lifeofwnne.blogg.se

Tjolahopp!!

 

Jag har fortfarande lyckats undvika godis/chips samt dragit ner på läsk, det går mycket bättre än vad jag hade väntat mig att det skulle göra. Jag trodde att jag skulle vara skakig, klättra på väggarna och vara helt galen, men tydligen har jag nån slags kraft inom mig som gör att jag kanske lyckas med mitt nyårslöfte. "The force is in me" som dom säger i nån töntig filmserie...

 

Träningen går också rätt bra, där jag inte har vaknat upp av smärta på nätterna samt att jag har haft så ont att jag inte kan träna. Fortsätter det såhär då kommer ni få se Wänne Demichelis i sommar, med nya fotbollsskor och en hyfsat aktiv (så länge solen håller sig undan) forward (hoppas jag får spela forward i sommar, men jag är ju assisterande coach så det borde funka va?). Men det känns oerhört skönt att jag kan vara aktiv och hålla igång för fotbollen är en sån oerhört viktig del i mitt liv. En liten notis innan jag avslutar snacket om fotboll, Coventry slog ut Stoke i FA-cupen och Stokes coach fick kicken efter det. Det är ändå lite humor, för Coventry är ju sämst!

 

Två korta men intensiva filmrecensioner. Jag har sett Wind River med min lilla movieclub. Det var en riktigt bra rulle där Jeremy Renner hade stuga och Elizabet Olsen gjorde inte heller bort sig. 4 av 5 Wänne

 

Såg Valerian and the city of a thousand planets idag. Den var sådär. Fånig, hoppig och rätt bleka skådespelarinsatser från Dane DeHaan och Cara Delavingne. Dock var den oerhört snyggt gjord och rätt bra tempo, så den funkar om man är sjuk eller bakis. Sen var Ethan Hawke med en kort stund och det är alltid ett plus. 2 av 5 Wänne.

 

 

Fick en tråkig nyhet idag, jag fck veta att en kär vän har gått bort. En vän som har lärt mig mycket och även gett mig massa fina minnen. Han var en vän som jag gillade otroligt mycket och jag kommer aldrig att glömma honom. Vila i frid, käre kompis. Du är oerhört saknad.

 

Adios!

Howdy!

 

Snart har det alltså gått en hel vecka, där jag har lyckats undvika att käka godis, ostkrokar/chips samt druckit mindre dricka. Det har gått bättre än vad jag hade trott att det skulle göra, men nog kan jag erkänna att det var en kamp att inte köpa sig en godispåse när man har varit nere och handlat. 

 

Det känns som att jag ska kunna klara mitt nyårslöfte (jag vet, det har bara gått 1 vecka) , men jag tror fan i mig att om man har klarat en vecka då är det vunnet. Jag ska fortsätta köra min taktik att vara mätt när man åker ner och handlar, samt undvika ögonkontakt med godis och chipshyllan (Ja, jag har haft ett massivt godisberoende). Jag fortsätter uppdatera er under bloggen. 

 

 

Nästa vecka drar vi igång med fotbollsträningen på allvar, och det känns sjukt roligt! Dels för att jag kan träna fotboll igen men även få återse alla sköna grabbar som gjorde succe med att hålla kvar Malå  IF i division 5 nästa säsong. Jag längtar verkligen att få dra på mig fotbollsskorna och påbörja ännu en fotbollssäsong i världens bästa klubb Malå IF ( Coventry är solklar tvåa. Dom slog ut Stoke igår i FA-cupen, och alla vet ju att Stoke är PLs svar på Barcelona) , och att få uppleva lika stor glädje på planen som jag gjorde utanför planen när jag var assisterande tränare förra året. 

Jag hoppas att ni kommer och stöttar oss i sommar, så vi kan hålla oss kvar i division fem eller ännu bättre, gå upp till division fyra. Jag kommer självklart uppdatera er på bloggen om kommande matcher mm.

 

 

Snart börjar en ny arbetsvecka, och jag är väldigt taggad. Jag var ledig några dagar den här veckan och även om det behövdes så har jag saknar jobbet och arbetskamraterna, så det ska bli oerhört roligt att få komma tillbaka till vardagen igen och göra lite nytta. 

 

 

Mitt eget mående är helt ok just nu. Jag är omgiven av fina människor, jag trivs på jobbet och jag fortsätter på den inslagna vägen där jag ska försöka vara mer framåt och ha bättre självförtroende. Det har gått riktigt bra ett tag och tack vare det, så känns det som att jag stammar mindre också. Jag vet inte om det hör ihop med allt det där, men jag tror det kan vara en del i det. Det betyder inte att jag är nöjd utan jag ska fortsätta träna på att våga säga ifrån, våga vara mer självsäker och vara mer öppen och inte gömma mig bakom min stamning. Det får ta den tid det tar, för jag tror och hoppas att jag kommer till en punkt där jag har klarat mitt mission och kör på som den Wänne jag vill vara. 

 

 

Ett litet filmtips får avsluta den här bloggen. 

Jag var och såg "Ted - För kärlekens skull" på bio i Malå med systeryster och LC. Det var en väldigt bra film, där Adam Pålsson dominerade i huvudrollen. Filmen spred både glädje och sorg, men även mycket värme. Den får 4 Wänne av 5 möjliga, så se den! Do it! 

 

Nä, nu ska jag slöa framför tvn och ladda inför jobb imorn. Ha en trevlig kväll, så hörs vi nästa vecka!

 

Ciao!

Hejhej!

 

Det var sjukt längesedan jag skrev ett inlägg på bloggen. Varför det har blivit så, det vet jag faktiskt inte. Men kanske är det för att jag inteh ar känt nå sug eller så har man mått lite kasst (psykisk ohälsa), och pga det inte orkat skriva vad som har hänt med mig och i mitt liv. 

