lifeofwnne.blogg.se

Ännu en gång, har jag tagit ett ofrivilligt uppehåll från bloggen. Men jag ska försöka ge en uppdatering, på vad som har hänt i mitt liv so far.

Efter att ha besökt logopeden i Umeå, så har vi haft en träff vi en videolänk. Där vi har diskuterat teknik, samt vad jag ska tänka på. Hon har gett mig väldigt bra råd, men det är som svårt försöka prova nåt nytt, när man har lärt sig sin "teknik" genom hela livet. Men som sagt, gör jag bara som hon säger och har tålamod. Då blir nog det här bra.

Sen har jag sökt några utbildningar. Som jag hoppas att jag kommer in på. Det vore kul, att få prova på nåt nytt. Och se en ny miljö.

 

Sen har jag sett några filmer. Där jag främst, blev imponerad av The secret life of Walter Mitty. Otroligt snygg film.

Och i helgen blire fotbollsturnering i schtaaaan. Kommer bli sjukt roligt. Jag ska försöka återkomma, efter helgen angående fotbollsturneringen.

Nä, nu blire att göra sig lite mat.

Men ni får ha det så bra!

Ciao!

När man har överlevt en löparträning, så måste man ju duscha. Och när jag stod i duschen, så utspelade sig en slags dialog mellan mig och Mr. Brain.

 

Wänne- Alltså, det finns inge skönare än att duscha. Jag tror inte det. 

 

Mr. Brain- Men vänta nu, Wänne. Är du riktigt säker?

 

Wänne- Eh, ja. Jag tror det. Det är varmt och när man kliver ut, så är man ju typ ren och fräääääsch!

 

Mr. Brain- Men, lilla Wänne ( Han snackade fortfarande med mig. Inte med min penis.) Det är ju ett slags klädesplagg, som du nästan alltid har på dig. Och som, jag VET att du älskar riktigt mycket. 

 

Wänne- Que? 

 

Mr. Brain- Men din morgonrock såklart. Du sover i den (ibland), du har den nästan alltid efter jobbet, och du har den när du dricker kaffe, för att se "vuxen" ut. 

 

Wänne- True story! Du är inte dum du, Mr Brain. 

 

Mr. Brain- Nä, jag vet. 

 

 

Och, jag måste hålla med. Att duscha, är som sagt riktigt skönt. Men att efter en dusch. Få kliva ut, torka sig med handduken och sedan klä sig i sin morgonrock. Ibland commando. Ja, det är livet. Framförallt med en kaffekopp i handen och nån grym serie. Och sen bara få vara för sig själv. Det är livet. Och det är tack vare mitt bästa plagg. Morgonrocken. I love it!

 

 

 

I tisdags, så var jag då i Umeå. För att besöka min nya talpedagog och lära mig tekniker. Det var ett väldigt givande och intressant möte. Där vi fokuserade på bokstäver, som jag har problem med. Tex B, S, T, V och M. och hur jag ska tänka, när jag ska säga ett ord på tex B. Hon gav mig väldigt bra tips, och om jag bara ger mig tid och att jag har viljan. Så ska det nog gå bra. Men som sagt, jag är väldigt positiv till hennes övningar. 

 

 

Sen är det ju så, att just nu är jag inne i en rätt bra period med min stamning. Jag vet inte varför det är så, men lika glad är jag för det. Så, jag hoppas den håller i sig ett tag till. Men jag vet att nångång, kommer dippen. Och då ska det bli intressant att se om övningarna jag har fått hjälper. Det tror jag dom kommer göra. 

 

Nä, nu ska jag somna till lite Champions League. 

 

Hare bra, tills vi ses nästa gång. 

 

Bye!

Jag är inte grabben, som fixar saker. Jag är inte grabben, som ser felet då en bil inte startar. Det enda jag kan är att tanka och köra i 50 km/h. Det jag vill säga är, att jag är inte som min far. Nämligen en händig man.

Men på mitt jobb, så får vi ibland gå kurser. Där har jag lärt mig köra traktor och grävmaskin. Och det är jag rätt stolt över.

Vi har nu under x antal dagar, under x antal veckor. Fått gå en motorsågskurs. Den enda gången jag har hållit i en motorsåg, är när den har varit i vägen. Behöver jag meddela, att under första mötet. Så var jag livrädd. Dels för att motorsågar är vassa, och dels för att jag är armsvag. Vi skulle börja med att presentera oss, och säga vad vi hade för erfarenhet och vilken motorsåg vi hade hemma. Jag faila på båda. Medans dom 6 andra i gruppen, var rätt vana med motorsåg och hade egna. Så det stärkte inte mitt självförtroende.

Men tack vare en bra ledare, en livrädd Wänne, och respekt för motorsågar. Så fixade jag igår, äntligen motorsågskörkortet. Vilken lycka och lättnad. Att få se, att jag kan bara jag vill.

Nästa uppdrag, blir att prova rida. För hästar är som motorsågar, om man inte hanterar dom rätt så är dom livsfarliga. Men har man bara tålamod och gör som man ska. Så ska jag nog fixa det. Och den dagen, jag har ridit på en häst. Ja, då mina vänner. Då kan ni kalla mig Wänne tha best horserider med motorsågskörkort ever. För då känns det som att jag kan allt.

Jag vill avsluta med en text, som en kör vän skickade till mig. Som gratulation. Tänk er Ghostbusters sound.

 

"Om skogen vuxe sig stor vem ska du ring?
Ring Johan!

Om du vill ta bort huse där ekorrjäveln bor,
vem ska du ring?
Ring Johan!

Om du behöv nya pinna man använn när man ror,
Vem ska du ring?
Ring Johan!

Ja ä int rädd för nå träd!
Ja ä int rädd för nå träd!"

Mkt bra text, enligt mig.

Nä, nu ska jag se om Leatherface tänker på säkerheten, när han sågar. Det tror inte jag.....

Ciao!

