skolan pga utbildningen kändes inte rätt. Dock var det kul att få utmana sig själv, och presentera sig inför nya människor. Och det är ju inte så farligt.
Det som händer nu, det är att jag har sökt 3 jobb. Ettan i Malå, ett i Skellefteå och ett i Huddinge. Jobben jag har sökt, är kyrkvaktmästare. Och jag hoppas innerligt, att jag får nåt av dom. För det är ett yrke jag trivs med.
Om det blir så, att jag inte får jobbet i Malå. Då kommer jag att sälja lägenheten, och dra. Få prova på nåt nytt och se nåt annat. Men det bästa vore ju, att få jobbet i Malå. För jag trivs ju så oerhört bra här.
Fotbollen går bra. Speciellt, dom senaste matcherna. Där har vi krossat motståndarna, och malt ner dom. Så det har varit sjukt roligt. Sen är det ju inte fel, att vi har fått en konstgräsplan.
Sen jag lämnade Umeå, så har jag bott hemma hos morsfars, pga den jag hyrde ut lägenheten till, skulle få ha den augusti ut. Och nog har det funkat. Man har blivit uppassad och man har det mysigt och trevligt. Men det är klart, nog längtar jag till min lägga och mina movies.
Nu har ni fått en lite uppdatering, och jag kommer skriva mer om jobben. Så snabbt , jag får veta nåt.
Tills dess, då kan vi alla glädjas åt att Coventry, äntligen får spela på deras hemmaarena. Jag blir då sjukt glad iallafall.
På återseende!
Wännster
3 dagar, 3 mil, ett fel.
Jag har slagit rekord. En del springer snabbt, en del hoppar högt och en del gör många mål. Själv, avslutar jag mina studier efter 3 dagar. Varför? Det kändes inte rätt, kändes inte som min stil. Och jag vill inte låna pengar, för att göra en sak som jag inte är sugen på.
Men jag är en erfarenhet rikare och jag har visat mig själv, att jag inte behöver vara så blyg inför att träffa nya människor. Och det är jag otroligt stolt över. Sen var klasskamraterna fina, men själva utbildningen var lite tveksam.
Men, jag har fått lite kondition och skaffat nya bekantskaper. Så det är bra.
Nä, tänkte bara meddela er det, så ni vet.
Harne.
Grattis världens bästa pappa.
Idag är det en stor dag. Idag är det en viktig dag. Idag är dagen, då världens bästa pappa fyller 60 år.
Pappa Valter fyller alltså 60 år. Och denna grymma människa är värd allt firande han får. För han ställer alltid upp, finns alltid där för en, och är helt enkelt den bästa pappan som finns.
Jag önskar när jag blir 60, att jag blir som han, och ser ut som han. För där finns inte nån cola-mage, han har hår, och han har kondis. Men jag har ju ca 30 år, på att träna upp mig, raka skallen på syster T och sno hennes hår, samt försöka undvika cola. Det känns som ett mission impossible.
Men pappa Valter, han har styrt upp allt det där. Och han hjälper oss då vi behöver hjälp, och han är där när vi har det svårt. Han har ett hjärta av guld.
Så grattis världens bästa pappa. Vi älskar dig, och då talar jag för alla dina barn. Du är, och kommer alltid att vara våran pappa. Den bästa pappan i världen.
Ciao!
Det börjar närma sig.
4 augusti, då smäller det. Då börjar jag ett nytt kapitel, i mitt liv. Jag har nämligen kommit in på skola i Umeå. Där ska jag utbilda mig till trädgårdsmästare. Det känns otroligt spännande, nervöst, roligt, och lite sorgligt.
Men jag tror det blir bra för mig. Få en ny miljö, och starta om på en ny kula. Känns som att jag gör helt rätt, när jag väljer att flytta. Och det är ju inte så långt till Malå, så man lär nog åka hem då och då.
