lifeofwnne.blogg.se

Oväntat nog, sitter jag på soffan med Mr.Tv och ett glas cola. Ja, jag vet att jag gör det rätt ofta. Men hey. Man måste njuta av livet och underhålla kompisar ( Mr. TV ). Ska alldeles strax göra nå fika och sen somna in till nån bra serie. Men först tänkte jag meddela hur det går med lägenheten. 

 

Idag har vi ( läs; Farsan) hunnit tapetsera klart i lägenheten. Hans verktygsbälte ( JAG! ) gjorde sitt jobb, med att ge honom olika verktyg och ibland vara iväg, samt försvinna ibland. Precis som riktiga verktyg. Medans farsan höll på att tapetsera och jag var upptagen med att vara ivägen. Så höll morsan på med gardiner och dylikt. Det jag menast som är dylikt är en duk. Men jag tycker dylikt är ett sånt fränt ord. Dylikt....

 

Anywho. Jag blev iallafall sjukt nöjd. Och kan knappt vänta tills golvet är lagt. Och då jag har fixat mig nå taklampor. Men som sagt, tapetseringen blev grym! 

 

Så än en gång. Tack till Mamma och Pappa, för deras stabila insats och hjälpsamma attityd. Ni är wunderbar! ( jag var i Tyskland i somras. )

 

Men helt smärtfritt gick det inte. Jag trampade på en spik, men som tur var gick det inte in hela vägen. Sen grinade jag inte. Så jag är stolt över det. 

 

Jaja! Stay kvar tills nästa uppdatering! 

 

Ciao!

Nu sitter jag i soffan i min lägenhet. Jag sitter med ett glas trocadero samt tittar på filmen som handlar om mig. Nämligen Hulken. Tycker dom har speglat mig rätt bra. Speciellt med styrkan mm. Sen var det rätt att låta Norton spela mig. För folka säger att jag är rätt lik honom. Andra säger Olle Sarri. Och en del säger Alexander Bard. Själv anser jag mig, vara rätt lik en snubbe i filmen "Alla var där". Ni som har sett den vet vem jag pratar om. 

 

Man är lite trött efter 2-dagars utflykt till Skellefteå. Men tröttheten byttes till glädje när jag stegade in i lägenheten. Det jag fick se, var att min mamma och pappa hade tapetserat i köket, samt börjat tapetsera i hallen. Dom är guld värda! Ni ska få nå fint sen, men jag vill se hela resultatet först. Så att säga....

 

Glädjen byttes senare ut mot sorg och ilska, när jag var tvungen att betala räkningar. Sen byttes den till glädje igen. För nu sitter jag här med mitt glas trocadero och Mr. Tv. Livet är som vanligt igen. 

 

Imorn, blire en sväng till Arvidsjaur och därefter fortsätta med tapetseringen. Det känns bra med att det börjar bli lite förändring. Både i livet och lägenhet. Så just nu är jag en Wänne, som jag vill vara. Förutom vissa justeringar som behövs. Men det är där Arvidsjaur kommer in. Det får dock ta den tid det tar.

 

Nä, nu blire att heja fram Norton och bara chilla. 

 

Hare bra!

 

Wännster!

Efter att ha vaknat 06.12 i den kallaste lägenheten ever. Och ögon som var halvöppna, medans min underbara morgonrock gjorde sitt jobb. ( se cool ut och få upp värmen)

Var det dags för en ny arbetsvecka, efter en helg som vanligt som gick för fort. Efter att ha jobbat med snoret rinnandes från näsan, burit världens minsta mössa för att värma min skalle ( för mitt hår gör ju inte jobbet). Begav jag mig till Arvidsjaur för att få träffa min underbara talpedagog/allt-i-allo.

Jag har gått hos henne några gånger nu. Och som sagt. Jag har haft det up and down med min stamning mm. Men jag kan lätta säga att hon är den bästa jag har gått hos. Hon stärker mig, hjälper mig med olika situationer som är jobbiga, samt ger mig tips. Hon är en bra lyssnare och en klok människa.

Vi har fortfarande mycket att jobba på. Mest stamning men även bygga på mitt självförtroende och att jag ska stå på mig mer, samt inte tänka så mycket på min stamning och se den som nå fel. Våga säga vad jag tycker och våga misslyckas. Alltså att jag ska våga höras mer. Men hon har faktiskt gjort lite underverk. Jag vågar prata lite mer med okända människor. Vågar höras lite mer. Så hon är värd en hyllning i bloggen.

Jag ska dit fler gånger och förhoppningsvis ser ni en liten annorlunda Wänne framöver. Och inte till det sämre.

Angående tapetsering i lägenheten, så är det dags för att rent börja tapetsera. Efter att ha slipat i lägenheten och spacklat. Så ska jag och fatha tapetsera i veckan. Men ska jag vara ärlig blire mest farsan eftersom jag kommer vara borta en del i veckan. Men det känns skönt med en liten annorlunda tillvaro och ett lyft i lägenhet och liv.

Ciao!

Igår påbörjade jag att riva tapeter. Jag höll på i ca 3 min. Tills datorn kallade. Jag måste ju kolla filmnyheter. Efter det var jag ju tvungen att äta. Allt för att slippa riva tapeter...

Nu sitter jag här. Med färg på händerna, armarna och facet. Likt arbetaren på valfri verkstad, där man blir smutsig direkt man kommer in i fabriken, så det ser ut som man har arbetat hårt. Så, ser jag ut. Fast med vit färg. Skillanden är att den där fabriksarbetaren kanske har jobbat hårt, eller så kanske fabriksarbetaren stämmer in på min målande beskrivning ( HAHA ). 