Skrivkramp. För första gången i mitt liv, så har jag fått skrivkramp. Jag har aldrig fått kramp när jag har spelat fotboll. Det kan bero dels på att jag är otroligt vältränad, eller att jag är en Berbatov-typ. Dvs det ser ut som jag tar i, men jag gör det inte. Jag väljer att tro på första alternativet. Vad ni tror på, det får stå för er. Men jag kan gissa erat val...

Vad har hänt då? Jo, jag var ju i Umeå för att träffa en logoped. Det blev mest snack om det jag tycker är jobbigt, det jag har problem med, samt olika typer av stamning. Jag ska dit igen den 18 mars, för att påbörja sessionen, eller hur man nu säger. Jag sa då åt hon, att jag vill inte läsa texter. Utan jag vill lära mig teknik, samt förbättra mitt självförtroende och våga prata mer. För då tror jag stamningen försvinner. Men det ska bli väldigt intressant att få lära sig nå nytt.

Jag såg lite av Oscarsgalan. Ellen är en rolig kvinna. Travolta är också rolig. Och Jim Carrey. Det var inte den bästa Oscarsgalan, men inte den sämsta. Dock orkade jag inte se hela, för mina ögonlock började bli som Coventrys status i England. Nämligen lite tung...

Jag har även sett Rush. Som jag tycker var riktigt bra. Och jag har förstört 2 polare, med att visa dom Evil Dead. Och sen så har jag klarar teoriprovet i motorsågskursen. Tjoho! På torsdag blire praktisk prov. Jag är så nervös, att jag skulle kunna se Spiderman 3 ca 15 ggr, för att tycka den är underhållande. För att det enda jag skulle tänka på var uppkörningen. Och då skulle jag inte tänka på den filmens uselhet och då skulle jag säga. "Nja, den var ok". Och då skulle jag bli hånad. Så nervös är jag. Fattar ni, hur nervös man är då?

Jag har sett finalen i Melodifestivalen, och myst med syster och hennes familj. Samt nytillskottet Märta. Jag håller på att krossa Brother P i FM, och jag har blivit declinad en jobbansökan (jag tror det är för att jag håller på Coventry). Och jag har även druckit lite Cola.

Nu har ni fått en liten uppdatering. Förhoppningsvis, så ska jag bli bättre på att skriva. Men tack för att ni läser och har tålamod.

Nu blire en standardkväll. Kaffekopp och South Park.

Peace out!

 

I lördags, valde jag att avstå festande och sällskap, för att få lite Wänne-tid. Och med Wänne-tid menar jag film, godis, läsk och låst dörr. 

Filmen jag utsåg till kvällens nöje, var Titanic. Titanic, detta skepp som med likheter med mitt älskade Coventry. Såg så ståtligt ut, när dom var i Premier League, för att sedan köra på deras isberg. I detta fall, Aston Villa. Och efter det, så sjönk både Titanic och Coventry ner till botten. Havets botten och seriespelet. 

 

Titanic, tycker jag är väldigt bra. Trots sin längd, blir den aldrig tråkig. Det är iallafall min åsikt. Jag menar, den har typ allt. utom gore och zombies. Men det hittar jag i mn favoritfilm 28 dagar senare. Så det är cool! 

 

Men man blir ju som kär i karaktärerna i Titanic. Kate Winslets, är hur underbar som hellst i den. Sen blir man lite kär i Leos karaktär Jack. Han har ju talets gåva. Han lever livet, som man själv skule vija leva det. Ja! Jag vet att det är en karaktär, så ni behöver inte gå apeshit on me. Dvs kasta avföring. Dels för att det är taskigt, det är äckligt och man kan få sjukdomar. Sen är det onödigt också. Jaja, nog om avföring. 

 

Imorn, så drar jag alltså till Umeå och möter upp med en logoped. Förhoppninsgvis får jag lära mig nya tekniker och dela med mig av mina tankar om min stamning, Sen kanske jag också får talets gåva, men med mindre hack.

 

 

Visst , jag har talets gåva. Det sa min svenskalärare i Arvidsjaur, när jag gick i gymnasiet. Jag kommer aldrig att gömma dom orden. Aldrig. För det stämmer ju. Det tar bara lite längre tid. Men har ni tålamod, att vänta och lyssna på vad jag ska säga. Då blir nog nöjda. Ni får säkert höra det jag säger 2 ggr också. Eller kanske 7 ggr, beroende på vem det är och hur nervös man är. Ju mer nervös jag är, desto mer ska personen jag pratar med ta åt sig. För är jag nervös, betyder det att jag vill lära känna den personen. Jaja, jag ville bara dela med mig av mina tankar inför Umeå imorn och hur jag känner för min stamning just nu. 

 

Vem vet, imorn kanske den är som bortblåst. Uppdatering kommer. 

 

Nu till en anna grej. När jag gick hem från träningen, så fick jag skratta lite. Min näsa lät nämligen exakt, som Jim Carreys  i Mina,jag och Irene. Hilarious enligt mig.

 

Jaja, nu blire att fika, se lite tv och sen hopp isäng. Imorn är en ny dag och kanske en nystart i mitt liv. Bara jag inte måste läsa nån text. Då går jag apeshit on them. Och där, förstår ni. Gjorde jag en liten circle of life. Jag avsutade med avföring. Ni som sett South Park, ved vad jag pratar om. 

 

Tada!

 

Fick min anställning förlängd till den 28:de. Och med anställning menar jag jobb ( inte penis) och med 28:de menar jag februari (inte centimeter.) visst får man lägga in lite snuskskämt ibland?

 

Anywho! Det känns bra, att jag fick jobba lite längre. Pengar är alltid bra att ha, sen att jag trivs med jobbet gör ju inte saken sämre. Så, jag är rätt nöjd.

