lifeofwnne.blogg.se

Hejsanhoppsan!

 

Nu har jag kommit hem efter mitt första besök hos min underbara talpedagog/psykolog Å. Jag har känt på senare tid, eller egentligen sen jag slutade på ALS att jag tappat lite av det jag byggde upp där. Jag har tappat lite av mitt självförtroende, mitt mod och min nyfikenhet. Jag känner inte samma sug av att möta hinder och utmaningar, och därför har valt en rejäl omväg för att försöka lyckas ändå. Men jag har lärt mig att i hela mitt liv så kommer det hinder, och jag kan aldrig undvika dom. 

 

Idag berättade jag för Å om hur jag hade utvecklats sen jag träffade min underbara vän M och hur hon lyckades få fram mitt självförtroende, mitt mod och min nyfikenhet. Hur jag kunde gå rakryggad och ta mig an vilken utmaning eller vilket hinder jag stötte på. Under besöket så diskuterade vi om att jag var som en blomma, som hade utvecklats tack vare att jag hade fått ljus (glädje), mod (tron på mig själv) och vatten (hur jag växer psykologiskt). Det har blivit att jag har hamnat lite i en skugga på senare tid, så all min näring och allt det som har växt inom mig har stannat av lite. Det positiva är att jag inte har fallit tillbaka till den person jag var i unga dar. Dock har det gjort att jag står och stampar på samma ställe och väljer enkla lösningar och enkla vägar. 

 

Det nu jag och Å ska nå är samma ljus och näring som jag fick när jag lyftes upp och mötte min vän M. Att jag ska nå det där solskenet och glädjen att utvecklas, bli den jag vill vara och även ta mod i att man behöver inte vara alla till lags, att jag kan ta för mig, att jag kan/vill och måste övervinna alla hinder. Men även acceptera att jag inte klarar allt, att jag kan acceptera nederlag, att jag kan vara ärlig och säga ifrån när jag inte kan vissa saker, eller vill göra vissa saker utan att känna mig som en människa som mest går runt som en skugga utan att synas. För synas vill jag, utvecklas vill jag, hinder vill jag stöta på. Men jag vill fixa allt det där i min egna takt, under mina premisser och min taktik. 

 

Så efter dagens besök så ska jag nu försöka hitta tillbaka till mina grunder som jag hade efter tiden på ALS, och sen göra en re-route och ta mig an hinder jag har skippat senaste tiden. Och jag ska göra det med tron på mig själv att jag kommer klara det, jag ska göra det med förståelsen att man kan misslyckas utan att det gör nåt, jag ska göra det med både ett leende och allvar min, och jag ska känna glädjen när man har nåt sitt första hinder. Men jag ska framförallt göra det för mig själv. För att jag ska få må bra, för att jag ska vara självisk och tänka på mig själv först istället som det har blivit i slutet och gamla tider at jag tänker på andra. 

 

Första steget är att jag ska må bra med mig själv, sen ju starkare jag blir desto bättre kan jag hjälpa andra och på så sätt frhoppningsvis starta en effekt där allt blir så mycket bättre. 

 

Missförstå mig inte. Jag är glad över den jag är, jag är lycklig över mina vänner och min familj och jag älskar mitt jobb. Men jag måste börja älska mig själv mer för att nå dit jag vill. Mår jag bättre då kommer allt det andra bli så jävla mycket roligare och bättre också. 

 

Nu ska jag träna på mig själv inför nästa besök hos Å men även fortsätta med det hela livet, för nog fan är det roligt med utmaningar men ibland är det ok att bara sätta sig ned och tänka "idag lyckades/orkade jag inte ta kampen. Men imorn då jävlar är det dags att ta nya tag"

 

Nu får ni ta hand om er, så kommer nästa inlägg efter nästa besök hos Å. 

 

Ha det bäst!