 

Efter att ha lagat en gourmemiddag a´la bullens och en skål med fil. Så valde jag och farsan att sätta igång med det jobbiga. Dvs målning. Farsan stod för 89% av målningen medans jag gjorde finliret ( i min skalle) det tråkiga jobbet ( i pappas skalle). Samt torkat färg intensivt som har farit på golvet, samt på mina precious högtalare mm.

 

Men nu är vi äntligen klar med part 1. Jag sitter här, hög som ett hus pga målningslukten. Längtande efter cola och sängen. Men först måste jag tydligen ta ur tvättmaskinen. För TYDLIGEN! Startade Tvätt-Alven den utan min vetskap efter jobbet. Och Tvätt-Alven Alfons! Skiter i att hänga upp den. För TYDLIGEN är Alfons en som startar saker men inte avslutar dom. Förbannade Alfons! Jaja. Bara att ta en tugga i den sura kiwin och göra jobbet. Sen får man unna sig cola och laddad för part 2. Riva tapeter. 

 

Häng med på resan. Med Martin Timell Sr ( Farsan) och Mixen av Ola-Conny och Morgan som har tummen mitt i handen ( Wänne ). Det kommer bli en rolig, intensiv och underbar resa. Välkommen till ännu en trilogi (kan bli mer) i min blogg. 

 

Ciao!

 

 

För x antal år sedan lånade jag en skiva. Av en person, som senare skulle bli en otroligt bra och viktig person i mitt liv. Skivan jag lånade var Linkin Park. Den var såklart inte speciellt bra. Men man ville gilla "cool" musik på den tiden, och Linkin var tydligen coola. Jaja, det ska inte handla om dom. 

Efter noga övervägande och massor av tv-tittande, samt lite onyttigheter. Så har jag äntligen kommit fram till nr. 3 i min favoritkaraktär inom serier. Jag ska fortsätta med dom sämsta inom serie och samma sak inom film. Mittemellan kommer jag lägga in hur det går hos min fantastiska stamningscoach i Arvidsjaur och mina framsteg inom det området. Så att säga....

 

Jag har som sagt sett mycket tv i mina dagar. Jag har utvecklat ett filmintresse som ingen i min familj har. Förutom kanske Broder P och Broder J. Dom ser iallafall film lite nu och då. Och dom ser HELA filmen. Yes i´m talking to you my sista from tha same motha!. Men nu har jag hamnat ur spår igen...

 

Jag hade några alternativ som jag valde mellan. Robert i Alla älskar Raymond. Men jag kände att han kanske inte skulle hålla i en egen serie. Likadant med Wolowitz i Big Bang Theory, som jag tycker är mkt bättre än Sheldon. Sen tänkte jag även på Kevin James karaktär Doug Heffernan i King of Queens. Otroligt charmig karaktär, med underbar slapstick. Man kan bara inte hata Kevin James. Trots hans val av filmer ibland. Grown Ups anyone?

 

Doug Heffernan var närmast att ta tredje platsen. Han skulle stå sig i en egen serie. Men tyvärr fäll han på målsnöret. Andra kandidater var Niles Crane i Frasier ( Hilarious) och Kenny Powers ( En karaktär man vill tycka om, men det går bara inte. ) 

 

För länge sen köpte jag en box, för 999 kr. Den innehåller 8 säsonger och en film. Serien var aktuell när jag gick skola i Arvidsjaur. Mina polare L och P såg den. Men istället såg jag på Blade och drömde mig bort, till att bli hälften vampyr och hälften människa. Istället vart jag hälften människa och hälften en krok ( min rygg...).

 

Men efter påtryckningar av min Richard Gere aka Limpan. Så bestämde jag mig för att köpa serien och ge den en chans. Jag beställde hem serien 24. Denna lite nyskapande serie, med fränt bildspel (säger man så? ) Och höga tempo och spänning. Så blev jag fast. Visst jag har tappat lite, och börjat se lite Walking Dead. Men Jag har serien hemma. Så jag lovar att se klart det. 

 

Vinnare av karaktär nr. 3 är alltså Jack Bauer. Denna hårda människa, som går över allt och alla för att det ska bli som han vill. Och att hans familj ska vara säkra. Han spelas av Kiefer Sutherand. Denna lite underskattade skådis, med den härliga rösten och coola utseende. Han spelar karaktären med bravur. Och varje avsnitt, varje scen i 24 är bra. Så ett tips, se det och bli in love i Kiefer Mr. "Bauer" Sutherland.

 

 

Nu lite annan skit. Idag var jag nära på att göra the perfect poop. Alltså, att papper behöver ej användas. Men det gick inte hela vägen. Det var dagens skitrapport. 

 

Wänne over and out!

Medans jag "storstädade" lägenheten. Dvs bara städat där det syns och använt nåt medel som luktar gott (det kallas för raggarstädning). Så gick jag och tänkte på min blogg och vad den har betytt för mig och hur den har förändrat mitt liv....typ.

 

Jag har som alltid varit den blyga killen. Inte jätteblyg, men blyg. Typ som Chandler Bing. Jag kanske hade hans stil. Skrattade till och kollade i marken, då nån okänd pratade med mig ( främst girls ). Men efter lite påtryckningar från olika "okända" människor, som tyckte att jag skulle skaffa en blogg. Så bestämde jag mig för att göra det. Jag tänkte, att där kan jag skriva vad jag känner och tycker. Utan att känna av min blyghet. 

