Har en rätt bra utveckling. Och sista besöket innan semestern?
Hejhej,
Så är jag äntligen tillbaka igen. Bloggen uppdateras inte ofta, men när den gör det då är det för att jag har varit hos bästa Åsa och fått prata ut samt följa min utveckling. Jag lovar inte att jag kommer försöka uppdatera den oftare, men jag ska göra mitt bästa.
På senare tid har jag haft en väldigt bra utveckling känner jag. Jag är en starkare person, som vågar säga ifrån, vågar stå för det jag säger och tar inte lika mycket åt mig på saker som jag inte ska ta åt mig. Jag känner att jag har hittat en metod som är lyckad för mig, en metod som visar vad jag vill utan att vara nån helt annan person eller vara den jag inte vill vara. Åsa sa att hon tycker att jag har visat en utveckling och metod, som är passande för mig och min personlighet, och att jag har lyckats göra det "själv" eller vad man ska säga. Jag är ju en person som inte är arg, som helst undviker konflikter genom att ta snacket direkt , istället för att låta det gro. Jag är rätt känslig när det blir onödiga konflikter eller irritationer som lätt kan undvikas. Då blir jag ofta tystare, drar mig tillbaka och låter allt som händer gro inom mig i en bra tid. Iallafall var jag otroligt känslig för det förut, men med min utveckling och all hjälp av Åsa, bästa M, familjen, vänner och bekanta så har jag lyckats hitta en väg där jag trivs att gå och redo att möta hinder som jag hoppas kommer efter vägen.
Men självklart så är det så att det kommer komma dagar då absolut inget funkar för mig. Dagar då jag återvänder till den jag var förut, och även dagar då jag är tystlåten och tar åt mig allt. Men det är sånna dagar som kallas för hinder på min väg, och det är hinder som gamla Wänne var förjävla rädd för och gärna backade ifrån. Nu är det hinder som är roliga att komma över, nu är det hinder som är roliga utmaningar, nu är det hinder som jag är redo för. Jag känner att jag fortfarande har mitt gamla jag kvar i mig, och det vill jag inte ändra på. Det jag har kvar i mig är min blyghet (ibland) , känslan av att vara alla till lags ( den vill jag dock ändra på, men inte allt för mycket. För det finns både positivt och negativt med det). Stamningen är kvar, men den ska fan inte väck i första taget. Det är ju det som gör mig till den jag är. Och den är ju bra om man vill upprepa saker antingen på jobbet eller som coach.
På tal om coach (snygg övergång va?). Jag är ju tränare nu i Malå IF med god hjälp av R och J. det är sjukt roligt och utvecklande både för mig personligen men även att få lära mitt lag rutiner, spelsystem, laganda och vad det innebär att ha ett MIF-hjärta. Jag tycker laget utvecklas på träningen, och börja vänja sig med båder rutiner och taktik. Det är mycket kvar att jobba på, men jag tycker det har skett en positiv och snabb utveckling samt spelarglädje som jag ibland har saknat. Det som fortfarande också kan förbättras, det är laganda och spela för varandra. Den finns där, men den har lätt förr att blåsa bort när det kommer en stark och jobbig vind. Men snart kommer vi stå enade mot den där vinden, och ta oss igenom den för att möta fler hinder, men den här gången som en enig trupp.
Vi har börjat med två raka förluster, men det är också en lärdom. Vi har stundtals spelat bra och tyvärr inte fått den utdelning vi förtjänar. Men på andra sidan, så har vi spelat dåligt och fått den utdelning som vi förtjänat. Det kommer vara en säsong som är upp och ner, men det kommer vara en jävligt rolig och utvecklande säsong. Och nu när man får böja ha publik, så hoppas jag att ni kommer och hejar fram laget till seger. Våran nästa match är den 18 juni , 19.30 hemma mot Skellefteå FF/2, så kom och heja på laget och visa erat stöd,
Som avslutning vill jag säga att både jag och mitt lag går igenom ungefär samma resa. Det är en resa vi kommer klara av, antingen samtidigt eller vid olika tillfällen. Men det jag vet är att vi en dag kommer stå där tillsammans med stora leenden och redo att ta oss an nästa hinder enade och starkare än någonsin.
Ha det gött, så hörs vi senare.
Wänne Wännster
