En vecka in på år 2019.

Hejhej!
 
Så nu har vi alltså välkomnat 2019 in i våra liv. Ett år som jag har höga förväntningar på (det kan ni läsa i mitt senaste inlägg) och ett år som jag tror kommer göra stor skillnad för mig. Både på gott och ont. För tro mig, jag kommer få smaka på smärta, jag kommer få smaka på en oerhörd och hemsk smärta. Men jag tror/vet att det kommer lära mig att upptäcka krafter inom mig, som jag inte trodde fanns. Krafter som jag inte trodde jag ens hade eller skulle få uppleva under mitt liv. Dels är det kraften att kunna se att jag är den jag är och jag är inte fy skam. Visst har jag mina "fel" men det är även så att mina "fel" har gjort mig till den jag är. 
 
Mina "fel" har gett mig så mycket lycka i livet. Lycka med att ha en underbar familj, underbara och förstående vänner och ett grymt roligt och bra jobb. Mina "fel" har gett mig möjlighet att fightas mot mina demoner som jag har haft, en fight som jag är på god väg att vinna. Jag har inte vunnit än, men jag är snart där. Och det mina vänner, det känns så oerhört bra!
 
Om man ser tillbaka för ca ett år sedan, så var det över min döda kropp att jag skulle bjuda hem en (rätt nära) vän på mat och prat om personliga saker. Men det gör jag nu utan att ha en uns av nervositet. Vad är det egentligen att vara nervös över? Jag har ju förstått nu, att det är bara att göra det man tycker är obehagligt. Och ja, man kommer att misslyckas, man kommer att tveka på sig själv. Men när man väl har lyckats, när man väl har tagit det där steget och fått se att det är inget farligt. Den känslan är ungefär som när man äter en 88:an efter ett långt uppehåll. Man njuter, man ler och man känner. Det här är fan värt att möta några hinder för att nå sitt mål.
 
Jag har som jag har skrivit förut, varit VÄLDIGT osäker på mig själv. Jag har alltid varit tystlåten, blyg och alltid tvekat på mig själv. Men nu är det fan slut med det! Jag har efter flera månaders stöd från vänner och familj. Jag vill tacka 3 st extra mycket, ni vet vilka ni är. Men utan erat stöd, så hade jag varit den där Wänne som hade kört sitt lilla hamsterhjul för att det var "bekvämt". Men den Wänne är död! Han är borta! En ny Wänne kommer att existera , med början på 2019. Och det kommer vara en Wänne som har ett självförtroende och ett mod jag aldrig har haft under mina 33 år här på jorden. Det är viktigt att våga misslyckas, för jag vet att det kommer leda till nå bra. Och det är det värt.
 
Sist men inte minst, så vill jag ge en stor applåd till min kompis som har valt det modiga beslutet att göra en stor förändring i sitt liv. Det är starkt att du gör det och jag vet att det kommer att leda till nå gott. 
 
Skrev jag sist men inte minst? Jag menar näst sist, det här är sist men inte minst. Jag och M såg ission Impossible : Fallout. Jävlar vilken rulle det var! Tompa är ju en grym actionskådis och det var underhållning hela vägen. Se den vet jag. 
 
Ciao!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0