 

Sen har jag även sökt 2 jobb i Stockholm, som kyrkvaktmästare. I know! Jag i Stockholm. Det är ungefär som Manchester United i Ligacup-final. Nämligen lite ovanligt, men det kan hända. ( var tvungen att slänga in ett Manchester United-skämt. Visst, jag håller på Coventry och dom är sämst, samt att dom inte har nånstans att spela sin hemmamatcher. Ja, förutom på nån annans arena. )

 

Så jag hoppas att jag får komma på intervju. Kanske få se nå nytt, prova på en ny miljö. Få känslan, att ha stadig inkomst. Men, vi får se hur det går. Jag håller då mina tummar iallafall.

 

Sen, ännu en positiv nyhet. Jag ska få fara till en logoped i Umeå den 18:de augusti.
Jag har varit där en gång förut. Dock var jag inte så impad över deras "övningar".

 

Övningarna bestod av att jag skulle läsa en text, med bokstäver som jag har svårt för. Tex B, P, S och R tror jag. Ja, det är inte så noga.

Och då kunde en text vara så här.

 

"Lilla Palle Balle, skulle ut och palla äpplen. Då såg han Snorgubben Stefano, vara ute med sin reptil Roger.

 

Palle Balle, blev rädd och sprang hem. Han hade bestämt sig, för att inte palla äpplen nå mer....Stefano vart nöjd. Slut."

 

Okej, kanske lite mer barnvänliga texter än det. Men ni fattar vad jag menar. Sen skulle jag träna på att säga B, P, S och R. Men först och främst. Så har jag alltid stammat när jag läser. Och det kommer jag alltid göra. Jag är mer en kille som improviserar. Det körde jag mycket på redovisningar i skolan. Och för det andra. Jag bryr mig inte om Balle Palle och Stefano. Så, det var skit enligt mig. Övningarna fick mig bara att tänka mer på stamningen, än att inte göra det.

Jag hoppas verkligen, att jag får lära mig teknik och andning, när jag åker till Umeå. Det är sånt jag behöver, då tror jag att det blir jävligt bra. Men jag kommer självklart att uppdatera er, efter första träffen.

Så, saker händer i mitt liv. Och sen att fotbollssäsongen närmar sig gör inte saken sämre. Så just nu är jag en happy camper. Och förlorar Newcastle och Man Utd i helgen, så lär jag bli ännu lyckligare. (skadeglädje, är den enda glädjen)

Nä, nu blire att käka nå, för att sedan leka Carl Baker ( Coventrys lagkapten) på träningen. Hoppas ni får en grym helg!

Ciao!

Det finns saker jag tycker om. Tex en kaffekopp och spela Football Manager, samt ha igång Alla älskar Raymond i bakgrunden. Det är livet. Det är vad jag kalla Wänne-time. Jag kan säga, att det gör jag rätt ofta.

Men det finns andra saker som är bra också. Tex när Halmstad tog 4 poäng av AIK i allsvenskan förra året. Helt rättvist också, enligt mig. Eller hur Brother J?

Men det var egentligen inte det jag ville nämna. Jag tycker bara det är fränt att vara lite kaxig. För let's face it. Mina favoritlag rosar inte marknaden. Jag håller på Coventry, Halmstad, Buffalo och Luleå. Där Luleå, är dom enda som leverera just nu. Även om Buffalo har spelat många oavgjorda matcher på slutet. Sjukt starkt.

Nä, det jag också tycker om är att hänga med polare och ha en såkallade spelkväll. Som i lördags, när jag, Kusin T, LC och Pebben. Spelade FIFA och sen Besserwisser. Sjukt fränt, även om jag kom sist i besserwisser, så är jag ändå nöjd över min insats. Jag menar, jag ÅT upp Pebben på en musikalfråga. Win! Jag hade iallafall sjukt skoj. Och även om jag ofta ägnar mig åt Football Manager och sånt, så är kvällar spm jag hade i helgen guld värda.

Sen på söndagen, så vart det dags för att hälsa på Persson och hans gal E. För lite bastu och Star Trek. Eftersom det var ca -45 ute, så laddade jag rejält för en varm bastu. Och skönt var det. Bastu, 33 cl Cola och massa snack. Väldigt underskattat och skönt. Efter det, så blev de 2 avsnitt av Star Trek. Vi är inne på andra säsongen nu, och det blir bara bättre och bättre. En äkta mysserie.

Och så igår, var det äntligen dags för träning igen. Jag tycker det är sjukt fränt att fotbollen har startat. Med ett leende, så begav jag mig ner till sporthallen. Bytte om, passade till några. Gjorde nåt snyggt mål med en felträff. Hade det allmänt skoj.

Tills våra tränare dök upp och nämnde ordet hinderbana. Denna hinderbana, som får ens ben att bli som gelé, att få ens ögon att tåras, att få ens hals att ge upp, samt att bli varse om sin ömma kropp och usla kondition.

Jag tror, men nu är det här bara en teori. Att en av våra tränare, ville hämnas på mig för att jag skickade ett mms till honom efter Luleå-Skellefteå. Detta mms innehöll, en Luleå-tröja, en Wänne och ett stort leende. Visst, lite onödigt att vara le, men hey. Ibland måste man få retas. Och jag tror att det är därför det blev hinderbanan. Han ville hämnas. Men då kan jag bara säga, att mitt mms var totaly värt det.

Men ska vi vara lite allvarliga, så är det samma sak som med hinderbanan, som på andra löpningar. Det är ruggigt skönt efter och de var roligt att vi var så många som tränade. Riktigt fränt.

Nä, nu ska jag slå mig ner, slå på en serie och spela Football Manager. För det är jag värd. Sen är det bara att ladda för morgondagens löpning.

Just ja! På fredag måste och jag menar MÅSTE ni slå på tv10. Då spelas en av dom bästa matcherna, som kommer att visas på tv. Arsenal-Coventry. Kommer bli en awesome match!

Jaja! Vi hörs!