 

Allt jag skriver här, är sånt som jag vill prata om. Eller bara rensa tankar. Hade jag inte haft bloggen, så hade jag inte pratat om sånt här. Då hade jag varit Chandler och skrattat till, kollat i marken och bara lyssnat på den andra personen. 

 

Men stärkt av denna blogg, så har mitt självförtroende höjts. Det har inte höjts till den nivå jag vill nå. ( typ Ross Geller-nivån. Hey! Han fick Rachel!). Utan den har höjts på ett sätt, som gör att jag inte är lika blyg längre. ( även om det ibland är lite spännande. Att prata med "okända" människor. Sånna som man kanske bara har surrat med på nån fest). 

 

Jag vill rikta detta korta, men otroligt ärliga inlägg till er. Ni som läser min blogg, och sen kommer fram till mig och säger att det är otroligt kul att läsa och att jag skriver bra. Era ord värmer. Era ord stärker. Ni är guld värda. 

 

Sen lovar jag att vara lite mer aktiv på bloggen. Men Mr.Tv har mått dåligt på senaste tiden, så jag har lovat att hänga med han. Men snart mår han bättre. Det sa han igår iallafall. 

 

Sen lovar jag att försöka rikta in mig på lite recesioner av filmer jag har sett. För det är ju mitt stora intresse, och det är ju katastrofalt Coventry-uselt. Att jag typ bara har en recensionen.

 

Men allvarligt talat! Tack alla läsare, och tack för era fina ord. När ni kommer fram på byn och säger att ni gillar bloggen.

 

Dom små orden, är otroligt stärkande för mig. Och den hjälper mig oerhört mycket här i livet.

 

Spanks! Spanks very much! 

 

Wänne

Idag, när jag gick och klippte den oändliga slänten i Adak med handjagaren. Med min rygg som lider av skulios, min cola-mage som lider av Wänne-menyer samt mina oerhörda biffiga spaghettiarmar, samtidigt som jag lyssnade på den underbara Kalle Moraeus senaste platta. Jag hävdar fortfarande att han skulle ha vunnit schlagern med låten Underbart, året han tävlade. Helt fantastisk låt. Jag vill vara med i Kalle Moraeus och Orsa spelmän. Nackdelen är att jag inte är från Orsa, jag är ingen spelman och jag är inte 69 bast eller äldre. (Jag är dock snart där...) 

Som sagt. Jag och min kära ägodel Mr.TV, har alltid hängt ihop. Jag diggar film och serier. Jag har sett massor av film och serier. Jag har missat många ( Catch Me If You Can, The Notebook mm ). Men det kommer jag ta ikapp. Detta inlägg kommer att handla om en av mina favoritkaraktärer. Jag tänker göra en slags trilogi inom tv-serie, samt film. Så här kommer första karaktären.

 

Serien Friends ( Vänner ) är väldigt omtyckt. Nästan alla älskar den serien. Mycket pga karaktärerna och deras liv. Jag kommer nästan ihåg första gången jag fick veta av Friends. Det var när jag hälsade på Limpan. Vi såg några avsnitt hos honom och jag var fast. Mina två favoriter under den tiden var Joey och Chandler. Främst Chandler. Mycket tack vare hans komiska tajming, sarkasm och att han är lite negativ. Joey diggade jag, för att han inte hade alla hästar hemma och var otroligt naiv. Men samtidigt en väldigt kärleksfull karaktär.

 

Men nu, när jag har "vuxit" upp. Så inser jag att jag helt har missat den bästa karaktären i Friends. Han märks inte lika mycket. Man ser inte honom, med samma slags humor som i Joey och Chandler. Men, eftersom jag är lite äldre nu och "smartare". Så har jag noterat att bästa karaktären i Vänner är ju Ross Geller. 

 

Han är klockren! Härligt nördig, roliga miner, har oftast frän dialog, underbara duster med Monica. Han har även en otroligt fin sida, och kan tas väldigt seriös också. Det går inte med Joey eller Pheobe ( Som är den sämsta karaktären i Friends). Ross Geller är nästan aldrig tråkig i nåt avsnitt. Från hans otroligt nördiga jobb och besatthet av dinosaurier, till hans försök att spela rugby för att imponera på en tjej. Jag kan slå på några avsnitt av Friends, och varje gång Ross dyker upp i rutan så ler jag. Och det är ett gott betyg. Så tack David Schwimmer, för det du har gjort med din karaktär. Du är outstanding!

 

Så jag råder er. Ni som inte har sett Friends, gör det. Och håll koll på Ross. Ni kommer tacka mig. Tro mig!

 

Part 2, kommer inom en snar framtid. 

 

Bye!

Jag har alltid tyckt om att kolla på film. Kolla på film/tv-serier, äta Wänne-menyer, lite chips och dipp samt några liter cola till det. Det har jag trivts med, och det gör jag fortfarande. Det är kul att se film. Analysera sönder dom, hylla dom ( 28 Dagar Senare, Dark Knight-trilogin, Sagan om Ringen, samt nästan allt som Danny Boyle har gjort. Eller såga filmer ( Snow White and The Huntsman, Spider-Man 3, Amazing Spiderman, Alone in the Dark mm. ). 

 

Men film är inte det enda jag är intresserad av. Jag gillar sport. Sport är bra, speciellt fotboll. Det är kul att spela, det är kul att se på och det är roligt att se när Arsenal eller Newcastle förlorar. ( Skadeglädje är rätt lovely ibland ). Ja, jag håller på Coventry. Och ja! Dom huserar i League One, med ekonomiska problem och usel trupp. Men så är det ibland, allt kan inte gå rätt här i livet. 

