Prylar...
Alltså, idag har det varit tungt för Wänne Tha Man. Efter att ha slitit så hårt på jobbet, ovanligt hårt. För att försöka få ut och vattna alla planteringslådor, så ringde det i min sov/äta/film-klocka. Det var äta signalen som tjöt, jag skulle bara hinna få ner 2 planteringslådor, så var ett kvarter klart. Glad i hågen tänkte jag " Gör jag den här goda gärningen, så kommer nåt bra att hända". Så jag körde våran eminenta elbil till vattenuttaget, hämtade 2 kannor och skulle just lasta dom på elbilens flak. När jag i mitt stilla och otroligt naiva sinne Hjärnan sade " Men Johan Wänne Stenlund! Det säger sig ju självt att det går fortare för dig att gå med kannorna, än att lasta dom på elbilen. För då får du ju mat lite snabbare. Right?" Jag svarade " Eh, GÄRNA det (skrattade lite för mig själv där, jag är smygrolig ibland).
Jag spände mina spaghettiarmar, tog tag i dom 2 halvfulla kannorna och begav mig mot uppdraget som skulle avslutas innan lunch. Likt Frodo, kände jag mig som the choosen one. Dock hade jag ingen Gandalf i närheten och det närmaste till Sam, Merry och Pippin var 3 trastungar som inte gjorde speciellt mycket. Men jag tänkte, att detta ska jag klara själv. Det gjorde jag också. Men inte helt utan problem eller hemskheter.
Jag kände att jag blev blöt på min högra ficka. Och tyvärr var det i fickan där min iphone låg. Jag tänkte inte så mycket mer på det, tills jag kom hem och skulle se om jag hade fått nå sms eller nå roligt. Så såg jag att den var helt svart. Helt tom och tyst. Hemskheters hemskheter! Vi som har upplevt så mpnga roliga saker. Den har tex överlevt ett fall på asfalten x antal ggr. Mitt öronvax och mina flottiga fingrar. Men nu, efter att ha fått vatten i sig, blev botten nåd ( Hahhaa! Botten..fattar ni? ). Men jag startade med återupplivningsförsök.
1: Trycka så hårt jag kan på startknappen. (Testa den 3 ggr)
2: Snurra på den för att se vart felet var. (Testa den 2 ggr)
3: Sätta den i laddning. (Testa den 2 ggr)
4: Köra den i torkskåpet. (Testa den 3 ggr)
Tyvärr mina vänner, så hjälpte inte det. Min vän har gått bort. Det är tyvärr sånt som händer, men det jag tyvärr kommer att uppleva är skadeglädjen. Och den är icket rolig, men väl befogad. För jag kan också känna skadeglädje, ty det är den enda glädjen.
Nu är det ju såhär att jag har lyckats fixat mig en ny telefon, så nu kan ni nå mig på samma nr. ( Ja, jag pratar direkt till er Mamma och Pappa) .
Så, det är det som har hänt mig denna tisdag. Nu kan det bara bli bättre.
Ciao!
Att bli äldre, har sina baksidor...
Idag är det 4 dagar sen jag fyllde 28. Lite äldre, och lite klokare säger man ju. Men, det vette fan alltså...
Idag har jag märkt att jag börjar komma in i ålderns höst. Minnet blir sämre, synen blir sämre, hörseln blir sämre mm.
Jag skulle fara och tanka idag ( typ det enda jag kan med bilar). Började bra, med att jag fick panik då det tog ca 22 timmar (i själva verket tog det ca 2 min) innan jag fick slå koden. Paniken hopade sig, tårarna började komma, och skallen började röra sig i 120 för att försöka hitta åt nån som kunde hjälpa mig. Men tack vare mitt tålamod alt sena reaktionsförmåga, så fick jag slå koden. Och koden den kom jag ihåg, så jag är inte så gammal.
Men, efter jag hade tankat bestämde jag mig för att fara på Ica och köpa lite varor för att göra en god lunch. Jag gick in, glad efter att ha överlevt fadäsen som uppstod vid Statoil. Jag handlade allt jag behövde. Det visade sig senare att det gjorde jag inte. Och det i sin tur resulterade att jag cyklade i panik till Konsum för att köpa grädden jag hade glömt bort att köpa. Paniken som uppstod var att jag redan hade börjat med maten, och som den nojiga personen jag är. Så gick mina tankar, att jag har ca 7 min på mig innan maten fattar eld och lägenheten brinner upp. Jag tror inte det kan hända på det sättet. Men vem vet?
Anywho! Tillbaka till Ica. Jag hade betalat, och jag var lycklig för att jag äntligen hade köpt smör också. Senaste tiden har jag bara haft ost på mackorna. Det är torrt...
Men när jag efter att ha betalat och lastat in påsen i bilen och skulle köra iväg, som den coola 28-åringen med snerygg, och inget hårsvall jag är. Såg jag vad jag hade glömt. Jo, när jag hade tankat, så hade jag tydligen glömt skruva på tanklocket på bilen och fällt igen luckan. Så medans jag trodde att jag var så cool i min bil. Körde jag runt med en öppen tanklucka, och inget tanklock. Men jag hade tur. Tanklocket var kvar, jag kunde snabbt som f-n. Kliva ur bilen låtsas kolla på bakdäcket medans jag fixar skiten som hade uppstått.
Men vem vet, kanske inom en snar framtid så glömmer jag att ta bort...men vad heter det? Ni vet saken man tankar med. Det är en slang med och nå mer. Jaja, jag kanske glömmer bort den och går Garden State-style i Malå.
Och om ni får se det live, så bjuder jag på det. För jag lär säkert glömma bort det 10 min senare...
Bye
Tack för gratulationerna + Sammanfattning av mina 28 år so far...
Först och främst vill jag tacka så otroligt mycket för alla fina gratulationer jag har fått. Allt från sms, till samtal och framförallt på facebook. Det värmer otroligt mycket faktiskt. Att få se och höra att man har så många vänner omkring sig. Dock är det 1 som inte har hört av sig. Han har ca 2 timmar på sig. Jag nämner inga namn så P-Dawg inte behöver skämmas. :)
Men jag tänker ge er en kort sammanfattning på vad jag har upplevt i alla dessa 28 år som jag har levt. Visst, jag kommer inte ta med alla saker. Men jag ska försöka dela med mig av så mycket. Nu kör vi!
