lifeofwnne.blogg.se

Tjolahopp pillesnopp! ( ja, jag är mogen) 

 

Igår var jag på besök hos Åsa i Arvidsjaur, och jag slog även till att besöka en sjukgymnast för mina ryggbesvär. Ibland är man klok och tar två flugor i en smäll. 

 

Ryggen ser bättre och bättre ut, samt att jag inte är lika stel som förut. Så snart kanske jag når ner ända till tårna, som typ har varit min dröm. Förutom att meka själv och ha oljefingra. Den drömmen ska jag också lyckas slå in nångång. 

 

Besöket hos Åsa gick bra som vanligt. Hon är verkligen helt fantastisk , och på det sättet hon har hjälpt mig genom dessa år är guld värt. Hon har lyckats bättre än alla talpedagoger jag har gått hos, hon har lyckats ingjuta mod i mig. Men hon ska inte få ta åt sig hela äran. Jag satt och tänkte en kväll på vad som hade hänt om jag hade fått jobb på kyrkan direkt, och att jag inte gick skola (slog rekord i att gå tre dagar , innan jag kände att det funkade bara inte) och därav fick jobb i Malå och träffade fantastiska M (du vet vem du är). Hennes tro på mig och pushande för att utvecklas, det har gett mig så mycket. Men framförallt har det gett mig en vän som jag nu är så oerhört glad över att ödet förde mig dit. Och att ödet gav mig alla hinder på vägen och modet att våga testa och utvecklas. Så ibland sitter jag och tänker, det blev fan i mig bra det här. Jag skulle inte vilja få det på nå annat sätt. Och det gör mig mer modig och accepterande mot alla utmaningar, oväntade val och situationer som jag hamnar i. För jag vet att i slutändan, så för det alltid med sig nått bra. Vägen dit kan vara krokig som satan, det kan vara tungt och man måste kanske göra flera försök. Men man ska aldrig ge upp, för tllslut när man når dit man vill, då är det fan värt det. 

 

Visst, jag ska ha en eloge också. Jag har ju gjort det slutgiltiga jobbet som Åsa sa. Men jag måste ändå berömma framförallt Åsa och M för att dom gick in i mitt huvud, skakade om och skruvade lite, samt kastade ut min negativa tro på mig själv (den var otroligt negativ) till att visa att jag kan om jag vill, och inget eller ingen ska stoppa mig. Ni är guld värda. Sen så är min familj och vänner också en stor hjälp, ni är inte bortglömda, ni är och förblir grymma. Förbannat grymma och ni hjälper mig med era olika egenskaper. Egenskaper som ni kanske inte tänker på, men som jag tänker på och som stärker mig. Jag har en vän, som även om vi inte alltid pratar så vet jag att hon finns där och hjälper mig med att bara lyssna. Jag har vänner som alltid finns till hands, och bara är där. Jag skulle ha varit tvungen att skriv en bok för att tacka alla, och det kanske jag gör en dag. Men det jag vill ha sagt är att, även om jag gör slutgiltiga jobbet. Så är eran push, erat stöttande och eran tro på mig, det är guld värt. Ni ska alla ha ett stort tack. Och stort, stort tack till Åsa och M. Min resa är inte klar, den har bara börjat. Det jag vet är att det kommer vara en förbannat spännande och rolig resa. Och jag behöver era stöd och pushande , för utan er (allihopa) då kommer jag bara stå still. Så än en gång , tack. 

 

 

Nu till nåt annat. Fotbollsträningen har börjat, och jag har ju blivit huvudcoach sen bästa T har slutat träna. Och gud vad roligt det är, grabbarna i laget är hur härliga som helst. Varje träning är det glädje, skratt, fokus och gemenskap. Jag ångrar inte ett dugg att jag tog på mig att bli coach, och snart hoppas jag ni får se nån match. Jag pratade lite med Åsa om det här, och hon frågade mig "hade du ställt upp som coach för 10 år sedan?" . Mitt svar blev nej, det hade jag inte. Jag hade inte vågat, jag hade inte trott på mig själv och jag hade verkligen inte vågat prata inför en hel grupp. Men jag har utvecklats, jag har vågat misslyckas, jag har accepterat att jag kan stå för det jag säger även om inte alla håller med, jag behöver inte längre vara rädd att inte bli omtyckt av alla. För man behöver inte vara omtyckt av alla. Den vikitgaste personen som gillar dig, det är faktiskt du själv. Och vet ni vad. Nog fan gillar jag vem jag är. Och vem jag håller på att bli. 

 

Tack för att ni läser min blogg, och fortsätt läs så ska jag uppdatera den så ofta jag kan. 

 

Ha det bäst!