Tyvärr, så kommer jag att missa många matcher och träningar. Men om den här värmen håller i sig, då spelar det ingen roll. För då är jag lika oduglig på planen, som Coventrys hemmaarena. Dvs, jag är obefintlig.
Men förhoppningsvis, så hinner jag hem och spelar nån match. För våra tränare har lovat mig, att jag ska få spela forward. Dom sa, att jag såg ut som Zlatan på träningarna och att jag borde få chansen på topp. Som den gamla goda tiden. Jag längtar...
Nä, men snart blire att börja packa ihop lite. Självklart ska Raymon-boxarna med. Och några filmer till. Man måste ju leva livet i Umeå. Och det gör man med alla älskar Raymond. Sen har Broder J, tjatat på mig, att han vill se Raymond. Så jag måste ju ställa upp.
Nä, nu ska jag smälta bort i värmen.
Men ha det så bra!
Tada!
Wänne.
Denna ständiga kamp.
Nu sitter jag på bussen, på väg hem från min trevliga semester i Stockholm. Den innehöll massa skoj, och massa öl.
Även om det är skönt, att åka bort. Så är det ändå skönt att få komma hem. Till mina movies, Fotball Manager och kaffe. Och förstås familjen.
Nu blir det att njuta av sista semesterveckan, sen jobba i 2 veckor och efter det, ladda för plugg i Umeå.
Ska bli otroligt kul, men samtidigt känns det lite spännande. Det kommer bli en kamp, för mig mot mina tankar. Och då menar jag, mina tankar om att det är "fel" att stamma. Men jag tror och hoppas, att jag nu börjar plugget i Umeå, så utvecklas mitt självförtroende och att jag blir mer framåt och vågar mer.
Det är det jag ska satsa på. För den enda som bryr sig om min stamning, det är ju jag. Och tyvärr, så har jag tänkt lite väl mkt på det. Men det ska det bli ändring på. Jag ska bli mer självsäker. Jag ska inte bry mig, om vad andra tycker. Och jag ska vara den jag är, och den jag vill vara. För då blir nog det här, jävligt bra.
Jag ska hålla er uppdaterade, under min lilla resa, i stora Umeå. För jag tror, hoppas och vet, att den kommer bli grym, spännande och rolig.
Nä, nu ska jag lyssna på lite musik och längta till min Raymond-boxar.
Ha det gött!
WRTSMDJKDÖOHDTP. del 4-5
På grund av lathet, så har jag missat en dag. Och det var egentligen inte pga lathet, utan av bakishet. Men det är en kort historia, som jag kan dra nu. Det blev för mycket öl....
Fredagen spenderades precis som jag gillar. Nämligen god mat och SoA. Det enda jag skulle kunna ta bort, ja det är bakisheten. Men sånt får man leva med. Som ni säkert förstår, så blev det inte mycket gjort. Men såna dagar behövs också. Det skulle bara ha varit Alla älskar Raymond på tvn. För det är awesome!
Lördag. Vad hände på lördagen? Jo, jag vaknade utan att vara bakis, och några SoA - avsnitt rikare. Sen blev det en sväng in till stan,, för att luncha. Och efter det, så var det alltså dags, för att se AIK-Kalmar. Det var en bra match, med bra stämning, snygga mål och fin hyllning till Turina i den 27 minuten. Säga vad man vill om AIK, men dom kan skapa skön stämning.
Sen blev det god mat, bestående av massa god kött och grönsaker. Efter det, så såg vi mitt älskade Holland krossa Brasilien. Grattis till bronset Holland!
Summa sumarum, 2 rätt olika men sköna dagar. Men nog längtar man lite hem till Malå. Lugna, trygga Malå.
Just ja, höll ju på att glömma bort. Jag ska ju bli student i höst. Det känns väldigt spännande, men nödvändigt för mig själv. Och främst för den jag förhoppningsvis kommer bli. Det blir att plugga yh-utbildning trädgård i Umeå.