Men eftersom det snart är dags för ett nytt år, så har jag gett mig fan på att jag ska vara mer aktiv på bloggen och försöka uppdatera er så gott det går. Jag kan ju redan nu ge er en snabb uppdatering om vad som har hänt under 2017. 

 

År 2017 har varit som en berg och dalbana för mig, speciellt på det personliga planet med psykisk ohälsa, negativa tankar och ångest. Men det har inte bara varit skit. Jag har fått en ny roll på mitt underbara jobb, mina ryggproblem börjar bli bra och jag får spela fotboll igen och det ger mig så oerhört mycket glädje. 

Jag har lyckats få bukt på min ångest, jag har bågat bli mer självsäker och jag vågar ta för mig mer, samt att jag inte är lika blyg som förut. Visst finns det stunder då man bara vill sjunka genom jorden men jag har tack vare min psykolog börjat tänka på ett mer positvit sätt och därmed vinna kampen mot mina negativa tankar.

 

Jag vill tack en person som har gett mitt själförtroende en extra boost, och även gjort så att jag vågar vara den Wänne jag vill vara. Den personen ska ha ett stort tack och jag uppskattar verkligen hjälpen jag har fått. 

 

Sen vill jag även tacka en person för att den har har alltid ställt upp för mig i vått och torrt och att den personen alltid finns närvarande när man mår dåligt. 

 

Sen måste jag även tacka familljen för att ni är dom ni är och att jag får vara en del av er. Ni är helt underbara och jag älskar er över allt annat, Utan er vet jag inte vad jag skulle ha gjort. 

 

Snart är det alltså 2018, det är året då jag ska sluta äta godis och chips (kommer gå åt helvete), det är året då jag får spela fotboll igen (Demichelis is back), det är året då jag ska fortsätta utvecklas som person och den Wänne jag vill vara. 

 

Det var lite tankar jag hade och jag lovar er att jag kommer uppdatera bloggen mer och där ni kommer få läsa om mitt liv. Både på det personliga planet men även att det kommer komma lite recesioner mm. 

 

Ha nu ett gott nytt år allihopa! Och vi ses år 2018!

 

Take care!

 

Wännson

Hallojsan! 

 

Fy satan vad jag är på bra humör just nu. Även om jag har nstan konstant smärta och att jag ibland har lite psykiska problem så lever livet just nu. Livet leker för att jag får snart fara till läkaren i Umeå där jag förhoppningsvis får besked på vad som ska hända med min rygg. Jag hoppas verkligen det blir operation och att jag sen kan börja träna fotboll och motionera mer. 

 

Nåt annat som närmar sig är ju min fotbollsresa till Newcastle. Det kommer bli en häftig upplevelse även om Newcastle inte är mitt favoritlag så kommer jag ha riktigt roligt. Sen att vi även ska se en till match under våran resa gör ju inte saken sämre. Som sagt, livet leker nu och jag hoppas på positiva besked hos doktorn så jag kan fortsätta på den inslagna vägen med positiva vibbar och glädje. Livet blir ju så mycket roligare då.

 

Jag var förresten hos min talpedagog/psykolog i onsdags. Jag har ju sagt förut att hon är bra, men jag vill nog påstå att hon är bäst! I onsdags så snackade vi om mitt självfötroende och om det speglar hur mycket jag stammar eller ej. Självklart är det så att om jag mår dåligt eller har en liten down-period då brukar jag stamma rätt mycket. Men när jag är glad och inte har så många tankar i min skalle, då brukar min stamning inte vara lika tillgänglig eller vad man säger. Det är ju så att ju mer jag tänker på vad som ska hända när jag ska prata , då stammar jag mer. Men hon sa till mig att det jag ska försöka tänka på är att acceptera mina negativa tankar och försöka stöta bort dom. Ibland har jag bollat mellan negativa tankar med positiva tankar, dock har dom negativa alltid vunnit. Så nu ska jag testa att bara ha negativa tankar men acceptera/försöka stöta bort dom. För det är nog den bästa lösningen. Jag ska alltså prata mer, men tänka mindre på vad som kan hända. Nu blir ju kruxet att försöka göra det hela tiden. Det kommer bli svårt men nog ska jag lyckas med det där.

 

Nä, nu ska ja dra iväg, men jag uppdaterar er med läkarbesök samt hur resan var när jag kommer hem.

 

Ha det bra!

 

Wänne

Hej, halloj!

 

Det va som vanligt rätt längesedan jag skrev här på bloggen (som vanligt), men ska försöka uppdatera er med lite saker som har hänt i Wännes liv so far. 

 

Jag inväntar ny tid hos läkaren i Umeå där dom ska göra en helkroppsröntgen och sen förhoppningsvis blire nån slags operation som gör att min smärta försvinner. Jag knaprar ju piller nu som att jag vore med i Trainspotting...

 

En annan nyhet som inte gäller bara mig och som är riktigt tråkig. Det är ju att Malås division 4-lag har lagts ned pga spelabrist. Såklart tråkigt men inte så överraskande. Jag har som väntat på att det skulle hända. Och som det såg ut ifjol så var det bara en tidsfråga.

 

Men även om mitt Malå IF-hjärta blöder så är det inte trasigt. Mitt hjärta pumpar fortfarande för Malå IF och även om jag inte kommer att kunna spela i sommar, så kommer jag vara delaktig i Malås division 5-lag. Tomas Stenlund (en fantastisk ledare) kommer att vara huvudtränare och jag kommer bli assisterande coach. Med hans taktiska hjärna och mina grymma konditionsövnngar (alla vet att jag älskar att springa) kommer det bli succé. 

 

Men ska vi vara allvarliga så kommer det bli en fantatsikt sommar, med massa skratt och kamratskap som kommer att visa att Malå IF-fotboll inte är död utan fotbollen lever. Det är bara en nystart och dert kommer bli riktigt, riktigt bra. Det vet jag att det blir. 