0-10 års ålder : Johan "Karl-Erik (Lite senare i livet tillkom Wänne) Stenlund föddes den 5 juni, 1985. Jag har hört att sjuksyrrorna kallade mig den sötaste ungen dom har sett, som hade ofantligt mycket hår på skallen och jag såg att jag var otroligt välhängd ( Det visade sig senare att det var min navelsträng) jag märkte det när dom tog fram saxen...så att säga. Anywho, när jag var på väg hem från BB ( Inte Big Brother) så hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Det var tydligen 2 till avkommor som hade framkallats. Min syster och min storebror. Men morsfars var inte nöjd med deras guldklim ( MOI ) utan bestämde sig för att framkalla favoriten i deras ögon. Det märkte jag idag. ( Dom åkte till Umeå för att se min lillebror spela fotboll, på MIN födelsedag) men jag är inte bitter. Så jag föddes in i en familj, med 2 päron och 3 syskon. En väldigt fin familj må jag säga.
Sen när jag lärde mig att gå, eller iallafall stapla fram. Så utvecklade jag ett behag eller ett sug om man säger så. Suget var att slå skallen i allt som fanns. Ja, det finns videobevis där min panna är blå. Jag hade tydligen ramlar och slagit huvudet på ett bord. Det var nog inte första gången heller. Men så småningom fick jag ordning på fötterna och fallen samt skallebangen försvann allteftersom. Jag hade många leksaker, framförallt Transformers, Turtles och jag diggade även fotboll. Men jag tror jag hittade åt den bästa leksaken vid 2 års ålder. Snoppen. Med den kan man pissa med...kanske inte skulle ha skrivit det där. Men jag hade lovat höjdpunkter. Och att hitta åt Mr. Weenie. Ja, det var en höjdpunkt. Iallafall in my book.
Fotboll, ah denna sport. Jag har alltid älskat den. Jag kom ihåg när jag spelade i knatte varje söndag (tror jag). Det var tider. Man hade kondis, man fick saft och som avslutning fick man godis. Inga bekymmer, inga krav. Utan bara lek och massa föräldrar som stod och var bakis och låtsades att vara intresserad. ( Det var säkert så).
Det var när jag spelade Knatte som jag träffade många av mina kompisar. Så det har varit guld värd.
Jag minns inte alltför mycket av när jag började skolan och vad vi gjorde. Men jag minns att jag tyckte det var skoj. Det var mycket lek, mycket springande och många kompisar. Vet inte om jag kan skriva så mycket om min skolstart. Har ni nå minne, så får ni gärna kommentera.
10-20 års ålder: Mellanstadiet. Åh, jag minns att det var disco, och det var mer läxor och det var högre tempo. Det var fotboll på rasterna, det var rädsla att bli snöbadad av killar i högstadiet. Mellanstadiet var en skolperiod som inte gav så mycket. Det var som en resa man var tvungen att uppleva, men man minns inte så mycket av den. Typ som Star Wars- filmerna. Fast utan alla usla lines och konstiga scener. Därför hoppar jag över till när jag började i årskurs 7. Det var starten på livet. Det var nu man skulle utvecklas och få se vad som skulle hända med en i livet. Hur man skulle bli. Det började med att våran lärare sa att vi skulle delas upp i 3 klasser. 7A, 7B och 7C. Det var för att massa nya elever från Rökå, Adak och Kriberg skulle gå på Nilaskolan. Jag hamnade i bästa klassen 7A. Och våra elever som dök upp från andra byar, var verkligen sköna. En som uttryckte sig med ordet "HEJDLÖST" rätt ofta. Ja, man kan säga att han hördes nästan hela tiden. En annan höll världens bästa redovisning om kaktusar. Otroligt intressant. Det finns tydligen runda och avlånga kaktusar. ( Det ni!) . Dom två är jag oerhört tacksam över att jag fick gå i samma klass med, och jag är glad att vi är så nära vänner än idag. Även om vi inte ses allt för ofta. Men som sagt, alla i klass 7A ska ha en eloge för hur ni är och var. Ni gjorde min skolgång otrolig skön och lättsam. Årskurs 7 var en rolig tid. Man fick hår på leksaken (Mr. Weenie) hår under armarna. Och jag hade även hår på skallen. Även om jag såg att det hängde löst,så att säga...
Årskurs 8, kan man säga var en transportsträcka till den rafflande avslutning på högstadiet. Nämligen årskurs 9. I årskurs 9 hände det många saker. Kondisen försvann, håret började avta, jag utvecklade cola-mage, jag lyssnade på Limp Bizkit ( inte stolt) , jag tyckte att Pearl Harbour var en bra film och jag kommer fortfarande ihåg min polares kaktusredovisning. Det som jag minns rejält från årskurs 9, var att jag fick glasögon. Som tydlgen var en onödig utgift. För jag ser inte så dåligt (Sorry morsfars för att ni var tvungen att betala). Sen en annan sak som hände när man gick i nian, var ju att man fick köra moped. Fattar ni vad coolt? Man kunde köra till Kriberg och hälsa på mina kompisar, jag kunde köra till Statoil och köpa godis och hyra filmer. Man kunde köra i princip överallt. Man kände sig odödlig på vägen. Det fick jag äta upp. Jag krockade med min moped...med en bil. Jag flög, landade i ett dike,med en tappad sko, som låg uppe på en kulle med min sock i skon. (hur fan gick det till?) Men oroa er inte. Jag hade tur, jag hade riktigt ont i benet och några skrapsår samt en liten men intensiv chock, och så fick jag en notis i norran. Det stod inte mitt namn. Men jag visst ju att det var jag. Jag fick vara hemma från skolan i 2 dagar. Dom ägnade jag till att se The Green Mile, 2 gånger tror jag. Äta lite godis och bli uppassad. Dagen när jag kom till skolan fick jag många blickar mot mig. Först tänkte jag "Wow,jag måste ha slagit i snygg-trädet när jag krockade" Men sen kom jag på att det kanske bara var blickar för att se om jag hade fått nå men i livet. Eller bara att dom ville kolla in kändisen från norran. Vad vet jag? Det började närma sig sommarlov. Oj, oj, oj! Det var nu det skulle hända. Man skulle ta examen från högstadiet. Man skulle välja vad man skulle gå på gymnasiet. Man skulle bli nåt. Jag valde Samhällsvetenskapliga linjen i Arvidsjaur. Missförstå mig inte. Jag är glad att jag valde den linjen, för jag var lite orolig hur klassen i Arvidsjaur skulle vara ( jag har skrivit om det förut). Men som ni vet, så var det en grym klass och jag ångrar inte mitt val. Så tack klassen i Arvidsjaur för att ni gjorde så att jag inte behlvde vara orolig nångång uder gymnasietiden. En riktigt bra klass och en riktigt frän tid. I gymnasiet hände mycket. Jag tappade kondition, håret började försvinna och jag skaffade mig körkort. Ah, det var en riktigt rolig tid, som jag lätt hade velat göra om. Men jag är ju inte Billy Madison ( Ni, som har sett den vet vad jag menar. Otroligt dålig film...). Men som sagt, det var en härlig tid med massa nya och sköna människor.