 

Men det här inlägget ska handla om en hyllning till fotbollen i Malå. Dess profiler och att fotbollen har fått mig att sånär, undvika se ut som en mix av Eric Cartman, Homer Simpson och Peter Griffin. 

 

Malå IF, har alltid haft förhållanden som inte har varit så bra. Vi har har hållit till i sporthallen ett bra tag, medans dom andra lagen i serien, har fått träna på fullstor plan. Vi är inte så rika, men det är förståerligt för Malå är inte så stort. Men vart är våran ryska oljekarl tex som Chelseas ägare Roman Abramatovicijfi ( tror det stavas så ). 

 

Men trots det, har Malå oftast spelat bra på planen. Hållit upp humöret och jobbat ihop, för att få föreningen att gå ihop. Det visar på kamratskap och vilja att spela fotboll och representera Malå IF Fotboll. 

 

Fotbollen i Malå har haft många profiler. Valter Stenlund ( min beste far ) han var en hård spelare på plan, som inte gav vika för nån. Förutom då han skulle göra mål, för rykten samt min egen syn visar att han inte är/var målfarlig. Men dock en ruggigt bra back. Bengt-Ove Stenberg ( målvakt ) jag vet inte hur många som har sett VM 90-krönikan. Men jag tror det var där, som Argentina fick sin ordinarie målvakt skadad och dom fick sätta in Goycochea. Benka påminner om den målvakten. Otroligt lugn, säker och styr sitt försvar bra. Tony Frank ( Forward ) Målspruta, vinnarskalle och löpte otroligt mycket. Nu kör han mest bil på jobbet. Det var tack vare han, som gjorde att jag ville bli forward. Nackdelen var att jag inte var en målspruta och att jag inte ( och fortfarande inte) löper otroligt mycket. Jag har säkert glömt många profiler. Men jag älskade att varje helg, få vara bollkall varje hemmamatch. För att se Malå IF spela fotboll, samt få en dricka i paus ( det var det bästa). Det var lycka att få se deras laganda och glädje efter varje vinst. Och varje gång, jag sprang in i skogen för att hämta bollen som nån hade skickat. Så tänkte jag "En dag, är det jag som skjuter den där sneträffen i A-laget".

 

 

Och det hände faktiskt. Jag lyckades komma in i A-laget. Dom gamla profilerna har ändrats till:

 

Patrik Stenlund ( målvakt, bror och Victor Valdes-lover) jag har sett hur han varje gång Barcelona spelat match, studerat Valdes rörelser och teknik. För han vill vara som Valdes, men skaffa samma frisyr som Tim Krul. 

 

Joel Stenlund ( Back, och bror) Väldigt lik farsan i spelstilen, och otroligt löpvillig ( lame att ha kondis! ) dock har han inte ärvt min teknik och mitt skott. Men han är duktig ändå. Sen har han ett sjukt MIF-hjärta. Det fick man se prov på förra säsongen. Otroligt stabil med en fet vinnarskalle. Han är studerat Buttner i United, för att kunna spela som han. Samt studerat hans älskling Daniel Majstorovic, för att se hur hans positionspel är. Joel loves Majstorovic.

 

Peter Vikberg ( forward, kusin ) Kallad Cavani i fotbollslaget. Nej, han är inte lika explosiv som Cavani, han har inte heller likadant hårsvall. Vi kallar honom det, för att han har en Napoli-tröja. Nu har ju Cavani lämnat Napoli för PSG. Men jag ändrar här och nu Peters smeknamn Cavani till Rafa Benitez. För han är ju coach i Napoli. Så, våran Rafa är riktigt bra som forward. En Van Nistelrooy-typ. Han står rätt, spelar smart och är en bra targetplayer. Hans idol, som han studerar varje match är Wesley Sneijder. Jag förstår inte varför. Han är ju mittfältare. Men visst, är man kär i nån. Så är man. 

 

Tobia Vikberg (mittfältare, kusin) Smart ( på fotbollsplanen) bra tillslag, teknisk och stark. Han kallas för Lloyd. Ni vet Lloyd i Dum och Dummare. Tror inte det behövs nån mer förklaring, förutom att dom är väldigt lika. Hans idol Nani, är nån han gärna kommenterar varje match. Han vill vara som Nani. Lloyd tycker att Nani är den kompletta spelaren, och vill gärna en dag bli som han. Jag förstår ingenting. För Nani är sämst!

 

Mattias Sundqvist ( mittfältare, my systers lover ) Outstanding. Är alltid steget före motståndaren, varierar enkla passar med sjuka långbolla med yttersidan. Otrolig löpvillig och bra lagspelare. Hans idol Nicky Butt har tyvärr slutat. Jag minns lite av Butt. Men måste youtuba för att se varför Matte gillar honom...

 

Björn Fredriksson ( back, kompis , skräckfilmsfanatiker ) Vinnarskalle, hård och löpvillig. Målfarlig? NEJ! Jag tror han har gjort 5 mål i karriären varav 3 på träningar. ( visst, jag kanske överdrev) men sanningen är inte lång borta.

 

Man sparar alltid, den bästa till sist. 