 

Så kom och heja fram oss i sommar. Vi behöver erat stöd och med erat stöd, då kommer vi ge allt i varje match för att visa vår uppskattning. Forza Malå IF!

 

 

På återseende!

 

Wänne Wännster

Efter att ha väntat i princip en evighet så var det bara mindre än en vecka kvar tills jag skulle få fara till Umeå och förhoppningsvis få ordning på ryggen. Det var ju ett perfekt datum för att verkligen få känna kärlek, nämligen alla hjärtans dag. Tänk er känslan över att en doktor tafsar på dig och liksom säger åt en att ta av sig tröjan på alla hjärtans dag. Är det inte kärlek? 

 

Tyvärr fick jag ett samtal idag av att min tid blev ombokad. Nästa besök blir i mars, dock med samma villkor, nämligen röntgen, läkarbesök, tafsande, naket och förhoppningsvis lite kärlek. Men ska man vara lite allvarlig, så blev jag rätt besviken. Jag hade ju längtat efter att kanske få tilbaka mitt liv utan smärta och kunna spela fotboll samt jobba som vanligt. Men det är bara att bita i det sura äpplet och vänta tills nästa besök och hoppas på ett postivt besked. Men tyvärr verkar det som att det kan bli en sommar utan att kunna spela fotboll medans jag istället får fokusera på att komma tillbaka i god form för att kunna leva normalt. Men vem vet, jag kanske blir bra fortare än vad det är tänkt och då kanske, men bara kanske får ni se Malås Demichelis/Austin/Modric springa runt på fotbollsplanen i sommar. 

 

Det är ingen idé att älta nå mer, beslutet är taget och nu är det bara att invänta kommande besök. Så håll alla era tummar och tår att det blir bättre. Då håller jag mina också. 

 

Sen vill jag tacka min chef som har hittat andra uppgifter som gör att jag kan fortsätta vara på det underbara jobb jag har och alla sköna arbetskollegor. 

 

Nä, nu ska jag få i mig lite mat och sen ladda för styrelsemöte. 

 

Ha det gött!

 

Wänne Wännzon

Halloj!

 

Då är 2017 äntligen här. Jag ser verkligen framemot ett nytt år, för då får jag försöka göra en slags nystart. 2016 var om jag ska vara ärlig, ett riktigt skitår. Visst hade jag mina toppar men om jag summerar det så har det varit fler  dippar än toppar. Ryggen som har varit jävlart sämst, varierande självförtroende (där jag vissa dagar känner att jag skulle kunna tala inför hela världen. Medans andra dagar vill jag bara låsa in mig och bara vara själv).

 

 

Förhoppningsvis blir 2017 ett bättre år. Jag har fått ny tid i Umeå den 14 februari och då hoppas jag verkligen att mina ryggproblem blir lösta. Jag har snart levt med min smärta i minst ett halvår, och ska jag bara ärlig så börjar det att ta ont psykiskt också. Att inte kunna göra det man vill och måste leva med nästan konstant smärta. Så jag håller verkligen alla tummar och tår för att det ska bli bra. 

 

Mitt självföströende måste också förbättras. Jag har alltid varit den snälla killen, den som aldrig säger ifrån, den som alltid låter sig bli överkörd. Jag har alltid varit konflikträdd och jag tror det beror till stor del pga mitt stukade självförtroende. Jag vill verkligen vara den som tar för mig och den som vågar ta en diskussion. Det är lättare sagt än gjort men jag ska verkligen försöka ändra på den jag är. Inte helt men en liten del iallafall. Våga ta en diskussion, våga göra misstag, sluta ta åt mig av allt men framförallt väga leva det liv jag vill. 

 

2016 hade jag som nyårslöfte att försöka vara nykter i ett år, och det gick väldigt bra. Mitt nyårslöfte 2017 är att försöka vara en lite bättre människa än vad jag är. En människa med stärkt självförtroende, en människa som hellre går med huvudet högt än att titta ner mot marken. En människa att försöka få omvärlden att le. En människa som jag vill vara. Jag har lite av det där, men det kan bara bli bättre. Jag ska iallafall försöka göra så gott jag kan, det kan jag lova er.

 

 

Nä, nu ska jag lägga mig och se Zlatan dominera mot Hull. Jag uppdaterar er senare efter mitt besök i Umeå. Jag hoppas det blir bra så att jag kan ta på mig MIF-tröjan igen. 

 

Ciao!

Hoj!

 

Efter en evig väntan så har jag nyss kommit hem från Umeå, där jag förhoppningsvis skulle få bot på mina ryggbesvär. Mina ryggbesvär som på senare tid har gett mig ett rent helvete, med lite sömn och enorm smärta.

 

 

Jag anlände i Umeå i lagom tid så jag skulle hinna hitta till mottagningen samt ha lite tid över för att lugna nerverna med ett glas vatten och den obligatoriska bajsningen. Jag hade kunnat göra det två gånger om ty doktorn kallade in mig ca 30 min efter avtalad tid. Dock gjorde det inte så mycket eftersom jag har ju väntat rätt länge på att få tid så min rygg kunde fixas, så 30 min hit eller dit gjorde inte så mycket.

 

Doktorn kallade in mig och berättade att han skulle röntga mig och sen sticka mig ca 4 gånger ocn injectisera, injecticera, spruta in (kan vi kalla det) ett medel som skulle göra så att min smärta skulle försvinna och att jag kan börja spela fotboll, slippa sova dåligt på natten och göra nåt jag har saknat, nämligen fara ut på en löptur. alla som känner mig vet hur ovanligt det är. Det är mer vanligt att Coventry vinner två raka matcher än att se Wänne Stenlund på en löptur, så ser ni det nångång fota då fort som fan, för man vet aldrig när det händer nästa gång.