20-28: Ja, det som har hänt är att jag har arbetat på massa olika jobb. Tjänat pengar, köpt filmer and so on, and so on. Jag har upplevt många bra filmer tex 28 dagar senare, Sagan om Ringen, The Dark Knigt. Jag har upplevt usla filmer tex Spiderman 3, Snow White and The Huntsman och Fantastic 4. Men det är bra att uppleva usla saker. För då uppskattar man dom grymma sakerna mer. Jag har utvecklat en mix av cola/öl-mage, utvecklat skallighet, tappade otroligt mycket kondis och även ett beroende av Wännemenyer. Jag har haft mina ups och mina downs. Jag har skrattat, jag har gråtit. Jag har lyckats hålla kontakt med många av mina gamla vänner, jag har skaffat nya sköna kompisar, jag har en otroligt fin familj, jag har blivit morbror till 2 härliga flickor, jag har skaffat egen lägenhet, jag har skaffat bil, jag har blivit mer bekväm med mig själv, jag har blivit mer framåt (kan bli bättre) , jag har skaffat bil, jag har skaffat blogg, jag har skaffat drrömmar. Och nu 5 juni 2013, är Johan "Karl-Erik, Wänne" Stenlund 28 år gammal. Lite mindre hår, en rygg som är så sne att snett blir rakt, en wännemeny-mage som inte går att träna bort. Men jag är fortfarande killen med drömmar. Och jag håller på med nåt nu,som kommer ta tid. Men får jag det klart, så hoppas jag och tror att jag kommer att synas längre fram. Och vad det är, ja det hoppas jag att ni kommer att märka.
Som avslutning vill jag än en gång tacka för gratulationerna jag har fått. Det värmer som sagt otroligt mycket.
Well, nu blire nån grym serie och sen sängen. För face it. Jag är gammal och jag behöver sova ut.
Tada!
Lättskrämd, tålamod och Pappa= Ernst Kirs ( Hur man nu stavar efternamnet) TV4-snubben.
Jag har förut pratat om att ja är lättskrämd. Allt från Broder J, fjärilar (True story) , kassa filmer typ som Oblivion, hästar och "artisten" Carola.
Idag skrämde en fågel mig. Den hånade mig med att först skrämma mig och sedan skita ner sig, när den flög iväg. Det var inte en vacker syn kan jag säga. Så just nu är det fågel 2- Wänne 0. Hur kan den få 2 mål undrar ni? Jo, först skrämde den mig, så jag höll på dö och sen fick den även ett mål för den dominerande avslutningen med fågelrövhål och bajs.
Så nu kan vi lägga till fåglar på listan. Jaja, annars är jag rätt häftig. Iallafall i mina ögon.
Men det är inte det, detta inlägg kommer att handla om. Nej, det kommer handla om tålamod och mina byggarkunskaper.
Efter att ha fått hjälp av min snälla far, med att hämta bordet som jag hade som uppdrag ikväll att skruva ihop. Påbörjade jag resan som innehöll glädje, svett, tårar och lite sår.
Del 1: Efter att ha fått värdefulla tips från min far, hur man använder verktyg mm. Så var jag igång. Det började bra med att jag fick upp kartongen. Jag använde kniv för att skära upp tejpen. Men det går även bra med andra verktyg. Tex sax och såg. Det SÅG jag på tv en gång. Hahaha! Anywho, kartongen är borta. Nu startar monteringen.
Del 2: Det började rätt bra. Jag fick ihop alla skruvar på plats ("skruv" Hahaha! Rätt roligt ord...skruv. Ja, jag är 28 år snart. ) Jaja, jag läste anteckning noga och än så länge inga svordomar. Förutom en trasig rygg. Men det är mitt eget fel. Inget blod heller. Dock kom det både glädje, svett och framförallt tårar när jag såg att jag lyckades. Wänne Timell is now a new Superhero.
Ett bord är klart. Nästa grej är en hylla.
Del 3: Hyllan var ganska lätt att få ihop. Jag for och köpte mat och farsan byggde hyllan. Det är också ett tips. Använda sin far som verktyg.
Del 4: Spegeln tog jag hand om. Som den gentlemannen jag är. Nu ska ni lyssna noga! Man tar upp spegeln kr lådan....sen är det klart. Hängde ni med?
Nu äntligen är vi klar med att få upp mina nya möbler i lägenheten. Lite snyggare, lite fattigare och rätt nöjd. Precis som det ska vara.
Nu ska jag nog avnjuta några avsnitt av Friends.
So, see you later!
Wänne Timell
Ps. Farsan hjälpte även till att sätta nya lister. Det var väl LISTIGT gjort? Ds.
Alltid bra att avsluta med ett joke.
Wänne Timell Comedian.
Roadtrip med plusmeny
Efter en hård jobbardag, så begav jag mig till Norsjö för att äta en snabb middag med P-Dawg ( Ja, det uttalas Pee-Dawg) för att sedan bege oss till Skellefteå och kolla på en film jag har längtat efter sedan det kom på tapeten att det skulle bli en nyinspelning samt att den se fått bra kritik, förutom i VF. Men vem lyssnar på dom?
Jag tänkte iallafall beskriva dagen från maten i Norsjö till mitt arsle på soffan i lägenheten med Alla älskar Raymond i bakgrunden.
Först och främst måste man ju duscha. Speciellt när man jobbar lika hårt som jag och svettar ner min arma kropp med colamage, spaghettiarmar samt den otroligt raka ryggen.
Anländer till Norsjö, för att måsta vänta på P-Dawg innan han slutar jobbet! Det är sjukt, jag vet. Men nångång så måste det ske...
Anywho! Efter att ha intagit en godkänd middag. Så begav vi oss till Skellefteå. Staden där allt är möjligt. Jag menar, Skellefteå AIK vann ju SM-guld så.
Efter en lugn och smidig bilkörning med 80-tals musik i stereon, så dök vi äntligen upp i Skellefteå. Vi införskaffade oss godis och dricka för att ladda upp inför The movie, även kallad Evil Dead.