Förhoppningsvis får ni följa med mig, på nya roliga äventyr, i en ny miljö. Men tills dess, så får ni ha det.
Wännster
WRTSMDJKDÖOHDTP. del 3
Ännu mer värmeslag, lite mer löpning, förlust i fotbollsgolf, lite öl och SoA.
Igår, så var det en härlig dag. Vi vaknade, åt och sedan for vi för att spela lite fotbollsgolf. Insats var 2 öl. Det var rätt jämnt, tills dom två sista hålen. Då svek mina nerver. Jag skyller på värmen, att jag tyckte synd om min motståndare, samt uselt underlag. Men det var riktigt roligt.
Efter det, så begav vi oss på en liten shoppingrunda. Och sen väntade den "roligaste" aktiviteten. Nämligen löpning. Och som sagt. Jag och värme, vi här inte ihop. Lika lite som Coventry och vinst, eller AIK Fotboll och rolig taktik.
Men jag sprang en liten löptur, och det är som alltid skönt efter. Dock sprang Olof lite mer. Men jag var ju haren, så det är lugnt.
För att fira löpningen, så blev det lite takeaway och öl, samt lite SOA. Grym serie och spännande. En bra avslutning, på en bra dag.
Wänne
WRTSMDJKDÖOHDTP. del 2
Skottövningar, värmeslag, löpningar, filmköp (chock) och ögongodis i form av hus och båtar på Solsidan.
Ja, så har dagen spenderats i ett kokande Stockholm. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. I Stockholm skulle jag lätt kunna bo. Det är så otroligt fint.
Men vi började dagen med att sparka lite boll. Sen gjorde vi lite intervall-löpningar. Och alla som känner mig. Dom vet att värmen är min nemesis under sportförhållanden. Men jag sprang iallafall. Eller jag joggade.....i gångtempo.
Sen för att fira det, blev det filmköp och en sväng till Stockholms rika delar. Och vilka hus alltså. Helt sjukt!!!
Nä, efter en god middag. Så blire nu att sätta sig ned med öl och se mitt älskade Holland spöa Argentina.
Imorn, så kan det bli en trevlig överraskning för mig. Men det får ni veta på morgondagens inlägg.
Wänne
WRTSMDJKDÖOHDTP. del 1
Nervositet, spänning, pinsamheter, skratt och kanske tårar. ( speciellt om Kalmar vinner mot AIK på lördag. För då kommer jag skratta så mkt, att jag grinar)
Vad nu då? tänker ni. Jo, jag Wänne ska åka till Sthlm, för att hälsa på Olof och ha det trevligt.
Och jag har tänkt försöka göra en slags resedagbok, där jag uppdaterar er med allt som händer. Förhoppningsvis finner ni det intressant. Och att jag får uppleva massa skoj.
Så, logga in lite nu och då. För då får ni förhoppningsvis följa med på min resa. Som jag kallar för WRTSMDJKDÖOHDTP. Snabbt översatt till "Wännes resa till Stockholm mellanslag där jag kommer dricka öl och ha det trevligt punkt."
Så, hoppas ni får en trevlig läsning.
Wänne
Fina ord, räcker långt.
Kaffekopp i handen, en film jag har sett 15 ggr och Fotball Manager 2014. Så ska en söndag spenderas, efter en sjukt trevlig helg.
Helgen, har bestått av öl, lekar, skratt, öl, skratt, torrhet i munnen ala mina, jag och Irene. Men gud vad roligt jag har haft.
Även om man har mått lite dåligt, så är det värt det. Sen har folk kommit fram och sagt att dom gillar min blogg, och det värmer oerhört. Och det gör, att jag vill bara fortsätta skriva. Så tack för dom fina orden.
Några av höjdpunkterna under helgen, det var Linds lek, ölsorter, samt bandet, som jag, Brother J och Kusin T startade. Det vart succé, och jag hoppas vi får några gig.