 

Om inte sprutorna skulle hjälpa, så skulle jag kontakta läkaren igen och då skulle det bli en annan behandling. Men jag håller mina tummar och tår för att det här ska funka. För även om det tog ont att ta sprutorna och att jag är öm och hängig just nu, så vill jag verkligen tro på att det blir bättre. Så att jag verkligen kan bli den där Wänne jag vill vara, för min smärta har stört mig psykiskt också men det känns bra att mitt ryggproblem kanske är löst. 

 

Och förhoppningsvis är Malås Demichelis tillbaka i MIF-tröjan till sommaren.

 

Ett stort tack till mor och far att ni ställer upp och kör mig till Umeå, när jag inte fick köra själv. Ni är världens bästa föräldrar som alltid ställer upp oavsett vad. Tusen och åter tusen tack!

 

Men god jul på er alla och

Tjolahopp!!

 

Det är äntligen december, och julen närmar sig med stormsteg. Alla som känner mig vet hur mycket jag älskar julen, alltså jag verkligen ÄLSKAR julen. Sedan oktober har jag haft en julkänsla utan dess like och den har bara växt sig starkare och starkare ju närmare man har kommit själv höjdpunkten, nämligen julafton. Det är bara en sån mysig tid med massa sköna julfilmer, julmusik, skumtomtar, julkola, pepparkakor och julmust. I love it!

 

Igår var jag hos min talpedgog/psykolog och hon är som vanligt helt outstanding. Oavsett hur jag har mått innan besöket så går jag alltid ut med hvudet högt och ett bättre självförtroende, precis det som jag kämpar så hårt med att skaffa. Och jag måste säga att hon har gjort framsteg, riktigt stora framsteg. Jag vet inte hur ni uppfattar mig men jag tycker själv att jag är mer öppen och modig och att våga ta för mig med situationer som jag oftast har undvikit med otroligt usla ursäkter. Så hon är helt underbar.

 

Jag har förresten fått tid i Umeå den 21 december för uppföljning angående mitt ryggproblem. Och på kallelsen som jag fick stod det att jag inte skulle köra bil själv, för ifall det skulle bli behandling direkt då skulle jag inte få köra bil efter. Det känns oerhört skönt att jag kanske blir kvitt mitt ryggproblem. Det blir som en tidig julklapp, och det känns helt underbart. Lite pirrigt är det, men det är mer åt det positiva hållet. 

 

Jag måste även tacka Christer för att jag fick följa med och se En skam för Sverige del två i Skellefteå igår. Det var riktigt bra och jag hade sjukt roligt, så tusen tack. 

 

Efter en period av några dippar, som har berott på min usla rygg och sömnproblem så känner jag att avslutningen av år 2016 kan bli en riktig höjdpunkt.

 

 

Nä, nu ska jag avnjuta lite fotboll innan jag kanske avslutar kvällen med att se klart första Sagan om ringen- extended edition. 

 

Ha det gött!

Hoj!

 

Jag har nu varit hos Ortopeden i Umeå angående mitt ryggproblem och jag fick rätt goda nyheter ändå. Det positiva är att det inte är min skulios eller att det är diskbråck, utan läkaren tror att det är en cysta som spökar. Dock sitter den på sidan där jag inte har ont, men han sa att det kan vara den som ligger och trycker på nån nerv eller dylikt som gör att jag har ont. 

 

Han skrev ut smärtstillande till mig pga mina sömnproblem och sen skulle dom ringa upp för att berätta hur dom ska göra med cystan. Jag hoppas såklart att det är problemet och att det löser sig inom en snar framtid så jag kan få spela fotboll, sova ordentligt och hör och häpna kunna vara ute och springa. Men uppdatering kommer när jag får veta mer.

 

Jag har ju hyllat mitt jobb och mina arbetskamrater förut, men jag måste fortsätta med det. Jag är så sjukt nöjd över att jag har det jobb jag har med alla fina arbetskamrater. Ni är hur grymma som helst och jag är så oerhört glad över att jag fick er som arbetskamrater. 

 

 

Sen måste jag hylla min familj som är oerhört fina, men framförallt vill jag hylla mina föräldrar. För dom har alltid ställt upp i både vått och torrt utan att ha klagat eller nekat en om man vill ha hjälp. Ni är hur underbara som helst och ni är värd all kärlek som jag, Patrik, Joel och Therese känner för er. Ni är världens bästa föräldrar.

 

Coventry är sämst. Då vet ni det.

 

Sen ett stort grattis till Joel och Linnea till eran förlovning. Nästa gång ni är i Malå, då ska vi fira med 3 skräckfilmer, lite julmust, pepparkakor och godis. Stort grattis!

 

Nä, nu har ni fått en liten uppdatering och jag hoppas snart att jag får besked av doktorn.

 

Men ha det gött, så hörs vi. 

 

Ciao

Tjenis penis!

 

Som vanligt så har jag varit seg med att uppdatera bloggen. Men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge så att säga...

 

Fotbollsavslutningen var som väntat en otroligt trevliig tillställning med fina män i kostymer, massa skratt, beer-pong och tv-spel och inte att glömma, den otroligt viktiga matchen i brasseboll mellan dom äldre och yngre. Samt prisutdelningen. Och nu har jag tänkt ge er en liten uppdatering.

 

Lördagen började sådär för min egen del. Vi hade tid i sporthallen mellan 11-14 och som tack för att jag skulle få göra nåt roligt, då valde min rygg att jävlas extra mycket. Så pga usel sömn missade jag första timman (jag hade ju inte kunnat spela ändå. Men man vill ju kolla på allt ögongodis som springer där i sporthallen i shorts. Mums!!). 