 

Johan Stenlund ( jag, skuliosdrabbad, filmfanatiker och usel på att välja favoritlag.) Forwarden som blev yttermittfältare, som tillslut blev back. Snyggast i laget, har bästa skotten, löper nästan mest och har en vinnarskalle. Jag kallas för en mix av Zlatan, Gareth Bale och Thiago Silva. ( jag har hört det iallafall ). Nä, skämt å sido. Jag är bäst. Håll ögonen på nr. 17 nästa gång Malå spelar. Men ni behöver inte kika om solen och värmen är framme. Jag och solen är inte best friends.

 

Jag skulle kunna nämna fler, men pga av stress, skada i pekfingret och slut på ordbajs. Så hinner/orkar jag inte. Men ni är guld värda ändå. 

 

Som avslutning vill jag säga. Jag älskar att spela fotboll i Malå IF. Jag älskar lagandan, kamratskapen och glädjen. Malå Fotboll, har räddat mig ( nästan ) fårn colamage. Malå har fått mig att röra på mig. Och jag har funnit många vänner när jag har spelat med Malå. Så tack alla grabbar i Malå och tack publiken för att ni stödjer oss. 

 

Malå IF Fotboll i mitt hjärta!

 

Wänne.

 

Efter en skön dusch, god lunch samt att ha borstat tänderna x antal gånger. Så börjar man bli människa igen, efter gårdagens trevligheter. Festen innehöll allt som en fest ska innehålla. Trevliga människor, god mat, god dryck, roliga lekar och en grym värd. Samt ett fint bröllopspar. 

 

Vi började med mingel, där vi fick en god drink och lite tilltugg. Efter det, begav vi oss upp för att inta den goda maten och bordsplaceringen. Där vi fick olika uppdrag som vi skulle göra, samt ha lite lekar. En av lekarna, var bingo. Där vi skulle notera vad som hände under festen och sen få en rad. Självklart vann ju jag. Fick en otroligt fin medalj/öppnare. Medaljen var fin, men öppnaren höll inte måttet tyvärr. Eller kanske det var jag som var för dålig på att öppna. Anywho, jag är otroligt stolt över vinsten. 

 

Efter maten blev det lite lekar, där vi delade in oss i lag. Jag kom inte ihåg allt, men jag tror att det var kasta stövel, käka kex och vissla, samt nån mer gren. Sjukt roligt var det, men jag vet faktiskt inte vilket lag som vann. Men det spelar inte så stor roll, huvudsaken är att vi hade kul. 

 

Efter lekarna blev det mycket att gå runt och prata med folk, och ha det allmänt trevligt. Tills jag fick 2 glas med whisky inom ca 30 sekunder. Det resulterade i illamående, ett toabesök, och en spyattack. Jag blev nersupen. Men det gäller att se det positivt, nu sparar jag pengar, näshår (eftersom whisky säkert bränner upp näshåren, när man luktar på det) och smaklökar genom att aldrig mer köpa, smaka eller lukta på whisky. Usch och fy säger jag bara. 

 

Efter den lilla turen till toan, for jag tillbaka till festen. Drack Newcastle ( fantastisk god öl ) godare än whisky. För mer mingel, tjatter och massor av kisspauser. Och icket att förglömma, korv med bröd som vi blev bjuden på. Det har aldrig smakat så gott tror jag. 

 

Måste även hylla Värden för kvällen. Mycket bra upplägg, med olika lekar, massor av shots och bra tal. Sen även maten var sjukt god ( men det var ganska väntat ) och skön stämning. Så tack J och M för en riktigt lyckad och härlig bröllopsfest. Och ni är så värda varandra, och jag hoppas ni kommer ha ett otroligt bra liv tillsammans. 

 

Nä, nu blire att se lite Vänner eller nå. För att sedan ladda för jobb imorn. 

 

Tada!

 

 

Efter att ha ägnat söndagen, till att samla burkar, städa och dricka kaffe. Så har jag nu bestämt mig för att försöka komma på nå mer roligt som hände under helgen. ( Ni som minns mer, kan gärna uppdatera mig. So here it goes. 

 

1: Ölpingis. Sjukt roligt, usel domare, och usel medspelare. Det resulterade i snabb fyll, spykänsla och många skratt. Hemskt, men rätt roligt spel.

 

2: Få träffa på Ellzorn irl. Sjukt trevligt. 

 

3: En hyresgäst, som faktiskt inte klagade nångång. Eller, ja det gjorde han. Men det var mest för att han var oförtjänt bakis. Men den här gången betalade han min thaimat, som tack för att han fick bo hos mig ( Antar jag ). Och det var ju snällt. Så, hyresgästen levererade. 

 

4: Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Att städa dagen efter är äckligt. Att få ölsump på fingrarna, det är pure evil! 

 

5: All mat är gott. ALL! Både före, under och efter man festar/ har festat. 

 

6: När man vaknar dagen efter, är man skabbig. Iallafall jag. 

 

7: Att festa med mina fina vänner är livet. Det visar bara hur många som tycker om en och hur många jag tycker om.

 

8: När man inte är bakis, och sen möter tex Kusin T och Broder J för att upptäcka att dom är sjukt bakis. Det mina vänner är en blandning mellan lycka/skadeglädje men framförallt släpper den lilla bakishet man hade. 

 

9: Alternativ Nr.8 är inte roligt när det drabbar en själv. 

 

10: MalåFesten var faktiskt bra. Och jag hoppas det kommer igen nästa år. 

 

11: Ja, jag kör Spinal Tap-style. Helgen var riktigt trevlig och frän. Den innehöll mycket skratt och skön musik samt otroligt sköna människor. Så tack än en gång för en wunderbar ( ja, jag har varit i Tyskland ) helg. 

 

Men nu blir det att chilla och dricka sig en kaffekopp och se nån serie. Efter en hård jobbardag. 