Ångest. Det finns olika typer av ångest. Då man är bakis (den värsta), då man har sett en dålig film och märkt att man har ödslat sin tid på det. Tex filmer som Snow White and the Huntsman ( Limpan, du vet vad jag pratar om) eller R.I.P.D ( även här vet du vad jag pratar om Limpan). Eller presentera sig inför okända människor i en grupp, där alla ögon är på en. Inte kul. MEN! Så finns ångesten, som befinner sig innan man utför sitt mission. Det positiva med den ågesten, är att efteråt så mår man fantastiskt bra. Man ler, som när man såg 28 dagar senare för första gången, eller när man såg HBK vinna mot AIK med 1-0 i allsvenskan. Rättvis seger också. Men nu har jag hamnat off-topic igen. Ångesten jag pratar om är löpning. Innan, det är dags för löpning så försöker jag hitta på ursäkter. "Jag har skulios", "Jag är snuvig" eller "Jag har jobbat för hårt". Visst det är rätt usla ursäkter, men ändå ganska bra försök, att undvika löpningen. Men som sagt, ibland är det bara att göra det. Och känslan efteråt är gudomlig. 

 

 

Idag, så var det dags för första löpning under årets försäsong med laget. Vi var ca 8 st (tror jag). Alla satt i omklädningsrummet och väntade på martyrerna ( tränarna). Vissa försökte lätta upp stämningen med lite skämt om Man Utd mm. Men skratten var få,  för tankarna var på en annan plats. 

 

Dörrarna öppnades och in kom The Evil Coaches. Dom log, dom skrattade. Man såg att dom hade längtat efter att få plåga oss. Och jag förstår dom. Det är väl typ därför man vill bli coach? Men sagt och gjort, vi fick uppdrag att löpa 5 km i prattempo. Dvs att man ska kunna prata med varandra. Det höll i ca 1 km. Sen slutade nästan alla prata, för dom hade viktigare saker för sig. Tex att andas. Löpningen klarade vi allaihopa galant, även jag som Hare, höll ut hela vägen. Sen blev det lite benövningar imomhus och nu är jag här, och dricker den äckligaste smoothien ever. 

 

 

Men jag sitter här med ett leende. Känslan att ha gjort nån nytta och motionerat. Sen med ett leende, att vi har 3 tränare som kommer en onsdag och ställer upp och hittar på roliga konditionsövningar. Ni ska ha en stor eloge! Och det gör det så mycket lättare att fara på konditionsträning, när man vet att ni är där och hittar på övningar. Så ett stort tack!

 

 

 

 

Nu till en liten mer seriös grej. Även om löpningsdelen också var seriös. För ett tag sen, medans jag pratade med en god vän. Så visade hon mig en video, som jag totalt hade missat. Som handlar om en pojke i England som lider av extrem stamning och hur han vann mot sitt handikapp. Jag såg videon och jag kan erkänna att jag grinade. Jag blev påmind, jag blev stärkt och jag såg i videon hur stark man kan vara som människa. När man har rätta personer runtomkring sig och vänner som hjälper en. Och det har jag ju. Men jag ska länka videon, som jag hoppas ni ser. För där finns det bara godhet och om det finns hinder så ska dom övervinnas. Så, tack för videotipset. Du hjälpte mig väldigt mkt, med en länk och några fina ord. 

 

 

 

Där har ni videon. Så att säga....

 

 

Vad mer? Jo, jag måste ju få tacka Sven-Bertil Grahn att han nämnde min blogg, som årets blogg i hans blogg. ( många blogg där) http://www.svenbertilgrahn.blogspot.se/

 

Tack så hjärtligt för utnämningen, det värmer oerhört. Det är lika roligt, som att se Man Utd förlora 3 raka matcher, Se Newcastle förlora 2 raka matcher och sen antar jag, kommer vara lika roligt som när Coventry slår ut Arsenal i ligacupen. Så jag sitter här, stärkt efter utnmäningen. Tack Sven-Bertil! 

 

Nä, nu blire att duscha och sen heja fram en av dom bästa karaktärerna i en serie ever. Nämligen Randy Marsh i South Park. Han är bara för tokig,

 

 

Jaja! Tada! Bye! Hejdå!

 

 

Jag hade ju lovat att skriva, hur mitt första år som bloggare hade varit. Och då passar ju sista dagen på 2013, alldeles utmärkt att skriva. Jag har försökt klura ut, på vad som har hänt och vad som är värt att nämna. Men med mitt alldeles "utmärkta" minne, så har det gått ungefär som det går för Evra i Man Utds backlinje. Dvs sådär. 

 

Men jag har haft ett rätt okej år. Inte bra, inte uselt men okej. Jag var nära på att få jobb i Värnamo. Jag söker fortfarande jobb, runt om i Sverige. Jag är faktiskt lite sugen på nån ny miljö. Jag gick senast idag och tänkte, att om jag skulle sälja allt jag hade. Och sen bara dragit och försökt hitta jobb nånstans. Jag har ju vänner lite överallat i Sverige ( och England. Eller hur Adam? "Wink, Wink"). Så nånstans att sova hade nog inte varit nå problem. Jaja, får se hur jag gör. Jag trivs ju rätt bra i Malå, men nån förändring behövs. En slags "nystart". Jag och Joey i Vänner är ungefär lika bra på att använda citationstecken, märker jag just nu. Eller jag kanske använder dom rätt? Anywho...

 

Stamningen har väl varit det som har varit sämst. Denna stamning, som jag aldrig har brytt mig om. Har nu helt plötsligt blivit det jag alltid tänker på. Varför vet jag inte, men det är icket bra. Men som jag har skrivit förut. Det ska fixas. Om det så är det sista jag gör. Sen har väl mitt självförtroende inte varit det bästa i alla situationer. Det ska jag också bli bättre på. Våga ta för mig mer, och bry mig mindre om vad andra tycker. Sen inte behöva förklara alla mina val jag gör. Det ska klån bli bättre 2014. 

 

Det positiva är att jag har träffat många nya och härliga människor. Blivit lite mer rättfram. Med betoning på lite. Tycker att en låt av Pitbull är bra ( om nu det är positivt). Fått hjälp av mina päron att fixa lägenheten, fått jobb under vintern och har en underbar familj och underbara vänner. Och ett stort tack till lagkamraterna i Malå IF Fotboll. Ni är grymma och vi visar år efter år, att vi fortfarande kan slåss i toppen. Vi är ett härligt gäng! (internskämt).