Började bra, med att när jag skulle lämna biljetten. Så blev jag tokdissad av "biografkonduktören" (kanske inte heter så, men det är min blogg så.) Jaja, jag gjorde ju nån glad då P-Dawg höll på att spricka av skratt. Kan även vara att han stoppade in 10 baconchips samtidigt.
Recension: Så har man nu upplevt Evil Dead, gjord av en kille som heter Fede Alvarez.
Jag diggar verkligen originalet. Bruce Campbell som den underbara karaktären Ash, dom otroligt snygga kameraåkningarna som gjordes med enkla knep, och den lite simpla men ack så underhållande historien om stugan samt Book of The Dead.
Den nya versionen, saknade lite av den svarta humorn som förekom i Raimis version. Men den tog igen det på skrämseleffekt och gammeldagsvåld. Jag har inte sett en sån här våldsam film sen Alejandra Ajas film Haute Tension. Ni som har sett den lilla pärlan vet vad jag menar. Alvarez visar att han är modig med att visa en sån här film 2013 och samtidigt dissa cgi för att göra effekterna "som förr i tiden".
Skådespelarna gör det dom ska. Det är ingen som sticker ut, och jag är mest imponerad av allt äckel dom ställer upp på.
Summa sumarum, så är det en godkänd film. Hade lite högre förväntningar ( varför vet jag ej ) men det kändes som att den skulle vara bättre. Men hey, jag ser hellre om den här 100 ggr igen. Än att måste se Oblivion eller Snow White and The Huntsman igen.
Men det fränaste på kvällen var att jag och P-Dawg, än en gång satt ensam i bion. Ni kanske kommer ihåg min historia om Pacifier. Då vi även där, var dom enda i bion. Men nu tycker jag faktiskt att det inte var vårt fel. För Evil Dead är en bättre film än en barnfilm med Vin Diesel som barnvakt.
Dock är det lite sjukt att det händer igen, och att det var VI som än en gång va dom enda i biografen. Well, lite humor var det. Och vem vet. Det kanske händer igen.
Jag menar rykten säger ju att det ska startas med nån ny Star Wars-trilogi. Och har mänskligheten nått vett i skallen ( inklusive jag ) så går man inte och ser skiten. Visst jag kommer säkert hamna där om P-Dawg tvingar mig. Men det är jag som kompis. Jag låter ögonen blöda, öronen blöda och mosa hjärnan av George Lucas bullshit. Allt för att min kompis ska ha det bra.
Nä, nu blire lite Raymond och sedan ladda för match imorn.
Tada och godnatt!
En hyllning....
Hår...
Människor har alltid haft hår. Hår på skallen ( Lame!) , skägg, hår på armar, hår på ben, hår under armen, könshår mm.
Jag hade också hår på skallen en gång. Morsan utnyttjade det med att sätta en hink på huvudet och klippa pottfrilla. Samt lura i mig och säga att det var snyggt och alla hade det. Det var jag och max 2 till. En av dom var nog broder J vid ett tillfälle.
Nu på slutet har jag accepterat att mitt hår håller på att försvinna. Om jag inte rakar skallen nog ofta, så får jag veta att jag har lite hår. Senast igår på träningen.
"Du måste raka dig snart. Det syns ju att du har lite hår och börjar bli flintis"
"Ja, du börjar få samma frisyr som Zidane"
Dvs, att jag snart blir helt kal uppe i skallen. Men det gör inget, ibland får jag skägg. Eller skägg och skägg. Det ser ut som jag har tejpat fast pubishår på hakan. Men det har jag inte. I promise.
Nä, för att jämna ut att jag inte har hår på skallen. Så har jag istället fått den stora äran att få lite näshår. Och det är där hyllningen kommer in.
Jag kommer inte att hylla näshåren. ( För It's The Devil! ). Nä, jag ska hylla en annan grej. Innan jag köpte denna fina maskin som kallas nästrimmer. Så slet jag ut näshåren med en pincett. Varenda strå jag tog, så sprutade tårarna och jag övervägde att låta det växa ut för att sedan säga att det var min mustasch/skägg.
Men efter att jag köpte nästrimmern, njuter jag varenda gång jag ser att ett nässtrå är för långt. Det är bara att gasa på. Visst, jag har varit orolig att köra fast ibland. Men kom igen, skulle det kunna hända? ( Ja, jag jinxar det. Men lite kaxig får man vara)
Min nästrimmer gör ett kanonjobb. Den gör jobbet som ingen vill göra. Den ställer alltid upp för en, förutom då batteriet är tomt. Men jävlar vilken bra maskin alltså.
Tyvärr börjar min att sjunga på sista versen. Så snart är det dags att införskaffa en ny. Och tro mig, det får kosta vad det vill. Bara det inte stiger över 500 kr.
Nä, en nästrimmer is tha shit. Nästrimmer for president som The kids brukar säga.
Nä, nu tar jag helg. Men först ska jag bara trimma näshåren.
Tada!
Kampen mot klockan, och den avvaktande kampen mot diskmaskinen..
Idag var jag för första gången på gymmet, efter ett (ofrivilligt) uppehåll på x antal månader. Det som fick mig att ta upp kampen för att få en kropp likt David Hasselhoff i Baywatch, eller JD i Scrubs eller kanske slå på stort och se ut som Robert Downey Jr i Iron Man. Var just det fina vädret vi hade. Det fick mig att tänka på Beach 2013. Tanken att bada och visa sin ståtliga bringa.
Så, då tänkte jag att man kanske kan fuska sig till en kropp alá Tom Hardy. Eller bara i mitt fall, satsa på Julafton 2013 och gå utan tröja då istället. Visst jag kommer frysa, jag kommer bli sjuk för mitt immunfösvar mest ligger i dvala eller som vanligt gett upp.
Skämt åsido. Det jag först försöker få bort är min "heta" cola-mage. För det känns som att nånstans därunder finns det nåt som gör att jag blir lämmen. Och blir man det, så har jag för mig att det är att man får träningsvärk i musklerna. Så det vore ju spännande att se om teorin stämmer, eller att en cola-mage också kan få träningsvärk.
Sen är det ju kul att försöka hålla sig i form, även medans man spelar fotboll. För att kanske orka 90 min, även i 220 graders värme (som det ofta känns för mig) på sommaren. Och kunna leverera när man får spela, så att vi får ligga uppe i topp och slåss om uppflyttning. Istället för nedflyttning.
Så nu ska jag försöka hålla i att vara på gymmet varje dag då vi inte tränar, förutom helger. För på helgen FÅR och SKA man vara ledig. För när annars kan jag hänga med mina kompisar Mr. Tv, Mr DVD och deras släkt The Movies?