 

Bye!

Söndag. Denna sköna dag, som enligt mig ska innehålla serier, kaffekopp och vila. Men ska jag vara ärlig, så innehåller alla andra dagar samma "tradition". Men den här söndagen är ingen vanlig söndag. Det är söndagen efter 2-dagars festande. Även kallad MalåFesten ( Bra uppstyrt och riktigt roligt att det händer nå i Malå. 

 

När jag vaknade upp imorse trodde jag först att jag skulle vara sjukt bakis. Men icket, tydligen har jag lärt mig att man måste inte efterfesta. Man kan äta nå utan att ta den sista ölen och man kan dricka vatten lite då och då. Men visst, lite tur hade jag säkert. Det negativa när jag vaknade upp var synen i min lägenhet. Det var burkar överallt! Men som den städmani jag kan få, så är det ett minne blott och snart ska jag dammsuga och dammtorka, för att sedan vila och kolla på serier. Som jag tycker är det bästa ever!

 

Hur var helgen då? 

 

Det har varit sjukt roligt. Jag har fått prova på ölpingis ( Jag vann inte en gång ) Första förlusten skyller jag på min coach ( Det var Kusin T ) andra förlusten skyller jag på Kusin T som var min teammate. Jag levererade varenda gång, men vad hjälper det då min partner sänker våran chans till success. Skämtåsido, ölpingis var riktigt skoj. Sen innehöll dagarna med lite öl, god mat, en fotbollsmatch och massor med fina människor. 

 

Jag minns inte allt, så jag kanske återkommer med mer fakta om helgens bravader. Men tills dess, hoppas jag att alla andra hade sjukt kul och hoppas att det blir MalåFesten nästa år också. 

 

Ciao!

Sitter i min lägenhet, med Simpsons på tv, regnet som smattrar på rutan, tvättmaskinens underbara ljud och en kaffekopp  i handen. Jag ska strax iväg i regnet för att se vad en viss Adde P hittar på. Men först måste jag få skriva av mig lite.

 

Igår vaknade jag 10.30, hade egentligen tänkt gå upp 07.30. Men sängen vann kampen över Wänne. Som så många gånger förr. Jaja, sagt och gjort. Klev jag upp gjorde en god lunch ( makaroner och köttbullar) samt tog den obligatoriska kaffekoppen. Means jag satt och drack kaffe, så skulle jag se vad det var för spännande på tvn. Till min fasa såg jag att Snow White and The Huntsman gick på Viasat. Jag har aldrig sett om den, sen den hemska dagen i Vällingby, då jag och Limpan bestämde oss för att slösa pengar och tid på våra liv med att se den skitfilmen. 

 

Men eftersom jag är en som tycker det är kul ( ibland ) att titta på kassa filmer där skådespelare överspelar ( Charlize Theron i Snow White). Valde jag att se lite. Det skulle jag inte ha gjort. Alltså, hur den filmen har gått plus är för mig helt obegripligt. För den är riktigt, och då menar jag RIKTIGT dålig. Det finns inget som är bra med den. Alltså inget. Det är skrik ( ibland från mig, för den är så dålig ) det är stela skådespelare, konstiga scener, en hemsk Chris Hemsworth och Charlize Theron som är truly awful. Varför fick inte hon en razzie? Alltså jag har pratat om hat och sånt. Att man inte ska hata, för det är ett så starkt ord. Men Snow White and The Huntsman är så nära hat jag kan komma. Ahhh, skönt att få skriva av sig lite. Nu till mer positiva saker.

 

Min pappa. Min pappa är grym. Det har jag skrivit om på bloggen. Han ställer alltid upp och är otroligt snäll. Så igår när jag lyckades lämna min WänneCave och gick ner på torget för att kika lite på 60-tals veckan. Och se vem som blev Årets Malåbo. Och det blev ingen mindre än min father Valter "Valle" Stenlund. Så otroligt kul och helt rätt. Han är verkligen Mr. Malå på nått sätt. Oavsett om man spelar fotboll eller inte. Så vet alla vem han är och vad han har gjort för Malå. Så än en gång grattis farsan. Det var du värd! Och det bösta var ju att folket i Malå hade röstat fram honom. Så du ska vara sjukt stolt.

 

Nä, nu ska jag dricka sista koppen kaffe. Hänga upp tvätt, För Hängaupptvätt-Trollet har semester till den 11 juli tror jag han sa...

 

Sen ut i mysvädret och se vad som händer på byn. Ja, jag är en av få som tycker regn är mysigt och skönt. För då får man vara inne och se film. Och film är kul. Så det så.

 

Men på återseende eller nå.

Onsdagsmorgon. Vaknade ca 08.30, efter en lite speciell natt. Den började med att Limpan kaxigt sa "Jag ställer klockan på 07.00, så kan man duscha och göra sig iordning. Och hinna en dag på stan" Visst, sa jag. Natten kom. Vi somnade efter en ganska lång hemresa från Munchen. Dock hände en obehaglig grej under natten. Jag vaknade med att Limpan låg och kollade på mig. FREAK! var det första som dök upp i min skalle. Sen rädsla och till sist, metoden att vända ryggen till. Fick senare veta att vi hade nog vaknat exakt samtidigt och kollat på varandra. Så vi är väl båda FREAKS!. 