 

Anyhow, jag tog mig ner kring tolv till sporthallen för att inspektera den episka kampen mellan det äldre gardet och ungtupparna i laget. Jag kollade upp vad ställningen var, öppnade upp en alkoholfri öl och satte mig ner för att avnjuta denna episka kamp som utspelade sig i sporthallen. jag minns att det äldre laget ledde med 2 måls marginal eller nåt sånt. Men som utnämnd (av mig själv och Lillen) domare skulle helt plöstligt mina två helt korrekta och klockrena beslut göra att matchen utvecklades till en tuff, grinig, högljudda klagomål mot den helt oförstående klockrena domaren (enligt mig). Alltong började med att jag såg Huss brotta ner sötnosen Fritte i värsta Hulk Hogan-grepp. Det blev en solklar frispark och gult kort till Huss, men det var inte slut där. Efter att jag hade blåst frispark och gav Huss gult kort, då började våran egna captain Matte S attackera domaren verbalt men även fysiskt (jag kände en näve i magen, det var helt sjukt!). Så jag gav även Matte ett gult kort efter en livlig diskussion. Frisparken blev som vanligt helt ofarlig. Jag tror det var Tobbe Kane som slog den, men jag är inte helt hundra...

 

 

Men det var mitt andra klockrena beslut som gjorde att det tog hus i helvete. Jag såg en soklar kapning i straffområdet och än en gång var det Huss på Fritte. Jag dömde utan att tveka straff, och jag blev omringade av flera spelare från det äldre laget. Jag vet inte om ni såg när Chelsea mötte PSG i Champions League, då Zlatan kapade Oscar och det var 10 jättebäbisar omkring honom (Zlatan sa faktiskt det). Men googla på det, då har ni ungefär ett hum om hur det såg ut. Men jag stod på mig och straffen skulle slås. Ställningen var 9-7 till det äldre laget och det var ca 5 minuter kvar (tror jag), så det var rätt viktigt att göra mål. Fritte sprang mot bollen medans jag fick se hans sexiga kropp dansa majetätiskt innan han satte bollen i mål och ställningen var nu 9-8. Det blev en tuff kamp in i det sista, men det äldre laget lyckades hålla undan och vinna den årliga brassebollen. Efter matchen blev det som vanligt massa klagomål på domaren. Brännis ville inte tacka domaren för en bra match, Captain Matte gav mig en blick som kunde döda och Elias sågade mitt domslut på straffsituationen inte bara en gång. Men jag är nöjd med min insats och jag såg att jag fick 9 av 10 i betyg i Aftonbladet. 

 

Efter ett tag lättade stämningen upp och vi drog oss vidare till hotellet för lite spa och dylikt. Stämningen blev bara bättre och bättre och vi njöt alla över denna generositet som hade tilldelats oss. Vi har haft en liten tradition att vara hos mig, slå på matchen mellan Malå IF och Artic Cat för att se alla highlights tex Pocka då han ramlar, Brännis otroligt fina skott över mål....jättehögt över mål och mitt mål som nog är det snyggaste ever. Men i år blev det inte av tyvärr pga det tog så lång tid när vi spaade (skriver man så?) att tiden blev knapp. Men vi får kika på det nästa år istället. 

 

18.00 var det dags för mat och prisutdelning. Jag återkommer med alla vinnare, jag måste uppdatera mig ty mitt minne inte är som det en gång har varit. Tror det är åldern...

 

Sedan begav vi oss till samlingslokalen för att partaja. Vi körde beer-pong, mini-curling och FIFA 17 samt massa snack och trevlig stämning. Så summa sumarum så var det en oerhört trevlig fotbollsfest. och jag hoppas att alla spela fotboll nästa år, för den gemenskapen jag känner i laget är nåt jag aldrig vill tappa. Forza MIF.

 

 

Uppdatering om min rygg. På måndag blire magnetröntgen och den 14 november ska jag tll ortopeden i Umeå igen, och då hoppas jag att det kommer bli en operation eller nåt. För jag vill inte ha ont längre, jag vill kunna sova utan smärta och jag vill spela fotboll utan att vara rädd över att det ska göra ont. Jag vore oerhört tacksam om ni höll era tummar och tår. Det sulle stärka mig oerhört. 

 

Nä, nu ska jag spela lite Football Manager 2017 (Betaversionen har kommit. Iiiiih). 

 

Men ha det gött så hörs vi. 

 

Ciao!

Hej!

 

Snart är det alltså dags för den årliga fotbollsavslutningen. Det brukar vara så in i helvetets trevligt med god stämning, god mat, fina priser och fina tal. Dock blir det en skillnand i år från hur det har varit på alla andra fotbollsavslutningar. Iallafall för lagets ögongodis och mix mellan Austin och Demichelis, nämligen Wänne Wännster. Jag ska ju såklart hålla upp mitt nyårslöfte med att vara nykter. Jag tror det här blir den tuffaste kampen sen jag valde att vara nykter i ett år. Men jag har ju sett och märkt att man kan ha roligt utan alkohol, så det ska nog gå finemang. 

 

 

Jag gillar att tippa vinnare när det gäller priser ( tex Oscars-galan mm). Så jag ska försöka gissa vem som vinner i årets kategorier. (jag hittar på några själv också)

 

Ögongodis- Snygg-Wänne

 

Bästa vänsterdoja- Elias

 

Säsongens Kane (Hur han spelade under EM)- Tobbe

 

Snyggaste mål- Effet (Han gör alltid snygga mål)

 

Det var några gissningar. Men sen blire väl att Fritte tar bästa målskytt, för han fuskar...

 

Nä, men jag är oerhört taggad och jag ska ge er en liten uppdatering på söndag eller måndag om hur festen var.

 

 

Nu till nåt lite tråkigare. Jag har som sagt haft ont i ryggen rätt länge nu. Och det har bara blivit värre och värre. Sömnen tar skada, mitt humör sviktar och jag vill bara ligga och vila. Så jag hoppas att jag snart får tid för röntgen och att jag får operera eller dylikt så det blir bättre. För just nu är det inte bra alls...

 

Nä, nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sen ladda för jobb med Snygg-Adam och Mr.Sexy-Elias.

 

Ciao

Hoj!