Hur det går med kampen mot diskmaskinen, så står det just nu still. Jag har hittills handdiskat. Och det beror på 3 saker.
1: Jag har för lite bestick, tallrikar och koppar.
2: Jag är fortfarande lite osäker på om min diskmaskin kommer att bli T-1000 och jaga mig runt Malå. Ni vet, precis som han gjorde mot John Connor. Kruxet är att jag måste hitta min Arnold innan dess.
3: Jag är orolig att om jag startar den, så kommer jag få en pool i mitt kök. Visst, det vore trevligt. För då hade jag kunnat vara som Hasselhoff. Men ändå, vart ska man äta liksom?
Men snart känns det som att jag måste testa diskmaskinen. Ingen minns en fegis (som en god vän till mig) ofta säger.
Förresten just nu står det 3-0 mellan Wänne och Tvättmaskinen. Och det är bara halvtid. Men ändå.
Jaja, nu blire käk och sen en powernap.
Ciao!
Wänne-Tvättmaskinen 1-0
Efter att nu har bott i min tvåa på Bonden i snart 1 vecka. Har jag nästan hunnit testat allt. Jag har hunnit dammsuga, jag har hunnit se några filmer, jag har hunnit sova på soffan och jag har hunnit gå in i väggen 2 ggr när jag skulle på toa. För i min gamla lägenhet var toadörren till höger när man stod i hallen. Nu är den till vänster. That is sick! Men jag vänjer mig kanske nångång.
Men ikväll, skulle jag göra det jag hade gruvat mig för sen jag såg den. Den var ny, den var spacig och den var som när man såg "Snow White and The Huntsman" Man ville se den, för att den kunde ju vara bra och att den kunde funka. Nu vet ju alla att det är nog den sämsta filmen ever. I hård konkurrens med Oblivion.
Jag kom hem efter en fotbollsträning, som såklart visade att jag är gammal, jag har ingen kondis och att en osladdad grusplan inte levererar (jag var tvungen att googla ordet "levererar" för att se om det fanns nå som hette så). Tydligen. Vart var jag?...
Just ja, jag kom hem och hade bestämt mig, för att prova den manick, denna Terminator, detta spaceship. Efter att ha laddat upp med fika. (Nej, inget godis) utan mackor mm. Stabil, jag vet. Tog jag på mig mina nyinköpta fotbollsskor (för att gå in dom) och satte igång tvättmaskinen. Jag satte mig ner, för att se så den startade och allt gick rätt till (True story). Jag hann bli orolig när jag såg att den bara fylldes med vatten, utan att röra på sig. Tankarna spreds. "Kommer jag få en egen pool?", "Kommer jag skrika lika högt som när Broder J skrämmer mig, och kasta handdukar på golvet?".
Som tur var började det hända saker. Dörren öppnades inte, så vattnet kunde sprida sig genom lägenheten. Maskinen rörde på sig. Jag log, jag klev upp stolt, och sa till min vän (tvn) "Detta gjorde vi bra!". Så efter 45 minuter, fick jag hänga upp min tvätt. Och det var inget fel, inga hål, ingen unken lukt och ingen Tvätt-Alv som hade snott nå sockpar eller kallingar.
Jag har vunnit över tvättmaskinen. Iallafall den här gången. Men jag kan garantera, att nästa gång jag tvättar. Så kommer jag att köra samma procedur. För det funkade ju.
Nästa utmaning blir diskmaskinen. Och den mina damer och herrar. Det känns som matchen med STORT M! Hur det går,ja det får ni veta sen. Tillsdess kan ni önska mig lycka till.
Wänne The Winner!
Äntligen!
Lördagen den 27/4-2013. Då fick jag min nya lägenhet. Så den dagen spenderades med att bära grejor, sortera, samt dricka kaffe. Jag har nu bott i lägenheten i ca 3 dagar. Och jag trivs otroligt bra. Även om det är en del kvar att göra.
Sen är det grymt att man har familj och vänner som ställer upp och hjälper till. Speciellt tack till Mother and Father. Ni är guld värda. Även om pappa har en tendens att vara likadan som Phil i Modern Family. (Ni som har sett det,fattar nog vad jag menar). Men som sagt,1000 tack!
Nu börjar resan att fylla ut lägenheten med diverse grejor. Hyllor, glas, tallrikar, filmer, köksredskap och framförallt mat. För just nu leverar inte mitt kylskåp. Men det är bara att ta "tjuren i svansen och dela upp skiten" (Japp,jag kom på ett nytt ordspråk".
Nä,nu är det snart dags för träning. Sista träningsveckan innan premiären på lördag mot Ålund. Det ska bli sjukt skoj att säsongen drar igång. Sen en annan positiv grej, är att jag inte har hört nån låt av Pitbull på radion på säkert 8 dagar! WIN!
Jaja,tada!
Wänne!
Första arbetsdagen.
15 april. 06.00. PIP,SKRIK,PITBULL (artisten), och ett till PIP! Så blev jag väckt av mitt alarm imorse.
Jag har varit arbetslös rätt länge. Jag fick ju chans att få jobb nere i Bredaryd,men dom tog en annan kandidat.
Men idag,så fick jag alltså börja min obligatoriska säsongsanställning på kyrkogården i Malå. Det känns bra att få nån slags rutin på dagarna. Känna att man gör nå.
Dagen började riktigt bra,med ett grymt avsnitt av Morgonpasset i P3. Men tyvärr är det otroligt kass musik (fortfarande). Men så är det ibland.
Sen har jag ju självklart sjungit med i dom bra låtarna,i en maskin,med hörselkåpor. Dels för att skydda omgivningen från min falska sångröst och med kåporna,skydda mig själv från min kassa sångröst.
Dom 2 låtarna jag sjöng med i var först. Icona Pop-We got the world. (Nej,min version var inte bra!) samt Zara Larsson-Uncover (även där misslyckades jag med att överträffa artisten).
Jag har även blivit arg. Hörde Nicki Minaj och nån till som hade gjort en låt. Den var hemsk! Nästan lika hemsk som hennes duett med Justin Bieber. Tänk er scenarior om Justin Bieber,Pitbull och Nicki Minaj gjorde en låt tillsammans. Det skulle ta mig fan innebära THE END OF THE FUCKING WORLD!
Inte ens Bruce Willis,Bill Pullman och Will Smith skulle kunna rädda världen.
Det har varit en bra arbetsdag. Och jag känner på mig att det bara kommer bli bättre.
Tada
Inflyttningsdatum,jobb och ljusare tider.