Sen vart det roligt att få träffa lite nya människor också. Oerhört trevliga.
Nä, detta var en av dom bättre helgerna, och det visar bara att man har sån himla tur att ha så många och fina människor omkring sig.
Nu ska jag ta en till kopp kaffe och bara vara.
Nästa inlägg, det kommer inom en snar framtid. Tills dess, så får ni ha det.
Wännster
Några tankar och funderingar.
Jag har nyss kommit hem, efter ett besök hos min grymma talpedagog/psykolog i Arvidsjaur. Och på vägen hem, så cirkulerade det några tankar i min skalle. Under hela mitt liv, så har jag varit lugn, snäll och alltid den som har undvikit konflikter pga konflikträdsla mm. Jag har som inte velat vara i centrum, utan jag har trivts med att få vara en slags biroll. Inte som Crazy Tom i Oblivion. Och jag har ändå trivts med det.
Jag är en sån, som tycker det är skönt att ägna en söndag, helt själv med en kaffekopp i handen och serier på tv, samt Football Manager på datorn. Bara låsa in mig i min Wänne-Cave. Detta har jag skrivit om förut. Visst, det är oerhört trevligt att umgås med familj och vänner. Och det gör jag gärna. Men det som stör mig, är att varje gång jag säger att jag ska ha lite Wänne-Time ( Nej, det är inte onani). Så kan frågan komma upp. "Varför det?" eller "Nog kan du umgås". Ja, det kan jag absolut. Men frågan jag ställer, och som gör mig irriterad är. Varför ska jag måsta förklara mig, när jag vill ha min Wänne-Time? Likaså, varför ska jag behöva förklara, varför jag ska lägga mig under täcket, en vardag för att somna till serier, innan 22.00?. Jag vet, vissa somnar 01.00, andra somnar 20.30. vi är alla olika. Och jag tycker det är skönt, och avslappnande en vardag, efter en arbetsdag eller träning. Att få lägga mig under täcket, slå på Alla älskar Raymond och somna till familjen Barone. Då är jag faktiskt glad. Men, så har jag varit tvungen att förklara mig. "Du, behöver inte somna innan 22.00" Nä, det kanske jag inte behöver. Men ibland behöver jag min Wänne-Time. Och det är att lägga sig under täcket, innan 22.00 och hinna med några avsnitt Raymond.
Jag har pga min personlighet, blivit styrd ibland på sätt som jag inte tyckte var rätt för mig. Och det har varit MITT fel. Så, nu har jag bestämt mig. För att utför mina val, diskutera om nån annan tycker att jag ska göra det på ett annat sätt, men alltid och då menar jag ALLTID utgå, från det sätt jag tycker är bäst. För face it. Vi är alla olika, och ingen kan säga till nån annan, hur man ska leva sitt liv, och vad som är rätt och fel för en själv. För det vet bara en människa och det är du själv.
Nu, kamske jag lät jävligt negativ. Men jag har uppskattat all hjälp jag har fått, från alla människor i min närhet. Ni har visat att ni har brytt er om mig, i både med och motgång. Och det är jag evigt tacksam över. Jag är lyckligt lottad, över att ha så fina människor i mitt liv, och jag skulle inte vilja vara nån annan, och jag skulle inte vilja ha ett annat liv. För jag är stolt över den jag är. Så ni ska ha stort tack. Och kom ihåg, varje gång jag säger att jag vill ha Wänne-Time. Då är det inte att jag dissar er, eller inte vill hänga. Då vill jag bara, ha Wänne-Time och njuta ( än en gång, inte onani). För jag tycker som sagt om att hänga med nära och kära också.
För nu är det dags, att ta tag i mitt liv. Och våga mer. Våga vara framåt, inte bry mig vad andra tycker, våga stå på mig, inte vara konflikträdd. Våga leva. Jag har åkt med, i nästan hela mitt liv. Nu är det fan dags att svänga och våga gå sin egen väg. Våga bli mig själv, och den jag vill vara.