 

Medans jag nu sitter här, under årets sista dag och är sjuk (inte ovanligt). Så har jag bestämt mig att 2014, ska bli ett år med förändring. Vad vet jag inte, men nåt ska hända. Och vem vet. Nästa år sitter jag kanske med en kaffekopp i handen. I Irland och jobbar som gravedigger där. Kanske inte en stor förändring, men en ny miljö. 

 

Nä, nu ska jag ta och se nån film och fira in det nya året med julmust och en wänne-meny med extra allt. Dvs ostkrokar, dipp och choklad. 

 

Så gott nytt år på er. Och en god fortsättning. Nästa år, ska jag våga göra misstagen och dom felaktiga valen. För att tillslut nå fram till mitt mål.

 

Wännster Out!

 

 

Sist jag var i Arvidsjaur, hos min talpedagog/psykolog. Så fick jag ett papper, där jag skulle skriva upp det jag tycker är jobbigast med min stamning. 

 

Efter många tankar, så har jag kommit fram till 5 situationer som gör att jag hellre är tyst. Eller låter nån annan ta mitt ord. Inte så bra, jag vet. Men det är den enkla vägen. Den enkla och fega vägen. Visst jag har blivit bättre på att ta för mig och acceptera stamningen. Men ibland, har det gått så tungt, att jag undviker situationerna med att jag låtsas vara sjuk, eller har en annan ursäkt. Fegt och ynkligt. För vad kan hända? Ja, i min skalle kan det värsta tänkbara hända. 

 

Jag har skrivit upp några scenarion. Och har ni tips, på hur jag ska gå tillväga. Så tar jag gärna emot dom. Men som sagt, jag tror mkt är i min skalle. Eller jag vet att det är så.

 

Jaja, ni ska få ta del av mina VÄRSTA situationer. Den första bilden på denna blogg, blev inte en selfie på dagens outfit. Det blev en selfie, ur Wännes Mind.

 

 

Min skrivstil är sådär, men jag hoppas ni ser vad det står. Imorn, blir det en ny träff med min talpedagog. Sista innan jul. Förhoppningsvis kommer jag tänka mindre och mindre på min stamning. 

 

Peace!

 

Att få vakna upp, i min morgonrock (ja, jag sover i morgonrock. Men det gör Hefner också. Och han har det ju gått rätt bra för). Kliva upp, klia sig mellan Cola-valkarna, peta näsan, fixa sig nå kaffe och fixa sig några mackor med några skivor från min slalombacke-formade ost. Det är en härlig känsla.

En känsla som inte var så härlig. Det var kylan som befann sig när jag skulle ner och handla. Eftersom jag är Wänne aka Mr. Freeze ( nej, jag är inte lika häftig som Arnolds karaktär i Batman och Robin. ) varför jag kallar mig själv för Mr. Freeze, är att jag alltid fryser. Men, sagt och gjort. Så tog jag på mig lite extra kläder, täckbyxor, och som tur var hade jag sparat ut mitt ginger-beard som värmde. Jag överlevde trippen ner. Och kom hem med några nödvändiga tillbehör. Tex chips, dipp, choklad och julmust. MUMS!

Sen har jag nyss kommit hem efter att ha sett Gravity. Levde den upp till hypen? I mina ögon. Nej. Den var bra, och speciellt så var den sjukt snygg. Men lite överskattat faktiskt.

Men det är lugnt. Jag ska lägga den lilla besvikelsen åt sidan, för att istället köra på ett säkert kort. Chips, dipp, choklad och slå på den underbara filmen Oldboy. Det får avsluta helgen och denna sköna söndag.

Förresten! Såg att jag kan fira 1 år med min blogg. Vad har då hänt under detta år? Ja, jag återkommer med det på nästa inlägg. Det kommer innehålla både positiva och negativa saker.

Men det får som sagt bli nästa inlägg.

Nu ska jag frossa i onyttigheter.

Ciao!

 

Jag har ju berättat om att jag är rätt blyg. Iallafall vid första kontakten, med okända människor. Det är det första "hindret" som är det svåraste. Har jag klarat av det, så känns det som att jag kan prata med allt och alla. Om allt. 

 

Jag fick i uppgift av min talpedagog/psykolog/ allt-i-allo. Att skriva upp 5 saker som jag tycker är jobbigt. Alltså, situationer som jag hellst undviker. Jag ska lägga upp en bild, när jag har skrivit upp alla 5 så ni får se. Det kan verka, som simpla saker. Men det kan ibland kännas, som det värsta som finns. 

 

 

Jag älskar att vara spontan. Jag var det under redovisningarna i skolan, jag kan vara rätt spontan inför okända och kända människor. När jag får vara spontan, då försvinner stamningen nästan helt. Nackdelen, med att vara för spontan är att jag "skämtar" hela tiden. Jag tar mig själv inte så seriös. När jag ska vara seriös, då måste jag tänka. Och måste jag tänka på vad jag ska säga, då stammar jag mer. Så, jag har botemedlet. Sluta tänka, och stamningen avtar. :) inte så svårt va? 

 

Det är det vi har som mål, får jag bara bort tankarna från stamningen. Så har jag vunnit kampen. Men just nu är jag bara halvvägs. 

 

Sen har jag märkt under veckan, vilka fina och ärliga människor det finns. Människor, som stärker en med fina ord. Tack! 

 

Nä, nog om detta. Nu blire FM, Family Guy och Julmust. 