Eftersom förra inlägget blev lite tungt. Trots det fick jag fin respons från familj mm. Så känner jag nu att det börjar hända positiva saker.
Jag börjar jobba nu på måndag. Det känns riktigt bra att få göra nå på dagarna och inte bara sova,samt gå runt och peta naveln. Sen den 27 april får jag äntligen min nya lägenhet. Det ska bli så skönt att få flytta in i en ny miljö men med sammafina område. Men än så länge,så går det bra att bo hos morsfars. Men det är klart,jag saknar min tv och mina filmer.
Sen så är det ju ljusare på kvällarna nu,så man blir gladare och Malå IF är obesegrade efter 2 träningsmatcher. Jag har 1 ass i protokollet (till vilket lag,är inte lika viktigt). Och snart börjar serien. Så ja,jag är just nu lite gladare och mår lite bättre. Sen om det kommer mer positiva förändringar,så kan det bli en bra sommar det här.
Ska bara försöka ta tag i saken och bege mig på gymmet nångång. Men det blir iallafall inte ikväll...
Hejdå!
W
Känslor.
Jag mår ofta rätt bra. Både psykiskt och fysiskt. Men ibland händer det att jag mår rätt dåligt. Och då är det mest psykiskt.
Tankar som kommer upp då är tex: Varför blev det just jag som skulle stamma?
Varför blev det just jag som blev konflikträdd och oftast den som folk kör över?
Vad är det som gör att jag inte vågar prata inför,till och möta helt okända människor?
Varför blev det just jag som fick problem med ryggen?
Som jag har skrivit förut,så har jag inte sett min stamning eller hur jag är som nå fel. Men när jag börjar må dåligt psykiskt (det händer i te ofta,men ibland) så känns det som att jag vill bara hålla tyst och köra teckenspråk eller skriva vad man tycker på lappar.
Det känns som att inget går,och jag vill bara smyga in i tv-seriernas värld. Där jag trivs. Där jag kan vara nån av karaktärerna. Kanske prova vara nån annan än mig själv.
För vad hade hänt om jag inte hade haft dom "problemen?"
Var hade jag varit? Vem hade jag varit?
Just nu är det lite tungt ,men jag har känt så här förut och kommer göra det igen. Men jag har hela tiden kommit ur "svackan". Och det ska jag göra nu också.
Men det känns ibland att jag tänker för mycket på mina "fel" och då blir jag osäker och då hamnar man i en ond cirkel.
Känns som man behöver en stor förändring under sommaren. Jag behöver nåt nytt i mitt liv. En ny lägenhet är på G,så det är bra. Men jag behöver nå mer. En resa kanske,eller bara en vecka ensam med ostkrokar,film och serier. Sånt kan räcka.
Men som sagt en förändring behövs innan vintern,annars kan det hända att denna känsla kommer tillbaka. Och då vet jag inte hur jag ska orka med en mörk,kall och tung vinter igen...
Jaja,nu har man varit lite för negativ. Jag har ju en grym familj,fina vänner,härligt fotbollsgäng och grymma filmer. Så nog är jag rätt nöjd ändå.
Bye
Dag 2 och 3.
Nu har man som kommit in med att bo hos mor och far. Det är rätt mysigt,det måste jag erkänna. Jag menar,tänk vad mycket mat det finns och så många ytor att gå runt på.
Helgen har annars bestått av lite festande,hängt i backen samt sett lite hockey och fotboll. Och idag,så städades det sista ur lägenheten. Så nu är "Wännes Crib" no more. Känns lite konstigt,men jag är bara laddad för att komma in i min nya lägenhet. När nu det blir.
Tillsvidare är man roommate med Daddycool och Mommycool. Fast som sagt,det funkar. Och hittills har det inte uppstått några komiska situationer,men det kommer säkert.
Jaja,jag ska avsluta dagen med att köpa en chokladkaka hade jag tänkt. Blev så grymt sugen på det.
Men hare bra!
Dag 1
Nu har man upplevt första dagen i mitt nygamla boende. Jag har blivit väl omhändertagen och jag har det rätt bra.
Det jag har gjort hittills är att äta chips,se Simpsons samt höra pappas sågning av Svenska landslaget i fotboll.
Dock blev jag väckt idag ca 08.00 (tror jag) med att både mor och far tävlade i vem som kunde stänga igen skåpdörrar och prata högst. Jag vet inte vem som vann,men det fanns en förlorare och det är jag.
Jaja,morgonstund har kaviarmackor i mun. Nu blire att käka lite lunch,för att sedan fortsätta städa ur lägenheten.
Snart är jag inneboende fo real hos Morsfars. Men jag måste ändå säga att jag är längtarctill jag får min nya lägenhet.
Den förlorade sonens återkomst,till huset där han en gång bodde.
Just nu håller jag på att städa ur min lägenhet för att bo hos min mamma och pappa ett tag,innan jag får flytta in i min tvåa. Det kommer såklart kännas konstigt att vara utan lägenhet ett tag,men jag tror det kommer gå bra. Sen är det ju inte fel att bli ompysslad ibland.
Det kommer kännas otroligt skönt,när jag har fått lämna över min lägenhet och bara vänta på samtalet att jag nu får flytta in i en tvåa. Bara att få ett eget sovrum och inte ha sängen i vardagsrummet kommer bli stor skillnad. Sen att det är en grym lägenhet gör ju inte saken sämre.
Men först ska jag "överleva" resan,likt Frodo gjorde i Sagan om Ringen att bo hos mamma och pappa x antal dagar. Jag är säker på att det inte kommer bli nå problem och att jag kommer ha det rätt bra. Men jag är även säker på att det kan och kommer uppstå roliga situationer och händelser.
Därför har jag nu tänkt göra en slags serie,om mina dagar hos mother und father. Så förhoppningsvis kommer bloggen vara mer uppdaterad och att ni får trevlig läsning. Så håll utkik,för snart börjar dag 1 av the story "Den förlorade sonens återkomst,till huset där han en gång bodde"
To be fortsättning...
30årsfest tillägnad en skön kille. Arrangerad av hans underbara babe.
Jag la mig klockan 02.30 fredag efter en misslyckad FM-kväll med polare O. Ja,jag fick kicken från Djurgården. Det var dock inte mitt fel. Tyvärr har Djurgården världens sämsta spelar trupp. Men det är inte det detta blogginlägg kommer handla om. Nej,det kommer handla om 30årsfesten jag sent kommer glömma.