Nu till nåt helt annat. Kategorin "Varför kallas du Wänne"?
Jo, det är så här. Jag kallas för Wänne, efter en lärare i Arvidsjaur, som hette Wännman i efternamn. Han var inte dålig, men han hade sin sköna stil. Jag tror jag nämnde hans namn, för syrrans kille Mattias. Och då började han kalla mig för Wänne. Och på den vägen är det. Jag tror då att det gick till så. Rätt tråkig historia, men är den nån som minns nåt mer. Så får ni gärna kommentera.
Då vet ni det.
Nä, nu blire att käka, p-napa och ladda för träning.
Hare gött!
En grym födelsedag.
29 år. Smaka på det. 29!. Så gammal, blev jag idag. Visst, min kropp är minst 66 år gammal, och min personlighet 87 år. Men på papper, så är jag 29 år.
Rätt sjukt, vad tiden går. Jag minns det som igår, när jag låg vaken hela natten, för att få öppna paketet där mina älskade fotbollssockar låg. Vilken dork jag var. Jag menar, vem ligger vaken på natten, för att man längtar efter sina fotbollssockar.
Men nog har jag ändrats lite. Nu längtar jag mer efter, wännemenyer, filmer , FM , och en kaffekopp. Det är lite ändring, från den fotbollssocksälskande ( nytt ord? ) 10-åringen.
Men en del saker, har bestått. Mitt babyface tex. Jag ser nästan identisk ut nu, som när jag var typ 5. Jag ska försöka hitta åt en bild, och lägga upp på bloggen, så ska ni få se. Den enda skillnaden är, att jag har tappat håret, lyckats odla gingerbeard ( vad handlar det om?) Och fått ofantlig mängd näshår.
Men nu är jag alltså 29 bast (använder mig av ungdomens uttryck. ) och vad kommer hända nu då? Ja, som jag har skrivit förut. Så hänger rätt mycket, på ett visst besked den 11 juli. Tills dess, ska jag göra det jag gör bäst. Se film, äta menyer, inte dumspringa på matcher, hänga i min wännecave, lägga mig innan 22, fokusera på tekniker, samt vara mer öppen.
Jag har haft en underbar födelsedag, och jag tackar verkligen från botten av mitt hjärta till alla er som har gratulerat mig, samt ärmar oerhört glad för alla presenter. Själv unnade jag mig Modern Family säsong 3. Men den har inte kommit än.
Nä, nu blire att somna framför nå bra på tvn, och ladda för vägstädning imorn.
Hare gött!
Hälsningar Wänne 29 år...på papperet.
Talpedagog, tid för förbättringar.
Nu har jag haft min senaste träff, med min talpedagog från Umeå. Vi kör fortfarande, på samla gamla stil. Nämligen prata i lugnt tempo, inte tänka på stamningen och VÅGA börja om mitt i en mening.
Under dom senaste veckorna, har det faktiskt gått sådär. Tankarna om min stamning har alltid funnits där, och jag har inte talat i lika lugnt tempo som jag skulle ha gjort. Det har gett ett tydligt tecken, där min stamning har ökat. Samt självförtroende sänkts. Jag har varit lite tyst, och helst undvikit att tex beställa mat eller sätta mig in i "obehagliga" situationer ur min synvinkel.
Men nu, i slutet så har det gått lite bättre. Jag är fortfarande inte helt nöjd, men det är på väg åt rätt håll. Jag undviker fortfarande en del situationer. Men jag pratar lite mer och mitt självförtroende är på väg uppåt. Tankar om min stamning finns alltid där, och jag tror att det är där den sista kampen ligger. Lyckas jag få bort min stamning från skallen, så tror jag verkligen att den kommer att försvinna. Eller bli mer frånvarande. Förhoppningsvis lika frånvarande som Coventry kommer vara PL, under min livstid.