 

Men efter att ha ställt väckarn på 07.00 och vakna 08.30 ( bara snoozningar) under den tiden, så måste det räknas som ett misslyckande. Men vi lyckades komma iväg till centrum ca 10.30. Där en shoppingtur stod på schemat. Ni kanske minns mitt förra inlägg med Richard Gere och Pretty Woman? Limpan skulle köpa en surfplatta den dagen. Och jag tänkte mitt i allt, som hans Pretty Woman. Så borde han ha köpt en till mig också. Det hade räckt med en mini. Men icket! Så nästa gång, får jag väl göra nåt olustigt eller hitta en annan Richard Gere-typ tex Downey Jr (Hehe).

 

Surfplattan blev iallafall införskaffad och vi skulle fara och käka på PizzaHut. Visst maten var god, men det tog ca 40 min tills vi fick den. Trots det, dricksade jag 5 kr. Så jag hoppas servitrisen har köpt sig 10 jenka för dom och att det tar 41 långa och tråkiga minuter att tugga upp dom. Hhahahaha! Evil-Wänne. 

 

Efter svängen på PizzaHut, blev det dags för bio. Man of Steel stod på tapeten. Recensionen kommer senare, är fortfarande lite osäker på vad jag tycker om den. Det fanns mycket bra i den, men även lite mindre bra saker. Men att se bio efter att ha ätit på PizzaHut och dricka 3 öl. Det är nåt jag väldigt gärna gör om. 

 

Filmen tog slut ca 17.20. Då hade vi bestämt oss för att äta på en Indisk resturang ( Jag har aldrig provat det) med en av Limpans lägenhetspolare. Maten var sjukt god, men stark. Men helt klart nåt jag vill prova igen. Limpans mat var dock riktigt,riktigt stark. För hans tunga gav upp. Den blev för tung...a HAHAHAHA! ( Hilarious! ). Efter en skön promenad över en bro, för att smälta smaken och se på Stockholm. Kände vi oss rätt nöjd med dagen. Men jag och Limpan hade 1 plan till. Mjöd! Och nu, mina vänner. Så dök min älskade Richard Gere upp. Ja, ni läste rätt. Han bjöd mig på mjöd. Grymt snällt gjort, och vem vet. Nästa gång kanske den mjöden är utbytt mot en tv eller ett ps4. Det gäller att sikta högt girlfriends!

 

Kvällen avslutades i lägenheten med skönt häng och lite Last of us. Sen gick vi och la oss. 

 

Torsdag. Vaknade 09.00. Limpan hade varit vaken lite längre och städat undan lite. Stabilt gjort. Så det jag gjorde när jag vaknade var att duscha, klä på mig, packa och sen bara vila i soffan. Efter att Limpan hade städat, så förselog han att vi skulle ta en kaffekopp. "Sure" svarade jag. Kaffe är alltid gott. Men jag han smakade ca 2 klunkar, innan jag tappade ut koppen ute på balkongen och spillde kaffe överallt. Inklusive på mina jeans ( mitt enda par. MItt andra par luktade öl, pga jag hade spillt öl på dom på midsommar ) Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Mina händer lever sina egna liv. Ibland HÄNDER det.....Hahahahahaha! Ståupp-komiker alert,over here!! 

 

Nu så är jag hemma i lägenheten. Kikar på min älskling Gordon Ramsey och skriver detta inlägg i bara kallingar. Ja, damer och herrar. Dröm er bort, med den bilden i era huvuden. Så kommer ni somna med ett leende. 

 

För det kommer jag göra, efter denna underbara resa med Limpan. Som innehöll allt! Dålig engelska ( jag ), öl, dyr mar, öl, spilld kaffe och öl, dubbade filmer, toabesök, diskussioner om toavanor ( det förekomm, på resan mellan Lycksele och Kriberg ) plus mycket mer. Så jag hoppas och tror att vi kommer besöka ett annat land igen. Och den gången. Då ska jag fan i mig ha köpt en videokamer och filma resan. 

 

För det kan bli det mest intressanta eller tråkiga i hela era liv. 

 

Tack för allt Limpan mfl! 

 

Wänne säger peace!

Bakis, mätt, svettiga, trötta och nöjda så hamnade vi på hotellet i Munchen ca 22.30. Det vi gjorde var att vi noterade.

 

1: Den ofantligt stora tvn. Den var nog lika stor, som min hand, Och den är inte stor! Men ni vet vad dom säger om småa händer....?

 

2. Den fina mini-baren, som innehöll 2 småa cola, 2 vatten och 2 öl. Vi köpte 4 cola därifrån. ( Intresseflaggan vajar)

 

3. Det mest romantiska på resan. Dubbelsängen för två kungar. Linus hamnade på golvet ( hans iniativ). Så det var inte såå romantiskt som dom på hotellet ville att det skulle vara.

 

Jaja! Vi tänkte att vi lägger oss rätt tidigt för att vara utvilade på söndagen. Så man orkar shoppa och ta en öl i det fina vädret. Det gick sådär. Vädret var mulet med lite regn och shoppingen sög pga att det var söndag och nästan alla affärer var stängda. Dock Gick det bättre med ölen. Nästan för bra. För att dricka ca 10 öl ( STORA ), 1 drink och äta 2 middagar på kvällen, för att sedan somna full till en amerikansk film som förstås var dubbad.

 

Måndagen kom. Vi vaknade med torr käft, skallebang, trötthet, och ångest över att ha slösat för mycket pengar på öl och middag. Iallafall jag. Men vi hade inte tid att ligga och dra oss. Efter att ha sett lite dubbad Förhäxad, så bestämde vi oss för att bege oss ut i regnet ( såklart ) och shoppa lite. Och med shoppa menar jag Limpan, för han är Richard Gere och jag hans Pretty Woman. Nackdelen var att Pretty Women fick saker.