10.32 ringde min telefon. Jag trodde först det var alarmet,men det var ett samtal från min käre far. "Vad gör du?" Frågade han. "Jag sover". Tystnad uppstår..."Blev det sent igår?" Nä" svarade jag. Men det blev det ju. Varför ska man alltid ljuga då man är nyvaken?
Jaja,efter att hjälpt mina föräldrar med datorn. (Nej,det var inte så svårt) och lite käk från frasses samt några öl i min ensamhet var jag nu på Stockstugan för att fira födelsedagsbarnet A,arrangör den grymma E.
Vi började med en välkomstdrink i väntan på The One. Han dök upp och utstyrseln han hade på sig,måste ses live. Jag blev iallafall upphetsad.
Efter god mat blev det dags för tävlingar. Nämligen Schlager-karaoke. Vi blev indelade i länder. Bl.a. Italien,Spanien och mitt land Grekland. (Är inte Grekland kass? Sorry C. :) )
Vinnare blev iallafall Finland och deras slakt av Europes låt Carrie. Men den stora vinnaren är ändå Mr.A som levererade innan med låten Guldbruna ögon. Så vacker,så känslosamt och så...falskt...
Men det som visar storheten i en människa är att han eller hon vågar bjuda på sig själv. Och det gjorde A. Och det är stort. Just ja,han slaktade just Lena Philipssons låt "Det gör ont". Eller var den bättre än orginalet? Jag har inte bestämt mig än.
Efter den orättvisa röstningen,där Finland använde sina cash och Grekland tyvärr inte kunde satsa sina 0 kr på vinst. Blev det mycket häng och prat. Bl.a. med Malås Bear Grylls Mr. S.
Samt ännu en slakt av en låt. Nämligen en av Green Days låtar. Minns inte vilken,men det är inte så viktigt. För den finns inte längre...
Summa sumarum. Det har varit en grym kväll! Riktig härlig blandning bland folk. Bra utförd fest och ett födelsedagsbarn som bjöd på sig själv.
Nu avslutar jag kvällen med O'boy och 3 mackor,samt lite Frasier.
Om jag nu får klaga på en grej på kvällen. Så måste det vara den som slog på duetten med Justin Bieber och Nicki Minaj. Jag menar,ingen skada skedd. Bara det inte upprepas...
Jaja. Wänne hälsar Todelose!
Uppdatering...
Ja,jag vet att jag inte har varit allt för aktiv på bloggen. Men så är det. Just nu händer det inte mycket i mitt liv. Det består mest av att sova,äta,se Frasier,duscha och bajsa (ibland).
Men det börjar faktiskt hända lite saker. Jag har nämligen skaffat mig en tvåa på Bondegatan,så nu håller jag på att samla ihop alla mina käraste ägodelar (filmerna) och mina nödvändiga? ägodelar även kallad kläder.
Det är inte det roligaste som finns,men det finns några få höjdpunkter. Jag hittade många filmer som jag inte ens har öppnat plasten på. (Köpberoende?) och jag har även hittat filmer och cd-skivor som jag köpt när jag var yngre,som genast ska skicka så långt bort. Tex Take That och deras senaste skiva. (Vet inte om dom har släppt nån mer efter det. Men jag hoppas inte det) jag hade 2 exemplar av Swordfish som jag tydligen gav en 4 i betyg på ett internetforum. Det är den väl inte värd?
Jag hittade 8 kr,1 fluga och massa dammråttor i en kruka. Kan det vara så att en blomma förvandlas till dom grejorna om man låter den stå uppe i vinden i några år? Hm,är det verkligen så,då blire att köpa många blommor. Man tjänar ju minst 8 kr varje gång.
Jag har hittat massa skitfilmer som jag har köpt och fått. Bl.a. Crossroads med den begåvade Britney Spears,Norbit med Eddie Murphy (No comments) samt Lizzie Mcquire,Macvire? Hur fan uttalar man efternamnet? Ja,men serien med Hillary Duff. Den där töntiga serien. Tack för den julklappen. (Du vet vem du är)
Nu ska jag fortsätta sortera all skit jag har. Så förhoppningsvis kommer nästa uppdatering när jag är inflyttad i nya lägenheten. Då kanske jag tar nå bilder och lägger upp på bloggen för första gången.
Men bara kanske...
Jaja,jag ska försöka vara mer aktiv. Bara mitt liv blir lite mer intressant så..
Bye!
Tankar om en "artist"?
Idag när jag gick hem från Ica efter att ha handlat nån nödvändig grej,men mest onödiga. Så lyssnade jag på radio.
En låt som spelades var med Christina Aquilera feat Pitbull (nej,inte hundrasen) kan ha varit tvärtom också. Men det spelar inte så stor roll.
Det som fick mig att tänka på var. Vem är han? Vem hörde honom säga nått på spanska och avsluta varje rad med ordet "Daleh" trodde först han sa "Laleh" så jag tänkte,varför nämner han hon för? Men har nu efter alla hans låtar som har spelats på radio hört att han säger "Daleh". Vad betyder det? Och vem var det som hörde han rappa och tänka. "Det är han jag ska jag ha!"
Alla hans låtar låter likadant,han säger "Daleh!" Ca 1857 ggr för att sedan säga nå på spanska och sen kommer oftast en tjej in och tar ton. Och ja,det låter skit. Alla hans låtar är skit.
Det jag också tänker på är. Kanske jag ska bli artist? Jag stammar ju,så att upprepa ord NO PROBLEM! Jag kan kanske hitta nån slags producent som ger mig ett beat. Jag kanske kan låna min Kusin T's 4-eyes och tona dom svart (så man ser cool ut). Köpa massa bling-bling och sen hitta nån som kan ta tag i själva sången efter mina upprepningar.
Jag ska bli Sveriges Pitbull. Jag ska bli bättre (lär inte vara så svårt). Ja ska bara komma på ett bra namn...
Kanske Dvärgschnauzer? Eller Wänne The Tax? Eller Wänne The Mops?
Så håll utkik på radion! Pitbull är jagad!
Han och hans "musik" ska bort! Även om det måste betyda att jag blir det nya hatobjektet. Men det tar jag gärna på mig.
Bara jag slipper höra ordet "Daleh" en gång till....
Tada!
Oscarsgalan!
Efter att ha somnat ca 21.18 och ställt alarmet på 02.20 är jag nu uppe och ska se Oscarsgalan. En av höjdpunkterna i mitt liv. Jag laddade upp med nyttigheter som vatten och ja,jag tror jag åt nån ostkrok som jag hittade i nån skål hemma hos mig.
