En kamp, som har funnits där förut.
Hej, hej!
Nu är jag tillbaka igen på bloggen. Som brukligt, så brukar jag ju uppdatera bloggen efter jag har varit hos Åsa i Arvidsjaur. Och det är absolut inget undantag den här gången heller.
På senare tid, främst senaste veckorna men även x antal månader bakåt, så jag jag känt mig lite energilös. Jag har inte känt mig lika stark som vanligt, utan känt mig svagare på nå sätt och att jag inte har sett till mig själv och lyssnat på den hjälp jag har behövt göra för att jag ska få tillbaka den där styrkan.
Jag har mest hjälpt andra, sett till att andra ska få hjälp och vara till lags för så många som möjligt. Det är ju ingen nackdel att vara hjälpsam, men även jag märker att jag har skjutit undan den viktigaste personen i mitt liv som skulle ha behövt mest hjälp från mig och den personen är jag.
Det har känts som att jag har stått och stampat på samma plats i några veckor nu, där jag har gått på automatik och betett mig som en robot. Jag har och är inte längre den där personen som vill söka nya utmaningar, vill utvecklas och våga misslyckas. Jag har hamnat tillbaka i gamla spår, och det är djupare spår nu än när jag sist var där.
Jag har ju klarat mig ur dessa spår förut, enda skillnaden är ju nu att jag måste hitta tillbaka till den där kraften jag hade förut för att lyckas med det. Det får väl ta den tid det tar, det får bli en tid som verkligen kan bli tuff men det kommer även vara den tid då jag äntligen får vara den jag vill vara och inte bli den jag var för flera hundra år sen (ja, jag är gammal). Nu är det upp till mig att hitta lösningar, hitta mod, hitta kraft och kämpa så jävla mycket. För jag ska tillbaka till mitt gamla (för några år sedan) jag. Den där killen som var modig, våga göra oväntade saker, våga misslyckas och hade energi. Han jag vill vara.
Fotbollen då? Vi har startat lite sämre än väntat, men en tuff match som vi förlorade, en vinst hemma där vi spelade ok och sen sen förlust där vi skapade chanser nog att vinna men istället föll på att vi var slarviga. Resultatet efter tre matcher är alltså en vinst och två förluster. Våran resa har alltså åkt på oväntade gupp, men den har inte stannat. Jag tror, och hoppas att vi kommer kämpa om serieseger i slutet av säsongen. Men då krävs det träning, fokus och gemenskap. Och det ska vi visa att vi har. Så kom och heja fram oss till seger på söndag hemma mot Bureå. Forza MIF❤
Jobbet är fortfarande grymt! Mycket att göra, som vanligt när sommaren närmar sig. Men med bra kollegor, glädje och skratt så kommer man långt. Tänk på det alltihopa. Ibland behöver man bara lite glädje och skratt, så kan man nästan övervinna allt.
Ha det gött allihopa, så hörs vi senare.