 

Ciao

Välkommen till den första av x antal delar i The Wänne- Resan till Arvidsjaur och tillbaka igen. ( kampen mot blygheten och att kunna be tha master of min stamning)

I vanlig ordning, så ringde väckarklockan 06.30. Jag hade totalt glömt bort att stänga av den. För jag har varit ledig idag, för att jag skulle bege mig till Arvidsjaur. Jaja, ingen skada skedd. Efter lite snoozning till 08.00, så var jag redo för att starta dagen på bästa möjliga sätt. Dvs peta näsan medans jag kollar Facebook, instagram, Aftonbladet och moviezine. Efter denna sköna procedur, blev det dags för en duscha och sen en kopp kaffe. ( iförd morgonrock. Ja, det är Guds gåva till mankind)

Fortsatte sedan, med att betala räkningar ( inte Guds gåva till mankind) för att se, mina välförtjänta pengar försvinna i tomma intet. Jaja, man blir ju lite hungrig efter en kopp kaffe och att betala räkningar.

Så jag bestämde mig, för att kolla vad mitt kylskåp hade att erbjuda. Och det fanns (finns fortfarande) fan i mig ingenting! Med tårar i ögonen, tog jag en till kopp kaffe. Stack ner för att tanka bilen och käka en originalmeny på frasses. (Ja, jag vet. Jag hade kunnat handla och lagat mig mat. Men det får bli senare ikväll. ) det är måndag. Då får man vara lat.

Resan till Arvidsjaur...

Efter ett snabbt bilbyte hos Morsfars, så begav jag mig till Arvidsjaur. Resan gick lugnt till, där jag försökte lyssna på musikguiden i P3. Men efter några låtars kämpande. Så gav jag upp. Dom lyckades spela upp alla skitlåtar ( i mitt tycke) i rad, så tillslut slog jag på P4 Norrbotten. Med en medelålders tant, som har den mest nasala röst ever. Men, men. Det var nästan skönare än att höra skitartister som Drake och nån som spelade techno och nångång sjöng typ bauws eller nå. Hemskt var det! Hemskt! ( nästan lika hemskt som när dom svarta ryttarna först dyker upp i Sagan om Ringen. Man måste ju ha lite jämförelse liksom.)

Äntligen framme i Arvidsjaur, så svängde jag in på Dollarstore (jag hade lite tid över). Köpte tvättmedel, lite julmust ( ett måste) och tuggummipaket ( som smakar som pappersbitar, fast med mintsmak. MUMS! )

Snart dags för prat mm...
Som jag har sagt förut och jag säger det igen. Hon är otroligt bra min talpedagog. På lyssna, på notera och på att komma på saker. Grymt bra! Jag fick lite "övningar" jag ska prova på. Så får vi se hur det går.

Hemma i Malå igen. Nu blir det en lugn kväll framför tvn. Och försöka ta tag i mitt mission. Som jag hoppas kommer bli en lika episk resa som Frodo och grabbarna fick uppleva. Men jag har ju inga örnar att åka på, när det blir för tufft. Dock har jag nära och kära. Och det är bättre. Mycket bättre.

Resan fortsätter. Nästa gång jag ska till Arvidsjaur såklart. Tills dess. Ha det bra!

Tada!

 

 

Med rappa steg, och nån Macklemore låt i lurarna, och vinterns kalla vind mot min snok. Så gick jag mot badhuset, för att förbereda mig på motionssim. 

Väl framme betalade jag den rimliga summan på 40 kr. ( vem behöver äta?) slet av mig mina kläder och tog på mig dom hetaste (och enda) badshorts jag hade hemma. Dock var dom inte röda, som i Baywatch. Men blåa. Blått är hot sägs det, så jag var nöjd. 
Duschade av mig smutsen aka min kroppsodör och alternativt några matrester i det "feta och maffiga" skägget. Sen begav sig jag och min personal trainer ut till bassängen. Jag vet inte hur min PT kände sig. Men jag ville bara sjunga ut nån Hasselhoff-låt samtidigt som jag lekte Mitch Buchannon...Buchanon? ( hur stavas det? )

Men väl i vattnet, så slog verkligheten mig i facet likt Mike Tyson slog Alan i Hangover ( första och i princip enda sevärda i den trilogin). Jag upptäckte att jag var inte Mitch i vattnen. Jag var människan dom brukade rädda i serien. Maken till usel simmare finns inte. Visst, jag tog mig fram. Men jag svalde mkt vatten, och dreglade lika mkt som när jag springer. 

Men ack så roligt det var. Och det kändes att det tog på. Eftersom jag var helt slut, i både armar, ben och flås. Det är definitivt inte sista gången jag testar på motionssim. För hey, allt som gör att jag slipper undan löpning är en vinst in my book. 
Nä, nu blire serier resten av kvällen. Kanske jag slår på Baywatch för att få inspiration. Lära mig lite tekniker och hur man poserar snyggt. Hm....
Jaja, ha det bra tills nästa gång. 
Tada!

10.10 blev jag väckt. Rätt skönt att sova så länge. Jag var rätt slut, efter att ha sett Coventry krossa Afc Wimbledon och påbörjat resa till FA-bucklan och europa-spel. ( önsketänkande? Ja. Men det är ju juletider snart, och då får man önska sig saker. )

Efter att ha skadat mig själv psykiskt. Genom att av lathet och fascination (över hur usel den är) sett lite av Snow White and The Huntsman. Så bestämde jag mig för att göra lunch och sen bege mig, för att tippa en lången samt stryken. ( som vanligt, blev det ingen vinst. )

Klockan närmade sig 15.00. Klockslaget, som mitt mission skulle börja. Hur skulle det gå? Skulle det infinna sig skratt? Tårar? Vem skulle grina? Jag till oddset av 1.01 ggr pengarna. Eller The kids till 3.55 ggr pengarna.

Men efter en godkänd start. Med att jag gav dom middag, som dom åt av och vart nöjda över. Kände jag, att hey! Jag kanske lyckas! Klädde vi på oss, för att bege sig ner till Ica och handla lite godis. En tripp, som i mitt fall skulle ta ca 20 min. Dels för att jag alltid tar Wänne-menyer och vankas det godis och Cola. Så är jag rätt snabb.