Seth Mcfarlane är som sagt host. Och jag hade höga förhoppningar på honom och han levererade direkt. Vilken humor och sångnummer. Det bästa med inledningen var nog dockfilmen. När ni ser den,kommer ni också digga den. Tycker den var bättre än själva filmen den härmade.
Christoph Waltz vann för sin insats i Django Unchained. Han höll ett grymt tal.
Fränt att vi fick se en svensk vinnare i bästa dokumentär. Har tyvärr inte sett den. Ska göra det,men jag har ju inte tid (eller?) men som sagt riktigt skoj.
Oj,oj! Jag diggar ju musikaler. Och när jag fick se skådespelarn i Les Miserable framföra en låt. Gjorde det mig mer sugen på att se den. Kul att få höra Russell Crowe ta ton.
Fler svenskar fick pris. För bästa ljudeffekter för filmerna Zero Dark Thirty och Skyfall. Så det var fränt. Men det bästa med den kategorin var dom som delade ut priset. Mark Wahlberg ( awesome!) och Ted från...Ted. Riktigt rolig och härlig presentation.
Självklart uppskattas den finaste stunden på Oscarsgalan "In memorian" . Det är alltid lite sorglig och fint.
Bästa manus efter förlaga gick helt rätt till Argo och bästa manus vanns av Tarantino. Han är grym så jag tycker han är värd Oscarn.
Bästa regi till Ang Lee för Life of Pi (har inte sett den) men det var säkert rätt. Även om jag hade sett Ben Affleck för Argo. Men han var inte ens nominerad.
Bästa skådespelerska gick till Jennifer Lawrence. Grym skådis som är värd alla priser. Sen var det hon som åkte dit på den obligatoriska fallningen. Så då var det skämskudden på.
Bästa skådespelare gick till Daniel Day-Lewis. En grym skådespelare som inte gör allt för många filmer. Men blir nästan alltid (om inte varenda gång?) oscarsnominerad. Han höll även ett rätt bra tal.
Bästa film. Här höll jag tummar och tår för Argo. Och vinnare blev Argo! Tjoho! Gud vad glad jag blev. Perfekt avslutning på en grym Oscarsgala.
Riktigt,riktigt kul!
Detta var den bästa Oscarsgalan sen Hugh Jackman var host. Seth Mcfarlane levererade rejält. Vilken grym host. Det var som sagt helt klart värt att hålla sig vaken.
Nu blire sängen,så hörs vi senare idag.
Bye!
Norsjö-cup+förfest+fest= Mår bra. (Lugnet före stormen?)
Helgen startades med att jag vaknade 06.00,rätt pigg och efter en redig frukost begav man sig på resa mot Norsjö för att spela den beryktade cupen.
Vi var framme ca 07.50 för att göra oss redo för match mot Risliden. Tydligen var jag hypertaggad. För jag var ombytt och klar ca 07.52. Men det var rött skönt,för då fick man sitta och rensa tankarna inför matchen.
09.00 startade första matchen. Vi spelade lite stelt,med många felpass och lite rörelse. Men vi visade prov på styrka med att vinna ändå med 2-1. Efter matchen var vi såklart inte helt nöjd på insats och vi pratade om vad vi skulle ändra på för matchen mot Byske.
10.20 började matchen mot Byske. Vi var ett helt annat lag. Aggressiv,bra med bollen och effektiva. Dom hade inte en chans och slutresultat blev 4-0. Efter det blev det uppehåll för oss i väntan på semin klockan 13.40.
Den eviga väntan på match. Man blir stel,konstant pissande (diabetes-varning?) och nervositet. Och lite lunch och youtube-tittande på går som skriker som människor.
Plötsligt slog klockan 13.00. Det var dags för samling. Vi var taggade och pratade om att fortsätta på samma bana som mot Byske. Och vi började lite avvaktande och dom kunde få in 1-0 rätt tidigt. Men det gjorde att vi blev mer aggressiv och pumpade på. Så 1-1 kom rätt snabbt genom otroligt genomtänk? hörna,som resulterade i självmål. Efter det hade vi mest boll och låg på för ett ledningsmål,medans Spöland spelade ett tight försvarsspel och satsade på kontringar. Tyvärr fick dom in 2-1 i sista sekunden i slutet sv första halvlek.
Men vi svarade direkt i andra halvlek med att dunka in 2-2. Efte det såg det likadant ut. Malå hade mycket boll medans Spöland stack upp då och då. Men det kändes som att vi skulle vinna. Då fick dom en frispark i ett rätt farligt läge. Killen fick på en kanonträff och bollen seglade upp i krysset. Tyvärr kunde vi inte svara och förlusten var ett faktum. Men vi spelade bra och ska vara stolta över våran insats. Och det var kul att se att alla kämpade för Malå.
Nu till nästa del av lördagen. Nämligen förfesten. Den började starkt med att jag kom hem kasta väskan på golvet,pissade (diabetes-varning igen?) for till Kusin T,beställde en kebabrulle på pizzan,åkte ner och hämtade den,åt den och såg United samt retade Kusin T till vansinne. Efter matchen började folk droppa in.
Det blev en otroligt härligt förfest med massa prat,varierande nivå på mammaskämt och den eviga väntan på schlagern för att se Ulrik Munthers resa till final. Självklart gick han vidare. Hörde inte speciellt mycket av låten men den var säkert bra.
Efter det surrades det en del och vi for upp på Malåborg. Det var riktigt trevligt med så mycket folk och härlig stämning. Tyvärr är det ju lite trångt och svårt att hitta bord. Men vi lyckades. Där utspelade sig massa intressenta konversationer och en hiskelig armbrytnings-tävling.
Efter det och en öl. Skulle vi bege oss hemåt. Men först blev jag bjuden på burgare av den otroligt fina M. Burgaren var lovely!. Sen skulle vi försöka hitta en efterfest. Men det gick tungt. Så jag,H och P for hem till Kusin T's lägga för att se Geordie Shore och dricka whisky. Ändå rätt skön efterfest. Efter det blev det en liten promenad innan jag skulle hem och städa bort alla burkar i lägenheten.
Somnade ca 05.00 och vaknade först 08.15 för att sedan somna om och vakna 09.30. Så man är inte helt utvilad men ändå inte bakis så det är skön...T
Dagen får betyget 4 Wänne av 5. Det som drar ner betyget är städning och oron över att bakisheten kanske kommer.
Nu ska man ladda för Oscarsgalan där jag hoppas Argo drar hem storkovan och att Seth Mcfarlane levererar som host.
Tack för en trevlig kväll alla inblandade!
Tada!