Jag måste få säga en till sak. Håkan Hellström. Denna oerhört överskattade artist, som så många hyllar men som jag absolut inte förstår storheten i. Han har gjort en låt, på senaste plattan. Som jag tycker är rätt bra. Dels för att han stammar i den, och dels för att texten är bra. Den heter "Du kan gå din egen väg". Varje gång jag gör den, så blir jag stärkt. För under min livstid. (Jag är trots allt, 28 år ung) så har det känts som att jag har undvikit att gå MIN väg. Just pga stamning och självförtroendekris. Jag har som alltid tagit den "enkla" vägen. För att det har varit lätt och jag har inte ställt inför några svårigheter.
Men efter dels har hört låten och fått besöka både hon i Arvidsjaur samt talpedagogen i Umeå. Så jag har jag bestämt mig, för att prova gå min väg. Därför har jag sökt utbildningar. För jag tror det är det som behövs. Att jag får testa en ny miljö. Och försöka starta om igen.
Men den 11 juli, får jag veta hur det blir. Så jag hoppas ni håller tummarna.
Just ja, jag har ju bokat resa till Stockholm. Jag ska åka ner dit, helt själv. Jag är nog lika nervös över det, som Håkan Mild var, när han skulle lägga straff mot Rumänien i VM 94. Förhoppningsvis, går det bättre för mig.
Men ni får ha det så bra, så hörs vi later.
Vinst och förlust, träning för att stamma mindre. och en sötnos till jobbarkompis.
Halloj!
Nu har vi alltså spelat 2 matcher i Div 4. Första matchen var en otroligt stabil insats av oss, där vi vann med 5-2 mot Morön Bk 2 på bortaplan. Vi spelade disciplinerat, tog tillvara på chanserna och kämpade för varandra. Otroligt bra insats. Spelar vi sådär, så är det inte många lag som spöar oss. Kanske Coventry och Tiki-taka Halmstad.
Och så i lördags, kom första och förhoppningsvis enda förlusten. Vi förlorade med 2-1 mot Kågedalen. Där vi var riktigt bra i första halvlek och hade ledningen med 1-0. Men så i andra halvlek, så hände nåt, som jag inte riktigt har nåt svar på. Vi spelade helt enkelt inte bra. Visst, vi kämpade och gav aldrig upp. Men vi fick springa helt i onödan, vi gav dom ytor och slog bort bollar. Jaja, det är sånt som händer. Man lär sig, av sina misstag.
Men nu hoppas jag, att ni verkligen kommer och hejar fram oss till seger mot Sunnanå på lördag. Matchen spelas på Tuvan, kl 14.00. Tror jag. Vi behöver ert stöd, och vi ska ge allt för att inte få uppleva ännu en förlust.
Nu har jag haft ett litet uppehåll med min talpedagog. Men det vi sa, när vi hade senaste mötet. Så var det att prata lugnt och inte tänka så mycket på stamningen. Men jag har tyvärr, pratat lite för fort på slutet och då har jag märk att jag har stammat mer. Varför jag pratar för fort, det tror jag beror på att jag vill "göra bort" för att inte behöva prata för mycket. Men det är ju helt fel väg att gå. Så nu ska jag banne mig, börja prata långsamt. Det ska in i skallen, stanna där och sen ska det komma automatiskt. Då, mina vänner. Tror jag att mina stamning är ett minne blott. Får jag bara ordning på tempot, samt att inte bry mig att jag stammar. Då är det victory för Wänne mot stamningen. Den 28 maj, har jag träff igen med min talpedagog och då ska vi se, vad vi hittar på för teknik. Men det får ta den tid det tar, bara det funkar tillslut.