Men med 2 kids, som vill turas om att köra sparken, tog det lite längre tid. Dock ingen skada skedd. Godis blev inköpt och resan hem gick smärtfritt. När vi kom hem, så drog jag fram triumfkortet. Kortet, som underhåller mig veckor in och veckor ut. Mr. Tv. Denna fina vän, hjälpte mig i sluttampen av kampen mot The kids i mission impossible.

Det slutade oavgjort. Och jag är nöjd, jag överlevde. Ungarna var glada och inga tårar fälldes. Förutom mina glädjetårar.

Nä, men skämt å sido. Maja och Hilda är underbara, snälla och fina. Dom är inte hemska att ta hand om. Och jag älskar dom över hela mitt hjärta. Det är bara att deras morbror Wänne, som ibland kan överreagera på saker. Men, det är ju humor i det hela. Så det är ju bra.

Det är garanterat inte sista gången jag är barnvakt. Men imorn, ska jag fira med ostkrokar, dipp och Cola. För det är jag värd.

Tack för kampen Maja och Hilda. Hoppas vi möts igen.

Tada!

Efter en hård, men ack så vanlig arbetsvecka. Med vanlig, menar jag såklart att jag jobbar hårdast i Malå. Det är iallafall min åsikt..

Men, imorgon ställs jag inför ett uppdrag. Jag har visserligen upplevt det förut. Dock inte helt utan komplikationer. Vissa klädesplagg satt inte som dom skulle. Jag blev nervös, hon började bli lite ledsen, och jag började bli nervös och ledsen. Den gången gick det bra. Jag överlevde uppdraget, men tuppade av ca 21-21.30.

Vad är det nu för uppdrag jag ska utföra imorgon? Jo, jag ska vara barnvakt till Hilda och Maja. Kommer det att gå bra? Kommer dom tycka om min mat? Kommer Mr. Tv att hjälpa mig? Kommer jag att tuppa av? Kommer jag att överleva? Ja, svaren kommer antingen lördagkväll eller söndag. Beroende på min kroppsform och trötthet.

Sen måste jag ju säga, att det omöjliga har blivit möjligt inom musiken också. Alla som har läst min blogg, vet att jag avskyr "artisten" Pitbull. Han är sämst! Tillsammans med Justin Bieber och Britney Spears otroligt kassa låt "Work Bitch" eller vad fan den heter. Den är förfärlig!

Men så, under denna arbetsvecka fick jag höra en låt. Som involverade Pitbull. En låt som jag tycker är helt okej. Alltså, den är svängig. Och den heter Timber. Visst det är inte den bästa låten, men det är inte den sämsta. Så nu tänker jag. Klarar Pitbull av att göra en låt, som går att lyssna på. Så kanske jag överlever morgondagens uppdrag.

Med betoning på kanske...

Som avslutning måste jag skriva, att ni ska slå på tv10 ikväll. Englands "bästa" fotbollslag spelar FA-cupen. Jag talar om Englands enda lag som spelar tiki-taka. Nämligen Coventry! Dom möter Afc Wimbledon. Så se den! Just do it!

Så hörs vi på lördagkväll eller söndag. Beroende på om jag har överlevt eller ej, mitt så kallade Mission.

Hälsningar Wänne "Crazy Ethan Hunt-wannabe" Stenlund.

Inte så oväntat, så sitter jag på min soffa. Med Mr.TV som sällskap och filosoferar om diverse saker. Dels, om jag är Homer Simpson/Peter Griffin, men är instäng i Wännes otroligt sköra och skuliosskadade kropp? Och sen undrar jag, när/om och hur jag ska få orken att duscha. Duscha? Tänker ni. Wänne tar ju aldrig ut sig på jobbet, så han behöver duscha. Men nu ska ni få höra. Jag har både jobbat hårt, samt varit på en löprundamed Ante P to the S. P står både för Personal-trainer, hans efternamn och Psycho ( lite iallafall ). Och S:et står där, bara för att det är fränt att skriva P to the S, eller P to the yjamas. Jaja, det är roligt i min skalle. 

 

Vi har faktsikt varit ute några ggr och sprungit. Mixat intervaller, med långlöpning. Som ni vet, och säkert har sett. Så är varken Peter Griffin eller Homer Simpsons några löpare. Peter faller och slår knäet, medans Homer bryter fotlederna varje gång han ska springa. Jag har aldrig fallit, och än så länge är min fotleder hela. Men jag och långlöpning är inte best friends. Visst det är skönt efter, men under tidens lopp ( Haha! ) Så vill jag bara ligga hemma, peta naveln, käka wänne-menyer samt se på tv. Därav liknelsen till Homer och Peter. Ser ni? Jag är värsta manusförfattaren, som får ihop allt i slutet. Likt han som skrev manuset till Catwoman med Halle Berry. Vilken story alltså! Ondskan finns i smink, och endast en katt kan rädda världen. Bra film...bra film.

 

Men ni hamnade jag lite off-topic här. Anledningen varför jag är ute och springer, är att försöka få bättre alternativet hålla kvar i min lilla kondition jag hade förra säsongen. Jag menar, jag spelade ju 90 minuter i några matcher. Dock inte i stekande sol, för det är bara dumheter. Men det känns bra att ha fått med mig my pt, så man kan pressa sig och att man måste ut. Sen måste jag ta tag i gymmet också. Men det blir inte än. En sak i taget, som regissören till Snow White and The Huntsman sa. Dock blev det ju skit. Så jag kanske måste ta tag i gymmet, så snabbt som möjligt. Hm...jaja inte ikväll iallafall. 

 

Men som sagt, det är alltid så otroligt skönt efter ett löppass. Sen att jag har gjort fikat för imorn på jobbet, betyder oerhört mkt. Allt jag behöver göra nu. Är att duscha, ta på mig min underbara morgonrock, slå på nån bra serie och sen bege mig in i Football Manager. Bra avslutning på en rätt skönt kväll.

 

Ps. Jag var och handlade efter jobbet, jag köpte inte lösvikt trots att det var bra pris. Om det visar prov på karaktär eller snålhet får framtiden utvisa. Jag tror dock att jag börjar bli sjuk. Eller psycho...Ds

 

Tada!

