lifeofwnne.blogg.se

Hoj!

 

Efter en evig väntan så har jag nyss kommit hem från Umeå, där jag förhoppningsvis skulle få bot på mina ryggbesvär. Mina ryggbesvär som på senare tid har gett mig ett rent helvete, med lite sömn och enorm smärta.

 

 

Jag anlände i Umeå i lagom tid så jag skulle hinna hitta till mottagningen samt ha lite tid över för att lugna nerverna med ett glas vatten och den obligatoriska bajsningen. Jag hade kunnat göra det två gånger om ty doktorn kallade in mig ca 30 min efter avtalad tid. Dock gjorde det inte så mycket eftersom jag har ju väntat rätt länge på att få tid så min rygg kunde fixas, så 30 min hit eller dit gjorde inte så mycket.

 

Doktorn kallade in mig och berättade att han skulle röntga mig och sen sticka mig ca 4 gånger ocn injectisera, injecticera, spruta in (kan vi kalla det) ett medel som skulle göra så att min smärta skulle försvinna och att jag kan börja spela fotboll, slippa sova dåligt på natten och göra nåt jag har saknat, nämligen fara ut på en löptur. alla som känner mig vet hur ovanligt det är. Det är mer vanligt att Coventry vinner två raka matcher än att se Wänne Stenlund på en löptur, så ser ni det nångång fota då fort som fan, för man vet aldrig när det händer nästa gång.

 

Om inte sprutorna skulle hjälpa, så skulle jag kontakta läkaren igen och då skulle det bli en annan behandling. Men jag håller mina tummar och tår för att det här ska funka. För även om det tog ont att ta sprutorna och att jag är öm och hängig just nu, så vill jag verkligen tro på att det blir bättre. Så att jag verkligen kan bli den där Wänne jag vill vara, för min smärta har stört mig psykiskt också men det känns bra att mitt ryggproblem kanske är löst. 

 

Och förhoppningsvis är Malås Demichelis tillbaka i MIF-tröjan till sommaren.

 

Ett stort tack till mor och far att ni ställer upp och kör mig till Umeå, när jag inte fick köra själv. Ni är världens bästa föräldrar som alltid ställer upp oavsett vad. Tusen och åter tusen tack!

 

Men god jul på er alla och