 

Nu har jag varit på mitt första besök hos ortopeden i Umeå pga min rygg som är sämre än Coventrys försvar. Jag fick veta att det jag mest troligt lider av är antingen diskbråck eller att nån kota är sned. Jag ska få tid för att göra en magnetröntgen och efter det kan dom fastställa min åkomma. 

 

Det känns skönt att bollen är i rullning och att jag mest troligt kommer få hjälp med min ömma rygg, så jag kan leva ett normalt liv och göra det jag vill göra. För just nu har ryggen fuckat upp min sömn, mitt fotbollsspelande och ibland mitt humör. 

 

Men nu håller vi alla tummar och tår för att jag ska få ett snabbt besked och att jag får ett snabbt tillfrisknande. För jag vill tillbaka till fotbollsplanen och visa mina skills som forward "vink, vink". Men ni kommer få en fortsatt uppdatering angående ryggen.

 

Men nu ska jag luta mig tillbaka med en kopp kaffe i handen och se Sleepy Hollow. (Det var rätt längesedan man såg den. Det var tiden när Tim Burton var rätt intressant. Nu gör han ju bara skit. ) 

 

Men ni får ha de gött!

 

Ciao!

Tjolahopp!

 

Nu har man kommit hem efter sin andra jobbardag på eftermiddagsskiftet. Jag måste säga att jag tycker det är lite mysigt att jobba eftermiddag n'r det börjar bli mörkt och kallt. Känslan av att få vara på ett bra jobb och lyssna på en skräckpodd elelr dylikt, medans man tittar sig omkring på allt ögongodis som man omger sig med. Jag vet att jag har tjatat om allt ögongodis som finns på mitt jobb, men jag blir liksom aldrig mätt på det. Det kändes som att jag gjorde rätt val med att lämna jobbet som säsongsarbetare på kyrkogården (även om det var ett fantastiskt bra jobb med grymma arbetskamrater) för att prova på lyckan att plugga i Umeå. Väl där blev det ingen succé...

 

Som jag har skrivit förut så var det inte rätt utbildning för mig. Och sen tycker jag att själva uppläget dom hade var lite fel. Men jag är glad att jag testade iallafall. Men utan dessa val, då hade jag aldrig hamnat där jag är nu. Med världens bästa arbetskamrater och ett riktigt roligt jobb. Kudos till er alla!

 

 

Helgen i Umeå var riktigt skoj. Jag fick se Joel och den sötaste sötnosen av dom alla Fritte lira fotboll. Dock gick det inte så bra för deras älskade Täfteå. Men jag hävdar fortfarande att dom spelar rolig fotboll och är väl värda seriesegern och uppflyttning till Div 2. Sen efter deras match drog jag, Joel och Johan (en polare till Joel som var hur härlig som helst. Grymt namn hade han också.) för att se bio. Vi hade sneglat på Don´t Breathe men valet föll på Blair Witch. Eftersom jag diggar första filmen, hade jag rätt höga förväntningar på den här. Och mina förväntningar infriades inte. Visst den var otäck och den hade några fina jump-scares (även om jag kan tycka att det är lite fegt.) så var den rätt ointressant och man kände ingenting för karaktärerna eller vad som skulle hända. Det kändes bara som ett hafsverk tyvärr. Ni behöver då inte se den, och jag kan verkligen slå vad om att Don´t Breathe är 10000ggr bättre. Men som sagt ibland gör man rätt val och ibland gör man fel val. Men kom ihåg att det kan leda till nåt riktigt bra.

 

 

Förresten så läste jag att Angelina och Brad hade gjort slut. Jag har ju alltid haft en liten kärlek till Angelina. Speciellt efter Tomb Raider-filmerna. Men Brad Pitt är ju kingen i Snatch och han verkar vara en skön typ. Så nu är frågan vem jag ska ragga på? Angelina är ju nice men man vill ju ibland ha Pitt. Alltså Brad Pitt....

Hm, jag får helt enkelt sova på saken.

 

Nästa blogginlägg kommer att handla om mitt besök hos ortopeden angående min rygg. Vi får hoppas på ett positivt besked.

 

Natti!

Hello! 

 

Idag när jag jobbade hårt (som vanligt) samt hade tankar på vilken tur jag har att man har så mycket ögongodis på sitt jobb. En brunbränd Erik, en grov och sexig Kevin, en tafsande Fredrik och en Sebastian som har ögon som får en att smälta. Ja, jag har hamnat i en ren godisfabrik alltså. Oj , oj , oj..

 

Men det är ju inte ögongodiset som inlägget ska handla. Jag jobbade och var i min egna lilla värld och lyssnade på mordpodden (bra podd) när det plötsligt blev tyst. Jag vart lite förvånad och tog upp telefonen, där det var ett samtal från ett okänt nummer. Som den coola katt jag är så valde jag att ignorera samtalet. Men när samma nummer ringde upp direkt efter, då blev jag lite nyfiken, så jag svarade. Och det visade sig att det var ett bra beslut. Samtalet var nämligen från ortopedkliniken i Umeå och dom hade en tid till mig. Den 3 oktober 10.00 ska jag befinna mig i Umeå för att äntligen få svar och kanske bukt med min inte helt felfria rygg. Det kan mycket väl bli så att min karriär som fotbollspelare tar slut efter besöket. Men det kan även bli så att jag får en andra chans att få fortsätta dra på mig tröja nummer 17 och får fortsätta spela fotboll i mitt älskade Malå IF. Men huvudsaken är att jag kan leva ett normalt liv utan att behöva vakna vissa nätter pga smärta.

 

Men det känns sjukt spännande och tydligen var det nån från Malmö som skulle titta på mig. Men nu får jag hålla alla tummar , tår och bollar för att det blir ett slut för min krånglande rygg. Uppdatering kommer.

 

 

Och på fredag blire en sväng till Umeå för att hälsa på Joel och Linnea. Och då ska vi se Blair Witch på bio. Jag hoppas den lever upp till mina förväntningar och att jag bajsar på mig ( det är ett bra betyg för en skräckis). Men nu har ni fått en liten uppdatering om vad som kommer att hända inom en snar framtid. Och en liten recension på Blair Witch kommer att komma. 