Jag har förresten nåt spännande framför mig. Jag har nämligen sökt både skola och jobb. Så, det känns som att det kan ske en stor förändring i mitt liv. Och det känns både bra och rätt. Och jag hoppas innerligt att jag kommer in på nån av utbildningarna jag har sökt. Men jag håller er uppdaterad när jag vet mer. Men lite pirrigt är det i kroppen. Men det känns som att jag behöver en slags förändring. Dels för att prova nåt nytt och sen kanske få en nystart och på det sättet behandla min stamning genom att påbörja ett nytt kapitel. Men den 11 juli, så vet jag om jag kom in på utbildningen eller inte.
Nu har jag skrivit klart. Nästa inlägg kommer att handla om hur jag fick smeknamnet Wänne och förhoppningsvis några positiva fotbollsresultat. Men tills vi ses igen, så får ni ha det gött!
Ciao!
Hälsningar Wänne
Grusplan, en seriepremiär som är runt hörnet, samt vem är jag på träning?
Äntligen!! Har vi lämnat sporthallen. Denna bastu, som vi (varje år) måste träna på. Medans vi med avund, ser ( i våra huvuden) när Norsjö, får träna i deras hall. Skellefteålagen får träna på en fullstor konstgräsplan i typ Januari. Men jag vill gärna se, deras ansikten ( som jag tror är avundsjuka) när vi får äntligen kliva ut på grusplanen,
Det är faktiskt rätt roligt att träna där. Man måste alltid vara på tå, passningarna kan studsa vart som hellst. Skotten kan bli ett fieldgoal, och ALLA undviker att ramla. Det är som riktigt fotboll ska vara. Det ska vara kamp, det ska vara hårt. Och det är just därför jag tror Malå IF, nästan alltid har legat i topp. Tack vare grusplanens alla överraskningsmoment, så har vi lärt oss att allt kan hända och att inte bli för bekväma. Så, det jag vill säga är. Grusplanen är nåt man älskar, men ändå hatar. Typ som Coventry. Enda skillnaden, är att Coventry inte har nåt överraskningsmoment. Dom gör precis som Man Utd och Newcastle. Dom förlorar. ( Det är alltid roligt, att håna deras supportrar.)
Sen är det alltid roligt att får komma ut, på vanliga ytor. Som man ska spela. Det känns mer seriöst på nå sätt. Därför vill jag hylla grusplanen. Den har alltid ställt upp, och den kommer alltid att göra det. Men likt Coventry, så blir man tillslut lite less på den. Men trots det, så har den lärt oss läxan, att alltid vara beredd på det oväntade.
På tal om det. Eftersom Coach, villa att jag skulle skriva, hur jag var på träningen på bloggen .Så väljer jag att göra det. Ur MITT perspektiv. Ni får gärna rätta mig om jag har fel. Då börjar jag. Jag kan börja med att jämför mig med Balotelli. ( Vet ni inte vem det är, så kan ni youtuba honom). Och då jämför jag mig inte, med Balotelli som spelare på match. Jag är som Balotelli på träning. Lat, väljer mina löpningar med omsorg, men jag är där. Jag är med på hinderbanan. Jag springer den, jag blir ompsrungen. Men jag är där. Jag skämtar med folk, folk skämtar med mig, men jag är där. Jag gör nån mastodontlöpning (ibland) för att efter det, sätta mig ned, för att göra situps, vila ryggen och försöka få magrutor. Dom är inte där...än.
Sån är jag på träning. Enda skillnaden, är att Balotelli är forward och jag är back. Men det kanske det blir ändring på. Eller hur Coach? *Blink, Blink*
Nä, skämtåsido. Det är snart dags för seriepremiär, och jag vet att det inte bara är jag som är taggad. Jag tror att det här kan bli en bra säsong. Och jag hoppas att ni kommer och hejar fram oss.