Fredag. Efter att ha avnjutit en god middag, samt tagit mig en 10-minuters powernap ala Wänne. Det vill säga att jag kaske hinner sova 3 min, tills alarmet ringer och jag i min dregelpöl på kudden. Får panik och tänker att nu har jag försovit mig. Det är inte bra för mitt hjärta. Inte bra alls...

 

Football Manager 2014 är ett spel jag har längtat efter. Det är, precis som det låter. Ett spel där man coachar ett fotbollslag. Och ska jag vara ärlig. Så är jag rätt bra på det. Visst, jag har rekord i att få sparken i tp alla klubbar jag har varit i. Men det är därför jag är coachernas Zlatan. Jag går min egen väg. Spelarna diggar mig, men jag verkar inte vara för alla. Mina bröder, som också spelar Football Manager. Har vunit rätt många titlar med sina lag Newcastle ( Vi hatar varandra i klubben ) United samt Manchester ( No Fergie = No Fergie Time = Inga vinster ) United. Det ger jag dom. Men rykten säger att dom har hittat på alltihop. I själva verket, så har dom också fått kicken men dom vågar inte erkänna det. Jaja, jag ska ta tag i saken och ställa dom mot väggen. Sen måste jag utmana dom över internet. Så får vi se. Vem av oss som är bäst coach i Football Manager 2014. Wänne Wänster ( The kille alla älskar), Brother P ( Eller Mccoy, som han kallar sig i FM. Lame!) Samt Brother J ( AIK och United-fan. LAME! ) Vågar ni anta utmaningen? 

 

Varje år som FM släpps, så brukar jag se om Alla älskar Raymond. Jag vet inte hur många ggr jag har sett om serien. Men det är många. Jag älskar verkligen Alla älskar Raymond. Det är en mysig serie, som jag avnjuter nästan varje dag. Karaktärerna, dialogen, de småa men härliga skämten samt den simpla men fina handling som tar oss igenom, denna familjs med och motgångar. Så har ni inte sett den, se den snarast. Det är ett tips. 

 

Just ja, det var en sak till. Jag fick förlängt på jobbet! Jag blev så lycklig att jag höll på att kissa på mig. Men då kom jag på vad mina föräldrar sa, när jag var liten. "Johan, du måste försöka hålla dig!" Och det gjorde jag. (stolt kille i sina bösta år. ) Jag kommer få jobba 80 %  till den 7/2-2014 som kyrkvaktmästare. Det känns ruggigt skönt faktiskt. Förra vintern var rätt tuff för mig personligen, men nu känns det bra att ha nåt att göra. Sen att jag trivs med jobbet gör ju inte saken sämre. Så nu är jag lycklig. Då jag både har FM, jobb och Alla älskar Raymond. Livet leker! 

 

Nä, nu blire att bege sig på träning och sen avsluta kvällen med att försöka ta upp mitt Coventry i Football Manager 2014. 

 

Ciao!

Med en parisare i magen, en dusch för att inte lukta usch, och s till att näsan var fri från kusar. Begav jag mig än en gång till Arvidsjaur, för att surra lite med min fantastiska talpedagog/alltiallo. Resan till Arvidsjaur gick rätt smärtfritt, visst det spelades nån kass låt på radion. Men man kan ju inte få allt här i världen. 

 

Jaja, ca 12, 48 svängde jag in till platsen jag skulle vara på. 12 minuter tillgodo alltså. Bra kört Wänne! Medans jag satt och väntade på att jag skulle få komma in. Så började jag tänka på vad Britneys nya låt går ut på. Alltså, den är otroligt dålig. Sen sjunger hon ordet Bitch, nästan lika ofta som Pitbull "sjunger" Daleh. Jaja, det är iallafall en otroligt dålig låt. Britney...

 

Anywho. Klockan slog 13.00 och jag blev inkallad. Nu låter det som nå hemskt, men det är det inte. Det är rätt mysigt. Skön stol, ett vattenglas och känslan att bara få prata av sig lite. Vad vi pratar om, kommer jag inte gå in på. Men det vi pratar om hjälper och kommer förhoppningsvis hjälpa mig ännu mer i kampen mot att försöka kontrollera min stamning. Inte få bort den, för det tror jag är rätt så svårt. Men kontrollera den och inte bry sig om den. 

 

Jag har skrivit förut om hur duktig min talpedagog är. Och just idag fick jag prov på det. Hon läste mig så klockrent. Hon sa precis det jag har gått och tänkt på i flera dagar. Samt fortfarande tänker på. Hon visste det, efter att hon har hört mig prata. Men även sett det på mig. Och hon har helt rätt. Det är det jag har tänkt på och vill få bukt med. Så, det känns riktigt skönt att vi är ute efter samma grejer och ser samma "fel". Hon är fantastisk. 

 

Efter att ha surrat i ca 1 timma. Så begav jag mig hemåt. Men först blev det ett litet pit-stop. Är man i Arvidsjaur, så måste man ju om på Dollarstore. It was time for candy! Det första erbjudandet jag fick se, var 3 stora coca-cola för 50 kr  ( jag köpte det.) , ett paket snickers ( bought it ) samt godissnören av jordgubbssmak ( köpte det också). Men det jag verkligen var ute efter. Det jag verkligen hade känt sug för, var ostkrokar. En fet påse, som jag hade sett hos min syster med familj igår. Men besvikelsen som uppstod, när jag inte hittade nån sån. Allt som fanns var en fet påse lättsaltade chips. Och vem vill ha det liksom?

 

Jaja, jag blev ändå rätt nöjd med mitt inköp. Och ostkrokar finns det gott om, så det är ingen fara. Det gäller att försöka se positivt på saker. Precis som på min stamning och personlighet. Att vara positiv ger mycket. Och det är det jag ska försöka få in i min skalle. 

 

Det och att snart släpps Football Manager 2014! IHHHH! Jag längtar! Jag ska klån bli beste coachen i hele mitt liv. 

 

 

Tada!