 

Ciao!

Hoy!

 

Det här blir nog ett rätt kort inlägg. Som ni säkert vet, så har jag beslutat att avsluta fotbollsspelandet i förtid pga min ömmande och krogiga rygg. Jag har helt enkelt haft för ont efter match och träning för att det ska ha varit värt att fortsätta. Jag älskar ju att spela fotboll. Gemenskapen i laget och känslan av att få dra på sig tröjan är helt underbar. Det som har hänt sedan jag avslutade säsongen är att jag har fått hoppa in som assisterande coach. Det blev dock ingen succé...

Vi förlorade med 4-2 mot Kågedalen. Så mina timmar på Football Manager har tydigen inte gett nå resultat...

 

 

Men så ikväll fick jag ett samtal av våran eminenta coach Jörgen. Vi har haft väldigt lite folk på träning och match, och jag har sagt till honom att om det verkligen krisar, då kan jag ställa upp som avbytare. Så efter kvällens samtal är jag inkallad som avbytare i säsongens sista hemmamatch. Nu hoppas jag att vi verkligen tar oss i kragen och går för 3 poäng och att vi kan visa hemmapubliken vilket bra lag vi är. Jag har inte bestämt mig vem jag ska vara. Allting handlar om jag får hoppa in och på vilken position. Men jag lutar åt att vara Demichelis eller Austin. Men det får ni se imorn. Så bege er till tjamstavallen 13.00 och heja fram Malå II till seger i våran sista hemmamatch. Forza MIF!

 

 

Nu till ett litet seriösare ämne. Min bror Patrik har blivit sjukskriven och jag ville bara skriva att familjen älskar dig (trotts att du håller på Newcastle) och att du ska fortsätta kämpa och ta hand om dig. Vi finns för dig och jag är säker på att du kommer att komma tillbaka. 

 

Det blev ändå ett rätt långt inlägg. Jag kan fan ordbajsa alltså....

 

Nä, nu ska jag avsluta fredagen med en 88:an och nån serie.

 

Ha det gött!

Tjenixen!

 

Jag har ju som sagt försökt att ändra mitt sätt att vara, Försöka vara en positiv, självsäker och modig person. Det hat gått bättre och bättre sen jag fick bukt på hyperhidrosen och vågade ta för mig mer. En nackdel som jag har haft i hela mitt liv är att jag alltid och då menar jag ALLTID varit för snäll och tagit på mig eller bett om ursäkt för saker jag inte egentligen har gjort nå fel. Det har varit lättast för mig att ta den enkla vägen genom att ta för mig av kritik som kanske inte är befogad. 

 

Men nu ska jag sluta med det. Jag ska ta en diskussion direkt och fråga varför man får kritik för nåt man inte har gjort. Är det för att den som ger kritik ibland har en dålig dag och försöker ta ut det på en annan (som är lite för snäll för sitt eget bästa?). Tyvärr har det varit så i mitt liv att jag ofta har tagit på mig saker för att undvika diskussioner och för att jag är konflikträdd. Jag ska bli bättre på att säga till om jag tycker att nåt är fel och inte försöka slingra mig ur det. Och jag hoppas att NI gör samma sak med mig. Säg till mig om ni tycker att jag gör nåt som är fel. Då kan vi ta det direkt utan en het diskussion och försöka komma överens om hur vi ska lösa problemet. Visst är det bättre om vi alla hjälps åt istället för att försöka stjälpa en annan för att försöka få sig själv att se bättre ut. Jag förstår inte riktigt gejen med att vara sur över något och inte ta upp det med den personen direkt. Det vinner man ju inte ett dugg på i längden...

 

Nä, nu är det bestämt. Mitt nya jag ska vara mer självsäker, våga säga till om jag tycker nåt är fel och försöka att lösa problemet innan det blir ett STORT problem. Och jag tror att det kommer gå jävligt bra! Jag är less på att gömma mig undan pga jag är för snäll och lugn. Livet är för kort för det. Jag hoppas ni andra hakar på tåget och kör samma race med mig. Ju mer man hjälps åt, då blire ju bättre stämning både på privatliv och jobb ocg det tycker jag är sjukt viktigt. Man har ju bara ett liv, och varför ska man ägna sin stora del av livet till att vara arg på en annan person istället för att ta upp problemet man har och diskutera i lugn och ro och lösa problemet tillsammans.

 

Det är iallafall min åsikt. Och den ska jag försöka sträva efter. Och jag hoppas att ni hakar på tåget. För det blir så mycket roligare att leva då.

 

Nä, nu har jag fått skriva av mig lite. Så nu ska jag njuta av en film eller serie och en skål glass.

 

Ha en bra kväll!

 

 

Tjenixen!

 

Jag har i hela mitt liv varit rätt liten för min ålder. Det har inte spelat någon roll ifall jag har ätit massa mat och inte motionerat allt för mycket. Min vikt har ändå legat på 64-67 kg (typ). Under min första 30-års koll så vägde 65 kg tror jag och var kanske 177 cm lång. Helt okej, men inte var jag en stadig grabb/man. Dock har min vikt lett till att jag har kunnat utnyttja min snabbhet (jag har varit rätt snabb under mina år) när jag har spelat fotboll. Visst har jag fått tacklingar och flugit som en vante när en yngre förmåga från Skellefteå (som på papper är typ 14, men ser ut som 32 och likadan kroppsform som The Rock) har tacklat mig. Men kag har alltid ställt mig upp och försökt utnyttja min snabbhet till min fördel. Det har jag lyckats rätt bra med. Ända tills nu...

