lifeofwnne.blogg.se

Hejhej!

 

Jag har varit lite frånvarande ett tag, men det är dels på att jag har väntat på nåt svar från mina jobbansökningar (som jag tyvärr inte fick). Det var förresten det som var mina bollar i luften på förra inlägget. Men skam den som ger sig liksom, för jag har äntligen fått börja jobba på kyrkan igen. Och det känns oerhört skönt faktiskt, dels för att jag avskyr att gå hemma men även att det är ett fantastiskt roligt jobb.

 

Just i detta nu, så har jag säsongsarbete på kyrkan som kommer att ta slut i typ september / oktober. Vad som händer efter det, det vet jag faktiskt inte. Men ska jag vara ärlig så är jag inte speciellt orolig. Jag vet att det kommer lösa sig på ett sätt eller annat, det enda som är osäkert just nu är vart jag kommer vara, vem jag kommer vara och hur jag kommer vara. Och det känns så sjukt spännande! Nästan lika spännande som Coventry match mot Porstmouth igår, där Coventry förlorade för att dom är sämst men ändå. Jag kommer då inte förlora, för jag är fan inte sämst.

 

Mitt mående är faktiskt tipp topp just nu, jag känner att jag inte har några negativa tankar. Mina "fel" är ju det som gör mig till Wänne Wännster och det är ju freakin awesome. Jag har bestämt mig för att sluta se allt så negativt med mig själv och istället fokusera på det jag gillar med mig själv. Det känns som att man kommer längre som människa och att man är ärligare mot sin omgivning. Och med allt stöd jag har fått från er, så är ni värda all kärlek som jag kan ge er. Ni är bättre än bäst!

 

En god vän sa en bra sak till mig idag när jag berättade om mina planer. Hon sa "Man ska inte tänka så mycket, man ska bara köra" sen sa min andra vän en klok grej, han sa "Man kan alltid komma tillbaka till Malå". Och det stämmer ju så oerhört bra. Man ska inte tänka så mycket, utan man ska bara köra. Och det känns som att jag måste göra det, för att hitta min lycka eller testa för att se om jag hittar det som gör mig lycklig.

 

Så tack för era visdomsord. 

 

Nu ska jag steka mitt fläsk och lyssna på Take That.

 

Ha det gött allihopa! 

 

Ciao! 

 

Hej!

 

Nu har jag officielt slutat på ALS. Jag har haft en underbar tid, där jag har verkligen fått utvecklas som person (där jag har framförallt en person att tacka mycket för) men jag har även fått jobb med härliga människor som jag kommer att sakna. 

 

Dock så ångrar jag inte att jag sa upp mig, för jag vill att det ska hända något spännande i mitt liv. Jag vill uppleva nya saker, jag vill testa mina gränser, jag vill våga för att misslyckas så att jag tillslut får möjligt att lyckas med det jag vill göra. Jag vill möta hinder, jag vill ha en kamp, jag vill att det ska vara osäkert för på något sätt så känns det som att det kommer göra mig som en ännu starkare person, men framförallt så vill jag se hur långt man kan gå bara om man vågar. 

 

Jag har skrivit förut att jag har många bollar i luften, och det har jag verkligen (nu pratar jag inte om mina bollar). Jag inväntar intressanta svar som kan göra att det blir en liten ändring i mitt liv, som vem vet leder till något som jag verkligen har längtat efter. Jag vet redan vad jag kommer att göra ifall jag får det svar jag vill. Jag vet att jag är lite kryptisk, men jag lovar att jag uppdaterar er när jag vet mer. 

 

Idag fick jag en intressant fråga som var sjukt svår att svara på. Jag fick frågan om jag var lycklig, och jag svarade snabbt ja utan att tänka efter. Men jag är ju inte lycklig, det är jag verkligen inte. Missförstå mig inte, jag är nöjd med mitt liv, jag är nöjd över vem jag är och jag är nöjd över vad jag har lyckats med hittills. Men lycklig det är jag inte, inte än iallafall. Det är det som gör att jag måste våga lämna säkerheten och uppleva nå nytt med både med och motgångar, för om jag väljer att stanna kvar i min "säkerhet" då kommer jag bara vara nöjd över mitt liv. Och det är inget fel med det, det kan nämligen vara så att det är livet jag ska leva och det är livet som gör mig lycklig. Men det känns som att jag måste våga utmana mig mer för att se om jag hittar det som gör mig lycklig ( vad nu det är ). 

 

Efter att jag har förändrats så mycket som person på senare tid, då tycker jag att det passar för mig att bara köra på och se vad som väntar i slutet. Det kommer vara hinder under vägen, och jag kommer säkert att få göra om vissa saker 100 ggr, men det kommer jag att göra med ett stort leende. Oavsett om det i slutet visar sig att livet jag har nu gör mig lycklig, då vet jag att jag iallafall har testat mina vingar för att uppleva nya saker som har inneburit både med och motgång.

 

Sist men inte minst så fick jag fint besök av Manda och Rambo idag. Vi halkade oss fram på en promenad, för att jag sedan bjöd på lunch. Manda är en person jag ser väldigt mycket upp till och hon har gjort en resa som jag tycker är otroligt stark, och hon visar hur långt man kan gå bara man vågar. 

 

Två filmtips kommer också, innan jag slutar. Jag såg Bohemian Rapsody och A Star Is Born i helgen. Det var två väldigt bra filmer, där jag nog höjer den senare lite extra. Lady Gaga och Bradley Cooper är fantastiska och man känner för karaktärerna. En otroligt stark film, som jag rekommenderar.

 

Ha det gött, så hörs vi senare!