 

Måndagen var skön. Lugn och skön, sen avslutade vi med 1 liters öl och schnitzel på Hofbräuhaus. Otroligt gott! Dyrt men gott och riktigt bra. Rekommenderas starkt!. Sen efter det, bestämde vi oss för att gå en liten sväng och kika på stan. Innan vi kastade in årorna.

 

Tisdagen var kommen. Vaknade upp fortfarande trött, bakis och ångest över att man har slösat pengar. Men är man på semester, så ska det slösas på onödiga saker. Det tycker iallafall jag. Ja, men vi checkade ut ca 09.10 (Tror jag ) för att bege oss till flygplatsen. Där åt vi en torr schnitzel, som en sur gammal gubbe gav oss och drack 1 öl. Vi fick även i oss lite kaffe och kakor/donut av en sur gammal tant. Flyget gick bra ( Det hände inte så mycket där ) 

 

Äntligen framme i Stockholm ca 15.25. Ah, fint väder och människor som i panik sprang till gaten dom skulle på, eller folk som stod i en kö till nåt som jag än idag inte vet vad det var för nå. Men vi fick väskorna, gjorde dagliga turen till toaletterna och började bege oss för att möta upp Bardolof och käka nå middag med honom. 198 kr fattigare, hade jag fått mig en rätt skabbig biff, gammal dressing men bra sällskap i Limpan och Bardolof.

 

Men nu, mina vänner. Så ska ni få höra. Limpan började leverera. Han tyckte att vi skulle fara och ta en öl på Brewster Dog. ( Tror det hette så. ) Han föreslog att vi skulle gå dit, för att jag skulle få se massa fina saker och att det max skulle ta 15 min. Efter att ha sett 1 firma-fest för poliser. ( Är lite osäker om det var en firma-fest, jag tror det. Men jag är som sagt inte säker. ) Massa joggare ( Lame! ), och lite stentrappor och affärer. Så sa Limpan" Nu har vi gått 10 min" Jag " Är det långt kvar?" Limpan " Max 10 min till". Så efter 10 minuter, stannade vi upp. Kollade på kartan och noterade att det var en bit kvar. Värmen tryckte på. Ni som känner mig, vet vad jag tycker om värmen. Men jag tänkte att jag försöker bita i. Visst klagade jag ibland, men det är sån jag är (Ibland) när det blir prat om kondition. Jaja, efter ca 35 min hamnade vi på puben och fick våran öl. Och jag kan säga, det var värt den där resan. För den var faktiskt riktigt god. Så all heder till Limpan, som drog iväg mig och överlevde mitt tjat. Även om han sa, när det stod att det var 9 minuter kvar på kartan till våran destination "Wänne, det är 9 min kvar. Ska vi fortsätta?" Så var jag tvungen att låta lite dryg och säga " Har vi gått i ca 30 min, så kan vi gå i ca 9 till. "

 

Men ölen var som sagt god, och nu ska vi snart isäng. för att ladda för en dag i Stockholm. Pengar kommer att flöda och öl kommer att drickas. För det är semester och då ska man ha roligt.

 

Frågan är om vi kommer ha tur med vädret i Stockholm, for real...

 

Bye

 

 

 

 

 

. Bra början med idén att ta en lugn midsommar, som gick käpprätt åt h-vete. Bakis, svettig och illaluktande.

 

Sen blev dagen lite bättre när jag hamnade bredvid en milf på flyget ner till Stockholm. Limpan satt och luktade öl bredvid en ca 11-årig tjej. Jag tror hon har men för livet. Milfen också...

 

Sen såklart va det en unge som skrek högt och konstant i 1 timma. Jag är mer och mer tvekis till att skaffa kid alltså.

 

Nu sitter vi på O'Learys med en god Staropramen och inväntar en dubbelburgare. Förhoppningsvis mår man lite bättre efter det.

 

18.15 flyger vi till Munchen. Och intar Tyskland med storm. 

 

Resan är igång.

Nu har man alltså semester. Eller semestern börjar ju på måndag, men jag har semester nu för jag är ju ledig imorn och sen är det helg. Så att.....men det var inte därför jag skrev.

 

På lördag åker jag och Limpan till landet med öl, några synthband, Rammstein (lika usla som Pitbull?) och korv samt en sjukt underhållande fotbollsfilosofi. Jag menar såklart Tyskland. Jag har aldrig varit i Tyskland, man har ju haft sina förutfattade meningar om det. Men tydligen ska det vara rätt fint och att man får en trevlig upplevelse. 

 

Jag är sjukt laddad för resan. Jag är så laddad att medans jag packar dricker jag en öl, äter chips och choklad. I hopp att få visa tyskarna min heta Tom Hardy-kropp. Frågan är om Tyskland pallar ett besök av Wänne och Limpan. Det återstår att se. 

 

Jag ska försöka blogga under resans gång, så ni får se hur det går för Morgan ( Jag) och Ola-Conny ( Limpan) när vi intar Tyskland med knackig engelska och lite fylla. 

 

Så försök håll utkik, så ska jag försöka uppdatera er. 

 

Nä, nu ska jag ta en bira, packa lite och samt fundera på varför! VARFÖR! Nicky Minaij och Lil Wayne gör en låt ihop. Det är ta mig fan det sämsta jag har hört!! Hemskheters hemskhet.

 

Hejdå! eller Auf wiedir...auf widde....auuf...

 

Äsch, Ciao!