 

Den så kallade uppföljningen på min 30-års koll ledde till nyheter jag inte hade väntat mig. Jag hade gått upp 12 kg (tror jag) på ett år. Jag kan skylla en del på min medicin, men det betyder ju inte att jag ska sluta motionera. Men det hade jag tydligen gjort. För magen växte, håret hade försvunnit för längesedan och kan kände mig närmare som en 65-åring än en 30-åring. Men jag försökte vända det till nåt positivt. Jag hade en liten dialog i min skalle. den lät ungefär såhär : "Men Wänne, nu är du ju så stadig att ingen kan tackla dig lika lätt som förut. Du vinner på det här yao"

 

"Men wännes hjärna. Vad ska jag göra när mina motståndare är snabbare än mig?

 

" Men det är ju skitenkelt! Ställ offside. Det funkar hela tiden. Demichelis gör ju sånt och han är klån bäst"

 

"Ja, det är klart."

 

Viss modifikation, men ungefär så lät det. Sagt och gjort så hann jag spela några matcher med min uppskattade matchvikt på ca 75 kg. Det gick helt okej i början. Jag orkade inte 90 minuter men jag gjorde nog årets mål på våran första hemmamatch. Tyvärr gick ju ryggen sönder och det blev som det blev. Men jag var stadigare i närkamperna och fick ett helt annat fotbollstänk. Nu måste jag bara hitta kombinationen mellan styrka och snabbhet. Får jag bara kolla upp ryggen i Umeå, så jag får en slags diagnos och sen vågar börja träna för fullt. Då ska jag chocka min kropp, mina vänner, mitt lag och min familj. En ny Wänne ska dra på sig tröja nummer 17. En ny Wänne ska visa att Malå IF är alltid ett lag att räkna med. Forza MIF.

 

 

Men det är klart. Den nya Wänne kommer nog inte vara andfådd efter att ha sprungit från lägenheten till soprummet och tillbaka. För det mina vänner. Det tyder på att ens kondis har gått i ide....

 

Nä, nu ska jag heja fram Sweden till seger. 

 

Hare gött!

Tjolahoppsan!

 

Då var det helg efter att ha upplevt min första arbetsvecka efter semestern. Det har kännts riktigt bra att få vara tillbaka på jobbet. In bland hetluften och all ögongodis som finns där. Det är som skönt att få in lite rutiner och att man får nöta sin spökpodd.

 

Ni har ju läst att jag har valt att avsluta årets fotbollssäsong pga ryggen. Jag stannade på ett mål (Snyggaste målet ever), en assist (Minns inte vem jag assisterade till, men det var säkert världens snyggaste pass) och ett gult kort (Totalt felaktigt). Det var kanske inte min bästa säsong i Malåtröjan men jag hoppas att jag får bukt med mina ryggproblem, så jag kan börja producera lite mer inför nästa säsong. 

 

Men jag fick nyss ett sms av våran grymma coach. Han undrade om jag ville vara assisterande tränar till honom imorn. Självklart tackade jag ja. Jag har ju dominerat i varje Football Manager som har kommit ut och jag har ju sett på tv hur vissa coacher beter sig. Så jag är ändå rätt rutinerad inom tränarområdet. 

 

Men ska vi vara allvarliga, så blev jag väldigt glad över förfrågan (även om det gäller bara en match). Det är ändå skönt att vara med grabbarna i laget och hjälpa fram dom till seger. Och vem vet, om jag inte får ordning på mina ryggproblem så är ju ett alternativ att bli tränare. För fotboll kan jag inte vara utan. Mitt MIF-hjärta bultar så hårt. Men har ni lite att göra, då tycker jag att ni ska bege er ner till Tjamstavallen och heja fram Malå till seger mot Kågedalen. Forza MIF liksom.

 

 

Liten kort notis om jag har diabetes eller ej. Jag pissar fan konstant, jag är torr i käft (medicinen mot min hyperhidros har det som biverkning) och jag är lite tröttare än vanligt. Så antingen har jag diabetes eller så är det helt enkelt att min kropp är 78 år. det återstår att se helt enkelt. 

 

 

Nä, nu ska jag ta mig ut på en promenix så jag får avnjuta lite glass med oboy sen (det kan vara en orsak till min förmodade diabetes). 

 

Ha det gött!

Då har jag alltså för första gången i mitt liv, upplevt alla känslor som man kan ha över att ha 4 veckors semester. Det har varit en liten karusell bland alla känslor. Saknaden av att känna sig behövd och gemenskapen på jobbet fanns där. Men det fanns även glädje över att få bara vara mig själv bland alla serier, movies, tv-spel, glass mm. Så om man summerar min semester efter alla dessa känslor, då har den varit väldigt bra. Det har inte varit dumt att få vila ryggen och hjärnan. Men nu är den alltså över. 

 

 

Jag fick börja med kvällskiftet direkt. Direkt undrade jag vilka ögongodis jag skulle få jobba med. (Vi har ju så mycket ögongodis, så man behöver typ inte ha med sig matlåda). Jag blev rätt glad när jag fick veta att jag skulle jobba med Fredrik och Sebastian. Dom är rätt nya på jobbet, men gud vad mätt jag blev alltså. Vilka killar alltså. 

Nä, ska man vara lite allvarlig så är vi allihop ett sånt bra gäng. Så det hade inte spelat nån roll vem man skulle jobba med egentligen. Men det klart, Sebastians ass och Fredriks armar. Det är nåt att bita i alltså. 

 

 

Men jag måste bara fråga. VEM av mina arbetskamrater har tvättat mina arbetsbyxor så att det inte går att knäppa igen?! Jag menar ett par har jag råkat tvätta för hårt. Men det andra paret fick jag igen knappen (med våld). Och nu går det inte alls. Den skyldige ska stiga fram! Dock känns det som att det kan vara självbevållat. Jag menar visst jag har en liten kula. Men jag vill tro att det är penisen som har vuxit. Det är nog så. Suck....

 

Nä, nu ska jag dricka oboy och äta en macka ocn nöta nån serie innan det blir läggdags. 

 

På återseende!

 

Wänne Wännster