Ciao från Malås Zlatan "Balotelli, Modric, Erik Edman" Stenlund
Ömma hjältar, och spel som lovar gott inför framtiden
Äntligen, så börjar jag känna mig som en människa igen. Nej, jag har inte festat i helgen, utan jag har spelat fotboll. Vi hade en turneringen i Skellefteå, där det skulle visa sig att Malå inte är några slagpåsar.
Lördagen började med, att jag och Kusin T fick åka bil med Benga och Kusin P. Jag fick väcka Kusin T, men blev samtidigt hotad till livet för att jag väckte honom. Jag tog dock inte hotet så allvarligt, när jag fick se han i kalsonger och ögon som var i sömnens våld.
Resan dit var lugn och behaglig. Och i väntan på att vi skulle få checka in på vårat hotellrum. Så gick vi runt och kollade på affärer. Inte det roligaste som finns, men ibland har man inget val.
Rummet fick vi, kring tolv. Efter att ha ätit den dyraste och äckligaste pastasallad ever. Var det så dags för match. Skellefteå FF mot Malå IF. Det skulle bara sluta på ett sätt va? Men se, de gjorde det inte. Efter ett fantastiskt spelande Malå, där vi spelade smart och inte gav dom några chanser. Så prickade Jockis in 1-0 med en vänsterslägga, som han har lärt sig av den där snygga vänsterbacken i Malå . Tror han kallas för Wänne eller nå. Jag ska kika upp det där . Efter målet blev FF både stressade och frustrerade. Det märktes på snacket, när Fritte blev skadad. Jag orkar inte skriva vad dom skrek. Men det var lame!
Bra öppning på turneringen. Efter en god middag, så var de dags för match mot Bergsbyn. Vi sa att vi skulle spela lika bra. Men försöka ha mer boll och kontrollera mer. Första 10 min var katastrofala. Det var felpassar, det var lojt och allmänt uselt. I andra halvlek spelade vi upp oss. Och fick efter ett fint anfall 1-0, genom Jockis. Bergsbyn kvitterade till 1-1 en stund efter, på straff. Och efter det blev det kalabalik. Men vi lyckade hålla undan. Och bli gruppsegrare.
Lördagkväll, innehöll inte alltför mkt. Jag retade Tobbe, vi spelade spel med Morsfars , och Paddan och Lotta, samt så gick vi på godisjakt. Som resulterade i en vanlig promenad istället. Men skam den som ger sig, vi lyckade hitta godis. På hotellet....
Söndagen inleddes med en grym hotellfrukost, och sen lite Moonshiners (mkt bra) på Discovery Channel. Efter det blev det utcheckning och att ladda upp inför kvartsfinal mot Myckle. Där visade vi samma takter som mitt FF. Vi kontrollerade matchen och vann med 1-0, efter mål av Jockis igen tror jag. Tyvärr, så fick vi under turneringen massor av skador. Så under semin mot Morön, var vi skadeskjutna, slitna och trötta. Men vi spelade disciplinerat i första halvlek. Dock hade vi inget spel framåt, och när vi väl fick bollen, så tappade vi den. I andra gjorde dom 1-0 snabbt, efter att ha sprungit ifrån mig, där jag sen var ikapp och skulle kasta mig för att täcka skottet. Men det for under mitt ben och in i mål. Sen efter det, så kändes det som att vi var slagna. 2-0 kom inte långt efter och 3-0 var ett kanonskott. Helt rättvis seger för Morön.
Summa sumarum över helgen. Bra insats av oss. Där vi ser vad vi kan, när vi väl vill. Och det är roligt att retas med Kusin T.
Nä, nu blire att vila upp sig och sen ladda för nästa match. Den 26 mot Sorsele.
Och just det ja. Idag har jag haft min andra träff med min talpedagog. Där vi kör hårt på teknik och taltempo ( det viktigaste) . Hon är riktigt duktig, och jag tror det blir bra. Bara jag får teknikerna inni huvve.
Nä, nu blire att se lite tv. Och vila gammkroppen.
Ha det!
